07 sep

Det där med solnedgångar.

Solnedgångar gör sig bäst på plats, där och då. Känslan som uppfyller en med vördnad för det som är större än själva livet anses vara så viktig för det själsliga välmåendet att den är oumbärlig. Mat, vatten, sömn, skydd, trygghet, social samvaro – är det rättvist att lägga till ”känslan av vördnad” till denna grupp av behov? Riktigt så är det kanske inte eftersom man överlever utan att uppleva denna känsla. I dagens samhälle är dock de grundläggande behoven ofta tillfredsställda utan att människor känner sig varken nöjda eller lyckliga. I de fallen tror jag att det bidrar starkt till en högre livskvalitet om man får möjlighet till stunder av vördnad. Solnedgångar, konserter, kattungar, perfekt moln- och månfria stjärnhimlar…

Denna solnedgång är inte retuscherad. Exakt såhär såg den inte ut, förstås. Telefonkameran lyckades inte fånga de rosa tonerna som också fanns i himlaelden, men intensiteten var densamma som den i bilden. Himlen brann verkligen innan solen sänkte sig ner tvärs över viken! Solen har hunnit gå ner tre gånger till sedan jag tog det här kortet, men just den här solnedgången finns fortfarande med mig i mitt sinne. Jag älskar att fylla på med den här sortens upplevelser och hoppas kunna bli ännu bättre på att prioritera det när energinivåerna behöver fyllas på. Så tacksam jag är över att min tillvaro bjuder på många sådana tillfällen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *