september 2020

12 sep

Grattis på Europeiska Migrändagen, eller vad man säger.

Jag har skrivit många gånger om mitt förhållande till huvudvärk i allmänhet och migrän i synnerhet. Med tanke på att det är Europeiska Migrändagen tänkte jag skriva lite om det igen. Hela mitt vuxna liv mellan 20 och 40 led jag av migrän med jämna mellanrum och mot slutet blev det bara mer och mer ofta. Migränanfallen kidnappade mitt liv med illamående, passiviserande huvudvärksanfall, kräkningar, krav på sömn, irritabilitet… Till slut tvingade maken mig till en alternativläkare, ”Doktor Brian”, som bor halva året här i Karlskrona och halva året i Nya Zeeland. Doktor Brian tog emot i sitt radhus på Hästö med vit rock, en hemmasnickrad elektomagnet och ett och annat kinesiologi-knep. Jag gick därifrån lite fnissande, rätt förvirrad och med en lista på en lång rad kosttillskott och förslag till omstart gällande min kosthållning. Det låter fortfarande märkligt, så här tio år och knappt två månader senare, men sedan den dagen har jag bara haft en handfull migränanfall. Alla utom ett kan jag härleda till extrema påfrestningar som föregick anfallen.

Efter att ha läst min rapport skriven ett år efter besöket tänker jag ”oj, så präktigt duktig jag var då”. Samtidigt kommer jag ihåg precis hur bra jag mådde vid det tillfället. Det mesta har vi i familjen faktiskt hållit fast vid. Efter Dr Brian-besöket upptäckte jag hur vetemjöl påverkade mig med huvudvärksanfall och jag gjorde ett celiakitest. De har testat om jag lider av glutenintolerans en gång till, men nope. Dessutom får jag inte huvudvärk av råg, så det säger väl något. Ett test som jag gjorde häromåret hävdade att jag är överkänslig mot vete och dinkel, så jag sätter min lit till att min kropp vet vad den vet och jag äter helt enkelt så lite vete som möjligt. Jag har märkt att när jag nollar i kosten jag själv hanterar så klarar jag att äta det som serveras om jag är bortbjuden. Testet jag nämnde påstår också att jag skulle kunna introducera vete pytte i taget om jag först rensade helt. Med tanke på att det är ett ”alternativtest” är jag lite tveksam, men vem vet?

Efter mina egna upplevelser står jag fortfarande lite vacklande inför vad jag tänker om de olika alternativbehandlingar som erbjuds idag. En del är helt klart rena lurendrejerierna. Annat är något på spåren, och med placeboeffekten är dessa alternativ ändå rätt bra. Myten om dagens allmänmedicinska hållning att ”medicin” är lösningen på allt har väl punkterats både en och två gånger. Vissa äter mediciner som ger biverkningar som faktiskt är värre än själva symptomet som de ska hjälpa emot. Övervikt medicineras i långa banor, fast i andra led. Högt blodtryck, diabetes 2, astma, åderförfettning, ledvärk, cancer – listan på vad övervikt leder till är inte rolig att läsa. Man kan naturligtvis råka ut för de här sjukdomarna fast man är normalviktig bara för att det ligger i ens gener, eller något annat, men faktum kvarstår. Att gå ner i vikt och att sluta röka (och att sköta sömnen) är de enskilt bästa gåvor man kan ge till sin kropp om man vill leva länge och ha en hög livskvalitet rent hälsomässigt. Eftersom jag själv konstaterat att jag bantat sönder min ämnesomsättning på grund av ett sjukt förhållningssätt till mat, aka ätstörningar, blir jag väl aldrig smal igen. Det är dock så mycket annat som är bra i mitt liv gällande hälsan. En hållbar livsstil som ger mig så mycket glädje är inte dåligt!

Jag avslutar med den här ”modeikonen” som dottern skickade i ett meddelande. Han får representera hur jag ser på migrän. Jag förstår att han ser olycklig ut, det är allt jag har att säga. Stackars krake. Ur led är tiden.

11 sep

Och vad händer här då?

Jag märker att jag har varit dålig på att uppdatera mina anteckningar om vad som händer i trädgårdslandet. Det finns fortfarande både potatis, rödbetor och morötter kvar, men eftersom jag mest satte sommarrötter blir det inte mycket att lagra. Vi äter helt enkelt upp maten efterhand.

Squash- och pumpaodlingen gick helt åt skogen i år, främst på grund av att det inte blev några honblommor och att de fruktkroppar som kämpade sig fram snabbt blev uppätna av sniglar. Just nu har jag två frukter på gång som jag trodde var squash, men jag börjar undra om det inte är pumpor… De tar nämligen inte någon avlång form. Frukten på bilden är ca 15 cm i diameter. Vi får väl se vad som händer!

Resten av trädgården jobbar maken och hans kompis med. Det är många timmars handgrävning som ligger bakom oredan efter dagarna med den lilla grävmaskinen här! Makens mål är att det ska bli färdigt innan vintern.

Här är lilla stugan som vi har till vedbod och skräpsortering. Mammas kusin berättade att alla här ute på ön hade en sådan sommarstuga på tomten ”förr i tiden”. Där uppehöll man sig under sommardagarna, men man gick in och sov i stora huset. Min dröm är att det här så småningom ska bli ett extraboende till gäster, en terapimottagning eller både och. Den gigantiska murgrönan som har varit så vacker håller nu på att plockas ner bit för bit. Den har vuxit in i stugan och är inte helt lätt att separera från takplattor eller panel. Till höger ser du också stenmuren som maken har hållit på att frigöra från murgröna under sommaren. Samtidigt har grannarna tagit ner sin häck på andra sidan muren, så nackdelen är att vi nu ser in till varandra. Det är helt okej. Jag uppskattar verkligen möjligheten att nu göra något fint i den här delen av trädgården. Hittills har det mest varit ett ställe att lägga skräp ”så länge”. Phu… Tänk om man hade ett gäng trädgårdsarbetare på heltid!

10 sep

Somewhere over the rainbow…

De andra två tredjedelarna av den hemmavarande familjen kom stormande upp för trappan igår för att påtala vilken fantastisk regnbåge som tornat upp sig utanför huset. Wow! Vi stod på första parkett i arbetsrummet och jag hann både njuta ordentligt och fota för att spara minnet.

Det här septemberljuset tycker jag lite extra mycket om. Det ger värme till den torra grönskan som mest ser bruntrist ut utan eftermiddagsljuset efter regn.

Gränsen mellan ljus och mörker… Fantastiskt vackert, eller hur?

Vi var lite sugna på att springa bort och leta efter skattkistan längre ner på Vintervägen… Var det alltså där han grävde ner Alaskaguldet, vår gamle guldgrävare?

09 sep

Fira mer!

I söndags var det dags att uppvakta barnens kusin på femtonårsdagen. Jag kommer ihåg henne som liten bebis, mjuk och gosig. Gosig är hon fortfarande och hon ger världens finaste kramar! Jag har ibland svårt att hänga med i tiden och har fått stor förståelse för alla gamla tanter som utropade ”oj, så stoooor du har blivit” eller ”men HUR mycket har du vuxit sedan vi senast sågs” då jag själv var liten. Jag håller på likadant själv, kan liksom inte hejda mig. Det får vara så. Hur som helst: fira livet! Varje födelsedag är värd att uppmärksamma och lyfta, oavsett ålder på födelsedagsobjektet. Och finns det ingen födelsedag i sikte kan man alltid fira något annat. Min fina vän i Orem överraskade ofta familjen med middagar efter en kalender liknande denna.

Något annat att fira är att jag tog en av de tre militärskjortorna och skickade med i makens urblekta favoritshorts färgbad. Jag älskar den nya färgen! Nu finns det lite variation bland arbetskläderna. Jag kanske ska färga in en av de andra också. En härligt chokladbrun skjorta hade varit kul, tänker jag. Nitors färger är kanonbra och jag har fått jättefina resultat på både bomullsplagg och textilier i andra material. Det gäller bara att välja rätt sorts färg och temperatur på tvättprogrammet. Man ska stoppa in plaggen i maskinen genomvåta för att få ett jämt resultat. Här hade jag lite för bråttom, så man ser vid sprundet och på rygginfodringen att färgen är lite mer grön än på resten av skjortan. Det är helt okej. Skjortan må vara pimpad, men det är ändå ett arbetsplagg.

08 sep

Här slutar allmän väg, nya tider.

För några år sedan skrev jag ett inlägg som jag fortfarande kommer ihåg som att jag hade skrivit det i förra veckan. Jag var upprörd av flera orsaker och jag vet att känslorna handlade om privat och allmän sektor och om internet och vad man får och inte får, eller inte bör, säga. Jag drog paralleller med vår kära ”här slutar allmän väg”-skylt i Bredavik.

Hur som helst har skylten alltid suttit där, precis efter Bredaviks brygga. Härom dagen fick jag därför en chock. När jag fick den välbekanta vyn framför mig hade något förändrats! Skylten var utbytt och himlen med de skarpa kontrasterna såg ut att spegla sig i den.

Kommunen har som uppgift att ligga steget före. Just nu ligger förslaget på hur vår ö ska utvecklas fram till år 2050. Tanken är att det här hörnet ska blomma ut till ett regelrätt bostads- och serviceområde med allmänna inrättningar, flerfamiljshus, affärsverksamhet och annat boende. Kommunen önskar nog fälla skylten och asfaltera vägen.

I söndags skickade vi in våra tankar runt det hela och det har även andra grannar gjort. Vad jag vet har ingen av de fåtal ägare som äger marken som kommunen har med i sin plan samma vision som kommuntjänstemännen. Den som lever får se om vårt paradis blir ännu ett av klåfingriga kommungubbars och -tanters misslyckade projekt. Jag hoppas att det inte är så illa.

07 sep

Det där med solnedgångar.

Solnedgångar gör sig bäst på plats, där och då. Känslan som uppfyller en med vördnad för det som är större än själva livet anses vara så viktig för det själsliga välmåendet att den är oumbärlig. Mat, vatten, sömn, skydd, trygghet, social samvaro – är det rättvist att lägga till ”känslan av vördnad” till denna grupp av behov? Riktigt så är det kanske inte eftersom man överlever utan att uppleva denna känsla. I dagens samhälle är dock de grundläggande behoven ofta tillfredsställda utan att människor känner sig varken nöjda eller lyckliga. I de fallen tror jag att det bidrar starkt till en högre livskvalitet om man får möjlighet till stunder av vördnad. Solnedgångar, konserter, kattungar, perfekt moln- och månfria stjärnhimlar…

Denna solnedgång är inte retuscherad. Exakt såhär såg den inte ut, förstås. Telefonkameran lyckades inte fånga de rosa tonerna som också fanns i himlaelden, men intensiteten var densamma som den i bilden. Himlen brann verkligen innan solen sänkte sig ner tvärs över viken! Solen har hunnit gå ner tre gånger till sedan jag tog det här kortet, men just den här solnedgången finns fortfarande med mig i mitt sinne. Jag älskar att fylla på med den här sortens upplevelser och hoppas kunna bli ännu bättre på att prioritera det när energinivåerna behöver fyllas på. Så tacksam jag är över att min tillvaro bjuder på många sådana tillfällen.

06 sep

Om att känna sig bekväm i sina kläder.

När jag var ung, på det ljuva åttiotalet, var färganalys hippt. Carole Jacksons bok Color Me Beautiful delade in människor i olika årstidstyper och den var så spännande att läsa! Jag gjorde till och med en riktig färganalys med hjälp av en färgkonsulent. Solfjädern med färgprover följde med mig i många år trots att jag inte riktigt kände mig hemma i alla de föreslagna färgerna. Jag blev en HÖST och nog kunde jag erkänna att det var varma färger jag kände mig hemma i. Många av färgerna kändes dock alldeles för skarpa för mig. De tillhörde en sådan som Bree van de Kamp från tv-serien Desperate Housewives.

För ett tag sedan ramlade jag över lite mer moderna och uppdaterade färganalyssidor. Jag insåg att konceptet har utvecklats mycket de senaste fyrtio åren och nu kunde jag också hitta mina färger. Det finns i de nya systemen flera olika färgtyper i varje årstid. Marcia Cross, aka Bree van de Kamp, är en ”real autumn”. Det finns personer med överlag mörkare grundton och de räknas till gruppen ”deep autumn”. Själv är jag något som kallas ”soft autumn”. De här färgerna är de jag intuitivt faller för då jag letar efter kläder, men det är inte ofta jag hittar denna typ av färgskala. Ofta är det mycket klarare, kallare eller mättade färger som erbjuds. För att inte tala om det eviga svarta och vita… Nej, vi är inte många som blommar ut med dessa färger närmast vår nuna, men våra garderober är ändå rätt svartvita. Jag vet att jag inte är ensam.

Igår hade jag en riktig fixardag här hemma. Jag rensade ur garderoben, vilket jag försöker göra med jämna mellanrum. När jag ser färgskalan som borde framhäva mina egna färger bäst blir det lite skrattretande att titta in i min garderob:

Tre militärskjortor, fars gamla omsydda, randiga skjorta och fem svarta funktionströjor – nog har jag tillgång till den sorts kläder som fyller sin funktion i alla väder, men något känns lite avigt färgmässigt. Riktigt rättvisande är dock inte bilden eftersom jag har mina tjocktröjor och koftor på ett annat ställe. Det är de plaggen jag använder mest under höst och vinter och har överlag en mer passande färgskala. Här saknas också de plagg jag bott i den här sommaren, nämligen en randig t-shirt och två linneskjortor i helt rätt färger som hängde på tork då jag tog den här bilden.

Jag har som mål att sluta klä mig sjavigt även om jag bara skrotar omkring på Sturkö. Träningskläder har sin tid och plats, även militärskjortor och funktionströjor. Jag vill dock gärna visa mina kommande klienter respekt genom att anstränga mig lite mer än så. Vi får väl ser hur det går med de ambitionerna.

05 sep

Skärmar, porr och funderingar.

Hur ställer du dig till vår tidshushållnings mest livsomvälvande pryl, den smarta telefonen? Det finns säkert en massa tekniska uppfinningar som jag inte har koll på och som påverkar vår värld ännu mer, men för individer är det nog svårt att bortse från hur stor plats telefonerna/plattorna/datorerna har tagit i människors liv.

Anders Hansen har gett ut två böcker som blivit populära: Hjärnstark och Skärmhjärnan. I Hjärnstark tar Hansen upp hur viktig motionen är för vårt mentala välmående medan Skärmhjärnan mer är en domedagsprofetia över allt dåligt ”skärmarna” står för. Jag tycker att båda är lätta att ta till sig, men förstår också den kritik Hansen har fått för Skärmhjärnan. Den ger ingen nyanserad bild av vad ”skärmarna” har bidragit till, utan fokuserar verkligen på det dåliga. Hansen har i flera intervjuer lyft att det ju är detta som varit hans fokus och att det finns andra som fokuserar på de positiva sidorna.

Jag skulle vilja gräva ner mig lite i ett fenomen som har blivit starkt påverkat av ”skärmarna”, nämligen porren. Jag kommer från en troende bakgrund som var ganska strikt. Porr lyftes fram som något fel och syndigt. Jag kan inte komma ihåg att någon någonsin berättade VARFÖR porr var fel, men ju mer livserfarenhet jag har fått, desto större insikt har jag fått. Hur det nu är har porr alltid känts lite som små bitar av kräks i halsen och allmänt skamligt.

Som biologilärare på högstadiet undervisade jag i ”sex och samlevnad” och där hade jag följande kursplan att utgå ifrån:

”Kropp och hälsa

Hur den fysiska och psykiska hälsan påverkas av sömn, kost, motion, sociala relationer och beroendeframkallande medel. Vanligt förekommande sjukdomar och hur de kan förebyggas och behandlas. Virus, bakterier, infektioner och smittspridning. Antibiotika och resistenta bakterier.

Människans sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar. Metoder för att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter på individnivå, på global nivå och i ett historiskt perspektiv.”

Jag har fetmarkerat ämnena som fick absolut störst fokus i de studiematerial jag hade tillgång till. Ämnena i kursiv stil fick knappt någon uppmärksamhet alls och som du ser finns inte porr med någonstans. Porr nämndes ibland i dessa studiematerial, men då mest som något som något ”som bara finns där” som komplement till ett aktivt sexliv. Det var då (drygt tio år sedan) mest ”feministiska extremister” som påpekade hur kvinnoförnedrande porr var.

(Jag vill också påpeka att det känns ytterst viktigt att bidra med något positivt gällande hur man får en relation att fungera. 1/4 av alla barn har separerade föräldrar och vad ”swipe left, swipe right” kommer att innebära för relationer har vi knappt fått grepp om än.)

De senaste åren har fri tillgång till porr exploderat. Borta är brickorna framför de barnförbjudna magasinen i matvarubutikerna. Nu märks dessutom porrens påverkan överallt, många gånger också i rumsrena sammanhang. Också porrmotståndare som jag blir mer avtrubbade.

Jag kommer ihåg ett samtal jag hade med min kusin en gång. Jag hade precis undervisat mina åttor i sex och samlevnad och var både ledsen och tacksam över att frågor som ”när kan man börja ha analsex” och ”måste man göra det som den andre vill när man har sex” hamnade i Hemliga Frågelådan. Jag drog redan då slutsatsen till att porr påverkade dem (eller tips från de muslimska tjejerna som kunde ha analsex och fortfarande vara jungfrur när de gifte sig). Jag uttryckte hur mycket jag hatade porr och min kusin sa ”men det finns ju jättevacker och sensuell porr som kan förbättra sexlivet”. Just då var bara min reaktion ”om du säger det, så”, men jag tyckte bara det kändes olustigt.

En av mina vänner hade en porrberoende make. ”Det räckte inte att jag fixade tuttarna”, sade hon. Maken behövde ”variation” och fortsatte titta på porr.

Sonen berättade för många år sedan att det inte finns en tioåring som inte har tittat på porr på skolgården. Av dem finns det vissa som hamnar i ett destruktivt porrberoende som ingen har någon aning om eftersom föräldrar har dålig koll på alla sätt ett barn har att manipulera sökhistorik osv.

I veckan har Aftonbladet lyft larmrapporter om hur unga kvinnor kommer till barnmorskor med underlivsskador efter ”porrsex” som tydligen både pojkar och flickor anser sig veta är normalt. I samma serie kom idag en artikel om porrberoende från tidig ålder.

Vad vill jag säga med detta? Jag har fortfarande inte hittat något positivt med porr. Idag när jag vet mer om bakgrunden till hur porr produceras och hur människor påverkas stannar inte kräkset i halsen, det känns i hela munnen. Jag blir rädd då jag tänker på hur mänskligheten påverkas av detta fenomen! Kanske är Anders Hansen en domedagsprofet, men jag tror att vi kommer att behöva hålla på att laga en hel del som gått sönder i kölvattnet efter skärmarnas framfart. Ungdomars fantastiska kunskap i engelska känns som ett o-värt pris för ett så vanligt förekommande porrberoende. Och se filmen jag lade upp här! Viktig och sevärd.

Lite fler tankar om ämnet hittar du här.

04 sep

En sån dag.

It’s not how fast you can go
The force goes into the flow
If you pick up the beat
You can forget about the heat
More than just survival
More than just a flash
More than just a dotted line
More than just a dash

It’s a test of ultimate will
The heartbreak climb uphill
Got to pick up the pace
If you want to stay in the race
More than just blind ambition
More than just simple greed
More than just a finish line
Must feed this burning need
In the long run

From first to last
The peak is never passed
Something always fires the light
That gets in your eyes
One moment’s high
And glory rolls on by
Like a streak of lightning
That flashes and fades
In the summer sky

Your meters may overload
You can rest at the side of the road
You can miss a stride
But nobody gets a free ride
More than high performance
More than just a spark
More than just the bottom line
Or a lucky shot in the dark
In the long run

You can do a lot in a lifetime
If you don’t burn out too fast
You can make the most of the distance
First you need endurance
First you’ve got to last

03 sep

Balans.

Står du tillräckligt länge på ett ben blir du jättestark i det benet. Å andra sidan blir musklerna i det andra benet så försvagade att de förlorar sin förmåga att fungera och ryggen blir sned. I vårt samhälle prioriteras det att köra halsbrytande balansakter. Wow! En person som jonglerar ”allt” och samtidigt dansar på lina får ofta pryda förstasidan. Jag har inte förmågan att göra ”allt”. Jag har prioriterat familjen och lägger ingen prestige i min jobbtitel. Jag har haft möjlighet att leva ett jättespännande liv, många gånger utmanande. Som min syster en gång sa: ”du har verkligen gått din egen väl, det märks att du inte bryr dig om vad andra tycker”.

När barnen var små var det jobbigt att hantera andras, nästan uteslutande andra kvinnors, frågor som i mina öron blev till anklagelser. Hade jag tänkt på min karriär? Kan man verkligen vara hemma med barn i så många år utan att det påverkar ens mentala hälsa? Pensionen då? Och om maken skulle lämna mig, vilken botten skulle jag hamna på då?

Kvinnokampen kan ibland vara som vägen till helvetet, kantad med goda intentioner. Jag minns den tonåriga kvinnosakskvinnan som föraktfullt berättade om sin dumma kusin som bara hade som mål att ”bli mamma”. Jag frågade denna Goda Unga Kvinna vilket slags kvinnosakskvinna det gjorde henne till om det var hon som kastade sten på sin kusin för de val denna själv gjorde. Är lika möjligheter eller lika utslag din kamp? Min är att vi människor ska kunna göra de val som är bäst för oss själva och de människor som är beroende av oss. Vi är inte enskilda öar. Många agerar som om de bestod av många enskilda öar på en gång. Balansakten blir svårhanterlig då ens öar börjar ta sig friheter och hoppar ur famnen rakt i den stora oceanen, eller kanske rymmer sin väg. Hur ska man kunna vara nöjd med sig själv om man inte ens ger sig själv möjlighet att balansera på ett hälsosamt sätt?

Igår satt jag och jobbade med texten som jag ska ha på min hemsida. Jag raderade och skrev om den mängder av gånger och jag är fortfarande inte nöjd. Jag vill att det ska vara kort och koncist och samtidigt hade jag velat berätta om varenda liten detalj som gör att jag känner mig så välrustad för att agera samtalsstöd till mina blivande klienter. Min personliga erfarenhet är definitivt en av mina största meriter, men det får man dessvärre inget studieintyg på.

Fortsätt balansera för all del! Det är en naturlig del av livet och något vi måste lära oss förhålla oss till. Glöm bara inte bort att stå fast förankrad med båda fötterna i myllan ibland. Och är du en balansaktsdansör så se åtminstone till att byta ben emellanåt om du vill göra dig själv en tjänst. Har du lagt till lindans till din rutin så se åtminstone till att sätta upp och förankra ett skyddsnät ordentligt. Det är mycket svårt att komma igen från ett fritt fall rakt ner i backen.