C25K

07 nov

Från springa till gå för att hitta detaljerna omkring oss.

I fredags kväll var vi på ett härligt födelsedagsfirande. Vi fick leka Tjuv och polis i mörkret i grannens trädgård och eftersom vi var så många lånade vi ut också vår trädgård. (De som byggde våra hus var systrar, så de planerade in en grind mellan husen. Smart!) Vi hade verkligen supertrevligt, men dessvärre var jag inte beredd på att denna lek skulle innebära en massa springande. Dessutom var jag tjyv och en av poliserna blev trea i State Championships härom veckan, så du kan ju gissa hur fort man var tvungen att springa för att ens ha en liiiiten chans att komma undan! Jag hade inte värmt upp innan och rätt vad det var kände jag att jag hade väldigt ont i vristen. Jag vet, who cares? Problemet är bara att det inte riktigt har gått över än och jag fick avbryta min joggingrunda idag och köra power walk istället.

Eftersom jag skulle gå plockade jag upp kameran hemma och gick en annan runda än den jag brukar springa. Så här såg min morgonpromenad ut genom kameraobjektivet…

Provo i höstmorgonljus.

Det är så ruskigt skönt att slippa rösta! Den enda kandidat som förordar att man inte höjer skatterna här i Orem är Richard Brunst. Jag skrattar varje gång jag ser hans kampanjskyltar! (Gå in på länken så får du se hur de ser ut.) Dessvärre så får jag vibbarna ”ful gubbe” och det har han ju på inget vis gjort sig förtjänt av… Men förstår du varför jag tänker som jag gör?

Tycker du att trappor går upp eller ner? Rockys trappor går definitivt uppåt, men visst går den här trappan neråt?

Träd har alltid fascinerat mig. Tänk ett litet ekollon och hur man många år senare kan se att detta lilla frö har gett upphov till något så pampigt som en gammal ek. Detta träd (jag är lite dålig på trädslagen här i trakten) har blivit stympat, men fortsätter växa och frodas. Värre är det för den här stackaren som jag hittade liggandes mitt i vägen medan bilisterna bara svischade förbi…

25 okt

Mål och planer.

Nattfrost på gräsmatta. Syn vid utträde ur hus för vidare transport via apostlahästarna i ~~galopp~~, trav.

Morgonsol på träd och buskar i höstskrud. Ja, och blå himmel. Syn strax innan kräkkänslorna tog över och apostlahästarna darrade av utmattning

Jag fortsätter träna och nu har jag börjat orka ta ut mig själv ordentligt mot slutet av varje träningspass. (Den första månaden hade jag ju knappt ens ork att genomföra ett helt pass och när jag närmade mig slutet orkade jag knappt lyfta på fötterna!) Jag har nog gett upp tanken på att klara fem kilometer i sträck innan snön kommer, men jag är i alla fall ute och springer tre gånger i veckan. När jag tränade ”hemma” i spåret i Segeltorp sprang jag som längst en runda, alltså ca 2,5 km. Det innebär att jag snart är uppe i samma kapacitet som när jag var i riktigt bra form. Jag börjar känna att benen är lite piggare, men flåsar gör jag fortfarande.

Ett annat mål jag fortsätter jobba på är det där med förändringstemat. Jag jobbar på att göra småsaker för vänner och bekanta i min omgivning, sådant som kan underlätta eller göra någon glad. Jag mår bra av det och förhoppningsvis mår mottagarna ännu bättre. Jag säger som min mamma: tänk om jag hade mer pengar så jag kunde ge bort fler presenter! Haha. Vissa presenter får ges i form av tankar som flyger iväg genom världsalltet, andra får jag spara i väntan på rätt tillfälle. Vänskap är dessutom absolut inte bara att ge bort saker. Det handlar om att lyssna, visa förståelse, hjälpa med praktiska saker, tipsa om spännande artiklar, ta med någon till en fenomenal rea eller följa med ut på promenad. Vi människor har så olika behov.

Vad är det finaste någon har gjort för dig någon gång?

Ps: Den här gillar jag. Jag är stark och du kan nog höra mig ryta. Snart.

08 okt

Hur var det nu med hösten?

Flipflops idag. Jag misstycker inte. Morgonen var kylig, så jag gav mig ut på träningsrundan med luvtröjan på. Det fick jag ångra, för halvvägs så svettades jag som en gris. Suck! En knuten tröja runt midjan förhöjer nämligen inte löparupplevelsen nämnvärt, snarare tvärtom. MEN – jag klarade målet i alla fall. Dagens program var 5 minuters powerwalk, 5+3+5+3 minuter joggande med gåperioder däremellan. Ska jag verkligen kunna jogga fem kilometer utan att gå emellan? Tja, jag har ju lyckats följa med i upptrappningen så här långt, så kanske.

Höstfärger och berg. What’s not to love?

Dagens frukostpäron. När alla de maskätna och ruttna päronen slängts och plockats bort blev det bara finpäron kvar. Jag njuter av minst ett om dagen. Bra för magen, eller hur var det nu?

För övrigt har jag lyssnat igenom Veronica Maggios nya album ordentligt. Det låter Veronica, vilket kanske inte är helt oväntat. Något som dock är lite oväntat är att det är Spotifys bonusspår som är min favorit. Här har du Mörkt. Har du Spotify så kan du lyssna på min andra favvolåt Låtsas som det regnar.

07 sep

En lördag i september.

Där sprang och gick jag om vartannat. Temperaturen var alldeles lagom och jag var alldeles själv på Carterville Road. (Båda dessa scenarion är för tillfället annars ganska ovanliga.) Från iTunes-listan spelade några väldigt speciella låtar precis efter varandra och jag undrade vem eller vad det var som hade fått i uppdrag att peppa mig då jag hörde texterna klarare än någonsin. Jag såg solen och jag hade en stund i perfekt harmoni med mig själv. Det var så fint så jag grät en skvätt.

You can do a lot in a lifetime
If you don’t burn out too fast
You can make the most of the distance
First you need endurance
First you’ve got to last
Rush – Marathon

The sky is blue
Dreamed that lie ’til it’s true
Then takin’ back the punch I threw
My arms turn wings
Oh, those clumsy things
Send me up to that wonderful world
And then I’m up with the birds
Coldplay – Up with the birds

Every endless night has a dawning day
Every darkest sky has a shining ray
And it shines on you baby can’t you see
You’re the only one who can shine for me
The Hooters – Private emotions

Some of us choose to live gracefully
Some can get caught in the maze
And lose their way home
This is the life we belong to
Our gift divine
Dream Theater – This is the life

Tack alla ni textförfattare som gjorde min lördag så speciell nästan innan den hann starta. Jag sprang inte Tjejmilen som så många andra fantastiska kvinnor (min syrra klarade sitt årsmål, att komma under 55 minuter), men jag är på väg upp. Jag är nöjd.

05 sep

Framsteg.

Tre gånger per vecka behöver jag träna för att nå mitt mål att springa (jogga, lubba, skutta) fem km utan avbrott. I tisdags började jag och i morse var det så dags att köra igen. Den här gången var jag smart nog att ge mig iväg lite tidigare. Det var 21°C varmt trots att det var molnigt… Hur som helst gick det ännu lite bättre nu än förra gången. Jag hade träningsvärk kvar eftersom jag inte tog mig tid att stretcha ordentligt i tisdags, men den kände jag inte av när jag väl hade kommit igång. Dagens prestation innebär alltså att jag har klarat av två av 27 träningstillfällen. Heja!

Utsikten från springrundan då jag nästan är hemma igen.

Ungdomar letar upp ställen att festa på utanför hemmet här i Orem också. Nästa gång jag springer ska jag ta med mig en plasthandske och en soppåse och plocka lite skräp tror jag.