25 mar

Jaså, säger du det…

du kan inte komma från, du tog fel på vilken dag det var. Nej, det gör ingenting! Om det är nåt bara ring, för jag finns ju här var dag

Som tolvåring satt jag i mormors kök och grät floder tillsammans med henne till Vikingarnas tolkning av Den stora dagen. Jag var så upprörd trots min unga ålder. Vem gör ens så? Hur kan tre vuxna barn bara glömma sin mammas födelsedag om de lovat att komma? Jag tyckte så synd om den stackars damen som stod där i sitt tomma hus med nedbrunna ljus i oäten tårta och likören av bästa slag som aldrig fick rinna ner i någons strupe.

Den där låten satte sig och jag kan fortfarande hela texten fyrtioett år senare. Orden har satt sig, inte minst efter Linnea Henrikssons fina tolkning i Så mycket bättre. Denna kunskap kom till nytta häromdagen då sonen ringde med dåligt samvete och stressad hade insett att påsken ju krockade med hans bästa kompis födelsedagsfirande och hjälp, varför hade han inte skrivit in att han skulle till Blekinge då och skulle vi ha tid med honom om han kom hem i några dagar innan påsk istället? Haha, det blev jobbigt när jag stämde upp med de där orden med min mest smäktande mammaröst! Jag intygade att det faktiskt är helt okej att hans pappa och jag får fixa påsken utan kids i år. Vi ska fira min systers 50-årsdag och roa oss ute i trädgården i det förhoppningsvis härliga vädret som halvt lovats här nere i söder. Det ska nog gå bra.

16 sep

Tid för reflektion.

När det händer mycket runt omkring mig vänder jag mig ofta inåt. Tänker med tacksamhet på livet, reflekterar över livsval, funderar över framtiden, försöker sätta saker och ting på rätt plats och i rätt sammanhang. Det är så mycket som inte går att styra över, annat som inte lätt låter sig styras och somligt som gör ont i stunden, men som leder till utveckling och större ting än vad som ens AI hade kunnat författa. Drömmar går i kras men andra går i uppfyllelse, mirakler sker och ibland utvecklas vi mitt under våra egna näsor utan att någon märker någonting. Stora ord behövs inte i de här stunderna. Det räcker att påminnas om att livet är för kort och dyrbart för att slarvas bort på oegentligheter.

17 aug

Lökiga tårar omvandlade till något gott.

Tack vare naturens under och många praktiska detaljer har årets skörd av framförallt tomater och lök blivit extra riklig. Det är inte billigt att odla själv, det ska ingen inbilla sig. Utsäde och näring kostar, men framförallt kostar det tid. Jag jobbar på att klara det där med ”det är okej att x och y inte är fixat och att z, å, ä och ö inte blev som jag tänkt”. Jag kan fortfarande inte låta bli att skämmas då det inte är städat och fint, men att jag bara kan vara medveten om det är ett stort steg framåt för mig. ”Jaja, men nu blev det så.” Tack för evigt, Carina Berg. Vem skulle väl tro att du skulle leverera mitt livs bästa snuttefilt?

Vad gör man då med sin skörd? Sara Bäckmos snålröra, så klart, men den väntar jag lite med. Nu njuter vi istället av att äta goda sallader och denna makalöst fantastiska soppa. Tack till dottern som öppnat mina ögon för att nytt sätt att utnyttja smakerna i rostade grönsaker. För övrigt känns det bra att äta riktig mat igen. Sommaren som ligger bakom oss har bjudit på en hel del annat. Nåja, nu ligger dåliga och högst medvetna val bakom oss och solen skiner i ett perfekt tempererat uterum.

03 jul

Juliblomster.

När man investerar i något önskas det ofta något i andra änden. Jag fortsätter ta beslutet att det är värt att lägga ner mycket tid och omsorg på vår trädgård. Dagar då buketter likt denna står i varje hörn, jordgubbar skördas och en nykokt potatis med smör och flingsalt inmundigas känns beslutet självklart. När en hel dahliaplanta i princip blivit uppäten av tvestjärtar, kärleksörten blivit stympad av rådjuren för tredje gången och bladlössen hänger tungt i topparna på någon av alla växter i trädgårdslandet känns det mindre roligt. Att ge upp känns dock varken lockande eller aktuellt.

Igår var vi på födelsedagsuppvaktande och i vanlig ordning plockade jag med mig en bukett och lämnade över den i en vas från second hand-förrådet av vackra vaser i lagom storlek. Buketter kan få så många olika slags uttryck beroende på hur långa stjälkar man plockar, vilka färger man väljer och hur man väljer att presentera det färdiga resultatet. De här färgbomberna älskar jag, men ett pastelligt luktärtsmoln är också ljuvligt, liksom enstaka solitärer av solrosor eller dahlior av mer maffig karaktär.

Numera har vi ju även rosor i trädgården. Jag har varit lite försiktig med att stympa Mamma Mia eftersom hon fortfarande håller på att etablera sig, men ser att rosenportalen kommer att bli magisk framöver. Att välja denna klätterros då New Dawn var slutsåld på den öländska handelsträdgården visade sig vara ett klokt drag.

I stora krukan framme vid verandan står tre små reakrukrosor planterade. De har vuxit till sig och slår snart ut. Vad jag ska göra med dessa skönheter till hösten har jag ingen aning om. Kanske går det att övervintra dem i krukan?

Prinsessan Marie har många hundratals, kanske till och med tusentals, knoppar! Hon har verkligen etablerat sig väl på andra sidan av rosenportalen och kommer också hon att ge oss stor glädje. I bakgrunden växer nu en klematis som också den verkar ha tagit sig bra. Jag tror att det här kommer att bli ett riktigt power couple hos oss!

Sedan är det fågelbadets slingerkrasse. Slingrandet ser vi inte mycket av än, men vänta bara! Jag tror fortfarande att min vision kan gå i uppfyllelse. Syrran föreslog humle eller någon annan perenn, men ettåringar är bra då man vill testa något nytt. Blir det inte bra är det bara att testa något annat.

Något av det sista jag lärde mig spela innan jag som 13-åring slutade ta pianolektioner var Peterson-Bergers Sommarsång. Här spelar Ulrika Rosén den med precis den känsla jag har inför planttantsäventyren. Plantorna ger mig så mycket glädje.

13 jul

En egen liten by.

Vad är det värsta med att ha så många syskon? När jag var liten var det att jag var äldst och ofta fick hjälpa till som lill-mamma. Då kunde det kännas lite jobbigt ibland.
Vad är det bästa med att ha så många syskon? Att vi är så många. Det finns otroligt mycket kärlek och resurser, som en bottenlös säck att ösa ur med alla ingifta, barn, vänner och andra tillhörande.

Lillasyster och två av hennes barn kom hit igår kväll och sov över. Efter en skön sovmorgon och brunch i vårt kök var det dags för oss att åka till Bredavik för att städa ur de övernattande gästernas villavagn inför semestern. Sonen och syskonbarnen skulle spela Dominion, men då Herr Villavagn Jr hade lovat sin mamma att hjälpa till med städningen bestämde storkusinen att om alla hjälpte till att städa först skulle spelet komma igång fortare. Sex personer städar ur en villavagn i ett huj, särskilt då den var så fint urstädad och undanplockad efter förra säsongen. Det kändes som att vi befann oss i ett myrbo med två dammsugare, textilviftare, fönsterputsare, yttorkare och sanitetsrengörare. Nu luktar villavagnen såpa och jag gissar att Dominionspelet är i full gång.

En annan bra grej med att vara så många är att det alltid finns tillgång till en hejaklack om man är i behov av lite extra pepp. Det är inte fy skam!

20 jun

Tack för påminnelsen!

Tankvärda ord i en församling i Borås fick mig igår att fundera en extra runda över vad jag vill göra med ”resten av mitt liv”. Nu gör jag det rätt ofta, men det får mig sällan att göra stora hopp framåt, eller åt något annat håll heller får väl erkännas. Det är mänskligt att bli jättepeppad och känna 100% lust att göra stora förändringar. Jag vet många med mig som med jämna mellanrum gasar på med nya vanor, dieter, partners, projekt, men som några månader senare som mest höjer på ena ögonbrynet om man frågar hur det har gått med det som talades så varmt om vid förra mötet. (Alltså, jag införlivar mig själv i dessa ”många”.) Det verkar inte som att vi har någon större förmåga att klara annat än små, små förändringar i taget. Det är så vi tar oss an livet från första början, i ett långsamt flöde. Så småningom kommer annat, vare sig det gäller kognitiva eller praktiska färdigheter lär vi oss lite i taget. Ingen blir expert på en helg!

Vi svenskar längtar ofta något enormt ”till sommaren”. Det är nog vädret och semestertider som drar mest så där i förskott. När det väl är dags för skolstart, nytt jobb, målsättningar inför hösten, då undrar vi vad som hände och hur det kunde komma sig att kvällarna redan kommer tidigare och badvattnet börjar bli väl svalt för alla som inte är åretruntbadare. Runt detta gick funderingarna efter de tänkvärda orden. Resten av mitt liv hade ju redan börjat så fort tankarna hade börjat snurra. Vi fortsatte hem till våra goda vänner där vi fick lunch och sammanfattade den fina helg vi hade haft tillsammans. Samtal, samvaro, flyg över västkusten för somliga, lek med charmigaste ettåringarna för andra, bad i badtunna – underbara och ovanliga dagar som fick dra igång känslan av sommar fast vi mest kommer att vara kvar hemma. Sammanfattningen av tankegångarna var att jag fortfarande är väldigt förtjust i hur mitt liv ser ut för tillfället. Jag behöver inte några stora förändringar och har bestämt att ta mig tid att riktigt njuta av vårt hem, trädgården, trädgårdslandet och familjen den här sommaren. Mitt vardagliga liv, inget storvulet eller speciellt, men det bästa tänkbara för mig. Att landa i en sådan känsla är värdefull, åtminstone för mig. Kanske behöver du något helt annat än det du har idag och isåfall önskar jag dig lycka till med att hitta en hållbar väg till ”resten av ditt liv”.

09 feb

Lite lyckor till dig.

Laleh är ju så söt på alla sätt och vis, men hon drämmer också till med livsvisdom deluxe i alla sina låtar. Detta musikverk åtnjutes lämpligtvis i sin helhet, alltså musik och video tillsammans.

Svårt att tänka sig att det inte var några droger inblandade i den här texten, men åh, vilket lyckopiller! Och den här tolkningen är ju alldeles illbedårisk:

”Några är fantastiska sångare, andra är bara entusiastiska.” Hahaha.

The Real Group har stått för så många fina musikupplevelser för mig! Det här är den sista videon där två av grundarna fortfarande är med. Numera borde gruppen kanske kalla sig The Un-Real Group då alla deltagare är ”nya”. Katarina Henryson och Anders Edenroth höll i längst, men i december 2021 lämnade de över till yngre förmågor. Längtar inte du också till sommaren då du hör dessa toner? Och är man lite nostalgiskt lagd kanske man kan glädjas över denna kavalkad:

Tänk vad de har bidragit med till musiklivet!

Det är något innerligt med musiker som fortsätter och fortsätter och fortsätter. Åren går, men intensiteten består. Jag älskar det här live-framträdandet och texten är värdig vilken begravningskonsert som helst. (Den som vet, den vet.) Inte direkt klämkäck, men vacker!

Jag vill avsluta med en av mina absoluta Teddan-favoriter! Så mycket livsglädje, enkel och klurig på samma sätt. Lyssna på hög volym och gå ut i livet med lätta steg och huvudet högt!

20 sep

Håll mitt hjärta.

Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Bring me my bow of burning gold!
Bring me my arrows of desire!
Bring me my spear! O clouds, unfold!
Bring me my chariot of fire!

Under ormbunken satt en näbbmus så tyst
han ville nog inte av regnet bli kysst
Du har det bra du som bor i en skog
sa jag och jag tyckte precis att han log

Nu är hösten här och luften är som glas
Och jag räknar varje timme, för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

08 jun

Hurra för Far!

Den åttonde juni 1942 föddes Ture Ivar Håkansson i Klackamåla, Blekinge. ”Det måste ha varit en fin dag”, sa han själv. Älskar tanken på det, att han såg på sig själv på det viset. När livet rann ur honom sa han att han hade haft ett välsignat liv, men att han önskade att han hade tillbringat mer tid med oss barn (och mamma) då vi var yngre. Vår yngsta sladdsyster fick kanske lite mer av den varan. Tid med Far, alltså. Nu är den enda tid vi får med honom den som finns i minnenas korridorer.

Jag tänker på hur roligt han hade tyckt att det skulle vara att hjälpa till här i Uttorp. Han tyckte så mycket om stället att han drömde om att bo här då mamma var så sjuk att de bara väntade på att hon skulle gå bort. Sedan blev han själv hastigt sjuk(are) och dog innan henne. Tänk ändå. Vi har ingen aning om hur livets irrgångar tar oss fram.

Det här fina fotot har min farbror tagit. Faster, farbror, mamma och far i det hus där herrarna växte upp. Hade allt varit som det var förr i tiden hade mamma säkert fixat en sådan här fin middag idag också. Jag ser på bilden att hon inte mådde bra, men jag vet hur roligt hon tyckte det var att träffa S-E och K. Vem hade kunnat tro att två av de fyra i rummet skulle ha avslutat sin livsgärning bara ett år senare, inte bara mamma (som vi ju visste var svårt sjuk i cancer vid det här laget). Men idag firar vi livet! Grattis Far! Vi är många som älskar dig, vi saknar dig och jag är så tacksam över allt du gjort och gör för mig på så många olika vis. Vet inte om du hade uppskattat en poplåt av Petter med svordomar och allt, men när Miss Li sjunger den känner jag igen din vägran att vara som alla förväntade sig. Du var du och ingen kunde ändra på det, på gott och ont. Lev nu, dö sen. Kram!