06 sep

Om att känna sig bekväm i sina kläder.

När jag var ung, på det ljuva åttiotalet, var färganalys hippt. Carole Jacksons bok Color Me Beautiful delade in människor i olika årstidstyper och den var så spännande att läsa! Jag gjorde till och med en riktig färganalys med hjälp av en färgkonsulent. Solfjädern med färgprover följde med mig i många år trots att jag inte riktigt kände mig hemma i alla de föreslagna färgerna. Jag blev en HÖST och nog kunde jag erkänna att det var varma färger jag kände mig hemma i. Många av färgerna kändes dock alldeles för skarpa för mig. De tillhörde en sådan som Bree van de Kamp från tv-serien Desperate Housewives.

För ett tag sedan ramlade jag över lite mer moderna och uppdaterade färganalyssidor. Jag insåg att konceptet har utvecklats mycket de senaste fyrtio åren och nu kunde jag också hitta mina färger. Det finns i de nya systemen flera olika färgtyper i varje årstid. Marcia Cross, aka Bree van de Kamp, är en ”real autumn”. Det finns personer med överlag mörkare grundton och de räknas till gruppen ”deep autumn”. Själv är jag något som kallas ”soft autumn”. De här färgerna är de jag intuitivt faller för då jag letar efter kläder, men det är inte ofta jag hittar denna typ av färgskala. Ofta är det mycket klarare, kallare eller mättade färger som erbjuds. För att inte tala om det eviga svarta och vita… Nej, vi är inte många som blommar ut med dessa färger närmast vår nuna, men våra garderober är ändå rätt svartvita. Jag vet att jag inte är ensam.

Igår hade jag en riktig fixardag här hemma. Jag rensade ur garderoben, vilket jag försöker göra med jämna mellanrum. När jag ser färgskalan som borde framhäva mina egna färger bäst blir det lite skrattretande att titta in i min garderob:

Tre militärskjortor, fars gamla omsydda, randiga skjorta och fem svarta funktionströjor – nog har jag tillgång till den sorts kläder som fyller sin funktion i alla väder, men något känns lite avigt färgmässigt. Riktigt rättvisande är dock inte bilden eftersom jag har mina tjocktröjor och koftor på ett annat ställe. Det är de plaggen jag använder mest under höst och vinter och har överlag en mer passande färgskala. Här saknas också de plagg jag bott i den här sommaren, nämligen en randig t-shirt och två linneskjortor i helt rätt färger som hängde på tork då jag tog den här bilden.

Jag har som mål att sluta klä mig sjavigt även om jag bara skrotar omkring på Sturkö. Träningskläder har sin tid och plats, även militärskjortor och funktionströjor. Jag vill dock gärna visa mina kommande klienter respekt genom att anstränga mig lite mer än så. Vi får väl ser hur det går med de ambitionerna.

6 thoughts on “Om att känna sig bekväm i sina kläder.

  1. Den boken älskade jag också, köpte den på plats i London vilket ökade hela hypen för mig.

    När jag strosar omkring på klädsidor är det alltid klänningar jag vill köpa, inte mysbyxor. Alltid väskor, smycken, skor, nagellack. Och med skor menar jag egentligen helst högklackat, fast det var några år sen jag ansåg det vara säkert. Är bara intresserad av att klä upp mig. Vill bara ha finkläder hemma. Och så kommer verkligheten ikapp mig, att jag är en soffliggande sjukpensionär. Inte lätt att vara fåfäng.

    • Man kan ju vara fin som sjukpensionär och bonne också… Det är det jag tänkte ta fasta på. Det krävs inte alltid klackar eller läppstift (jag använder aldrig någotdera), utan är mer en känsla. Kanske jobba mer på material och ha på sig något som känns mjukt mot huden. Rätt färg, även om det är en myströja. Typ så. Jag önskar dig en fin höst och vinter som flärdfull, soffliggande sjukpensionär!

  2. Det vore intressant med en färganalys, men jag har nog räknat ut vad som passar mig och vad inte ändå, fram till nu. Jag älskar kläder, klänningar… men har tyvärr arbetskläder, och det passar inte i mitt jobb att vara ”för fin” (saklig och proper ska man vara, som samtalsterapeut). Jag har slutat köpa nya kläder och använder dem jag har (kvar efter stor rensning).

    • Jag tänker ibland när jag ser gamla foton ”men var är det där plagget, jag älskade verkligen det”, och så kommer jag på att det är för att jag använder upp mina plagg tills de tar slut. Det är väl bra, tänker jag. Finkläder hittar jag sällan som jag trivs i och jag har en ganska ”neutral” stil både till vardag och fest. Jag känner dock att jag saknar lite just propra arbetskläder och kommer nog att hålla ögonen öppna framöver. Förresten gillar jag verkligen konceptet att rensa ut och använda det man har! Känns bra på alla sätt och vis.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *