20 jun

Tack för påminnelsen!

Tankvärda ord i en församling i Borås fick mig igår att fundera en extra runda över vad jag vill göra med ”resten av mitt liv”. Nu gör jag det rätt ofta, men det får mig sällan att göra stora hopp framåt, eller åt något annat håll heller får väl erkännas. Det är mänskligt att bli jättepeppad och känna 100% lust att göra stora förändringar. Jag vet många med mig som med jämna mellanrum gasar på med nya vanor, dieter, partners, projekt, men som några månader senare som mest höjer på ena ögonbrynet om man frågar hur det har gått med det som talades så varmt om vid förra mötet. (Alltså, jag införlivar mig själv i dessa ”många”.) Det verkar inte som att vi har någon större förmåga att klara annat än små, små förändringar i taget. Det är så vi tar oss an livet från första början, i ett långsamt flöde. Så småningom kommer annat, vare sig det gäller kognitiva eller praktiska färdigheter lär vi oss lite i taget. Ingen blir expert på en helg!

Vi svenskar längtar ofta något enormt ”till sommaren”. Det är nog vädret och semestertider som drar mest så där i förskott. När det väl är dags för skolstart, nytt jobb, målsättningar inför hösten, då undrar vi vad som hände och hur det kunde komma sig att kvällarna redan kommer tidigare och badvattnet börjar bli väl svalt för alla som inte är åretruntbadare. Runt detta gick funderingarna efter de tänkvärda orden. Resten av mitt liv hade ju redan börjat så fort tankarna hade börjat snurra. Vi fortsatte hem till våra goda vänner där vi fick lunch och sammanfattade den fina helg vi hade haft tillsammans. Samtal, samvaro, flyg över västkusten för somliga, lek med charmigaste ettåringarna för andra, bad i badtunna – underbara och ovanliga dagar som fick dra igång känslan av sommar fast vi mest kommer att vara kvar hemma. Sammanfattningen av tankegångarna var att jag fortfarande är väldigt förtjust i hur mitt liv ser ut för tillfället. Jag behöver inte några stora förändringar och har bestämt att ta mig tid att riktigt njuta av vårt hem, trädgården, trädgårdslandet och familjen den här sommaren. Mitt vardagliga liv, inget storvulet eller speciellt, men det bästa tänkbara för mig. Att landa i en sådan känsla är värdefull, åtminstone för mig. Kanske behöver du något helt annat än det du har idag och isåfall önskar jag dig lycka till med att hitta en hållbar väg till ”resten av ditt liv”.

09 feb

Lite lyckor till dig.

Laleh är ju så söt på alla sätt och vis, men hon drämmer också till med livsvisdom deluxe i alla sina låtar. Detta musikverk åtnjutes lämpligtvis i sin helhet, alltså musik och video tillsammans.

Svårt att tänka sig att det inte var några droger inblandade i den här texten, men åh, vilket lyckopiller! Och den här tolkningen är ju alldeles illbedårisk:

”Några är fantastiska sångare, andra är bara entusiastiska.” Hahaha.

The Real Group har stått för så många fina musikupplevelser för mig! Det här är den sista videon där två av grundarna fortfarande är med. Numera borde gruppen kanske kalla sig The Un-Real Group då alla deltagare är ”nya”. Katarina Henryson och Anders Edenroth höll i längst, men i december 2021 lämnade de över till yngre förmågor. Längtar inte du också till sommaren då du hör dessa toner? Och är man lite nostalgiskt lagd kanske man kan glädjas över denna kavalkad:

Tänk vad de har bidragit med till musiklivet!

Det är något innerligt med musiker som fortsätter och fortsätter och fortsätter. Åren går, men intensiteten består. Jag älskar det här live-framträdandet och texten är värdig vilken begravningskonsert som helst. (Den som vet, den vet.) Inte direkt klämkäck, men vacker!

Jag vill avsluta med en av mina absoluta Teddan-favoriter! Så mycket livsglädje, enkel och klurig på samma sätt. Lyssna på hög volym och gå ut i livet med lätta steg och huvudet högt!

20 sep

Håll mitt hjärta.

Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Bring me my bow of burning gold!
Bring me my arrows of desire!
Bring me my spear! O clouds, unfold!
Bring me my chariot of fire!

Under ormbunken satt en näbbmus så tyst
han ville nog inte av regnet bli kysst
Du har det bra du som bor i en skog
sa jag och jag tyckte precis att han log

Nu är hösten här och luften är som glas
Och jag räknar varje timme, för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

08 jun

Hurra för Far!

Den åttonde juni 1942 föddes Ture Ivar Håkansson i Klackamåla, Blekinge. ”Det måste ha varit en fin dag”, sa han själv. Älskar tanken på det, att han såg på sig själv på det viset. När livet rann ur honom sa han att han hade haft ett välsignat liv, men att han önskade att han hade tillbringat mer tid med oss barn (och mamma) då vi var yngre. Vår yngsta sladdsyster fick kanske lite mer av den varan. Tid med Far, alltså. Nu är den enda tid vi får med honom den som finns i minnenas korridorer.

Jag tänker på hur roligt han hade tyckt att det skulle vara att hjälpa till här i Uttorp. Han tyckte så mycket om stället att han drömde om att bo här då mamma var så sjuk att de bara väntade på att hon skulle gå bort. Sedan blev han själv hastigt sjuk(are) och dog innan henne. Tänk ändå. Vi har ingen aning om hur livets irrgångar tar oss fram.

Det här fina fotot har min farbror tagit. Faster, farbror, mamma och far i det hus där herrarna växte upp. Hade allt varit som det var förr i tiden hade mamma säkert fixat en sådan här fin middag idag också. Jag ser på bilden att hon inte mådde bra, men jag vet hur roligt hon tyckte det var att träffa S-E och K. Vem hade kunnat tro att två av de fyra i rummet skulle ha avslutat sin livsgärning bara ett år senare, inte bara mamma (som vi ju visste var svårt sjuk i cancer vid det här laget). Men idag firar vi livet! Grattis Far! Vi är många som älskar dig, vi saknar dig och jag är så tacksam över allt du gjort och gör för mig på så många olika vis. Vet inte om du hade uppskattat en poplåt av Petter med svordomar och allt, men när Miss Li sjunger den känner jag igen din vägran att vara som alla förväntade sig. Du var du och ingen kunde ändra på det, på gott och ont. Lev nu, dö sen. Kram!

06 feb

Goda tankar.

Idag är det måndag, mångas värsta dag. Å andra sidan kanske de som ogillar måndagar så mycket våndas ännu mer på söndagarna då de vet att måndagen är i antågande? Egentligen gillar jag måndagar. Efter en tuff helg känner jag dock att jag behöver en dos sådant som jag verkligen tycker om, så här kommer ett gäng gamla favoriter. Det är högt och lågt, bloggar blandat med film och musik, och så några foton från de senaste åren.

Love Actually
Musikglädje genom Wintergatan

Victoria Skoglund, Zetas trädgård

Livets gång
Jonna Jinton
Come, give me love

The Postman’s Knock
Build me up, break me down

image

12_8

31_14

21_12

17_1

11_5

18_7

12_4

22_6

20_2

19_14

3_1

14 mar

Det ligger i namnet.

Idag har jag känt behov av att klona mig, men som vi alla vet brukar det sluta illa för kloner. Därför har jag bitit i sura äpplen, dribblat med bollar och legat på topp om vartannat. Jag avslutade min kväll med en halvtimmes fiolgnidande. Låt mig säga att det inte längre låter som det gjorde en gång i tiden. Å andra sidan kan jag spela med slutna ögon så länge jag ska spela något på gehör och det är väl bra? För att komma in i renspelade noter spelade jag lite ”Klinga mina klockor” och ”Gånglåt från Äppelbo”. Sverige kändes alldeles nära…

Från Äppelbo till Utah är det långt, så också från Anna-Lisa till Aynslee. Utahföräldrar är kända för att hitta på roliga stavningar på vanliga namn. De har också en faiblesse för att använda förstavelsen Mc, Mac eller Mack till tjejnamn. Det tycker jag tyder på en längtan att närma sig det neutrala hen-stadiet. Den här videon får mig att fnissa hejdlöst varje gång, men kanske är det mest för att jag bor här och har träffat personer som stavar sina namn precis som huvudpersonerna?

För gps-löst folk som ska hitta hem till oss från Provo eller Heber City är Will’s Pit Stop ett Viktigt Ställe. För folk som har gps är trädstolpen minst lika viktig. Den är också så finurligt utformad att vi skulle kunna ha den i skogsdungen bakom huset utan att någon skulle reagera. Fast vem vill ha en mobilsändare rakt ovanför huvudet? Inte jag i alla fall, inte ens när den är så här läcker.