18 jul

Ett gäng nya böcker att klämma in där de inte får plats.

Att jag alltid har älskat böcker och bibliotek är ingen hemlighet. Mina föräldrar var inga akademiker, men de var intelligenta och hade ett inre driv som de förde över till oss barn. Lärare som jag och mina syskon hade i skolan har vid flertalet tillfällen berättat om Håkanssonsyskonens goda rykte. ”Alla” visste ju hur det annars brukade vara med familjer med många barn – de var lite jobbiga, ni vet, sådana där icke-intellektuella som inte visste att hålla jordens befolkning i schack. Mamma älskade verkligen att fixa presenter och julklappar och under våra julgranar låg alltid böcker. Bokbussen var välbesökt av vår familjs medlemmar och även om det inte direkt stod några böcker av Camus, Solzjenitsyn eller Kafka i föräldrarnas bokhyllor var vi en bokslukande familj. (Jag tror alla mina syskon delar erfarenheten av att känna sig hypokondrisk i sällskap av familjens läkarbok och vi har läst många kända romaner komprimerade i Det Bästas bokval.)

I dagens samhälle är många gånger böcker något som man läser digitalt, eller kanske lyssnar på. Inredningsintresserade har länge haft olika idéer som att tömma hem på böcker ”då de stökar till”, somliga har vänt böcker med pärmarna inåt (som den liggande boken här), man har gjort neutrala bokomslag för att göra böckerna till inredningsdetaljer i rätt färgskala (syns också på den här bilden) osv, osv. Jag har länge anat att böcker kommer att gå samma väg som vinylplattor och cd-skivor. Varför fylla sitt hem med böcker som tar mycket plats, lockar till sig silverfisk och andra kryp, dammar, är jättejobbiga att flytta och som inte går att göra politiskt korrekta för gällande tid genom att radera opassande ord digitalt? Tja, jag må vara en riktig stofil, men jag älskar verkligen mina böcker.

I Mörtfors finns ett antikvariat som vi gillar att besöka då vi är där. I lördags fick fyra böcker följa med hem. Antika rekordboken av Allan Klynne och Cecilia Klynne tänkte jag använda som kul diskussionsstartare här hemma. Liber Cantus ska jag ge min körledare. I Carl Malmstens Lärlingar och mästare från 1963 (!) började jag läsa och kunde inte sluta. ”Dagens situation är egentligen rätt märklig för Sveriges folk. Vi har i fråga om välstånd och levnadsstandard nått längre än de flesta länder. Bilen, TV:n och skvalmusiken är snart var mans egendom, men trots detta – eller på grund av detta – gör sig en mångskiftande och alltmer djupgripande disharmoni gällande på de flesta områden. Brottsmålsstatistik, spritkonsumtion, sjukfrekvens etc. talar här sitt tydliga språk. Vad har hänt? Höjd levnadsstandard har medfört låg livsstandard och därmed också låg hälsomoral. Ökat välstånd avtrubbar den moderna människans sunda förnuft, gör henne mer ytlig. Hon flyr från sig själv och sitt eget inre och frågar inte längre efter sin egen hälsa. Den offra gärna på njutningens altare. Övertron på vetenskap och forskning fostrar henne dessutom till ett passivt sjukdomstänkande: ”Får jag feber finns det ju penicillin, min huvudvärk försvinner med magnecyl och förstoppningen viker med laxermedel. Ett par sprutor eller någraa piller botar snabbt min ångest och sen kan jag leva som vanligt igen.” Texten av Jern Hamberg hade lika väl kunnat vara skriven idag som för sextio år sedan. Har ingenting hänt sedan dess??! Slutligen köpte jag med mig en bok med innehåll så vackert att jag tänkte slakta den. Ordalek och småkonst med text av August Strindberg i ett otroligt vackert typsnitt och illustrationer i färg av Arthur Sjögren. (Detta är en faksimil från 1905, tryckt med originalklicheer på matt 150-gramspapper – ett konstverk i många delar! Eftersom det inte är ett nytryck tycker jag att det går bra att använda innehållet till konstnärliga projekt.)

Jag avslutar med en av Strindbergbokens vackra illustrationer. Tänk, så mycket vacker konst det finns överallt! Jag känner mig glad och tacksam över vårt hems senaste tillskott och ser fram emot att få läsa och lära mig mer. (Jag väljer medvetet att inte nämna den hög på minst tio böcker som innehåller ”att läsa”-litteratur här bakom mig. Jag tror dock att det kommer kalla och mörka höstkvällar framöver då dessa böcker kommer att vara ett riktigt härligt sällskap!)

25 maj

Böckernas magiska värld.

Jag har läst och läst och läst och läst, ända sedan jag var fem år. I början gick det nog trögt, men när läsförmågan väl hade övats upp gick det undan. Jag läste Vitnos, Kitty, Den hemliga trädgården och Oliver Twist. Jag läste Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Jag läste Som om jag inte fanns, God natt mister Tom och Agnes Cecilia. Jag läste Mysrysare och Vita serien. Jag läste kalligrafiböcker, handarbetsböcker och skolböcker. Jag läste John Irving, Marianne Fredriksson och Virginia Andrews. Jag läste Minette Walters, Elizabeth George och Agatha Christie. Jag läste långa romanserier av författare vars namn jag har glömt. Jag försökte läsa Stephen King (biblioteket) och Jean M Auel (Mammas, men mamma då!), men upptäckte tidigt att varken skräck eller myspornografisk tantsnusk var min grej. Jag läste ofta och mycket.

Sedan kom barnen. Då upptäckte jag att barn- och ungdomsböcker kan ge även vuxna fantastiska läsupplevelser. Jag läste allt mer sällan böcker för mig själv, särskilt efter mobiltelefonernas entré, men kära svärmor som jobbade på Bonnier Utbildning fixade så barnen (och jag) fick ett eget bibliotek hemma. Sedan kom åren som verkligen omskakade och omkonstruerade mig och efter det läste jag ingenting. Nada. Att läsa gick inte alls, min förmåga att behålla uppmärksamheten hade försvunnit. Jag försökte så småningom börja lyssna på böcker, men det gick trögt. Det var ändå detta sätt att ”läsa” som till slut fick mig tillbaka till böckernas värld. Jag har terapeutat mig igenom långa promenader och ett oändligt antal timmar i planttantsvärlden i sällskap med deckarserier och annan ”lätt” litteratur. Jag läser fortfarande sällan annat än facklitteratur i bokform (sådan kan jag inte lyssna på), men lyssnar gör jag. Mycket. Betyder det att jag kan räknas som bokmal igen?

I förra veckan tipsade min lillastesyrra om Kristina Sandbergs självbiografiska En ensam plats som handlar om Sandbergs upplevelser och tankar runt tiden då hon hade bröstcancer. Jag har läst böckerna om Maj och tyckte om dem, så när det var dags att hitta något nytt att lyssna på letade jag upp den. Den gick rakt in i hjärtat på mig! Det kändes som att jag var där, precis bredvid Sandberg. Jag skrev till syrran som är på smekmånad i Sydamerika för att tacka för boktipset. Hon återkom med ”läs den och läs sedan Linda Skugges mupprecension”. Jag var ju inte färdig, men tror du jag kunde vänta med att läsa recensionen? Nej! Jag läste den och fattade ingenting. Jag kunde bara konstatera att Linda Skugge inte har samma smak som jag, eller så hade hon en dålig dag då hon skrev recensionen, eller så betyder det faktum att hon själv lider av en svår kronisk sjukdom att hon förlorat förmågan att känna med människor som går igenom andra svårigheter än hon själv. Ja, eller så beror det helt enkelt på att Linda Skugge har koll på vad som är bra litteratur, medan jag själv är helt koko då det gäller sådant. Hon kan också ha fel. Recensioner handlar trots allt om tycke och smak. LitteraturMagazinet gav till exempel samma bok ”fem av fem”. Då jag googlar fram andra recensioner gäller samma för dem. Den här boken är överlag mycket omtyckt. Skugge står på ”en ensam plats” gällande huruvida detta är en bra bok eller ej. Men! Det är ju därför bokklubbar är så trevliga! Ett gäng läser samma böcker för att sedan i princip jämföra sina recensioner med varandra. Ingen har rätt eller fel, men diskussionerna öppnar nya vägar att se på saker och ting! (Ps: Jag saknar bokklubbsträffarna som inte har kommit igång efter pandemin.)

Det faktum att Camilla Läckberg får mediokra recensioner av ”litteraturkunniga”, men skrattar hela vägen till banken, är väl bevis på hur olika vikt man kan lägga vid olika delar av en bok. Det kan vara stilen, språket, detaljrikedomen eller avsaknaden av densamma som tilltalar. Det kan vara handlingen, inlevelsen, förmågan att överraska. Det kan vara ämnet, författarens kunskap, vågade grepp som inte följer några förutbestämda mönster. Anledningen till att jag lyssnade på så många deckare då jag tog mig in i bokvärlden igen var ju att jag känner mig hemma i den genren och att det sällan blir så komplicerat att hjärnan liksom kokar över. Med det sagt lämnar jag härmed tips på några av de böcker jag lyssnat på det senaste året och gillat.

En ensam plats av Kristina Sandberg
Lucinda Rileys bokserie De sju systrarna
Skilsmässan av Moa Herngren
Emelie Schepps bokserie om Jana Berzelius
Flykten av David Baldacci
I dina händer av Malin Persson Giolito
Klänning för korta kvinnor av Kristina Appelqvist
Hela livet av Anders Rosengren (älskade att lyssna på den inlästa versionen, Stina Ekblads röst är magisk)
Hjärtat av Daniel Bergman
Stark 50+ av Monika Björn
Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg
Tills alla dör av Diamant Salihu
Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri (Finns det någon kvar som inte har läst den?)
Mindset av Carol S. Dweck
Konsten att fördärva sitt liv – eller inte av Stefan Einhorn

Ja, jag skulle kunna skriva alla dessa serier av svenska deckarförfattare som Åsa Larsson, Lars Kepler, Karin Wahlberg och allt vad de heter, men du kan säkert själv hitta dem. Det finns för många! Här försökte jag nämligen bjuda på en lite blandad kompott, inte BARA deckare. Och om du har ett tips som jag bara inte får missa får du gärna dela med dig!

05 apr

En eftermiddag på biblioteket.

I förgrunden ser du Trefaldighetskyrkan i Karlskrona, byggd av Nicodemus Tessin d.y. 1697 lades den första grundstenen till kyrkan, och 1709 stod den ”färdig”. Riktigt klar var den först 40 år senare. 1790 upplevde stan den stora stadsbranden och Trefaldighetskyrkan stod efter den med bara grunden kvar. Kyrkan räknas som ett av Sveriges främsta klassiska, romerska barockmonument. Kyrkan med tornen som du ser i bakgrunden är Fredrikskyrkan där min kör har sin hemvist. Det är inte svårt att se att den har samma upphovsman och också är byggd i samma stil. Jag älskar verkligen de här byggnaderna, de tillför så mycket till Karlskrona.

Granne med Trefaldighetskyrkan ligger en annan favorit. Inte utseendemässigt, biblioteket är en tristtråkig kåk från 1959, grå och fyrkantig. Inuti däremot, där njuter jag! Det är naturligtvis alla böcker som gör att jag trivs så bra där och ett oändligt antal timmar under trivsamma omständigheter. Just igår satt jag här och förberedde en kommunikationskurs. Det var fantastiskt att bara kunna gå och plocka upp alla böcker jag ville ha och behövde, helt utan andra distraktioner. Jag påmindes om vilken fantastisk arbetsplats det här kan vara! Hoppas jag kommer ihåg nästa gång det kan vara aktuellt.

18 sep

Ordens tröst.

Det är en ynnest att ha en hel uppsjö av kloka, erfarna och duktiga familjemedlemmar i sitt liv. När det gäller min yrkesutövning är jag lite extra tacksam över min systers erfarenhet som psykolog. (Hon är 28 år, men föddes med tjugoplus år till sin erfarenhet och blir därmed ungefär lika gammal som jag.) Då och då skickar hon extraintressanta inlägg i debatten om terapi eller kanske något allmänt bra tips. Häromveckan kom en artikel från Modern Psykologi om den terapeutiska kraften i lyrik, ”Lyriken läker själens sår”. Den är mycket läsvärd för alla tycker jag!

Det är intressant att lära känna sig själv genom det skrivna ordet. Jag har övat i många år, över 45, på att formulera tankar i skriftlig form. I perioder har jag känt mig mycket kompetent och driven, men ibland tröttnar jag både på mina tankar och det som faller ut genom tangentbord och penna. Egentligen är jag nog inne i en sådan period. Planttanten och bonden har helt enkelt tagit över och till viss del låst in poeten och filosofen. Kanske var det de som ropade högt för att bli hörda då jag läste denna text? Jag har nämligen inte riktigt kunnat släppa den.

Bokhögen under bordet i allrummet har jag inte petat på, förutom med dammvippan, sedan innan sommaren. Här ligger några bra böcker som jag ska låna ut till andra, lite referenslitteratur som jag tänker fördjupa mig i och några böcker som jag inte hunnit läsa än. Eller hunnit, jag har inte prioriterat läsning och behöver dessutom återfå läsfokus. Jag tror inte bara det är barn som blivit sämre på att fokusera under längre stunder, utan det gäller i högsta grad även mig. Jag hoppas att höstmörkret och det förväntade mindre inbjudande vädret gör att lusten till poesi och prosa återvänder.

Psykologen och poeten Jonas Brun tipsar om tröstande dikter som jag själv inte kommit åt att läsa än, men de står nu på min lista.

  • Eva Ribich: ”Du är den ende mitt hjärta har velat” 
    – En intensiv finslipad juvel om kärlek och sorg. 
  • Anna Rydstedt: ”Jag var ett barn”
    – En stor diktsamling om barn­domens viktiga händelser.
  • Ocean Voung: ”Natthimmel med kulhål” 
    – Vilda dikter om att bära det förflutna.
16 jul

Boktips?

Nästan hela sommaren har jag fått slänga i soptunnan, men nu är jag på gång igen! Operation inplanerad, troligtvis i augusti någon gång. Nu är jag sugen på att läsa! Sommar i P1 i all ära, men det är något särskilt med att krypa ihop i soffan med en sommardeckare eller ligga på en filt i gröngräset med spännande facklitteratur. Svärmor skickade med en Elizabeth George-pocket som jag påbörjat, men vad ska jag läsa när den är utläst? Tips mottages tacksamt!

01 feb

Hygge.

När jag och dottern var i Köpenhamn hittade jag några böcker som alla handlande om det danska fenomenet hygge, alltså att mysa. Jag blev fascinerad av tanken att folk inte skulle veta vad det är, för mys gör livet så mycket bättre. Hur som helst köpte jag en av de vackra böcker som jag hittade, uppenbarligen riktade till engelsktalande personer som behöver lära sig hur man myser på riktigt. Efter detta har jag hört och läst om hygge ”överallt”, till och med på de svenska nyheterna!

Det var norrmännen som bjöd på ordet hygge (välmående), men det var danskarna som utvecklade konceptet. Hygge är något som inte riktigt går att sätta fingret på, men det inbegriper allt från stearinljus till fint sällskap, god mat (gärna ”comfort foods”, sötsaker eller snacks), musik, filtar, spel, grill, alkohol…

1_1

Svenskar vet minsann också hur man myser. Svägerskan hade till och med fått ett byggarbetsplatskaos mysigt med hjälp av relativt små medel när vi var där och inspekterade deras hem under renoveringsprocessen. Jag ser fram emot att få fortsätta mysa mig genom livet. I svåra stunder kan det vara det som är skillnaden mellan att orka och att inte orka. Mera mys till folket! Tänd ett ljus eller många, men glöm inte att släcka innan du går ut!

06 nov

Fånga ögonblick.

6_2

Där sitter min far i en av sina inte särskilt vackra fleecetröjor. Bakom den där orangea akrylen med söndrig dragkedja tickar dock ett hjärta av guld. Han kanske inte orkar som han alltid har gjort, men han tycker fortfarande att något av det bästa som finns är att sitta med barn eller barnbarn i knät och lära dem vad läsglädje är. Det finns ingen som läser sagor som min far! Det är nästan så att jag fortfarande blir rädd då han läser med Stora Stygga Vargens röst…

Jag gillar sjysta läsläxor som ”läs för en släkting” eller ”läs innan frukost”. Idag var det systersonen S som fick kryssa rutor i läsbingot efter att ha läst flera sagor med högtidlig röst. Fint!

Den digitala tidsåldern till trots vägrar jag duka under för tanken att böcker är utrotningshotade. Maken använder sin läsplatta flitigt och äldsta dottern läser mycket i sin telefon, men jag kan inte riktigt komma överens med skärmarna som läsbakgrund. Nej, det åker nog upp en massa böcker också i nästa hem. Jag har dessutom köpt flera julklappsböcker redan, så andra människor i min närhet slipper inte heller undan. Dessutom kan man alltid lita på de gamla romarna och grekerna. De har väl alltid vetat bäst?

”Ett hem utan böcker är en kropp utan själ.”
Marcus Tillius Cicero

Vilken är din senaste läsupplevelse, något som du skulle kunna tänka dig att rekommendera?

25 maj

Tankar som flyger åt alla håll.

Att bo med en sjuttonåring som har existensiell ångest över att inte veta vad hon ska göra med resten av sitt liv samtidigt som man ska försöka hantera påminnelsen om människans korta tid på jorden, särskilt för någon man älskar över allt, är svårt. Jag har inga bra svar, inga rätta svar, inga universallösningar. Till sjuttonåringen säger jag ”NJUT! Du är sjutton år, du har hela livet framför dig.” och den stackars dödssjuka 67-åringen gapskrattar jag med när hon förvånat uttrycker ”Jag fattar inte varför jag är så trött!” (Humor är verkligen livsnödvändig i vissa lägen.)

Efter att ha levt i något av en rosa bubbla under flera år är det på något sätt dags att möta verkligheten igen. Jag ville verkligen inte flytta hit för fyra år sedan då beslutet togs, men det var det bästa som kunde hända mig och min familj. Det jag fått uppleva här, de vackra omgivningarna och människorna jag lärt känna kommer alltid att vara en del av mig. ”Mitt hjärta har många rum.” Just nu känns det också som att det ska explodera. Ömsom av tacksamhet och ömsom av sorg och vemod.

I kväll var det dags för bokgruppen att träffas. Sista gången för mig. Gråt och tacksamhet. Tacksamhet och gråt. Dessa kvinnor har betytt så otroligt mycket för mig! Fantastiska. (Alla borde ha en diskussionsgrupp där de känner sig trygga och kan dela med sig av sina drömmar, farhågor, frågor och insikter!) Jag fick en bok av dem som heter ”No One Can Take Your Place”. Då grät jag lite till.

I morgon är det sista yogan med vår fantastiska yogalärare som råkar sluta på studion samtidigt som vi ska till att flytta. Jag hinner inte vara med på passet då det är dags för ännu en graduation-aktivitet för familjens ”student”, men jag ska dit och krama om D och tacka henne för att hon varit den bästa och roligaste yogainstruktör som hade kunnat komma i min väg! Tänk. Jag har aldrig sett mig själv som en yogi, men idag inser jag att vi alla har det i oss och att de flesta nog skulle må bra av att bli lite snällare mot sig själva och sina kroppar, både män och kvinnor.

Vi människor är komplicerade varelser samtidigt som vi är rätt lätta att förstå oss på. Min vackra lillsyrra fick höra talas om en konversation, chatt på telefon, om ett grabbgängs sexfantasier om henne. De är vänner till hennes (f d ?) kompis, över trettio år, svenska, välanpassade individer och hon har träffat dem alla flera gånger. Det de skrev var så plumpt och äckligt och gjorde henne till ett avpersonifierat sexobjekt. Hon blev så arg att hon skrev en insändare. Den kan du läsa här. (För övrigt har hon aldrig sagt något om att spy, men det var det där med sensationsjournalistik och så.) Kvinnor som äger sin sexualitet, de är visst starka och goda föredömen och får därför stå klädda som porrstjärnor och åma sig med sexaktsrörelser framför sina mikrofonstativ och sjunga att de är någon mans slav eller liknande utan att någon ska tycka att det är annat än starkt och fantastiskt. Själv suckar jag och tycker att det är konstigt att efter alla feministers hårda jobb så är kvinnor mer objektifierade än någonsin. Men det var bara en av alla tusen tankar som runnit genom huvudet idag och som jag ville få ut ur systemet. Det här inlägget inger ändå hopp om bättre dagar! OBS! På engelska. Peace. Over and out. (Tur att det är min blogg det här, för den här texten hade helt klart blivit refuserad i vilket forum som helst! 🙂 )

06 maj

Dagens Wonder.

Levnadsdeviser från Augusts lärare Mr Browne:

When given the choice between being right or being kind, choose kind. Dr. Wayne W. Dyer

Your deeds are your monuments. Inscription on an Egyptian tomb

Have no friends not equal to yourself. Confucius

Audentes fortuna iuvat. (Fortune favors the bold.) Virgil

No man is an island, entire of itself. John Donne

It is better to know some of the questions than all of the answers. James Thurber

Kind words do not cost much. Yet they accomplish much. Blaise Pascal

What is beautiful is good, and who is good will soon be beautiful. Sappho

Do all the good you can,
By all the means you can,
In all the ways you can,
In all the places you can,
In all the times you can,
To all the people you can,
As long as you ever can. John Wesley’s Rule

Just follow the day and reach for the sun! The Polyphonic Spree, ”Light and Day”

06 maj

Mer Wonder till folket!

5_1

Har du läst den här boken? Har du inte gjort det så har du missat några timmars skratt, gråt och förundran. S läste den i engelskan förra året och jag passade på att läsa den efter henne. Idag blev jag påmind om dess förträfflighet då min engelskprofessorväninna lade upp en länk på böcker som folk gärna rekommenderar till släkt och vänner. Själv kan jag bocka av elva av de 31 böckerna och ser fram emot att läsa en hel del fler!

Här hemma håller tjejerna på att knyta ihop säcken för den här terminen. Sista skoldagen är den 27 maj. För 18-åringen är det mer hektiskt. På fredag måste han anmäla sitt sista slutprov i engelska och det datumet blev han uppmärksammad på idag. Han hade räknat med 1,5 vecka till, men med lite eld i baken och sådär ska det säkert gå bra. Hoppsan!

Jag är rätt glad över att vi inte behöver lägga ut 16 500 kronor på ett svenskt studentfirande. Vi nöjer oss med en graduationbarbecue tillsammans med släkt och vänner precis innan jag och barnen åker tillbaka till Sverige. Innan dess får G chansen att åka med några vänner och deras husbåt på Lake Powell i fem dagar. Googla stället så får du se varför jag är lite avis och gärna hade följt med!