26 jan

Om känslor.

Vi har en vän som är psykiater. Han har mest jobbat i Sverige, men också några år utomlands. Den stora skillnaden mellan invånarna i det andra landet och svenskar anser han vår inställning till livet och dess naturliga upp- och nedgångar vara. Många svenskar (Kanske till och med européer eller skandinaver?) har något slags bild om att man ska vara så glad och nöjd jämt. Många upplever att de blivit deprimerade när det de upplever egentligen är svårigheter att hantera sorg, saknad, ensamhet, ilska och andra ”förbjudna” känslor då de går igenom en liknande situation som jag är i, har ett jobb man inte trivs med, är i en dysfunktionell relation, känner med sina nära och kära som har problem, upplever ensamhet osv, osv.

Jag har upplevt depression på nära håll och är fullkomligt medveten om att det jag känner i mångt och mycket tangerar de problem man har som deprimerad. Jag är inte alls lika glad som vanligt, jag kan börja gråta utan anledning (alltså, jag är en känslosam människa, men vanligtvis finns det ju något som triggar gråten), jag får inte mycket gjort mer än allt det ”nödvändiga” och jag sover oroligt. Å andra sidan undrar jag inte varför det är så här. Jag är tacksam över det stöd jag har från familj och vänner. Vi är många som stöttar varandra och som kan dela erfarenheter. Och för en gångs skull kan jag skriva under ”inget ont som inte har något gott med sig”, för några av mina vänner som har gått igenom obeskrivligt svåra förluster vet precis hur svårt det är att göra och säga ”rätt”, men lyckas ändå med konststycket. Därmed inte sagt att endast de som gått igenom stora svårigheter kan hjälpa. Tack till dig som stöttar. Tack.

IMG_8801

5 thoughts on “Om känslor.

  1. Jag tror att han har alldeles rätt, din vän, och jag är ledsen att du måste gå igenom det här. Jag har varken rätt ord eller egentlig förmåga att stötta dig, men jag tänker på dig i alla fall. Tänkte bara att du skulle veta det. Och så ät jag ganska säker på att du verkligen klarar av det här, även om jag förstår att det måste kännas så fruktansvärt tungt.

    Många kramar,

  2. Det är inte så konstigt om hjärtat är upptaget med att vara ledset i din situation. Tids nog kommer glädjen tillbaka och ger utrymme för skapande mm. Försök finna ro i den situation du är. Låt tiden och livet pågå så som det är, och ta vara på närhet och kärlek om det går. Och vet att vi är många som tänker på dig/er även om vi kanske inte har möjlighet att göra något rent praktiskt för er <3
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *