Huset

06 apr

Är det konstigt att man längtar bort ibland?

Det är många som börjar känna sig instängda och mycket begränsade med anledning av den konstiga situation vi befinner oss i. Vi har fullt upp med att planera plan B, eller plan C, för äldsta dotterns vigsel, så jag hinner inte riktigt längta efter något annat än Uttorp. När Amerika-kofferten rotades fram i ladan igår kunde jag dock inte låta bli att drömma mig bort lite. Tiden har misshandlat etiketterna, men det går att uttyda vissa tecken på specifik aktivitet. Carlskrona och Liverpool, en ångbåt verkar ha varit inblandad, och… Sven Olof Larsson som byggde vårt hus 1913, och samtidigt byggde ut ladan, kom tillbaka från USA efter att ha emigrerat 1893. Jag antar att det är hans koffert och är glad att den inte slängts i någon renoveringsiver.

Jag önskar att jag visste hur jag skulle kunna utläsa texterna på de angripna etiketterna. Då skulle jag veta mer om Swen Olofs äventyr i det stora landet västerut. Jag ger inte upp! Jag vet i alla fall att den här gården hade varit i Sven Olofs familjs ägo sedan 1745, men att sedan Elsa och Anton köpte den 1958 då de gifte sig. Vad jag vet var varken Elsa eller Anton släkt med Sven Olof. (Han och hustrun Hilda fick aldrig några barn, men de skulle ju kunna vara släkt på något annat vis.) Jag kommer att fortsätta försöka tyda etiketter. Jag gillar verkligen att vara deckare då det gäller så här positiva och spännande ärenden!

30 okt

Tacksamhetsuppstart.

De senaste åren har jag haft projektet ”Trettio Tacksamma Dagar” på Facebook. Det är något som gör november till en riktig guldmånad istället för den där grådassiga perioden som den förut känts som.

Jag tjuvstartar känslan av tacksamhetsglädje med ett fantastiskt besked. Jag hade i morse mitt sista återbesök efter de hälsoproblem jag lidit av det senaste halvåret. Jag blev friskskriven samtidigt som jag fick ett frikort. Jag hoppas naturligtvis att jag slipper använda frikortet framöver och att jag kan fortsätta jobba på att känna mig frisk och stark!

Något annat som känns näst intill overkligt fint är att jag sitter här och hör brorsan snickra på verandan. Dörrarna sitter på plats och de sista fönstren håller på att fästas in. Det blir så fint! När vi kom hem igår kväll lyste det i verandan och det fick mitt hjärta att hoppa till lite extra.

25 jul

Husägare igen.

Idag skrev vi äntligen på papperna till huset, så härmed är vi inte längre hyresgäster. Ingenting känns egentligen annorlunda. Jag älskade mitt hem igår och jag älskar det lika mycket idag!

Vi firade med ett kvällsdopp i Bredavik. Uttorp i all ära, men den magiska kvällshimlen bor någon annanstans. Peace.

29 mar

Byggandet har satt fart igen!

Idag har brorsan och maken börjat bygga en takkupa. Det har sågats och spikats och mätts och passats och flyttats och burits och klättrats. Så spännande! Helt plötsligt får det plats med ett litet badrum uppe också samt en liten ”sovhytt”. Det är verkligen roligt att se hur fort det kan gå när det finns en plan, rätt material, rätt verktyg och någon som faktiskt kan göra jobbet. Huset är tänkt att bli 110 m² när allt är klart, men vi rör oss fortfarande på de 60 m² nedervåningen bjuder på.

28 mar

Före och mittemellan.

De förrförra ägarna brukade ha sin kaffehörna här. Eftersom verandan inte är klar än är det ingen större mening med att lägga ner jättemycket arbete på onödiga moment. Att ha en fikaplats som är täckt av krossat fönsterglas och annat skräp kändes dock inte så attraktivt, så vi röjde bort det värsta. Nu har vi åtminstone en plats att sitta på i trädgården!

Utanför dörren har det stått en väldigt ful stol hela vintern. Dess uppgift har varit att skydda folk från att snubbla över järnstolparna som sticker upp efter att förstukvisten temporärt sågats bort. Den här stora ”kastrullen” stod i trädgården och har nu fått en ny uppgift att fylla. Lite påskfägring och snubbelskydd i ett helt enkelt! Att välja vad som ska planteras i krukor utomhus är ett pyssel. Perenna, ettåringar, tvåveckors eller vad? (Jag talar naturligtvis om växter av olika slag.) Jag gillar att ha lite olika höjd på blomsterarrangemang. Vi får väl se om de här stackars plantorna tar sig efter en lite omild hantering från mitt håll. Jag vet inte riktigt vad som hände, men av någon anledning mosade jag till flera av penséerna. Det ger sig nog.

15 feb

Öppna upp ditt fönster och släpp in ljuset.

Det är som att Far skickat ljus och värme i ett sedan i söndags. Vi har verkligen haft fantastiska dagar här på Sturkö! Idag åkte jag hem en snabbis. Julkuddarna har bytts ut av lite vårfräschare versioner och med dagens ljus kändes det som att hela huset fått nytt liv. (Fast egentligen är golven i desperat behov av dammsugarens omtanke och alla fönster behöver en rejäl omgång. Undrar ändå om jag inte ska vänta med det senare tills taket har lagts om…)

Om drygt en vecka flyttar vi in på heltid. Det finns fortfarande mycket att göra, men det känns ändå skönt att få in rutiner för vår lilla familj. Att få följa årstidernas skiftningar för första gången är något av det finaste som finns då man flyttar till ett nytt ställe. Det är som att både ägare, hus och natur anstränger sig lite extra för att lära känna varandra. Detta har jag upplevt både som inneboende, hyresgäst och husägare. Just nu blommar snödropparna i den trädgård som så småningom kommer att få den omsorg den är värd och ljuset faller in till tröst efter en av de gråaste vintrar jag upplevt på mycket länge. Det läker och helar!

23 jan

Kakelugn no. 1 fixad!

Jag älskar våra kakelugnar! Idag tog jag mig äntligen tid att krita fogarna i kakelugnen i vardagsrummet. Det tog sin lilla tid och mycket pill, men det var det värt. Nu ska det torka till ordentligt innan vi kan elda igen. Jag använde mig av Skansens recept:

2 dl krita
1 dl titandioxid
1 äggvita
lättmjölk

Kratsa försiktigt ut lös fog med en kniv. Arbeta försiktigt så du inte skadar glasyrens känsliga kanter.

Blanda samman ingredienserna så att fogmassan får en konsistens av majonnäs. Låt vila så att kritan får svälla. Under tiden fuktar du fogarna på kakelugnen med en svamp, för att fogen ska fästa bättre. Stryk ut fogmassan med en vit gummispackel, som finns att köpa på de flesta byggvaruhus. Torka efter med en fuktig svamp, diagonalt över fogen, annars följer fogen med. Låt torka. Putsa upp kakelugnen med trassel eller torr trasa.

20 jan

Renoveringen har pausat…

… då brorsan börjat jobba heltid på sitt ”riktiga” jobb, men de senaste dagarna har han ändå åkt ut några gånger och fixat gipsskivorna i arbetsrummet. Övervåningen är därmed på gång!

Arbetslampan som här hänger över fönstret har jag saknat! Vi hade två likadana hängande över vår platsbyggda arbetsplats i hallen på övervåningen i Segeltorp. Det var inte ens ett riktigt rum, men bättre planerad arbetsyta har jag aldrig haft! När det här rummet är färdigrenoverat ska det bli arbetsplats längs vägen till höger om fönstret. Då kommer jag att få uppleva bra arbetsljus igen. Hurra!

Nere i vardagsrummet har Stockholmsstolen/fåtöljen fått ett nytt överdrag från Bemz.com. Jag älskar det! Behöver bara rätta till det här och dra lite där så det rynkiga försvinner.

12 jan

Tankar efter feberdimman.

Nu har jag fått nog av den här influensan. Usch, så sjuka vi har varit här hemma! I morse kände jag mig riktigt piggelin och orkade både bädda sängen, duscha och klä på mig något annat än det jag stöp i säng i någonstans under söndagskvällen. Det som började med irriterande torrhosta gick över i djupare hosta, ett allmänt illamående, feber, kräkningar, ont i hela kroppen, ännu högre feber, fler kräkningar och hallucinationer, slemhosta, hög förbrukning av snorpapper och så många timmars sömn. Varsågod. Där har du vinterns influensa om du nu undrar hur den presenterar sig. Jag tror inte den här sjukan har gått i skola hos Magdalena Ribbing, för någon vett och etikett märkte då jag inte av.

Slutpratat om sjukdomar för idag. De finns ändå här dygnet runt och jag tänkte påminna mig om lite roligare saker. Huset, till exempel.

Praktiskt eller snyggt om jag måste välja? (Jag läser fortfarande Trendens-Fridas blogg trots att alla hem ser typ likadana ut, vita och grå, som överallt annanstans. Det finns dock mycket annat som är läsvärt där.) Det gör ont att säga, men efter att ha fått några dyrköpta erfarenheter som yngre och mer oerfaren tänker jag trotsa mitt estetiska hjärta och säga att praktiskt vinner. Varje dag. När jag läste någon inredningstrendrapport häromsistens såg jag att rostfria bänkar kommer stort 2017. Moahahahaha! Ja, de vet hur de ska tjäna pengar på ängsligt trendmedvetna svenskar som sliter ut fullt fungerande kök och badrum för att få till det ”rätt”, de där lobbyisterna eller vilka det nu är som tjänar pengar på att folk vill ha nytt, nytt, nytt. Nu ligger jag i fas med trenderna med vår fantastiska och återvunna rostfria köksbänk, precis som jag då och då ligger rätt med manchesterbyxor (mina favoriter i alla väder, en favorit jag delar med min far).

Gammalt eller nytt? Återbruk är superinne. Second hand-butiker frodas överallt, Blocket och Tradera glöder och inte är det särskilt lätt att fynda designklassiker till noll och intet. Nej då, folk vet att ta betalt för sina dyrgripar. Hur har vi det hemma då efter att ha försökt jämka ihop våra bohag? Det är inte klart än. Huset kommer att bli mer och mer inbott efterhand som vi hittar det vi vill ha, men här har du några nedslag.

Återanvänt element som ska målas om när vi inte längre behöver dem för värme framåt sommaren. Mitt drömgolv. Jag måste ha hjärntvättats av trendnissarna i hemlighet, men har förstått att många andra som varit hemma hos oss också är väldigt förtjusta i det. IKEA-möblemang, nyinköpt.

Återanvända möblemanget från IKEA i Draper. Hörnsoffa ger jag inte avkall på, det ska finnas plats för många gäster, och Karlstad är både lagom stor, nätt och bekväm för min smak. Dessutom är fotpallen en stor favorit! Fårskinnet har värmt våra älskade barn och varit en del av inredningen sedan tiden i Flemingsberg under mitten av 90-talet. Mattan har legat hemma hos makens mormor. Kuddar får jag aldrig nog av. De här kommer från alla möjliga ställen. Yngsta dotterns Indiskafåglar har åkt upp på kakelugnen och pinglar så fint då man går förbi. Lampan fyndades på second hand för 125 kronor. Mycket förtjust! (Ps: Mässing är UTE i år, men våra mässingsgardinstänger flyttar ingenstans. De hängde en gång på en stor, statlig institution någonstans i Stockholm och mår nu bra i en stuga på Sturkö.)

Hallen är ”ny”. Här låg förut husets kök, så badrum och tvättrum byggdes under renoveringen. Mattan köpte vi på ruugs.se trots att det finns många mattor på vinden i sommarhuset. Vi behövde en som var smalare och längre än alla som ligger där. Inte är den här jeansmattan lika fin som Brittas, men den gör mig ändå glad och passar fint där den ligger i vårt ”nittiotalsgalleri”.

Hahaha! Ja, bollarna ska flyttas till det andra köksfönstret. Jag kan inte skiljas från adventsstjärnan som hänger kvar och vi har inte hittat någon kökslampa än. Jag kan inte med att betala en massa tusen för en som bara är ”okej”. Lampan ska så klart hänga över köksbordet, fast jag undrar om det inte får bli en fin liten fönsterlampa också där glödlampan hänger nu. Bordet ropar efter en duk av något slag, men det har i alla fall både tulpaner, levande ljus och godis, så protesterna är inte överdrivet högljudda.

Jaha, ja. Det här var dagens rapport. I morgon är det fredag och jag kan konstatera att den här veckan har jag i princip inte fått något annat gjort än blott det nödvändigaste. Trots det är jag mycket tacksam, för jag vet att det finns många som inte ens orkar det som jag kallar nödvändigt. Jag tar inte mitt liv för givet och jag är tacksam. Peace.

13 dec

Det som göms i snö…

… kommer upp i tö. Just nu känns det som att jag långsamt håller på att vakna upp ur en dvala som har pågått i många år. Det är kanske en överdrift, men att börja rota i lådor med saker som jag inte rört sedan maj 2012 gör onekligen att det känns som att jag hade sovit något slags Törnrosadröm. Har vi verkligen bott i Orem i fyra år? Hur kommer det sig att vi packade ner saker som skulle ha getts bort eller sålts på loppis redan då vi höll på att stänga ner Segeltorpslivet? Stackars spindlar och möss som dött eller kammat noll av intresse i dessa lådor. De är nog inte särskilt intressanta för någon. Jo! Kökslådan som blev felmärkt och jullådorna var jätteroliga att packa upp, för de hade jag egentligen velat ha med till vårt compact living-experiment som så småningom bredde ut sig på över 300 kvadratmeter. Nu ska vi som sagt komprimera allt igen.

I första fasen som så smått inletts ska vi flytta in på nedervåningen som är 60 kvadratmeter. Det är inte förrän elektrikern kommer tillbaka i morgon eller i övermorgon som avloppspumpen (eller vad det nu är) kopplas in och vi kan börja använda toaletten och dra igång disk- och tvättapparaturer. Jag hittar bara två gardinstänger, men jag är rätt säker på att vi hade fler i förvar. En av ryggkuddarna till soffan som kom i containern från Orem saknas fortfarande. Say what? Någon av makens mormors underbara jeansmattor hade jag planerat att lägga i köket, men de är ju alldeles för stora allihop. Och hur blir det med matta i vardagsrummet? Ska vi kanske ställa hela soffan på mattan vi hade i Segeltorp? De fina lamporna jag köpte i lampaffären är jättefina, men de är inte alls snygga närmast taket i monterat tillstånd och jag känner mig lurad. Jag vet att allt är mycket mindre än jag ens kunnat föreställa mig, men även när jag tänker ”mindre” så är det ännu mindre än vad jag hade tänkt. Jaja. Det här är absolut bara världsligt! Det betyder dock ~~ingenting~~ mer än jag önskar att det hade gjort.

De senaste dagarnas lussekonserter har fyllt mig med kärlek och ny energi! Jag älskar den här tiden på året som jag sagt många gånger. Jag vet att det är lätt att försköna tid som flytt, men mina minnen runt advent, Lucia och jul innehåller ett överflöd av kärlek och omtänksamhet. Idag tog jag in den lilla bordsgranen som Far och min syster huggit i skogen. Jag fixade belysningen och mamma fixade allt annat runt om och på. Nu är det så innerligt vackert där nere. Jag hoppas att den känsla jag fick då jag stod och tittade på granen förs vidare i vintervinden för att värma barn och ungdomar som inte har det så lätt. Efter kvällens luciatåg, det tredje på tre dagar, alla helt olika och alldeles underbara, känner jag ännu mer att våra barn är framtidens hopp. Vi måste ta tillvara på deras talanger och styrkor! Gräv där du står. Det kan komma att hjälpa många.