trädgård – Sida 5

15 jun

75-årsdag i backspegeln och lite om trädgården.

Min mamma – en underbar och komplex individ. En uppväxt i skuggan av glasögon och tänder som stod åt alla håll och kanter satte krokben för henne upp i vuxen ålder. Världens vackraste ögon och ett hjärta stort som hela Stilla Havet. De där ögonen och det där hjärtat var det som fick främlingar att öppna upp sig och många, många som såg henne som sin allra bästa vän. Som mamma var hon mycket orolig och otroligt kompetent. Jag tänker att ju äldre jag blev, desto mer frigjorde jag mig från att i barndomen ha varit ett med henne. Våra samtal blev mer spännande mot slutet, både för att jag fattade precis hur stor del av mig som är hon och för att jag började erkänna det för mig själv. Idag är jag tacksam över att ha ärvt så mycket fint från båda mina föräldrar, både rent genetiskt och miljömässigt. Arv och miljö. När någon i min ungdom sa ”vad lik du är din mamma” skämdes jag, idag tackar jag av hela mitt hjärta. Det här fotot togs på hennes sextioåttonde födelsedag och jag och barnen hade samma dag flyttat hem till Sverige för att jag skulle kunna vara med henne. Hon hade nämligen strax innan detta fått en palliativ diagnos för sin äggstockscancer och jag kände inte att jag längre kunde bo på andra sidan Atlanten och vänta på den där döden. Jag är tacksam över beslutet som togs att flytta hem och att vi hamnade här på Sturkö blev en extra bonus.

Sjuttiofem är ändå stort. Senare i sommar blir det fest i Klackamåla med Fars äldste bror och hans lillasyster som brukade lägga ihop sina jämna och fem-födelsedagar med mammas och ställa till med kalas tillsammans. De andra fyller alltså i år 85 respektive 80 och detta kommer helt enkelt att firas med släktträff i Fars föräldrahem där numera en annan syster och hennes man bor. Blommor på gravar i all ära, men långt roligare är att fira livet. Jag ser verkligen fram emot att träffa släkt från när och fjärran!

Tyvärr har det varit för torrt för att trädgården skulle kunna leverera någon härlig födelsedagsbukett, så jag fick köpa pioner till graven. Min nya fingerborgsblomma ”Pam’s Choice” är i alla fall jättefin! Jag vet inte riktigt vad som händer då den står i samma rabatt som en annan fingris som är lite mer klassisk, blir deras avkomma något mitt emellan? Vi får väl se om det blir något alls.

Gräsklipparen är paj, så det lilla gräs som inte torkat brunt är vildvuxet. Gott så. Den nya klätterrosen Mamma Mia börjar nu visa färg. Det blir så fint med det rosa mot den faluröda rosportalen! Prinsessan Marie på andra sidan har mängder med knoppar. Dess moderplanta inne i Karlskrona blommar för fullt, men i vårt blåshål har vi tydligen ett väldigt kyligt mikroklimat där allt alltid är sent. Den uppmärksamme lägger märke till luktärten som vid tillfälle drogs upp av rådjuren. Jag satte fyra plantor att klättra upp i ställningen. Två blev upprivna och har inte riktigt tagit sig igen efter att jag försökte plantera tillbaka dem, en blev stympad eftersom jag glömt att spruta med TricoGarden, men den sista kommer kanske snart att blomma. Jaja, livet som planttant innebär att bjuda in acceptans i sitt liv. Jag vet i alla fall att mamma hade ÄLSKAT denna rosportal och varit mycket nöjd med att trädgården lite i taget tar form.

Här ser det lite stökigt ut, men växthuset fick vänta på riktig växthusplast och ny fästkonstruktion. Snart klart, eller vad var det jag sa? Idag är det molnigt för första gången på många veckor. Väderappen säger att det ska regna både imorgon och på lördag. Jag håller andan och hoppas, hoppas, hoppas! Det hade varit alldeles underbart.

07 jun

Tummen upp-dag.

Jag håller i mitt årsord RUTIN och har med detta återskapat åtminstone vanan att skriva dagbok. Varje kväll (eller dagen efter) skriver jag en liten A6-sida med sammanfattning över dagen. Med dagboken följde några ark peppiga klistermärken att komplettera sina dagar med. Vanligtvis glömmer jag bort dessa, men igår visste jag att det var på sin plats med en tumme upp. En röd dag full av ett extra härligt jobbsamtal (när jag lade schemat hade jag glömt att detta var en röd dag), frysrensningslunch med syrran och svågern (som var här för att fixa ny dörr till boden i Bredavik) och fortsatt storstädning i Bredis. En tummen upp-dag, helt enkelt.

Grabbarna byggde och fixade så bra!

Till slut stod den nya, fina dörren på plats. Det saknades skruvar till upphängningsanordningen, men de kommer. Målandet blir ett kul projekt senare i sommar.

På yttervinden är det nu dammat, våttorkat med såpa och bäddat. I detta oinredda sommarrum har jag tillbringat många somrar. Eftersom det inte finns väggar eller isolering blir det varmt och dammigt här inne för det mesta. Om det inte är en regnig sommar förstås, för då blir det kallt. Mysigt är det dock alltid. Några av mina finaste tonårsminnen bjuder på snapshots från detta rum med en bok och regnsmatter på taket.

För dig som bor mer norröver där det tydligen har regnat en hel del kanske det är av intresse att se hur våra Sturkögräsmattor delvis ser ut nu. Vatten ödslas inte på att vattna gräsmattor och så är det med det.

I rabatten nere vid trädgårdslandet vattnar jag däremot. Runt dahliorna har jag lagt gräsklipp för att fukten ska hållas kvar i jorden och ogräset hållas stången. Det blir dessutom en toppenbra jordförbättring för oss som enligt svägerskan har ”sand med lite smuts i” att odla i. Jag är mycket nöjd med att jag förodlade de lite mer petiga knölarna då de gavs en välbehövlig skjuts. Plantorna närmast i bild sattes direkt i jorden. De är av den gamla stadiga sorten och är både tåligare och mer rikligt blommande, något som står tydligt för mig efter de här åren med att ha testat lite olika dahliatekniker. Tack till farbror S-E/faster B och familjen B som delade med sig! Längre ner har jag satt ettåringar. De delar plats med en hel del ogräs och en del självsådda skatter. Jag försöker dra bort lite svinmålla varje dag, men det är ett evighetsjobb. Jag vill ju inte heller dra bort några godbitar av misstag! Problemet är bara att de blommor som jag vill ska växa får det svårt när de måste dela näring och fukt med så trångt runt fötterna. Kanske försöker jag göra något åt saken till helgen. Arts and crafts i all ära, men…

Här vattnas det, något annat hade inte gått. Det är dock ingen vidare skjuts i årets odlingar, mestadels på grund av torkan. Löken går bra så här långt och kanske blir det både en riklig skörd vitlök och kål. Rödbetor, morötter och jordgubbar kan bli bättre än jag tror, ärtor och bönor kanske bara retar mig. Tycker i alla fall att det är fint här i landet och älskar att vara här.

Bina har inte haft det lätt denna kalla, torra vår, men nu surrar det högt i träd och buskar! Båda samhällena är duktiga på att bygga, men det finns inte direkt någon honung i skattlådorna. Vi hoppas dock att detta är året då det blir lite mer än bara enstaka burkar av det söta guldet. Trägen vinner, eller hur är det de säger?

06 jun

Grattis, eller vad man nu säger.

På denna dag för 500 år sedan valdes Gustav Vasa till Sveriges kung. Det finns många nationalstater i världen som har en komplicerad historia med skiftande gränser, övergrepp och hemska krig i historien, så också Sverige. Vår svenska nationaldag har officiellt firats sedan 1983 och blev helgdag först 2005. Jag lyssnade på en historiepodd där det diskuterades varför kunnare ansåg respektive inte ansåg att 500-årsjubileet borde firas under pompa och ståt. Mest debatterades det huruvida det borde firas att en elaking som Gustav Vasa begått övergrepp (min tolkning). Jaja, våldskapital är vad det är. Idag firar vi i alla fall makens brorsons födelsedag och sonens namnsdag och flaggan vajar lite försiktigt i den knappa vinden. Jag längtar desperat efter regn till trädgården, men gläds för alla ungdomar som firar sin studentvecka med detta väder som en stor gåva.

Städandet fortsätter i oändlighet, så även i frysen. De sista björnbären från 2021 åkte i en paj tillsammans med några hallon från förra året tillsammans med ett knäckigt lock och serverades i Bredavik tillsammans med vaniljglass i den gassande solen. Oj, vad vi fejade! Syster och svåger var också på plats, och maken kom efter jobbet. Mössen hade i vanlig ordning tagit sig in i köket, men med våra förändrade rutiner har de inte längre något att hämta där. Därmed hade de ätit på diverse isolering till kylväskor, isolering från väggen, påsar och plastburkar. Jaja, nu är alla spår bortsanerade och vi hoppas att mössen också fattar att sommaren är här och att de får uppehålla sig någon annanstans.

Jag älskar, älskar känslan av att få det riktigt rent. Här ser du skillnaden mellan flottigt köksos och rengjord yta uppe på kylskåpet i köket. Rent är verkligen härligt.

I trädgården blommar härliga hobbar med prästkragar. Hoppas de orkar stå till midsommar så vi får en del blomster till midsommarstången! Vi blir många i år. Två av våra amerikanska kusiner bor numera i Stockholm och kommer ned (med familj) och en kommer från USA med sin familj. Den senare ska bo i Bredavik i 1,5 vecka, så det är roligt att kunna ta emot till ett så hemtrevligt ställe. Brorsan har klippt gräset så fint i vanlig ordning och numera finns även syrrans vackra terapirabatt. Detta är verkligen ett eget litet paradis!

Här hemma växer det också på. Nu har pelargonerna blivit av med sitt solskydd och jag hoppas att jag inte var för ivrig. Tycker att jag är noggrann med att vänta in tåligheten varje år, men solen är obarmhärtig och alltid är det några blad som ryker i processen. I år tycker jag många pellisar började blomma väldigt tidigt, så jag hoppas att de fortsätter orka nu när de står på plats och får pelargonnäring i vattnet.

Slutligen vill jag tipsa om MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) tjänst där de skickar sms med jämna mellanrum för att påminna om att testa hemmets brandvarnare. Jag tycker det här är toppen! Vår varnare ljöd lika irriterande som vanligt och jag är mycket tacksam för det. Här är länken till rutan där du skriver in vilket telefonnummer du vill att dessa påminnelser kommer till och hur ofta de ska komma.

04 jun

Hej helgen.

Igår orkade jag inte längre vänta, utan lade på nyaste fixade loppisfyndet på lilla bordet i verandan efter att ha storstädat där inne. Duken såldes på Pingstkyrkan för några kronor med en fläck som jag genast såg hade potential att jobbas bort. Det lyckades på första försöket och jag är extremt nöjd med att kantbandet matchar de röda dekorationsrutorna och slagbordet perfekt. Ja, nu lär ju verandan inte kunna användas som ”matvrå” än på ett tag, men det känns ändå njutbart att gå förbi det här lilla stillebenet. Ampelliljan får flytta till Bredavik imorgon, den har varit här på återhämtning med näringstillskott och sol och mår nu hur bra som helst.

På andra sidan står chili, paprika och physalis och har tagit sig mycket bra. Jag blir alltid fascinerad då jag ser hur väl växter reagerar på att få bättre tillgång till näring, svängrum för rötterna och lite mer luft att andas. Det borde inte komma som någon överraskning, men det gör det.

Svågern och svägerskan kom på besök och stannade hela eftermiddagen. Så, så mysigt! Kul att gå omkring och skrota lite och spännande att höra trädgårdsmästarsvägerskans kunskap bubbla fram.

Begreppet ”arts and crafts” lyftes fram. Tänk Carl Larsson, lite tuktat, men ändå känslan av naturligt. Jag ser fram emot att fortsätta kunna utveckla trädgården och ge den en ny form och fler ”rum”.

Perennrabatten låter allt fler av överraskningsväxterna visa färg. Det är spännande att ha grejer som jag inte riktigt vet vad det är. Min böljande vision dröjer, men finns i mitt inre. Igår fick jag fler spännande plantor från svägerskan som har en överfull balkong. Jag tog tacksamt emot och hoppas att de alla trivs här. Den observante lägger märke till mitt vindskydd i fiberduk borta vid tomaterna. Jag har häftat fast sådan på båda sidor för att ge tomaterna ett lite bättre mikroklimat där vid väggen. Vi får se om min idé funkar, men jag tror verkligen på den!

Jag fick med några dagars mellanrum tvillingsporre av två olika personer och satte ihop dem i en stor kruka som placerades vid verandatrappan för några veckor sedan. De har nu etablerat sig och blommar helt galet! Vilken tacksam växt. Det här blev en ny favorit för mig som helt har missat den. Fram för mer tvillingsporre i sommarplanteringar!

Borta vid ladan har irisen börjat blomma. Det här är en växt som vanligtvis för en försiktig tillvaro utan att göra väsen av sig. Under en kort tid blommar den sedan ut i ett hav av vackra blommor med intrikat mönster som jag verkligen njuter av.

Slutligen vill jag tipsa om ett recept som en tonåring refererade till som ”jädrigt gott”. Jag håller med och skickar vidare! Här har du det. Jag verkar inte kunna följa ett recept till punkt och pricka, men måste alltid hålla i mig i ett. Den här gången använde jag vanlig grädde istället för matlagningsgrädde, halverade mängden vatten, bytte paprikan till gul och röd, skippade majsen och tog mer lök. Vi har ingen färdig färsk chili än, så det blev också en rejäl nypa chiliflakes (gott, men går ju att skippa för den som vill ha en mildare version) och så redde jag med maizenaredning. Hahahah, det enda som var precis som på receptet var mängden kyckling och kycklingfond! Som sagt, gott blev det i alla fall. Hoppas att du också gillar. Det hela serverades med klyftpotatis, tomat och nybakade frallor.

01 jun

Vemod i solsken.

Det är juni och sommarkvartalet är officiellt här. Den inleds med kaliforniska vibbar, en brun gräsmatta och en känsla av vemod. Jag känner mig verkligen ledsen utan att riktigt veta varför. Nina Simone får sätta tonen med Everything must change, detta känslomässiga storverk som kryper in under huden och släpper fram tårarna som behöver släppas fria. Ljudknapparna på datorns tangentbord funkar inte längre efter nattens uppdatering och jag vet att jag borde sätta sådant jag skjutit upp i ordning. Grrrr. Inte bara vemodig alltså, utan ilsk också. Min allmänna förnöjsamhet har tagit semester och istället har alla känslorna kommit på besök på en och samma gång (men de tog inte med sig Per Gessle, han har väl fullt upp med Gyllene Tider-turnén kan jag tro). Den där larven som också har rätt till att äta sig mätt hade gjort sig ett skrovmål på rosen i krukan. Jag är irriterad över att den enda bussturen in till stan som funkar för mig tar över en och en halv timme istället för de vanliga 45 minutrarna eftersom bussen som tar mig härifrån måste åka ut till Tjurkö först. Jag hade hunnit köra till Växjö på samma tid! Ja, om jag hade haft en bil tillgänglig. Men det har jag ju inte och hade jag haft det hade jag kört in till stan istället för att ha åkt buss. Just det. Jo, men nu är det som det är och idag väljer jag att vältra mig lite i känslorna istället för att vara sådär präktig som jag alltid är annars. Och det får vara okej. Den som hittar nyckeln till styrpanelen till kvinnors hormonella känsloliv borde få Nobelpriset.

Jag får gå hit för att hitta ut ur dagens elände. Tack för växtkraft och värme, vatten i brunnarna och kranen och tack till maken som byggt min lilla oas för själsfrid och återhämtning. Tack till Far och bror som hittade och köpte denna lilla gård som ger mig så mycket glädje. Tack till syster och faster som fått hoppa in som läromästare gällande det gröna när föräldrarna inte längre kunde fylla denna roll. Tack för livet och tack för allt som finns. Allt måste förändras, det ligger i sakens natur. Idag gör den känslan mig vemodig, en annan är det just detta som ger hopp. Och så är det med det.

30 maj

Glädjen i en rabatt.

Igår tog jag äntligen tag i idén om att det hade varit fint med en rund rabatt att ställa fågelbadet i. Maken skruvade i några temporära lattor för att hålla konstruktionen stabil under tiden som den fick flytta på sig. Jag är ju som jag är, så jag plockade ut min stållinjal för att ha den att utgå ifrån då jag grävde. I vanliga fall använder många sprejfärg för att markera var det ska grävas, men den här rabatten är så pass liten att det hade varit onödigt komplicerat. Den torra marken var inte helt lätt att gräva i, men det var också snårigt av rötter av olika slag.

Jag tog hjälp av maken för att få grässtoppet på plats. Just den här versionen är i hårdplast som kom i rulle som knappt gick att rulla upp. Vi fick sätta den på plats genom att trycka den på plats ”ut och in” så att den inte bara rullade ihop sig igen. Det krävde ordentligt handkraft och fyra händer. Den elektriska sågen var mycket behjälplig. Efter ett fasligt grävande, puttande, trampande och puttande var stoppet till slut på plats.

Grässvålen transporterades ner till ”limpan” där jag förra året odlade pumpor. Det tänker jag förresten göra i år också.

Till slut var rabatten klar och fågelbadet på plats igen. Den ruggiga grästuvan i front hade behövt en handklippning, haha! Jag har som plan att lägga stenar runt kanten, men inte förrän jag har samlat ihop tillräckligt många fina i rätt storlek. Nu vill jag först att jorden ska lägga sig lite och så ska jag bestämma mig för vad som ska planteras här. Min vision var slingrande krasse, så jag tror jag satsar på det. Det finns ju även ett gäng klematis från EKO-hallen på vänt, men jag tror att de får det bättre nere i trädgårdslandet där sol inte är en bristvara.

25 maj

Barockt tomatpyssel.

Eftermiddagsskoj i trädgården. De stackars förvuxna tomatplantorna fick äntligen anses vara både avhärdade och redo att ta sig an varsin större murarhink med bättre gödning och större möjlighet till utveckling. Det bästa med tomater, förutom att de är så goda, är att de går att sätta långt ner i planteringskärlet då det bildas nya rötter längs stammen. Bästa hacket! Detta gör att man ger ranglet lite bättre stabilitet. Jag binder alltid upp mina tomater till varsin rejäl bambupinne, men senare på säsongen binder jag även upp de högväxande versionerna…

… på den här ställningen. I år funderar jag på att täcka ställningen med fiberduk för att ge bättre skydd mot sidovindarna. Eftersom detta funnits i mitt huvud i flera år är det kanske dags att omsätta i handling. Efter att detta kort tagits täckte jag även jorden med ett rejält lager gräs. Det skyddar tomaterna mot uttorkning och de fröflygande ogräsen tar inte så lätt fäste. I år blandade jag i en näve hönsgödsel i pelletsform i varje murarhink med planteringsjord. Hade ingen bokashi att fylla på med redo och struntade i jordgödsel. Påsen jag har kvar sparas till chili- och paprikaplantorna.

Efter att jag hade slängt gräs på tomaterna gjorde jag mig iordning på två minuter. Vi hade årets underbaraste dag och det frestade att bara stanna kvar i trädgården, men jag hade världsarvsambassadörsutbildning på Blekinge museum att ta mig an. Museiguiderna är så duktiga på att fånga sina åhörares intresse, detta gällde även Ola som tog väl hand om oss. Han guidade oss genom världsarvsutställningen som handlar om det civila livet till skillnaden från Marinmuseets utställning som har hand om örlogsbiten. De går naturligtvis i varandra här och där, konstigt vore det annars. 10 000 personer bodde på Trossö, 8 000 utanför. 70% tillhörde Amiralitetsförsamlingen, resten delade tyska församlingen och stadsförsamlingen ungefär lika. ”När någon nös blev alla sjuka” stämde till stor del. Karlskrona var känt för att vara en läskig stad där sjömännen drog in märkliga sjukdomar från världens alla hörn. Tänk att få en egen sjuka uppkallad efter sig – Karlskronafebern.

Ola fick inte rast som alla vi andra eftersom alla hade frågor som han gärna svarade på. I bakgrunden ser du barockträdgården som tillhör Grevagården där utställningen är belägen. De två idegranarna i bakgrunden antas ha stått här redan då trädgården anlades! Den ena av dem är Sveriges näst högsta idegran och det är ju lite coolt att krama ett träd som med all sannolikhet stått på en plats i över 300 år. Det nuvarande utseendet har trädgården haft sedan 1970-talet, men den har fräschats upp även efter det.

Här har vi Karl XI, kungen som jag tycker verkar ha varit ”sådär” engagerad i stan som ändå fick hans namn. Alla dessa prominenta karlar som antingen placerades eller drog sig till denna tråkiga stad där Stockholms nöjesliv uppenbarligen saknades av de världsvana snubbarna och deras fruar var inte helt nöjda. Det sägs ha funnits rullgardiner med motiv av Stockholms stadsprofil att dra ner hemma om man blev allt för uttråkad. Karlskrona anses nog fortfarande vara en håla, men flera aktörer, bl a Paraply, gör vad de kan för att dra hit lite liv och rörelse!

På väg från muséet gick jag förbi detta vackra. Tyska kyrkan lyste extra varmt i skenet av kvällssolen och magnolian fångade min blick. Själv hann jag lämna lite överblivna tomatplantor på vägen hem hos både familj och vänner. Jag kan bara inte slänga dugliga plantor, det går emot allt jag har!

Apropå plantor måste jag visa mina små minipenséer som är pressade och klara. Vi har mängder av frösådda penséer i grusgången och jag vill inte göra mig av med dem. De fyller sin funktion till skillnad från åkerfräken och fibblor av diverse slag. När jag såg Helena Lyths fina penséer blev jag inspirerad, men som du ser var jag inte särskilt noggrann då jag lade blommorna på plats. Jaja, för mig är det befriande att inte vara så perfektionistisk, jag behöver öva på att vara lite slarvig. Jag har lagt lite fler i press och så får vi se vad jag gör med dem.

23 maj

Ändlösa, torra vårdagar.

Jag har vid det här laget fört trädgårdsdagbok sedan 2018. Den har följt ungefär samma mönster, men jag började lägga till foton först då anteckningsappen uppdaterades någon gång, 2020 tror jag det var. Den här typen av anteckningar är så hjälpsamma! Nu när vi är inne på sjunde säsongen i just den här trädgården (från 2017 finns ingenting skrivet, jag var mitt uppe i sorg och förväntanssorg) och jag har börjat luta mig mot erfarenhet istället för att hämta all information från ”expertisen”. Till exempel engagerar jag mig inte längre i (fantastiska) odlingsforum på Facebook eftersom jag blir så stressad av alla som ska dra igång tomater i januari och sådär. Däremot är jag tacksam över att de fanns då jag inte kunde någonting. Dessutom kan jag leta där då jag har specifika frågor och det känns bra. I år började det bra med rejält genomregnade marker, men nu är det återigen torrt, torrt, torrt…

… och inte ett regnmoln i sikte. Jag är tacksam över våra två bevattningsbrunnar, men en av dem har redan gått torr. (Det rinner till med jämna mellanrum, men jag kan inte längre förlita mig på att sköta någon daglig vattning därifrån.) Tack och lov för kommunalt vatten!

Makens ”provisoriska” växthus är jättefint. Igår monterade han byggplast på den östra gaveln, men tyvärr var han inte nöjd med sin montagelösning. Det kommer därför att dröja ytterligare några dagar innan detta kan bli ett tillhåll för värmeälskande växter som chili, paprika och gurka. Hade det inte varit så bökigt att sköta vattningen här nere hade jag nog satt in en vinranka också. (Vi har en som jag fick av min faster då jag fyllde 50, men den verkar inte trivas jättebra trots anpassningar. Tror den vill ha mer värme.)

Mammas väninna undrade om jag ville ha en pensé som hade gjort sitt på hennes balkong. Den frodas vid bikuporna och bina verkar älska att ha den där. (Just här hade de gått och lagt sig och var inte alls ute och flög.) I år har maken och syrran två samhällen igång och båda verkar må bra. Vi hoppas på att det blir en rejäl skörd honung för första gången sedan de skaffade bin.

Jag samlar inspiration till trädgården överallt och tyckte att den här klätterställningen längs vårt promenadstråk var otroligt vacker. Svägerskan har byggt så vackra risstängsel och annat konstfullt i Mörtfors, det är verkligen fint att få in naturen också i människokonstruerade skapelser. Efter att ha grävt en hel del igår eftermiddag har jag ännu en rabatt att gräva ut idag. Det är så torrt i marken att det är mer än lovligt jobbigt, men den som vill ha det fint… Tomaterna borde få komma ner i sina murarhinkar och så är det detta med det evinnerliga vattnandet. Det är bara att öva mindfulness och ta sig an planttantandet till fullo. Först ska jag dock jobba, för jobbet måste också skötas, hehe.

18 maj

Det kvittrar i säven och susar i hörlurarna.

Jag vaknade från en dröm där min systerson var rockstjärna. Jag ser det som högst troligt att detta ligger i hans framtid, både med tanke på hans drömmar och hans musikalitet. Låten som han och hans band framförde var SÅ bra, men jag hade aldrig hört den förut. Nu sitter jag och försöker hålla tonerna levande. Inte direkt Bobby Womack, inte heller 100 gecs. Kanske någonstans där emellan? Nja, tror faktiskt att det var mer Alex G. Coldplay har varit S stora idoler i många år, men det var inte arenarock jag hade i mitt huvud. Inte alls. Det är intressant med drömmar, hur somliga är så verkliga att man vaknar och undrar varför man ligger i sitt sovrum när man nyss befann sig i yttre universum?! I min verklighet skiner solen och allt det gröna har exploderat då naturen tacksamt tog emot en ganska rejäl dos regn. Vilken skillnad det är med äkta vara jämfört med mitt envetna vattnande…

Tulpanerna ger allt i sluttampen på sina femton minuter i rampljuset. Jag har plockat så många buketter i år, både att ge bort och njuta av här hemma. Trots det har det blivit en hel del blommande skönheter kvar nere i Lilla Rotterdam. Vi får väl se vilka tulpaner som bestämmer sig för att komma tillbaka nästa år. Det ska bli spännande att se! Just nu handlar mycket om att gödsla rätt. Det är A och O då det kommer till både blomster och grönsaker. De första åren hade jag definitivt inte koll, men jag tycker att jag lär mig mer och lär mig av mina misstag. Ett problem är att jag måste handvattna så mycket och att det är ett evigt sjå att dosera och fylla på med den flytande näringen som är nog så viktig som det jordbundna gödslet. Precis som med allt annat får jag bara släppa den här tanken på perfektion och tänka att jag gör så bra jag kan. Det kommer att bli bra ändå. Jag är inget proffs med outsinlig plånbok till specialjord och annat som kanske hade gjort saker och ting bättre. Däremot har jag en god vilja och prioriterar att lägga tid i trädgården.

Igår plockade jag in årets första syrenbukett. Jag gör ett experiment och ser om det stannar här eller om de klarar att slå ut. Just syrener står annars vanligtvis inte särskilt länge i vas. Jag följer flädern här utanför med stort intresse. Finns det chans på flädersaft snart? Den kalla och torra våren har kanske inte gett de bästa förutsättningarna för vår fantastiska natur. Jag håller tummarna för fler regnnätter. Päronträden blommar dock med full kraft och även om fru Ingrid Marie sett sina bästa dagar hoppas jag att detta är året då vi får lite äpplen igen. Fröken Idared och hennes körsbärsvänner ser ut att ha tagit sig bra (jag fortsätter vattna ordentligt), men det lär ta många år innan de ger frukt. Nej, nu är det dags att placera ut lite försådda blomster i rabatten. Jag måste även införskaffa snigelpellets, för trots gårdagens inlägg är jag ovillig att dela med mig till de slemmiga kamraterna.

07 maj

Nu grönskar det med pompa och ståt medan månen vandrar sin tysta ban.

Vi inleder dagens blogginlägg med en perfekt fanfar från läktaren! Varje dag är värd en fanfar tycker jag, trots att jag kanske inte alltid känner mig helt pepp från början. Jag är verkligen tacksam över känslan av att ta vara på livet är så närvarande i mitt liv fortfarande, trots allt är det sex år sedan vi befann oss i en tid där för tidig död, saknad, svår sjukdom och förväntanssorg existerade samtidigt som vi fick uppleva så underbart fina saker. Det var denna tid som efter att allt elände på något vis hade processats som jag fångades upp av förnöjsamheten.

Du kanske inte blir förvånad om jag talar om att lördagen tillbringades i trädgårdslandet och i trädgården för att vattna och rensa, inomhus med fröer som skulle förodlas och i rabatten som ska bjuda på rik blomsterprakt till ett fortsatt bukettplockande framåt sommaren.

I år har jag flyttat luktärterna från det som blivit ”Lilla Rotterdam” till nordöstra staketet. Nytt för året är att alla luktärterna står i par efter tips från Sarah Raven. Jag har även försökt mig på något slags färgskala, men vi får väl se hur väl det slår ut. Jag har grävt ut ordentligt, men varken satt något stopp för gräset framifrån eller bakifrån. Om försöket faller väl ut gräver jag om och gör samma sak nästa år. Jag använder ren köpegödsel till mina luktärter. Har förstått att dessa torvsäckar är den nya skammen, men jag har trots det använt fyra sådana i den här lilla rabatten. Gjorde likadant förra året och det gick bra. Mest näringskrävande i vår trädgård är just luktärter och kålväxterna. Guldvattnet räcker inte till och trots att vi har nässlor att göra gödselvatten på och gräs att fermentera blir jag galen om trädgården ska bli något som ska skambelägga istället för att ge glädje. Jorden i lådorna blir långsamt bättre och bättre. Vi bor i ett torrt hål där det sällan regnar, så det enda är att jag behöver vattna så mycket. Täckodling med gräs hjälper både med näring och hjälp från avdunstning, men är även ett riktigt snigelparadis.

När fingrarna höll på att gå av köldslag efter att ha marinerats i blöta arbetshandskar fick jag gå in för att värma upp mig. Det råkade sammanfalla med själva kröningen av kung Charles och drottning Camilla. Allt var väldigt stort, tjusigt och pampigt, men kungaparet såg mest väldigt gamla ut. En av mina syrror undrade varför ingen hade hjälpt kungen att trimma sina ögonbryn, en annan tyckte att det var mycket oansvarigt att lägga så mycket pengar på något så onödigt när hela landet håller på att duka under av sin dåliga ekonomi. Högt och lågt, alltså… Själv var jag ytterst imponerad av den underbara musik som framfördes medan de över 2000 gästerna fyllde Westminster Abbey. Dessutom tror jag människor behöver lite glamour i livet då och då, oavsett om man får se det på teve eller får uppleva det IRL. Här kan du läsa mer om kröningen på engelska.

Lilla Rotterdam har levererat från dag ett och lökarna verkar gilla allt gödsel jag gav dem vid planteringen. Nästa år är min plan att se vilka som återkommer utan att fylla på med nytt, men den dagen, den sorgen. Eller glädjen och överraskningen.

En gebortbukett fick följa med hem till våra fina vänner där det bjöds på traditionell (vid det här laget) middag och spelkväll. Detta är ett återkommande inslag som är ytterst trevligt! Fram för mer spel. Min hjärna måste ha mått bra av all frisk luft under dagen, för jag hittade SET med en rasande takt. Jag kände mig lika alert som sonen som alltid brukar vinna detta spel, men blev så förvirrad av upplevelsen att jag bestämde mig för att dela korten utan att vara med nästa omgång.

Värmen efter den mysiga (och goda) kvällen följde med in i den sena kvällen då vi skulle åka hem. Vi hade samåkt från en långtidsparkering med syrran och svågern och när vi kom dit sa svågern ”hoppsan, er baklucka står öppen”. Det är sådana här gånger man återfår tron på mänskligheten. Jag höll på att arrangera om lite grejer då vår skjuts anlände och måste helt ha tappat det. Jag gick alltså därifrån utan att slå igen bakluckan. Bilen stod där i fem timmar och inte ens en pryl var borta. Intressant är att ingen heller hade slagit igen bakluckan då det rimligtvis borde röra sig en hel del folk i närheten. Phu!

En gigantisk, röd månuppgång följde oss ut mot ön. Vi stannade en stund vid naturreservatet på vägen för att ta in den vackra mångatan och (nästan)-fullmånen. Det går naturligtvis inte att fånga med en mobilbild, men det var något lite utöver det vanliga. Jag tänker att upplevelsen blev ännu starkare av att jag fortfarande hade lite hög puls efter att ha fattat att bilen varken blivit stulen eller illa behandlad. Ja, se, detta blev en dag som jag sent ska glömma. Tack!