25 maj

Tankar som flyger åt alla håll.

Att bo med en sjuttonåring som har existensiell ångest över att inte veta vad hon ska göra med resten av sitt liv samtidigt som man ska försöka hantera påminnelsen om människans korta tid på jorden, särskilt för någon man älskar över allt, är svårt. Jag har inga bra svar, inga rätta svar, inga universallösningar. Till sjuttonåringen säger jag ”NJUT! Du är sjutton år, du har hela livet framför dig.” och den stackars dödssjuka 67-åringen gapskrattar jag med när hon förvånat uttrycker ”Jag fattar inte varför jag är så trött!” (Humor är verkligen livsnödvändig i vissa lägen.)

Efter att ha levt i något av en rosa bubbla under flera år är det på något sätt dags att möta verkligheten igen. Jag ville verkligen inte flytta hit för fyra år sedan då beslutet togs, men det var det bästa som kunde hända mig och min familj. Det jag fått uppleva här, de vackra omgivningarna och människorna jag lärt känna kommer alltid att vara en del av mig. ”Mitt hjärta har många rum.” Just nu känns det också som att det ska explodera. Ömsom av tacksamhet och ömsom av sorg och vemod.

I kväll var det dags för bokgruppen att träffas. Sista gången för mig. Gråt och tacksamhet. Tacksamhet och gråt. Dessa kvinnor har betytt så otroligt mycket för mig! Fantastiska. (Alla borde ha en diskussionsgrupp där de känner sig trygga och kan dela med sig av sina drömmar, farhågor, frågor och insikter!) Jag fick en bok av dem som heter ”No One Can Take Your Place”. Då grät jag lite till.

I morgon är det sista yogan med vår fantastiska yogalärare som råkar sluta på studion samtidigt som vi ska till att flytta. Jag hinner inte vara med på passet då det är dags för ännu en graduation-aktivitet för familjens ”student”, men jag ska dit och krama om D och tacka henne för att hon varit den bästa och roligaste yogainstruktör som hade kunnat komma i min väg! Tänk. Jag har aldrig sett mig själv som en yogi, men idag inser jag att vi alla har det i oss och att de flesta nog skulle må bra av att bli lite snällare mot sig själva och sina kroppar, både män och kvinnor.

Vi människor är komplicerade varelser samtidigt som vi är rätt lätta att förstå oss på. Min vackra lillsyrra fick höra talas om en konversation, chatt på telefon, om ett grabbgängs sexfantasier om henne. De är vänner till hennes (f d ?) kompis, över trettio år, svenska, välanpassade individer och hon har träffat dem alla flera gånger. Det de skrev var så plumpt och äckligt och gjorde henne till ett avpersonifierat sexobjekt. Hon blev så arg att hon skrev en insändare. Den kan du läsa här. (För övrigt har hon aldrig sagt något om att spy, men det var det där med sensationsjournalistik och så.) Kvinnor som äger sin sexualitet, de är visst starka och goda föredömen och får därför stå klädda som porrstjärnor och åma sig med sexaktsrörelser framför sina mikrofonstativ och sjunga att de är någon mans slav eller liknande utan att någon ska tycka att det är annat än starkt och fantastiskt. Själv suckar jag och tycker att det är konstigt att efter alla feministers hårda jobb så är kvinnor mer objektifierade än någonsin. Men det var bara en av alla tusen tankar som runnit genom huvudet idag och som jag ville få ut ur systemet. Det här inlägget inger ändå hopp om bättre dagar! OBS! På engelska. Peace. Over and out. (Tur att det är min blogg det här, för den här texten hade helt klart blivit refuserad i vilket forum som helst! 🙂 )

23 maj

Min fina, fina granne!

M har en lång radda norrmän i släkten. Den senaste som invandrade till USA från Norge var hennes morfar. M har alltid fascinerats av sitt norska arv och har varit flera gånger i Norge samt lärt sig norska på universitetet som vuxen. (Jag hör inte ens någon amerikansk dialekt då hon talar!) Dessutom är hon mycket mer nordisk än amerikansk till sättet och älskar nordisk inredning, så det var nog meningen att vi skulle bli grannar. Det kommer att bli så svårt att lämna henne och hennes fina familj här…

Titta på Telemarksbunaden som M har ägnat hundratals timmar åt att sy och brodera:

21_5

21_9

21_12

21_16

15 maj

Visdom från en hundraåring och blyglasfönster.

Idag firade en av våra grannar sin hundrade födelsedag. Vi hade tyvärr inte möjlighet att gå dit då det stod annat på schemat, men en kompis meddelade vad han så vist delade med sig till ungdomarna som var där. ”Decide early that you want to be happy.” Bestäm tidigt att du vill vara lycklig. Lättare sagt än gjort som så mycket annat, men det rimmar väl med allt annat som kommit i min väg den senaste tiden.

14_1

Jag hann inte gå på kalas, men jag gick på den vernissage som några andra grannar hade för att visa sitt nya blyglasfönster som sitter i entrén ovanför dörren. De har arbetat fram motivet tillsammans med sin vän, hemmapappan och glaskonstnären Mark Bigelow, och det bygger på olika bilder från Provo Canyon. Helt fantastiskt!

14_2

Marks fru är violaprofessor på det lokala universitetet BYU och ena dottern hade idag fått en fin utmärkelse för sitt harpspelande (hon har spelat sedan hon var fyra år). Eftersom hon bara är fjorton år har hon inte bestämt sig om hon ska satsa på harpan, make-up, konditorkonsterna (det var hon som hade gjort kakorna med blyglasglasyr) eller konsten. 😉 Det är spännande att tala med personer som verkligen är konstnärer på alla sätt och vis.

14_4

Mark hade tagit med sig några av sina senaste verk. Detta blev min favorit, men du kan se många fler på hemsidan jag länkade till här ovanför:

14_5

25 apr

Graduation pictures.

Min kompis frågade om jag kunde ta lite kort på hennes son som precis som E tar sin high school-examen nu i maj. Det var roligt! Tyvärr blev vår fina solnedgångssession inte vad jag hade räknat med då det blev molnigt strax innan vi kom ner till Utah Lake, så själva känslan i korten blev inte så varm som jag hade planerat. Flexibilitet är väldigt ofta en användbar egenhet, eller vad säger du?

25_1

25_2

25_3

25_4

10 apr

Highway 1, Carmel och Palo Alto.

Jag har precis packat upp väskorna från den här intensiva reseveckan och nu sitter jag här och längtar tillbaka till Kalifornien igen. Det är lätt att försköna saker och ting när man glömt alla detaljer. Trots det tror jag faktiskt att verkligheten i det här fallet var så förträfflig som jag kommer ihåg den med tanke på att det bara har gått en vecka. Ah!

9_8

9_9

9_11

9_12

9_13

9_14

9_15

9_17

9_18

9_1

9_20

9_19

06 feb

Steinway med kardemummasmak.

Jag måste bara säga att jag vill ha en Steinwayflygel när jag blir stor. I går kompade jag dottern och tre klasskompisar då de sjöng sitt praktiska prov i körklassen. Jag hade så klart övat på vårt elpiano från Yamaha som jag brukar vara ganska nöjd med. Det borde jag inte vara. Jag blev alldeles paff då jag såg instrumentet som stod där mitt i musiksalen och jag såg nog lite fånig ut då jag började spela, för det var en väldigt speciell upplevelse. Mr Keyes borde skriva en varningsskylt och sätta på dörren. Jag var tvungen att googla lite på priser i Sverige. 100 000-850 000 kr för en begagnad flygel. Som hittat! Ursäkta det dåliga mobilfotot. Jag var tvungen att skära bort några tonåringar som inte var tillfrågade om att vara med i bild.

5_3

Efter uppsjungningen var hela familjen bjudna på middag hos grannarna. Det är alltid lika trevligt att umgås med dem. Vi hade i uppdrag att ta med oss dessert, så jag testade två recept som jag sett skymta förbi de senaste dagarna. Chokladbollstårtan med Nutella gillades av barn och ungdomar, men själv föll jag för semmelkladdkakan som jag lade upp receptet på i förra inlägget. Tillägget av Nutella var däremot ytterst välkommet och höjde denna svenska nationalrätt några snäpp. Chokladbollar passar bäst som bollar och inget annat. Dessutom ger receptet som jag länkar till här dubbel sats. Minst. Har du testat något roligt recept som kommer att lagas efter provomgången på sistone?

5_2

09 nov

O-firad födelsedag med kräftsmak.

I år hann vi inte riktigt med någon kräftskiva innan vi åkte tillbaka till USA efter sommaren. Jag trodde att jag skulle få klara mig utan kräftor tills nästa år, men där hade jag fel. I går blev vi bjudna på ett o-födelsedagsfirande för våra kompisars dotter. (Hon tycker att födelsedagar ska uppmärksammas ungefär inte alls.) Där blev vi bjudna på både det ena och det andra, bl a IKEAs jättegoda kräftor. Det där med kräftor är alltid ett riktigt roulettespel. Vissa lådor är hur goda som helst (som dessa) och andra smakar mest lera. Det var roligt att höra värdparet gå igenom reglerna för ätandet för alla okunniga amerikaner och schweizare. 😉

9_5

9_1

9_3

9_2

9_4

04 okt

Spökena har inga ögon att gråta med…

… när PeWi åker vidare mot nya äventyr. Det har varit så roligt att ha dem här! I går fick jag ett förskottsfödelsedagstelefonsamtal med ett halvt löfte om besök framåt våren från en av mina äldsta vänner. Tjoho!

IMG_1686

Jag är tacksam över dagen som ligger bakom mig. I kväll frågar jag mig: ”What is keeping me from progressing.” Det ska bli intressant att se om jag får någon klarhet. Hoppas att du fått äta god äppelkaka, lyssnat på rysarmusik på hög volym, blivit inspirerad och upplyft, fått hänga med finfina vänner och kanske klämt fram något kreativt ur skapardelen i hjärnan idag. Det har jag. Peace.

03 okt

Long time no see.

Ett enda någorlunda vettigt fotografi togs i går när vi träffade morbror K och moster M. Anledningen? Vi hade fullt upp med att prata med varandra och äta glass och godis. Jag skulle vilja påstå att denna kväll kan läggas i högen märkt ”kvalitetstid”. Alla håller inte med om att blod är tjockare än vatten, men nog känner jag mig väldigt nära mina älskade släktingar.

3_4

Nu när hösten är här känns det fint att byta färger i heminredningen så det blir lite varmare här inne. Äldsta dottern plockade en fantastisk höstbukett och jag plockade fram ett realjus som såldes ut på IKEA i fyndhörnan i vintras (hösten kommer ju alltid tillbaka tänkte jag). Vi bytte också ut några av ljusstakarna. Yngsta dotterns tranor som veks av ett reklamblad förra hösten åkte upp i lampan igen och jag tänkte tillverka några små spöken som kan hängas upp i ljusgrenen lite närmare Halloween. Många har redan börjat dekorera med skelett, gravstenar och häxor i sina trädgårdar, men jag är lite mer sparsam i smaken…

3_2

Är inte de här varma färgerna underbara? Vår omtänksamma granne kom över med en stor hög varma apelsinbullar just när städningen var klar. Goda grannar är icke att förakta och deras vänskap ska vårdas med omsorg. Vår granne på andra sidan huset meddelade idag att han ska gifta sig med sin älskade fästmö den 12 december. Det är fint att se kärlek lysa ur ögonen på någon som är så förälskad. Det roligaste är att de var förälskade i varandra för tio år sedan då de var ledare tillsammans på ett ungdomsläger, men då rann flirten ut i sanden. Den här gången var allt rätt igen. Tänk så det kan bli!

3_3

29 sep

McBride’s Briar Patch.

De här hallonen är goda. Mums. Det är så härligt att åka ut till Mapleton och andas frisk luft och njuta bondeliv. Hallonbonden försöker alltid prata finska med mig. Han är lite förvirrad över språken uppe i Norden, men jag ger honom poäng för att han försöker i alla fall!

28_4

Yngsta dottern och min härliga granne och kompis. Hon är 70+ år, men ålder betyder ingenting. Att hon är ryska ger oss en plattform med många gemensamma knytpunkter, tro’t eller ej.

28_2

Vid besöken här ute kan man alltid hitta ett och annat spännande fyrfota djur. Vissa av dem tycks ogilla paparazzifotografer, hehe.

28_6

28_7

28_8

Vill du höra om våra besökares mest spännande kulturella utbyte idag? Två dussin donuts. Låt mig bara säga att ögonen ofta är hungrigare än magen… Medan andra kurerar sig lite ska jag ta en tur till yogastudion för att njuta av en härlig timme. Namaste!