hälsa – Sida 9

13 feb

Bu.

Usch, vilka tråkiga blogginlägg det blir när jag inte kan ladda upp några foton från kameran och telefonfotona är så dåliga… Eller är det mitt totala fokus på familjelivet som faktiskt är rätt ointressant för de flesta andra?

Efter två långa vårddagar behövde mamma vila, så jag och yngsta dottern ägnade mest hela dagen åt att utföra Viktiga Ärenden. Vi gick till Handelsbanken för att undra varför sonen fått fyra bankkort på ett halvår. Vi köpte ett par t-shirts på H&M, lite smått och gott på TGR, godis på Hemmakväll, nyttigheter på Apoteket, smörgåsingredienser på ICA Maxi och blommor på BlomsterLandet. Vi hann även med ett besök på några timmar hos Fars kusin som ligger på sjukhus för utredning av vad som kan tänkas vara fel. Jag klippte till honom, fast det var inte så läskigt som det låter. Jag fick manövrera en klippmaskin och en sax runt katetrar, droppmaskiner, teveapparater, rumsavdelare, rullator och allt annat som ska få plats i ett minimalt rum för två patienter. Jag ska väl vara glad för Rs skull. I korridoren låg nämligen två andra patienter bakom varsin skärm och R berättade att han hade fått sova i matsalen de första nätterna. Väl hemma igen vilade vi en stund, men sedan var det dags att laga middag och förbereda morgondagens smörgåstårta. Ja, för är det Alla Hjärtans Dag ska man väl fira med folk man älskar? I morgon kommer således min bror och hans familj och om alla är friska kommer förhoppningsvis min syster med familj också.

Gillar du smörgåstårta? Jag tycker alltid det låter lite småotäckt då jag läser recept, men resultatet blir faktiskt strålande gott. Hemligheten är att använda bra ingredienser, montera själva smörgåsbasen dagen innan så brödet hinner dra åt sig smak och klä tårtan med ett överdåd av förslagsvis handskalade räkor och rökt lax. Tomater, persilja, vindruvor och sådana där nyttiga grejer går också bra, men dem sätter man där det finns plats. Räkor och lax går först. Alltid. Rullade ostskivor verkar vara obligatoriskt, men jag vet inte jag. Vi får se vilket humör jag är på i morgon!

Äldsta dotterns hudbesvär har blivit lite mindre besvärande sedan i går. Helst vill jag ju att hon ska berätta att allt som av ett mirakel blåst bort, men det har inte hänt än. Kanske när jag vaknar i morgon bitti? Nu ska jag nämligen lägga mig och vila bort dagens stress och drömma om allt vackert i världen. Hoppas att din Alla Hjärtans Dag blir strålande oavsett hur livet ser ut.

13 feb

Framsteg och nässelfeber.

Nu har jag varit i Sverige i en vecka. Jag är så glad att jag kunde komma hit! Jag älskar att kunna vara hemma hos mina föräldrar och hjälpa dem med allt praktiskt som inte riktigt orkas med då de har fullt upp att få sina kroppar att läka igen. Samtidigt är det svårt att se sina föräldrar tyngas av att kropp och själ inte riktigt samarbetar.

Idag åkte jag med mamma till Lunds lasarett då deras onkologer är bättre rustade till att avläsa alla data och ta beslut om hur man bäst behandlar henne klart efter operationen. Min sjuksysterbror följde med henne in till läkaren för att erbjuda ett par extra öron och lite kunskapsstöd. Både han och mamma kände stor tillit och doktorn gav flera indikationer på att behandlingen verkligen går åt rätt håll. Det kändes så skönt att höra!

Efter läkarbesöket blev det lunch inne i Lunds Saluhall tillsammans med bror och svägerska. Trevlig samvaro och god mat ger alltid ny energi. Lund är en fantastiskt trevlig stad, men till och med min ambulansförare till bror svor tyst över hur omöjligt att ta sig fram med bil. Tur att jag slapp köra! Trots att jag gillar att köra bil är enkelriktade gator och cykelvägar inte mina bästa vänner då jag ska ta mig fram i trafiken. Jag gissar att de som bor i Lund klarar sig bra med apostlahästar och cykel.

Yngsta dottern har blivit bortskämd av diverse släktingar under de här dagarna. Karlskrona är en toppenstad på det viset! Här finns väldigt många av alla vi bryr oss lite extra om. Äldsta dottern är ju kvar i USA och det var inte fullt lika toppen just idag då hon var tvungen att uppsöka en hudspecialist. Hon har klåda och utslag som spridit sig snabbt över nästan hela kroppen. Förhoppningsvis är det nässelfeber som läkaren trodde. Skulle det visa sig att sprutan och tabletterna han skrev ut till henne inte hjälper inom en vecka ska hon få göra allergitest. Som sagt. Att stå med fötterna i två olika länder suger ibland. Jag får vara tacksam över att tekniken åtminstone får oss att kännas lite närmare varandra då det kniper. Over and out.

10 jan

Avledande manöver.

Idag eller i morgon ska mamma opereras innan operationen. Ibland är jag väldigt tacksam över att min bror är sjuksköterska. Alla familjer borde ha minst en läkarlingvist i familjen. Det är så skönt att han vet vad som händer och kan förklara sådant som känns lite läskigt.

Maken tar med mig på den där skidturen nu. Bara gröna backar, eller i alla fall ingenting som jag inte vill. Jag hoppas på en solig dag och en lugn själ.

Under tiden kan du få lyssna på hur det låter när man knölar ihop sex countrylåtar och gör dem till en. Min ena dotter tycker att country suger. Det var hon som skickade den här länken till mig. Ha. Fast det finns fortfarande countrylåtar som jag gillar. Precis som att det finns poplåtar som jag gillar fast alla låter likadant. För att inte tala om elektronisk musik. Det är en konst att skriva något som står ut… Något som inte någon misstar för något annat. Som Månskenssonaten. Eller Pathétique. Fler Beethoven, tack. Nu åker jag.

22 dec

Det gäller att prioritera rätt.

Citat från Charlotte Perrelli: ”– Ja, det är ju helt sjukt att jag inte fattade vad Anders höll på med. Men han smög verkligen med sin träning. Höll på där nere i gymmet utan min vetskap. Bara för att han ville se fräsch ut när han friade, säger hon till Topphälsa.”

Jag visste inte att man hade i uppgift att se fräsch ut när man friar, men vad vet jag. Nu ska Charlotte gå ner tio kilo till sitt bröllop i sommar. För jo, hon tackade ja nu när Anders såg fräsch ut. Tur för honom.

Totalt meningslöst inlägg bara för att jag måste åka till Costco och handla och jag inte vill. Kanske skulle passa på och banta tjugo kilo tills i morgon istället. Tjingeling.

16 okt

Reach – Projekt Ta Hand Om Kroppen.

Hör maken och sonen diskutera cash flow i bakgrunden. Yngsta dottern tar hand om disken i köket och äldsta dottern tar en dusch. Själv är jag alldeles mör i kroppen, på ett bra sätt, efter ett fantastiskt yogapass. Ja, jag älskar yogan. Jag älskar att känna hur min kropp har fått bättre styrsel, blivit starkare och blivit smidigare det senaste året. Det går inte att jämföra! Kunde jag bli smidigare finns det hopp för alla. Nu gör jag två lärarledda pass i veckan. Får se hur länge jag orkar hålla på med PiYo-passen här hemma. Skulle jag fixa dem ända tills årsslutet då jag byter fokus från REACH till något annat borde jag verkligen ha nått målet att vara tillbaka där jag var då jag bröt benet för ett par år sedan. Det vore rätt fint! Har du börjat fundera lite över vilket ord du vill jobba med nästa år?

10 okt

Lite tungt.

If you knew this was your last day on earth,
how would you want to spend it?

Om du visste att det här var din sista dag på jorden,
vad skulle du göra då?

På tisdag ska min fina vän göra en stor operation med förhoppningen att hennes cancer ska besegras. Hennes kropp är svag, men starkare än läkarna hade väntat sig för ett par månader sedan. Hon behöver alla böner och goda tankar hon kan få.

Idag skickar jag en extra tanke till dig också. Som en annan vän som har gått igenom något obeskrivligt hemskt de sista åren skrev:

My motto lately has been “life is hard but life is good.” Some days I have to remind myself this more than others. Life is hard … BUT … Life is good. We are all faced with heartache & trials in this life yet when we look at others we sometimes assume they have a perfect life. … I promise you are not alone in your heartache. May we all strive harder to listen to promptings, to serve each other, to bear each others burdens & to let go of judgement. Take the time to listen rather than talk.

18 mar

Är du lycklig, väl så gläd dig…

Det där om att må bra… Den senaste veckan har varit lite omtumlande. Inte för mig personligen, i alla fall inte mer än vanligt, men jag har hört direkt och indirekt om lite för många tunga livsöden. Det har handlat om allt ifrån kliniska depressioner och en trettonårings självmord till förtvivlan över att inte räcka till som förälder, sorg över stökiga familjerelationer och en ung familjs besked om att mannen/pappan har fått scleroderma.

För några år sedan hittade jag denna bild och tyckte att den verkligen hjälpte mig där jag var då:

Är du lycklig? Ja. Fortsätt som förut.
Är du lycklig? Nej. Ändra någonting.
Repetera.

Flera gånger har jag fått förklara för oförstående personer att kliniska depressioner sätter förmågan att ”Ändra någonting” ur spel. Man behöver många gånger hjälp för att komma ur svärtan, antingen genom terapi eller/och med medicin. Till viss mån kan man dock påverka sin hälsa genom rätt mat, exponering för solljus och/eller D-vitamintillskott samt motion. Jag har också fått förklara det faktum att man inte nödvändigtvis är deprimerad för att man är ledsen över att pojkvännen har gjort slut, att man har en risig relation, att man är arbetslös, att man inte har några pengar eller vad det nu är. Om man börjar äta psykofarmaka löser det inte roten till problemet, men kanske orkar man ta itu med det om man inte känner sig så ledsen?

Själv har jag märkt att när man uttrycker tacksamhet för det man har istället för irritation över det man inte har så blir livets problem ofta lättare att hantera. Hur illa det än är, och hur stor plats de stora sorgerna än tar, hittar jag alltid något som ger lycka och sådant jag är tacksam över. De tre veckornas tacksamhetsmeditation jag gjorde i november förra året var otroligt givande för mig!

Idag är det St Patrick’s Day här i USA. Det har varit många gröna uppdateringar med öl, godis och cupcakes med grön frosting i Facebookflödet. Yngsta dottern gav oss en lektion om varifrån denna tradition kommer och varför de har de där löjliga ”leprechaunerna” överallt en dag som den här. 😉 Själv är jag glad över att det blev Sankta Lucia som blev det helgon vi firar i Sverige. Jag väljer nämligen lussefirandet före det här vilken dag som helst!

25 okt

Mål och planer.

Nattfrost på gräsmatta. Syn vid utträde ur hus för vidare transport via apostlahästarna i ~~galopp~~, trav.

Morgonsol på träd och buskar i höstskrud. Ja, och blå himmel. Syn strax innan kräkkänslorna tog över och apostlahästarna darrade av utmattning

Jag fortsätter träna och nu har jag börjat orka ta ut mig själv ordentligt mot slutet av varje träningspass. (Den första månaden hade jag ju knappt ens ork att genomföra ett helt pass och när jag närmade mig slutet orkade jag knappt lyfta på fötterna!) Jag har nog gett upp tanken på att klara fem kilometer i sträck innan snön kommer, men jag är i alla fall ute och springer tre gånger i veckan. När jag tränade ”hemma” i spåret i Segeltorp sprang jag som längst en runda, alltså ca 2,5 km. Det innebär att jag snart är uppe i samma kapacitet som när jag var i riktigt bra form. Jag börjar känna att benen är lite piggare, men flåsar gör jag fortfarande.

Ett annat mål jag fortsätter jobba på är det där med förändringstemat. Jag jobbar på att göra småsaker för vänner och bekanta i min omgivning, sådant som kan underlätta eller göra någon glad. Jag mår bra av det och förhoppningsvis mår mottagarna ännu bättre. Jag säger som min mamma: tänk om jag hade mer pengar så jag kunde ge bort fler presenter! Haha. Vissa presenter får ges i form av tankar som flyger iväg genom världsalltet, andra får jag spara i väntan på rätt tillfälle. Vänskap är dessutom absolut inte bara att ge bort saker. Det handlar om att lyssna, visa förståelse, hjälpa med praktiska saker, tipsa om spännande artiklar, ta med någon till en fenomenal rea eller följa med ut på promenad. Vi människor har så olika behov.

Vad är det finaste någon har gjort för dig någon gång?

Ps: Den här gillar jag. Jag är stark och du kan nog höra mig ryta. Snart.

19 okt

Mer om Paleo och TACKSAMHET.

Jag önskar att alla som tycker att det är fantastiskt att jag har sluppit min migrän och kunnat hålla den borta i flera år och som själva lider av sjukdomar och åkommor som skulle kunna botas eller lindras av att byta kost vågade och orkade löpa linan ut. Ju mer jag läser om kost och hälsa, desto mer intresserad blir jag. Det här handlar också om hur vi sköter sömn, relationer, motion och andlighet. Vi är komplexa varelser. Vore det så enkelt att vi kunde proppa i oss vad som helst och göra vad vi ville hela tiden skulle det inte spela någon roll vad vi valde att äta och göra, men så är det ju inte.

Jag vädjar till dig som lider av ulcerös colit, Crohns sjukdom, IBS, depressioner, migrän, reumatiska sjukdomar, ME eller något annat som den gamla vanliga sjukvården inte kan hjälpa dig bli frisk från – testa paleo!! (Jag har läst massor om överaktiva och autistiska barn som också blir hjälpta av detta.) Det är klart att kostförändringar inte hjälper alla eller mot allting, men om människor visste vilken stor tjänst de kan göra sig själv genom att skippa processad mat, vitt socker, sädesslagen och i vissa fall mjölkprodukter så kanske de skulle vara ivrigare att testa? Eller jag vet inte. Jag tror att många helt enkelt inte orkar. Det är jobbigt att behöva göra en i mångas fall så stor förändring.

Min mamma gick ner åtta kilo på fem veckor då hon bodde här med oss och åt vår mat och det var inte för att hon tyckte att maten var äcklig. (Det gjorde dessvärre inte jag, haha. Gick ner i vikt, alltså.) Jag lovar att det går alldeles utmärkt att leva utan pasta, vetebröd och färdigpizza. Men det är klart att om man hatar att laga mat och inte vill äta kokta morötter och tacoköttfärs varje dag så kräver det här en stor ansträngning… Vi fuskar ibland och äter till exempel bullar på kanelbullens dag och lussebullar till Lucia, men överlag så försöker vi bjuda både oss och våra gäster på ren mat.

Läs om Robb Wolff

Läs om Danielle Walker

Historier från Mark Sissons hemsida

Här är dagens middag. S gjorde paleoköttbullar till middag. Mycket goda… Recept?

500 g fläskfärs
500 g nötfärs
2 ägg
svartpeppar efter smak
2,5 tsk salt (kanske tre om man är åt det saltare hållet)
1 mycket finhackad silverlök (eller vanlig gul lök)

Som sagt. Vi äter fullfeta mjölkprodukter i vår familj. (Personer med inflammationer i kroppen bör stryka dem helt ur kosten.) Det innebär att vi då och då unnar oss en smaskig gräddsås, som idag till köttbullarna till exempel. Ugnsrostade rotfrukter till det här blir jättegott.

De här köttbullarna blir naturligtvis lite hårdare än traditionella med kokt potatis, ströbröd eller havregrynsgegga i, men ser man till att inte glömma fläskfärsen så blir det gott ändå.

Vi har njutit av vår fruktträdgård hela sensommaren och hösten. Trots att vi valde att inte bespruta fruktträden i vintras tvärtemot alla grannars råd så har vi fått en god päronskörd. Äppelskörden har däremot varit ”sådär”. Mer eller mindre alla äpplen har varit angripna av både det ena och det andra, så äppelträden får sig nog ett eller annat litet sprut framåt vårvintern. Trots allt har vi kunnat äta och njuta av Golden Delicious, om än noggrant rensade först, och våra röda äpplen är så stora att det är okej att skära bort en tredjedel på varje innan man skär upp dem inför torkning eller vad det nu är.

Idag provade jag att göra ”Cinnamon Applesauce” från den relativt nya kokboken Against All Grain av Danielle Walker (tyvärr lite dyr i Sverige, men hon bjuder på massor av trevliga recept i bloggen också). Du kan nog inte förstå hur gott det här äppelmoset blev?! Inte en gnutta socker.

2 kg äpplen, skalade, rensade och klyftade/skivade
1 msk citronsaft
1 tsk kanel
1/2 tsk vanilla extract (jag tog 1 tsk)
1/2 tsk salt
1 1/4 C vatten (jag tog mindre)

Alla ingredienser blandades om i en skål och sedan hällde jag allt i slowcookern och lät det stå på LOW i sex timmar. När äpplena var färdigkokta körde jag dem i matberedaren i tre omgångar för att få ett slätt mos. För dig som inte har någon slowcooker går det lika bra att koka i kastrull under lock i en halvtimme eller tills äpplena är mjuka och mosiga.

Makalös doft i huset. Makalös smak i våra gommar. Kaneläppelmos + lite grädde kvar från såstillverkningen = Gudomligt! Fast jag åt utan grädde också och det var nästan precis lika smaskens. I morgon ska jag göra en omgång till så det blir något att frysa in också! 🙂

Grattis om du har tagit dig så här långt! Då kanske du förstår varför jag idag och varje dag sedan några veckor tillbaka ägnar mig åt tacksamhet varje morgon och varje kväll och dessemellan också. Jag hatar cancer. Jag hatar att cancern lät mig förlora värdefull tid till rädsla och maktlöshet bara genom att hota mig. Nej du, cancer. Dina maffiametoder kan du dra åt pipsvängen med.

Det här är en av de mest inspirerande filmer jag sett, någonsin. Jag såg den tillsammans med delar av min storfamilj i somras och kan säga att till och med de minsta barnen insåg hur mycket det finns att vara tacksam för! Just för den skrämselhicka jag fick för ett tag sedan bestämde jag mig för att ägna november åt lite tacksamhetsmeditation. Vill inte du också testa? Gå hit och anmäl dig! Det är gratis.

04 sep

Om att gå vidare. Eller springa.

Har du ibland känt att det är konstigt att du VET någonting, KÄNNER hur rätt det är och LÄNGTAR efter att leva precis på det sätt som krävs och att du ÄNDÅ väljer att göra på något annat sätt. Att du medvetet eller omedvetet sätter krokben, eller kanske rent av slår undan benen, på dig själv? Att du dyker rakt i den på vatten tomma bassängen? Att du skrattar dig själv rätt i ansiktet eller att du tatuerar något riktigt fult rätt i nyllet? Precis så där gör jag nämligen alldeles för ofta. Jag önskar att jag var stark och orubblig och klockren. Det är jag. Ibland. Men de där gångerna jag inte är allt det där, de där gångerna mina tankar vandrar åt Tjottaheiti eller då jag tar beslut som varken baseras på ära eller redlighet… Tja. Då önskar jag att jag helt enkelt var ett stenhjärta, en dum blondin (inte i ordets bokstavliga betydelse) eller kanske bara lite mer lik den allra bästa människan du känner.

För tre år sedan blev jag av med min migrän genom att äta vissa tillskott, ändra kosten och sakta men säkert börja stärka min kropp. Det gick ganska fort, mycket fortare än förväntat. Jag tog ungefär ett år på mig att samla energi att verkligen satsa på min kondis också och hösten för två år sedan var jag i riktigt bra fysisk form. Sedan kom vintern och det hände en del tunga grejer. Vi bestämde oss hastigt och lustigt för att flytta till USA och i den röran blev det varken tid eller lust över till motion. När jag sedan bröt benet i vintras satte det stopp för all rörelse över huvud taget. Våren försvann i ett stort, svart sorgmoln och när vi åkte till Sverige i juni kände jag att jag verkligen behövde ta tag i mig själv. Sommaren blev till största delen alldeles makalöst fantastisk och trots att jag fick uppleva en del kaos så fick jag också möjlighet att äntligen samla ihop själva mig igen.

Om en månad fyller jag fyrtiotre år. Det känns ofattbart, men också ganska bra. Jag lever. Bara det! Jag har två ben som funkar och ett stort hjärta. Jag är lite tilltufsad, men jag är inte bitter och jag har inte gett upp.

Så. Idag drog jag igång C25K. Om nio veckor kan jag springa fem kilometer igen. Jag ser fram emot det. Träning tre gånger i veckan. Ingen stress. Första etappen klarade jag utan att dö, så resten ska nog också funka. Jag kände över huvud taget inte av skadan (det har jag gjort varje gång jag provjoggat de senaste månaderna)! Som sagt. Det här ska gå finfint.

Jag hoppas att du mår så bra du kan och att du vet att du inte är ensam. Jag finns här.