Jag är så imponerad av vår yngsta dotter! För tiotalet år sedan hängde hon till slut efter mycket tjat från min sida motvilligt med till yogan längre ner på gatan (som jag älskade och som jag tänkte skulle passa henne). Hon hade hållit på med gymnastik sedan tidig ålder och även om hon vid det laget slutat ta lektioner höll hon på med alla möjliga olika tricks där hemma. Visst hade jag rätt. Hon gillade även dessa övningar, har alltid haft en naturlig fallenhet för att låta kroppen ledas och hanteras. Väl hemma i Sverige fortsatte hon med acroyoga, en stil som är mer lekfull och krävande där man samarbetar två och två. Efter gymnasiet jobbade hon en sväng innan hon läste till yogalärare, spa-terapeut och massör på Axelsons i Stockholm. Jag är så glad att hon hittade sin grej, något som gör henne lycklig. Själv blir jag lycklig bara av att se henne bemästra sin kropp på ett sätt som jag inte ens kunde då jag var barn!
En av de bästa goda vanor en människa kan plocka upp är morgonyoga. Det krävs inga långa stunder för att väcka kroppen, inga avancerade positioner eller komplicerade kombinationer. Det finns yoga som är del i religiöst utövande och det finns yoga som är stretch och kroppsmedvetenhet. Det är den senare som jag utövar.
Att försöka fånga stämningen en tidig septembermorgon är kanske inte helt lätt, men jag tycker att jag lyckades rätt bra. Jag hade kommit rätt långt i hanteringen av min kroppsuppfattning då jag flyttade till Orem, men det var definitivt yogan som fick mig att bli tacksam för den kropp jag har med alla dess egenheter. Det bästa av allt? Jag har lärt mig ”öppna mina höfter” med duvan. Ljuvligt smärtsamt då man är mycket stressad eller bara känner sig stel och orörlig.
Här har du resten av utmaningarna! Vi har fyra dagar kvar och en bonusdag som jag kommer att använda till utvärdering. Lycka till önskas dig som är med.
Sedan jag började med yoga för åtta år sedan (Phew, det känns så märkligt att inse att något som hände ”för ett tag sedan” visar sig ha hänt för nästan tio år sedan.) har jag förändrat mitt träningsmönster. På den tiden gick jag varje vecka på ett instruktörslett yogapass i vår grannes studio. Det var dedikerad träningstid och även om det tog emot såg jag till att gå dit då jag visste hur bra det fick mig att må. Nu för tiden promenerar jag mer eller mindre varje dag medan jag mest tar till yogan då någon nerv ligger i kläm, jag behöver stretcha ut höfterna ordentligt eller då jag är stressad och spänd. Yngsta dottern håller på att utbilda sig till yogainstruktör och tränar själv varje dag samt leder pass för vänner och bekanta varje vecka. Hon har ingen egen studio och tillhandahåller bara några lånemattor (många tar med själva) och så låter hon folk låna block om de behöver. Hennes ögonkudde med lavendel uppskattades mycket av en vän i förra veckan och jag lovade dottern att sy en sådan till sagda väns födelsedag.
En ögonkudde har en innerpåse som är till hälften fylld med ex linfrön eller grötris samt några matskedar torkade lavendelblommor. Lavendeln fortsätter att dofta och lugna i många år. Örngottet gör att man lätt kan fräscha upp kudden om det skulle behövas. Har du inte provat så uppmanar jag dig att testa. Det är så skönt att ligga på rygg och lägga den här kudden över ögonen medan man stänger av omvärlden. Tyngden av riskornen ger ett lugn, gissar att tyngdtäcken som var så poppis för några år sedan har samma effekt.
Jag klippte till en kvadrat i storleken 23 cm x 23 cm. För ett tag sedan köpte jag några fina dukar i mycket god kvalitet för några kronor för just den här typen av projekt. Jag vek ihop kvadraten och sydde ihop ena kortsidan och långsidan samt klippte bort hörnen. Ena kortsidan lämnades öppen för att kunna hälla i ris och lavendel.
Efter att ha hällt i ris och lavendel (jag har bara två händer och kunde inte riktigt fota) vek jag in kanterna på den öppna kortsidan, drog till vikningen med tumnageln och sydde ihop öppningen lite slarvigt med en maskinsöm. Hade detta varit en synlig kant hade jag handsytt med smygstygn, men detta är en innerkudde.
Mina gamla flanellbyxor från Lindex hade gått sönder, så de låg nu i tyghögen. Jag klippte till en långsmal remsa på 23 cm x 53 cm. Jag vet inte vad som hände med bilden jag tog på momentet innan detta, så du får nöja dig med en snabb förklaring. Jag vek in de båda kortsidorna, först 0,8 cm och sedan 1 cm, pressade ner fållen med strykjärnet och sydde fast fållen 0,8 cm innanför kanten. Ta en titt på ett ut- och invänt örngott för att se hur jag vek ihop det hela innan jag sydde ihop de båda långsidorna och klippte av de fyra hörnen. Jag valde också att sicksacka ihop sömsmånen på de båda långsidorna för att örngottet ska hålla länge utan att fransa sig vid tvätt. Efter detta vände jag det hela ut och in och tog hjälp av min stållinjal för att trycka ut hörnen så de blev fina.
Och se där. På mindre än en halvtimme har nu dotterns vän en ögonkudde. Den gick så fort att sy, så jag sydde genast en till min presentlåda. Det är den du ser överst i detta inlägg. Jag tycker den är lite mer stilfull i sitt fina fodral i naturfärgat lin, men flanellversionen är definitivt skönast att lägga på ögonen. Dessutom blundar man då den används, så Who cares? (Svar: Jag. Jag vill gärna att också funktionsmässiga prylar är snygga, inte bara praktiska.) Lycka till med din ögonkudde!
För några dagar sedan suckade jag lite över att det skulle regna hela veckan, men tji fick jag. Vi har visserligen fått en del regn, men lördagens fantastiska höstluft med sol gav ny energi till det sista som behöver göras innan frosten angriper. Det har ju redan börjat snöa i norra Sverige, så det är väl åtminstone på sin plats att vara om sig och kring sig för att inte överraskas när det väl är dags här?
Jag älskar verkligen den härliga rabatten, även om nu gräsmattan framför ser ut som kaos. Vi har haft stora krukor placerade där under tiden som maken fixat och donat med grusgången. Jag tänker hela tiden ”det här blir årets sista blommor från trädgården”, men inser ju att det inte är sant. Min gissning är att jag kommer att ha grejer att pynta inne med fram i december.
Inne i stenladan är det nu ordning och reda, men jag har ett och annat att fortsätta fundera över. Alltid är det något projekt på gång för att jag ska vara nöjd med organisationen. Vi är ändå två personer som båda är ordningssamma, men på olika vis. Det brukar inte vara något problem, men just här inne blir vi bara inte riktigt färdiga.
På eftermiddagen begav jag mig till Bryggaregården för lymfyoga, lite häng med lymfmassören Nettan och några andra av hennes klienter. Yogan var helt underbar. Jag säger hela tiden att jag vill bli en som yogar varje dag igen. Undrar vad som hindrar mig? Kanske andra ”sånt som jag gör varje dag”? Min morgonrutin är att jag stiger upp, tar på mig morgonrock och gosiga tofflor, kokar vatten till dagens första kopp te (alltid örtteer eller rooibos, gärna något kryddigt så fort det börjar bli kyligare ute) och går upp till datorn för att skriva lite i bloggen. Hur vore det om jag körde ett kort pass innan jag gör något annat? Hmmm, får suga lite på den karamellen. Så gjorde jag i Orem där vi bodde då jag upptäckte hur bra min kropp mådde av den här träningen. Jag brukar följa yogapass på YouTube och lägger därför upp min matta i vardagsrummet där teveskärmen hänger. Kanske borde jag nöja mig med att ha passet i mobiltelefonen? Jag har nämligen ett lite trevligare yogautrymme här på övervåningen. Se där, nu blev det en blick in i mitt huvud i realtid här i bloggen. Så kan det bli.
Jag har alltid varit morgonmänniska. Något har hänt. Jag är trött, trött. Särskilt på morgnarna. Kanske är det naturligt, kanske har min kropp förändrats, kanske är det övergående. Jag gör vad jag kan för att hitta min ”morgon-groove”.
Promenad eller springrunda för att komma ut i naturen eller åtminstone i trädgården.
Läshörnan. Den har varit svårt försummad, men lockar numera alltmer.
Att elda i vedugnen är definitivt en energigivare. Rent teoretiskt är det väl mer energiomvandlande, men jag vill inte sabba min egen fest…
Hur många ljus har jag bränt upp den här hösten och vintern? Många. Jag undrar vad det är som ger den där speciella känslan av frid då man tassar in i köket, sätter på vattenkokaren och tänder ett par ljus…
Jag tog inte kort på yogastunden, men jag är också väldigt förtjust i yogaappen Daily Yoga. Jag tror att den finns i en gratisversion (det finns flera sådana), men jag betalar några hundra om året för att få tillgång till alla program de har här. Det finns allt vad man kan tänkas behöva. Korta program för att vakna, bålstärkande, sträcka ut, ryggfix, avkopplande, energigivande… Älskar yoga! Tack Sirpa för att du tjatade på mig och inte gav upp. Det går verkligen att både lära gamla hundar sitta och sträcka ut!
Vissa måste jobba som vanligt och andra har roat sig kungligt i flera dagar. Jag är lyckligtvis uppfylld av ny energi och glädje efter att ha varit en sväng runt gamla hemtrakter, umgåtts med släkt och vänner, ätit gott, roat mig kungligt och kommit hem ordentligt trots att vintern slog till lagom till att vi skulle åka hem från Nynäshamn och Stockholm igen.
I min säng ligger ett litet lånebarn och snusar sådär gosigt som bara tvååringar kan göra och utanför fönstret river havsvindarna i träden så rutorna skallrar. Hösten håller på att övergå i vinter, så jag är glad över att åtminstone delvis känna mig redo för denna förvandling. Vi fick en (eventuellt) sista alldeles fantastisk höstdag ute vid Knappelskär i Nynäshamn i lördags. Jag kände verkligen varför hösten ligger mig så varmt om hjärtat trots att den oundvikligen fortsätter in i den förhatliga vintern… Nu har jag i alla fall en varm mössa som inte ens är svart och jag vet att vinterkängorna är lättillgängliga till skillnad från en hel del annat i vår packning. En dag i taget! Namaste. (Dotterns yoga funkar bättre än min för tillfället, men jag hade gott kunnat tänka mig att stå där i trädet och blicka ut över Östersjön i strålande höstsol.)
Find a place inside where there’s joy and the joy will burn out the pain. Joseph Campbell
Ibland tar styrkan slut. Man orkar inte hålla masken, man orkar inte kämpa, man orkar inte bry sig, man orkar inte göra om och göra rätt, man orkar inte vara den som ska vara det sammanhållande kittet, man orkar inte träna eller laga nyttig mat, man orkar inte le, man orkar inte lyfta någon annan, man orkar inte tro, man orkar inte hoppas, man orkar inte med någon annan och man orkar ännu mindre med sig själv. Ibland är det dock livsnödvändigt att hitta tillbaka till orken man förlorat på vägen. Då kan det vara bra att följa Joseph Campbells förslag att hitta ett ställe inom sig där glädjen finns för att låta den vinna över smärtan, vare sig den är fysisk, mental eller själslig.
Vi människor klarar så mycket mer än vi tror. Ibland är det på sin plats att påminna sig själv och andra om det.
Yngsta dottern gör ”the crow”, en yogaposition som jag faller ihop (i skrattattacker) i en hög på golvet av när jag provar. S är fysiskt långt starkare och segare än jag, men jag är tjockare och klokare, så kanske kan jag bemästra denna position jag också en vacker dag! Tränar man blir man nämligen starkare. Det gäller inom många områden. Peace.
Julen varar än till påska, eller hur var det nu igen? Idag kom ett finfint paket i brevlådan, fullt av handgjorda praliner från Ejes Choklad, kunglig hovleverantör. Tur att jag jobbar för människor som vet att njuta av livet! (Och nej, L. Vi hade också fyllnadspapper i vår låda och fick inga likörpraliner. 😉 ) Det här är choklad som man inte glufsar i sig. Man äter pralinerna med eftertänksamhet och njuter i lugn och ro. Tar man ett kort på dem innan de är uppätna kan man dessutom återuppleva stunden igen och igen och igen utan att idissla.
För övrigt drog yogan igång idag efter jul- och nyårsuppehåll. Det är nästan på dagen två år sedan jag gick bort till The Yoga Space för att vara med på mitt första yogapass. Jag är så tacksam över att jag blev övertalad att prova! Min kropp har svarat bra på övningarna och jag är definitivt både vigare och starkare idag än jag var när jag började. Utvecklingspotential finns, men det är jag bara glad över.
Jag vill till sist påminna om en av de finaste dikter jag vet. (Okänd författare.) Peace.
Dagen i dag är en märklig dag. Den är din. Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag. Den är din.
Nu går vi in i terminens slutspurt. Dags för en högre växel! Dags för att också ta hand om mig själv…
Jag har inte varit på yoga på eviga tider eftersom familjens schema ändrades så mycket den här terminen. Förra veckan drog jag igång mina Piyo-övningar på egen hand och planerar vi bara allt i förväg så kan jag fortsätta yoga på måndagar. För ett par dagar sedan fick jag också reda på att BYUs, det lokala universitetet, mest populära yogainstruktör kommer att leda sessioner på torsdagskvällar på The Yoga Space där jag tränar från och med den här veckan. Heather var vikarie hos oss ett tag i våras. Hon är fantastisk, så jag hoppas att jag får plats i gruppen!
Känslan av att komma hem ny-yogad till nygrillade hamburgare och bara sätta sig till dukat bord? Obetalbar. Peace.
Lite stökig materialhörna just idag, men åh, vad jag älskar det här stället!
Sovmorgon, städ och fix, eftermiddag i sällskap av en trevlig bekant från Stockholm (det är så intressant att tala med ungdomar som håller på att bestämma riktning på livet), underbar yogalektion och så fick jag prata med mamma för första gången sedan operationen! Hon är fortfarande trött, men de har kunnat sätta ut mycket av smärtlindringen så hon är lite mer sig själv. Nu är det bestämt att jag åker hem ett par veckor i februari för att hjälpa föräldrarna. Det känns skönt att ha tagit ett beslut efter att ha velat fram och tillbaka…
Just nu är jag inte på mitt bästa festhumör, men jag hittar små fantastiska glädjeämnen överallt. Yogalärarens sluthälsning var ”lev som att varje dag vore din sista och lär som att du har all tid i världen”. Jag vet inte riktigt om jag orkar klämma så mycket ur varje dag, men nog skulle jag kunna göra vissa förändringar i mina rutiner.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Goda vänner är guld värda. Jag är tacksam för dig som finns i mitt liv på ett eller annat sätt. Peace.
