18 jun

Fattigmansobeliskerna.

Vi gräver och flyttar, lägger sten till sten. Sten som befunnit sig i jord som vi kommit från och jord som vi ska återvända till. Vissa av stenarna har aldrig sett dagens ljus, andra har bara väntat på att åter kunna fläktas av vinden. Grindstolparna på sniskan vid platsen som var ett hem för hundratals år sedan har lyfts med maskinhjälp den här gången. Vem var det som klöv och fick stenlunga av dessa ståtliga pelare? Vem fick kröka sin rygg för att få dem upp ur jorden och på plats? Häcken som smekt dem har malts ner i kompostkvarn. Nu är det nya tider, nya skott som får ta sig ton, men denna gång utan sällskap av formad granit. Fattigmansobeliskerna har fått ett nytt hem och väntar på att åter få spela huvudrollen efter många års vila i granens skugga. Deras storhetstid är inte över, den har kanske inte ens börjat än.

23 maj

Overklig skönhet.

Gärna ville jag vara ett träd

Gärna ville jag vara ett träd
ja gärna ville jag vara ett träd
Jag skulle stå på en äng för mig själv
och tänka som man tänker
på hur vinden far
och stjärnorna blänker

Gärna ville jag vara en sten
ja gärna ville jag vara en sten
Jag skulle ligga för mig själv på en strand
och tänka som man tänker
på hur vågorna slår
och vattnet stänker

Gärna ville jag vara ett hav
ja gärna ville jag vara ett hav
Jag skulle finnas överallt
och tänka så som haven tänker
på hur stormarna far
och vågorna blänker

ur Gröngölingen är på väg av Barbro Lindgren

Igår var vi några i familjen i Bredavik och njöt av en fantastisk dag. Min syster hade hela sin familj med sig och de fixade och fejade, gjorde fint och förberedde inför att ett av syskonbarnen får besök av vänner nästa helg. Brorsan klippte gräs och fick det att se ut som en reklambild från något gräsvårdsföretag, så fint blev det. Maken har blivit en hejare på att få ihop maten som man lagar på muurikka, så det blev hans uppgift. Det var ruskigt gott och jag kan varmt rekommendera receptet som ju funkar lika bra i stekpanna. (Vi använde fläskytterfilé.) Alla blev så mätta att magen stod i fyrkant, men så blir det ibland när maten är god, sällskapet trevligt och vädret alldeles perfekt. Dessutom var utsikten över ”gungträdet” längst ner i trädgården overklig. Fotot ser fejkat ut, men såhär såg det ut. Tänk, vilket paradis för honungsbin!

11 maj

Afton.

AFTON 

Jag ser på strandens stenar, de fårade, nötta:
Djupt under hårda pannor, hur tåligt och stilla
de tänker sin ändlösa tanke till slut…
Jag ser på havets vågor… Hur stolta de nalkas:
Vid klippornas rötter, hur ödsligt de brottas
och villrådigt svallande vänder sig om…

Och jag ser molnenen driva kring himmelen vida,
hör fåglarna tystna och skogarna lyssna,
ser furorna drömma sin eldskensdröm,
när solguden sjunker bland hägringar röda
och korsfäst på strålar i människans öga,
det kisande, bländade, förblöder av ljus.

Och timmen är kommen då skuggorna bleknar,
och vindarna tvekar och stenhjärtat veknar,
och vatten och eld för ett ögonblick möts:
Hur längtar inte havet att få sin oro stillad,
hur längtar inte klippan att frälsas från sin hårdhet,
hur tiger inte skogen i sollängtan djup!

Hur längtar inte jorden att lösas upp i lågor,
hur längtar inte solen att famna dem som fordom
och smälta och försona vad som är delt och kallt!
Och när ur den blånande snäckan hon framgår,
den eviga skilsmässotrånadens stjärna,
hur längtar inte människan då från intet till allt!

Erik Johan Stagnelius

07 feb

En sådan dag.

Längtan
Flyktig som ett ögonblick
eller ständigt närvarande, som en tyst livskamrat
Vacker i stunder, lätt, kanske till och med lycklig
när den inte tar sig ner i sprickorna och växer, gödd av tomheten
Men nu är allt vi har
Och det vi längtar efter finns inte här

30 dec

Soluppgång.

Sockervaddsludd och krinolinfluff,
Pasteller som tar plats och fyller sinnet med ro
Vi bidar vår tid
Väntar på det nya, kanske något magiskt rentav,
Medan tiden rinner
Stunden fångas av ivrigt greppande fingrar som samlar på minnen
Nu. Nu. Nu.

Ett nytt år

Vi skriver bokslut och väver drömmar
För dagar som ännu ligger framför oss
Och så går livet

28 aug

Din väg.

”Ta av dig ryggsäcken”, säger någon
Medan en annan uppmanar till omfördelning av packningen
Offerkoftan hänger tungt på de smärtande axlarna
Och kedjorna håller dig fast
Medan de mjukt sjunger att du ska landa här och nu
Nu, nu, nu och nu
Just du, just nu
Andas lugnt, andas i fyrkant, andas igenom ena näsborren
Andas in, andas ut
Slut ögonen, lyssna på vågornas brus och skogens sus

När solen så går ner kan du vända dig om,
Förundras över högen med stenblock som du brutit
Klappa dig själv på axeln över väl förrättat värv
Sova gott och möta morgondagen med nya ögon

19 aug

Tjugosex.

Var stilla
Låt mig smeka din kind
Klappa din hand
Nudda din själ

Låt mig komma nära
Så att jag kan känna dig
Höra ditt hjärta
Vila i det inte någon av oss förstår

Varning för ojämn väg stod det
Så jag fyllde på med reservbränsle
Medan jag njöt av utsikten vid rastplatsen
Och plockade fram minnespärlorna

Vi skrev på för en evighet
Men en dag i taget är allt vi får

04 jul

Släpp taget.

Det regnar stilla på marken
Varje droppe läker, ger hopp, ger liv
Det regnar stilla i själen
Varje tår läker, ger tröst, ger livsmotiv

Släpp taget, torka inte tårarna, låt regnet ösa ner
Solen finns ju där, bakom molnen,
och ett liv i enbart solsken ger öken

20 maj

Det gör ont.

Det gör så ont, men jag kan inte gråta dina tårar
För det är din sorg och de tårarna ska läka dig
Det är dina minnen, din kärlek, dina besvikelser och ditt avgrundsdjupa hål
Varje minne ska sorteras in i rätt fack
Rensa, skänka, slänga eller spara
Varje ögonblick, ett liv
Dansen med dagarna som gått blir ömsom en tryckare, ömsom en frigörande stund i febrigt tempo
Det som var blir det som är
Livet blev din gåva, ditt arv
Och en dag har såret läkt