Boktider.
I min iver att läsa riktiga böcker har jag gått igenom mina egna hyllor och högar, där det fortfarande finns olästa utmaningar, och listan där jag samlat på mig tips från andra och sådant jag själv träffat på av olika anledningar. Hösten och vintern bjuder in till mysiga lässtunder i soffan, i hängstolen, i saccosäcken. Jag har med stor behållning precis avslutat Melankoliska rum av Karin Johannisson och ser fram emot allt det andra. Det är inte deckare (min goto-genre i lurarna då jag skrotar omkring i trädgården), utan böcker som kräver eftertanke, är rent estetiskt vackra och böcker som är mer poetiska.
Underbara vinter – Clara Lidström Hur kan jag låta ”en blivande klassiker för alla julälskare” gå mig förbi? Jag har flera härliga julböcker som är mina klassiker, men eftersom jag är en av de där julälskarna ser jag också att det finns utrymme för en till. Att Lotta Kühlhorn är inblandad gör inte precis saken sämre.
The Carrying – Ada Limón Några av Adas texter swishade förbi mig vid olika tillfällen då vi bodde i USA. De talar till mig, gör mig glad, öppnar något. Jag älskar mitt andra språk engelska. Kommer aldrig att tala det utan någon brytning, utan att behöva prata runt ett ord jag inte hittar eller kanske måste slå upp ord som kommit upp i en konversation eller i en text. Men det finns något som detta språk har som når längre in i mig än mitt modersmål. Några av mina ensammaste, tyngsta och svåraste stunder har jag haft i USA och har då ofta sökt tröst i texter. Jag ser fram emot att ta mig tid att landa i Limóns poetiska och eftertänksamma betraktelser.
Livets alla färger – Lisa Aisato Häromdagen lunchade jag med min vän på hennes jobb. Jag fick möjlighet att sitta en stund i soffan och bläddra i en bok som hennes kollega hade tagit med sig och blev alldeles golvad. Tårar kom och jag förstod inte att jag aldrig hade mött denna bok förut. Detta är ingen bok man lånar på biblioteket. Detta är en bok att vila ögonen i, njuta av och drömma sig bort med av den norska konstnären Lisa Aisato. Underbara illustrationer och korta små texter om en människas liv. Jag längtar tills den kommer! (Beställde den som födelsedagspresent till mig själv.)
The lies we tell ourselves: How to face the truth, accept yourself, and create a better life – Jon Frederickson Lillastesyrran hade fått ett hett tips från ett psykologforum hon är med i. Jag ser fram emot fortbildning och pepp för mitt arbete.
Allt var så nyss: Berättelser om att åldras i Sverige – Mobila dokumentärredaktionen Om femton år hade jag kunnat kvalificera för att vara med i denna bok av och om ett gäng svenska pensionärer mellan 65 och 103 år gamla. Ålderdomen skrämmer mig inte direkt och jag vill inte leva i den i förtid. Däremot vill jag tänka smart så jag har möjlighet, om det nu är så att jag kommer dit, att leva ett så gott liv som möjligt. Denna bok plockade jag upp från ”ge bort-tältet” på återvinningen. Den liksom hoppade på mig fast den inte är särskilt vacker och dessutom är det en gammal biblioteksbok.
Jag skriver över ditt ansikte – Anna-Karin Palm Min kära svärmor har bidragit med böcker till ett mindre bibliotek genom åren. Det har gett hela familjen en fantastisk guldkant till livet! För ett tag sedan fick jag denna bok av henne och började läsa med stor behållning, men förlade den efter bara några sidor. Efter en rensning uppe vid myshörnan på övervåningen hittades den igen och nu finns det äntligen möjlighet att läsa klart!
Jag har fler, men dessa blir en bra början. Idag kommer brorsbarnen på övernattning, men innan dess tänkte jag börja putsa fönstren. Det är något av det absolut tråkigaste jag vet, men samtidigt väldigt tillfredsställande då man är färdig. Hej och hå, putsa på. Hoppas att du får en njutbar helg!
Jag avskyr att tvätta fönstren, har inte gjort en enda gång sedan jag flyttade in här 19 november, snart ett år, haha!! XD Tack för boktips, mina egna hyllor och högar väller över med böcker som behöver läsas så det kommer avvaktas att lägga till nya, men Claras borde man ju 😀
Alltså, +1 på det där med avsky. Nu klarade jag inte längre att se de hemska rutorna och spindelväven och var tvungen att bara börja någonstans. Och det är mycket tillfredsställande att sätta sig efter ett sådant arbete.