06 dec

Lånade ord.

I samband med städning och återupplevda minnen med föräldrarna (igår var det sex år sedan mamma gick bort) hittade jag en så bra lista. Jag vet att jag hämtade den från någon blogg, men har ingen aning om vilken. Så här kommer cred till vem som nu skrev den. Så bra att påminnas om hur julen kan ges mening och inte bli något slags evighetsmaskin som drivs av stress.

Alternativ jullista

1. Declutter and donate. Help your kids go through their clothing and toys and donate them to a local charity. Also, go through your holiday decorations and donate any you no longer use or love.

2. Forgive someone. We only end up hurting ourselves when we hold onto grudges. Give yourself a gift this holiday season and forgive a person who has wronged you. Forgiveness doesn’t mean you condone their actions, but allows you to let go of the pain. We may think of forgiveness as a sign of weakness, but it shows strength of character.

3. Take a day off. We often get caught up in the hustle and bustle and forget to enjoy this time of year. So give yourself a day off from shopping, gift-wrapping, and baking. Take a walk and breathe deeply the crisp air. Or call a friend and enjoy a leisurely lunch.

4. Call someone you love. Our days are often filled with piano lessons, carpools, and field trips. Take time out to call a loved one that you haven’t talked to in a long time. Let them know how much you truly care about them.

5. Write a thank-you note. I’m not talking about a “Thanks for the pink sweater, Aunt Esther,” but a from-the-heart letter full of gratitude. Maybe you want to thank your mom for enduring your rebellious adolescence or finally write your third-grade teacher who sparked your love of science.

6. Find a way to serve others. This could be a year-round goal, but we often feel more charitable around this time of year. Do something that you enjoy to help others. Read aloud to an elementary school class. Knit scarves to donate to a homeless shelter. One friend of mine who is Jewish volunteers at a soup kitchen on Christmas Day so that the regular volunteers can celebrate the holiday at home with their families.

7. Start a new tradition. This doesn’t have to be elaborate or expensive. Make a gingerbread house with your kids. Take a drive to see all the lights in your neighborhood. Go ice skating. Have your kids help you make Grandma’s famous hot fudge recipe.

8. Introduce yourself to a neighbor. Many of us may not know some of our neighbors because we become consumed with our busy lives. Take a plate of cookies and go meet a neighbor you don’t know.

9. Apologize. Maybe you forgot to RSVP to a friend’s elegant birthday bash or maybe you did something you are ashamed of. We all make mistakes. We often fail to apologize due to our embarrassment over our insensitive actions, or fear that our apology will be rejected and forgiveness denied. Swallow your pride, do the right thing, and clear your conscience.

10. Downsize. The holiday season can easily become about things instead of people. Downsize your holiday by using the money you would have spent on one present for your child and donate that money or a gift to a program like Toys for Tots. At a certain point the holidays can become a cross-country exchange of gift cards with your adult siblings. Pool the money you would have spent on gifts for each other and sponsor a family for Christmas instead.

11. Give yourself the gift of peace of mind. Over the past couple of years we have all seen the devastation and destruction unleashed by the wrath of Mother Nature. It generally takes about 72 hours after a disaster strikes for relief agencies to arrive, but we all saw with Hurricane Katrina that 72 hours is no guarantee. You are on your own for the first three days. So, what do you need for a 72-hour kit? Go to ready.gov or redcross.org to get a list of essentials. Put a kit together for each person in your immediate family and know that you are prepared for whatever may happen.

12. Hit the after-Christmas sales for others. December comes and goes and so can that feeling of generosity and good will to all. Stock up on scarves, mittens, and hats when they are discounted after Christmas. Donate these items to a local domestic violence or homeless shelter.

13. Grieve with someone. Maybe a neighbor lost a baby, or a friend’s mother passed away. The holidays can be difficult as people celebrate the holidays while knowing a loved one is no longer there to share in the joy. Let someone know you are aware of their grief and be ready to be a shoulder to cry on.

14. Cut down your Christmas card list. Often we will continue to send Christmas cards to people we don’t really keep in touch with. Keep track of who sends you holiday cards for a couple years and then allow yourself to cut your first college roommate off the list when you don’t hear from her for five years.

15. Drink a lot of hot chocolate. I am a big chocolate fan and I don’t think anything beats coming in from a really chilly day and sitting down with a big mug of hot chocolate. Have fun and don’t scold your kids when they fill theirs to the brim with mini marshmallows.

16. Let someone cut in front of you in line. Lines at stores can seem to stretch on forever during the holiday shopping season. Notice the stressed-out mom juggling a toddler and an infant, or the elderly gentleman who seems tired from standing so long. Offer to let them move ahead of you in line.

17. Invite someone over who doesn’t have a place to go. One of my favorite Thanksgiving memories is when my husband invited a co-worker and her fiancée over for Thanksgiving dinner. They are both from India and it was their first American Thanksgiving. It was great learning about another culture (they were having an arranged marriage) and we discovered how much we all had in common (like playing hopscotch as children).

18. Decorate your home with snowflakes. Cut snowflakes out of white paper and let your child make their room into a winter wonderland. Make a winter scene with a shoebox, some cotton balls, and their favorite plastic animals.

19. Say prayers of gratitude. So often our prayers are full of requests and demands. This is a time of thankfulness and we should let that feeling flow into our hearts and prayers.

20. Memorize all the verses of a Christmas carol. Too often we only know the first verse of Christmas songs. Let each child pick their favorite one and work on memorizing all the verses during Family Home Evening.

21. Have a snowball fight. Use bread pans to make snow bricks for a fort, or get out all those sand toys and use them in the snow.

22. Make homemade wrapping paper. Use the Sunday comics to wrap gifts or use white paper and have your kids use washable paint to make their own wrapping paper with their handprints and footprints. Grandma will love it and it’s a great way to see how much your children grow each year if you can save a piece for a scrapbook.

23. Show your gratitude for your home by helping someone else’s home become a reality. Contact your local Habitat for Humanity and volunteer to decorate a bedroom or stock a linen closet with new towels, soap, and toilet paper. We should not only say we are grateful, but show it.

24. Gather stockings and fill them with goodies. Homeless shelters are always in need of things like socks, deodorant, shoes, razors, and gloves. Fill some dollar store stockings with these items and donate them to a shelter. Or fill a stocking with things like perfume, pantyhose, gloves, scarves, socks and take them to a shelter for abused women.

25. Make a nativity from clay. Often nativity scenes are off-limits to small hands that can smudge and drop fragile pieces. Let your kids make their own nativity scene with clay so that they can have something to touch and something they can be proud of.

26. Focus on the feelings. The holidays have become extremely commercialized and the focus is often on spending money. In August, I was surprised to see Halloween decorations already on display. Instead of focusing on the spending, focus on the spirit you want to have in your home. Come together as a family and discuss ways to bring a spirit of peace into your home.

27. Consider a homemade Christmas. Now, I am no craft connoisseur, but homemade gifts can be simple and beautiful at the same time. Maybe your teenager can make an ABC book for your preschooler. Your preschooler can glue pictures on paper to make a reverence book for her seven-year-old brother. You can create a family calendar together highlighting your favorite memories from the year. Or create coupon books that include coupons like “Good for a free night of babysitting” or dad can create one with “Good for baking a batch of cookies together.”

28. Buy an ornament for each child. Have a tradition of giving a new ornament to each child on Christmas Eve to add to the Christmas tree. By the time your kids are old enough to leave the house and start their own tree, they will have a great collection of ornaments.

29. Go sledding. If you don’t live in a cold climate, get ice blocks and go riding on them down hills. It will give you a rush and remind you of the joys of being a kid.

30. Journal the year as a family. Pull out a family journal and have everyone write a few things about the year. Maybe it is the best and worst things that happened to them that year. Maybe it is the things they have learned in school or new sports or activities they have tried. This will be a great time capsule as children get older.

31. Ring in the New Year by watching home movies. Put some home movies on and leave them running throughout the day. It will remind you of some great times and might also give you some good ideas for activities to do in the upcoming year. Maybe you have forgotten what fun you all had on that trip to the zoo or wish you could go back to that corn maze again.

20 sep

Att tänka efter före.

Vaknar till böljande gräs och prylar utspridda över hela trädgården. Hängmattan på ställning har blåst omkull, vattenhinkarna ligger här och där och krukorna jag hade samlat ihop i två prydliga staplar får jag väl gå på jakt efter. Nej, vi kulingsäkrade inte lösöret och nu får vi använda apostlahästarna och ödsla tid på att göra om redan utfört jobb. Visst är det ofta så? Trots att vi vet att en storm är på ingång så bemödar vi oss inte om att göra det som krävs för att kunna stå stadigt genom de kraftiga vindbyarna. Ibland blir jag trött på mig själv. Om jag inte ändrar något kommer ingenting att ändras. Fast det är ju inte riktigt sant, för somligt sker specifikt för att jag inte förändrar någonting. Åldrandet till exempel. Krämpor och förfall kommer snarare just för att jag inte gör något. Alla goda val jag gör tror jag är till fördel för mig själv och tvärtom. Tänk att det ska vara så svårt trots den insikten! Just idag innebär denna sanning att jag får utföra onödigt merarbete, men även att jag känner mig inspirerad att göra goda val och klappa mig själv på axeln för alla de bra val som jag gjort hittills. Gott så.

22 aug

Det var den sommaren.

Under sommaren ser det ofta ut som hej-kom-och-hjälp-mig vid ICA:s sopsortering. Eftersom det sällan ser ut så under resten av året är det lätt att dra slutsatsen att det är öns sommargäster som tänker att det är fritt fram att ställa återvinning utanför de fulla containrarna, dumpa trasig elektronik, ställa sopsäckar med mögliga madrasser och annat mysigt här. Det är vad det är. Nuförtiden brukar det tömmas mer ofta och ställa dit extra containrar under just sommarmånaderna, så det är åtminstone inte lika illa som det har varit. Faktum kvarstår. Vett och etikett gällande både det ena och det andra verkar ofta saknas i gemene mans kunskapsbatteri, kanske borde jag inte vara förvånad.

Som sommargäst kommer man ofta under kortare perioder. Det enda kravet är vanligtvis att lämna utrymmet man betalat för i ett trevligt skick. Man betalar hyra och i den ingår att det räknas med ett visst slitage och att fastighetsägaren får klirr i kassan. Kanske är man sommargäst hos vänner eller familj. I ett sommarprat för många år sedan sa någon att den oskrivna regeln är att man efter tre dagars helpensionat hjälper till att göra förbättringar på stället man besöker. Bygger något, hjälper till med renoveringen eller vad det nu är.

Många längtar så det gör ont efter sommaren, men när man väl är där kan det göra lite ont i magen av allt som ska hinnas med, alla som ska träffas, allt som ska göras och allt som ska upplevas. Själv kan jag inte längre ge mig av mer än några dagar sedan jag började pyssla med trädgård och odlande. Visst kan andra sköta det mest akuta, men detta är min viktigaste tid här på gården. Jag älskar att träffa människor och det har jag sannerligen fått göra i sommar. Jag inser att det blivit för mycket av det sociala till och med för mig i år och förstår känslan som personer med behov av mer egentid kan få när det blir för mycket. Jag vet också att många söker hjälp efter sommaren pga den stress som kan uppstå då man lever tätt inpå varandra utan möjlighet att få vara ifred. Den senaste tiden har jag snubblat över flera artiklar och poddar som handlat om just sommarstress, men också sommaretikett. Kanske vill du också ta del av dessa?

Vett och etikett under sommaren
Hur man ligger steget före inför nästa sommar
Ökad skilsmässostatistik efter sommaren
Förebyggande relationstips inför nästa semester

Och så måste jag bjuda på min underbara favorit Magdalena Ribbing vars råd gäller i alla tider:

20 jun

Glass, luktärter och terapi.

Det är ju ändå rätt underbart med glass och jordgubbar. Vårt jordgubbsland levererar inte riktigt än, så just igår fick vi ta hjälp av Åby bär. De lyckades väl med att förmedla känslan av sommar. Fina vänner kom på besök, satte bollen i rullning och diskuterade viktiga, viktiga ämnen. De fick med sig hem en blandad påse av basilika, pelargon och chokladmynta och jag kände mig för en stund extra glad över att jag har orkat vattna allt så det har vuxit och tagit sig ordentligt. Vi skrattade flera gånger högt av olika orsaker, men fnissigast blev jag av den unge herrens frågan om hur det känns att vara kändis. Eftersom jag inte är kändis blev jag lite förvirrad och frågade hur han tänkte. ”Jo, du är ju med i den där kända kören!” Ja, men då så. Bäst att jag snäpper upp mig lite med detta stora ansvar, hehe.

Efter finbesöket fortsatte jobbdagen. Denna gång var omständigheterna inte riktigt lika de jag brukar jobba utefter, men det gick ändå att lösa. Just igår kändes det verkligen som att mamma var med mig. Jag fick snilleblixt efter snilleblixt (alltså, det kändes så) för att kunna hjälpa mina klienter att närma sig roten till problemet. Jag tog tacksamt emot och skickade en extra liten tanke till henne.

Dagen kan sammanfattas i årets första riktiga bukett luktärter. Jag må misstänka borrelia då jag varit osedvanligt trött i snart en vecka, men annars är det toppen. Idag har jag semester och ser mycket fram emot dagens aktiviteter. Vi har det största antalet människor på många år på besök i Bredavik att vänta på midsommarafton. Jag är spänd av förväntan och har en plan att göra lite både imorgon och på torsdag så förberedelserna också känns roliga. Hur gör du för att inte fulstressa när det är mycket roligt på gång?

25 apr

Tulpaner och sparris, sådant som gör mig glad.

Ja, men nu händer det! All tid jag ägnar åt drömmar, planering, förberedelser, plantering, rensning och vattning börjar ge frukt. Eller blom kanske? Efter John Taylors information om hur holländska tulpanodlare slår sina tulpanfält för att få de nya flashiga sorterna att bli starka ser jag alltså nu mitt nya tulpanland, Lilla Rotterdam, som ett rent snittblomsförråd. Första blommande sort är den här söta varmgula/orangea skönheten. (Tror det är Orange Emperor, men den har inte alls den intensiva färg som hade utlovats på bilder.) I Lilla Amsterdam kommer jag också att kunna plocka till buketter, där verkar det vara stor skillnad mot tidigare år med fler återkommande lökar. (Visste du förresten att en tulpanlök aldrig blommar om, utan den skickar ut nya lökar efter att ha blommat klart? Tulpaner kan även frösås, men då tar det många år innan plantan blommar.) Eftersom jag för första gången gödslade efter förra säsongens blomning gissar jag att det är den stora skillnaden.

Jag trodde att mina sparrisplantor gett upp lagom till i år som skulle bli stora skördeåret, men icke! När jag påtade runt lite i jorden hittade jag flera kraftiga knoppar på väg upp. Jag inser att fel låda fick uppdraget att agera permanent sparrisland då det är en av de tre som får flest skuggtimmar per dag. Sparrisar vill nämligen ha massor av sol, något som mina plantor inte riktigt fått tillgång till. Alltså, solen når dit, men inte under lika stor del av dagen som hos de flesta andra lådor i landet. Detta gör att skörden blir sen och antagligen mycket klenare än den hade varit med mer sol. Jag ska se till att leta upp ett bättre ställe och funderar på rabatten vid stenmuren utanför trädgårdslandet. Där växer redan jordärtskockor väldigt bra och den sandblandade jorden och skyddet/värmen från stenmuren hade nog varit mycket behjälplig. Det handlar bara om hur väl jag rensar. Vi har så stora ytor att ta hand om och även om jag fått bättre kläm på hur man bäst hanterar ogräs har jag bara en viss tillgång till tid. Nåja, jag ska tänka lite på det och eventuellt införskaffa nya plantor till detta uppdrag. En sparris tar ju ändå 3-4 år på sig innan den låter sig skördas. Tulpaner och sparris står för övrigt båda på min Topp 10 i trädgården-lista.

Monnas topp 10 i trädgården, utan inbördes ordning, i april 2023

  • dahlia (för dess skönhet och långa blomning)
  • sparris (godaste grönsaken)
  • tulpan (har funnits med som min favoritblomma i alla år)
  • lök (använder lök mer eller mindre dagligen)
  • slingerkrasse (underbart vacker och jättegod i sallader)
  • tomat (hemodlade är bäst)
  • vitkål (jag har nästan kommit över min kålodlingsfobi och tycker kål i alla former är jättegott)
  • sockerärt (så tacksamt att odla och jättesmarrigt)
  • luktärt (som kärlek, ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar)
  • äpple (apelsin må vara min favoritfrukt, men äpple är en riktig trotjänare)

Jag inser att jag har många fler ”måsten”, men dessa var de första som kom till mitt sinne. Vilka har jag missat som du hade valt?

02 feb

På väg.

Flygtur helt utan skam. Ren glädje, så fri där uppe i hörnet på vardagsrummet i vårt trygga hem. Maken önskade sig ett flygplan i julklapp och jag bangar inte en utmaning. Gillar också denna vän! Propellern där framme har försvunnit på vägen, men det går bra ändå. För mig får flygaren i julklappsplanet symbolisera hur livet ser ut. Det är bra att ha tydliga mål, men att vara öppen för att målbilden kan ta sig egna uttryck och leda till något som inte riktigt liknar det man såg för sitt inre ger en extra dimension till livet. Idag drömmer jag, drar upp riktlinjer och försöker fokusera på sådant som inte är roligt, men viktigt.

30 dec

Året i backspegeln, del två.

Ett liv består inte bara av fina pusselbitar, utan även sådana som utan något sammanhang ter sig rätt meningslösa eller rentav inte ser ut att passa över huvud taget. Ja, vill man ha ett pussel färdigt är det bara att acceptera att det inte går att välja att trycka dit bitar från någon annans pussel för att man gillar dem bättre än sina egna. De pussel jag pratar om kan bara byggas i efterhand, när dagarna redan har lagts till historien. Jag kan inte planera om när pusslet redan är färdigsågat och redo att pusslas ihop. Vill jag göra något får jag se till att jobba med själva motivet redan innan det blivit tryckt.

Är du som jag är dina konstnärliga resurser ännu inte fulländade och det finns ännu mycket kvar att jobba med. Jag är dock duktig på att visualisera och tänka mig hur jag hade önskat att mitt liv skulle se ut. Vill jag översätta det till hur jag kan lära mig att styra hur motivet målas upp behöver jag bli bättre på att omsätta tanke till handling. Jag visade i mitt förra inlägg vilka bitar och motiv som jag verkligen gillade under året som gått. Idag tänkte jag filosofera lite allmänt runt vad som skulle kunna förbättras och tar hjälp av min egen version av Livshjulet. (Det finns många olika varianter, bara att googla.) Detta blir även en möjlighet att spana framåt!

Fysisk hälsa

Maken har redan utnämnt 2023 till Hälsans år. Jag känner mig jättenöjd med året som gått, men jag har verkligen försummat min kropp som genomgår en stor och omvälvande förvandling på väg in i klimakteriet. Jag har läst på mycket och känner mig i fas rent teoretiskt med vad som händer, men vet att det finns stor praktisk utvecklingspotential inom det här området.

Mental hälsa

Jag känner mig mentalt mycket stark och fortsätter samtidigt utvecklas inom det här området i takt med att jag fortbildar mig som samtalsterapeut. Jag ser fram emot att läsa ännu mer spännande litteratur och lära mig fler tekniker att hantera mentala utmaningar på samtidigt som jag lär mig mer om hur jag kan möta mina klienters behov.

Andlig hälsa

Här finns det att jobba med, men detta är ett område som jag känner mig trygg i att manövrera. Jag prioriterade aldrig pilgrimsvandringen jag hade planerat för, men nu har jag ett datum då jag behöver vara både fysiskt, mentalt och andligt boostad för att få så mycket som möjligt ut av specifikt denna upplevelse.


Just relationer är ett område som jag brukar ge toppbetyg då jag kalibrerar mitt livshjul. Delområdena jag prioriterar är maken, lilla familjen, stora familjen (min och makens ursprungsfamiljer/släkten), vänner och bekanta. Eftersom relationer är något som intresserar mig mycket och även ger mig stort utbyte är jag alltid ”duktig” på att ge tid och energi till dessa. Det finns så mycket roligt att se fram emot här under året! (Och utmaningar, för den delen. Så fort andra människor än en själv är inblandade är det svårt att detaljplanera, så det är bara att lära sig att vara kreativ, flexibel och duktig både på att ge och ta.)


Oooooh, älskar vårt hem, men här finns att göra! Två garderobsdörrlösningar, en ful övergång i trappan upp till övervåningen, fönsterfoder på övervåningens toa, färdigställa verandan och bättre förvaring ute i ladan har åkt längst upp i den jättelånga ”att göra”-listan och känns ändå som genomförbara projekt.


Hela samhället påverkas av stora skälvningar och jag är tacksam över både uppfostran och modesta vanor som ger stabilitet mitt i oredan. Det finns ändå både utvecklingspotential och lösa planer.


Jag har en önskan om att utveckla min verksamhet MB Terapi. Jag älskar mitt yrke och känner mig tacksam över att ha ett yrke som jag upplever som mycket meningsfullt och givande samtidigt som det känns fantastiskt att kunna hjälpa medmänniskor att navigera i en snårig vardag.


När jag har jobbat, skött min hälsa, gett mina relationer näring, tagit hand om allt som en planttant ska stå i och deltagit i musikrelaterade aktiviteter finns inte så stor önskan att trycka in mer. Kalligrafi, stickning (och annat handarbete) samt resor är sådant som är härligt och väl beprövat. När det gäller nytt och spännande ekar det dock. Hoho, hoho! Inte för att jag längtar efter något särskilt, jag känner mig mycket nöjd under min korkek, men kanske borde jag sätta mig ner och begrunda hur jag kan vidga mitt sinne lite mer så jag inte alldeles torkar ihop.

Det om detta, alltså. Nu har jag alltså skissat lite så jag kan ana konturerna på hur jag vill att det här pusslet ska se ut! Jag gillar verkligen det jag ser om jag kisar lite med ögonen…

18 okt

Sånt vi äter just nu.

Att vara på semester är bra och fint på alla sätt och vis. Något dessa härliga avbrott från vardagen ofta har gemensamt är dock att jag äter rätt dåligt. Det finns folk som reser med stor budget för mat och dryck, detta är sällan vår familj. Jag äter oftast gott, men kanske mer ofta än önskat mindre hälsosamma val. Därför känns det mestadels härligt att komma hem till köket där hemma. Far ville sällan äta ute, varför skulle man betala dyra pengar när mamma lagade mycket godare mat till en bråkdel av priset? Kanske var det för att poliser på skiftjobb på den tiden åt flottig mat på vägkrogar och detta var liksom hans ”äta ute”-referens. På den tiden tyckte jag det var tråkigt, nu förstår jag. Visst är det underbart gott med sushi, och kan vara skönt att sätta sig till dukat bord, men jag gillar verkligen att dona i köket. Sedan har vi restaurangbranschens tuffa läge sedan flera år tillbaka. COVID-19, dåligt med personal, ökade livsmedels- och elpriser – det är som att just denna bransch får mattan under sig bortdragen om och om och om igen. Visst hade det varit fint att stötta det lokala näringslivet mer än jag gör, men nu ser det ut som det gör och det gäller att se om sitt hus.

Vi fortsätter att basera vår kost på det gården producerar. Det ger inte utrymme för så mycket variation, men så får det vara. Nu eldas det i vedspisen om eftermiddagarna, så jag försöker lära mig använda ugnen i den. Det är klurigt att hålla jämn temperatur, men så länge jag kan nöja mig med att ha det stora spannet 150 till 200 grader funkar det finfint. Just igår åt vi en av våra favoriter, rostad vitkål med ägg och brynt smör. Egentligen ska man rosta kapris i stekpanna och strö över detta tillsammans med gräslök, men någonstans på vägen började jag rosta solroskärnor och strö över istället. Det blir också jättegott och är ett bra alternativ för alla som inte gillar kapris. Jag har inte kommit igång med ärtskottsodlingen än, men tycker att det är ett toppensätt att få i sig grönt så här sent på säsongen. Groddlådan är framplockad och jag testade att grodda chiafrön. Det var lite för beskt för mig, så jag återgår väl till alfalfa som är jättesmarrigt.

För övrigt erbjuder ICA Nära jättegoda satsumas för 16.90 kr/kg den här veckan. Toppenpris och lyx för mig som älskar citrus! Jag vill för övrigt tipsa om appen Matpriskollen som är jättebra för dig som jagar priser och erbjudanden. Min lillasyster berättade om den för mig och jag gick genast in och spanade efter billigt smör. Jag har fortfarande svårt att greppa att ett halvt kilo smör kan kosta 65 kronor. Det vägrar jag betala, så det gäller att köpa då det finns erbjudanden och stoppa i frysen. (Fett håller inte lika länge som magrare grejer, men julbaket ska inte frysa inne p.g.a. smörpriset.) Hur gör du för att strama åt matutgifterna, eller låter du det vara?

03 okt

En måndag i oktober.

Idag har jag inga inplanerade samtal, solen skiner efter en regnig vecka, jag har alla mina nya tulpanlökar väntande i verandan och de sista listerna till verandan som ska målas i ladan, så jag bestämde mig för att helt enkelt ta en ”bondedag” och vika tiden till sådant som jag behöver fixa här på gården. Den mentala listan är lång, så kanske är det dags att skriva ner allt på papper och sedan få nöjet att bocka av en grej i taget? Det är ändå rätt tillfredsställande.

Jag älskar den här tiden på året och tänker att det väl är min gamla kärlek för födelsedagen som präglat hur jag ser på hösten. Födelsedagsveckan inleds med fina gåvor som får vänta på rätt dag att öppnas medan de är till ögonlyst i mitt favoritrum. Eller förresten, jag älskar faktiskt hela vårt hus, jag älskar energin här och jag älskar att det trots storleken är så mångsidigt. Igår halvlåg jag i soffan på övervåningen, hade tända stearinljus på bordet och fin vän i lurarna medan jag förundrades över hur detta utrymme som var ingenting då brorsan började renovera blivit ett eget rum.

Från soffan gick det bra att ha utsikt över den färdigrensade högen med körnoter (så här såg det ut innan jag började). Det visade sig att vi sjungit minst 180 olika musikaliska verk, allt från ”Nu grönskar det” till Händels Messias. His yoke… och Halleluja-satsen räknades dubbelt eftersom de sjungits vid flertalet tillfällen till jul innan vi framförde hela verket, men på ett ungefär stämmer det rätt bra. Vilket roligt projekt! Jag blev så nostalgisk och kände mig oerhört tacksam. Jag ska så småningom stoppa in gårdagens repertoar, tänkte börja på en ny historik från och med hösten då vi bytte namn från motettkör till kammarkör över sommaren. Min extrasyrra tipsade om roliga projekt att göra med dubblettnoterna, så jag eldar inte upp allt precis just idag.

Jahaja. Så här fortgår mitt amaryllisprojekt. Jag kan här visa vilken skillnad det blir då en amaryllis får stå mörkt (skugga, den vita) då blomstängeln börjar växa och då den får stå i full sol (västerläge, den röda) som togs in då knoppen precis brutit fram. Tyvärr har jag förlorat namn på de olika lökarna, men den röda tillhör definitivt lyxlöksklassen. Den är betydligt kraftigare än de 39.90:s-amaryllisar man brukar kunna köpa på ICA och har en fantastisk djupröd färg. Kanske förtar det julkänslan att ha blommande amaryllis tillgänglig från september och förhoppningsvis ända in i januari, men så får det vara. Jag vet ju faktiskt inte om de andra lökarna kommer att sätta knoppar. Hoppas att du får en fin vecka och har något som gör dig lycklig.

02 feb

Välkommen till världsarvet.

Igår hade jag ett jobbuppdrag inne i stan framåt kvällningen, så jag tog buss 123 och kände mig som tonåring igen. Tid på buss, för mig är det lika normalt som att borsta tänderna eller gå en promenad även om jag inte åker så mycket kommunalt längre. Jag gillar det. Känslan av att avskärma sig från alla trots att man sitter nästan på varandra, småsurret, det sövande gungandet och de mjuka pysningarna upp och ner då passagerare ska in eller ut ur bussen. Jag har en inneboende sengångare i mig. Åker jag buss tidigt på dagen skärps sinnena (glosinlärningstillstånd), men senare på dagen stänger medvetandet av om jag är passagerare. Att jag vet precis när jag ska vakna till är ett inlärt trick som funkar lika bra om jag är passagerare i bil, buss eller tåg. (Maken testade senast då vi åkte hem från Stockholm. Jag hade sagt att vi skulle handla i Jämjö. Jag sov så gott i passagerarsätet och maken var stolt då han trodde att han hade överlistat mig. I rondellen till ICA-butiken slog jag upp ögonen och var redo att handla.)

När jag väl kom till stan blev jag lite modfälld. Kanske var det februarivädret som fick folk att välja att stanna inne, men hur kan det vara helt dött i en stad av Karlskronas kaliber närmare 16.30? Var alla på ICA och handlade? Jag gick in i två butiker och handlade lite, både för att det är trevligt att stötta de etablissemang som fortfarande håller öppet och för att nätshopping missar allt det där med att ta in något med alla sinnen.

Bara kolla här. Drottninggatan bjöd på två bilar och kanske två gångtrafikanter. Suck. Nä, jag gillar inte känslan av stadsdöd. I USA är numera stadskärnorna ofta ghettofierade medan det är alla större köpcentrum som drar folk. Nu tror jag inte det ska bli så illa här, jag hoppas åtminstone inte det, men jag vet inte hur många restauranger en stad av Karlskronas kaliber klarar att underhålla. Det är ju det alla stängda butiker blir, just restauranger.

Nä, usch, det är nog bara normal februarideppighet som ger sig tillkänna. Det har knappt snöat på hela vintern, och precis då vi är redo att ta emot våren så slår det till. Vinter! Nä, jag ber om ursäkt för att jag tjurar. Det är ju inte precis någon överraskning att just februari brukar vara en vintermånad. Jag fyller på här med något betydligt varmare och trevligare! Igår höll vi syskon årsmöte för att dra upp riktlinjerna för vårt gemensamma sommarställe. Så fint att se alla. Vi dryftade ekonomiska grejer, praktiska detaljer och semesterplanering. Det kommer en sommar, det gör det! (Jag har några syskon som är mycket duktiga på officiella handlingar, dagordningar och sådant, så vid de här tillfällena känner jag mig faktiskt som en riktigt liten lillasyster. Intressant upplevelse för någon som jämt plågar sin omgivning med storasysterfasoner i vanliga fall.) Detta blir alltså dagens pepp. Även i de mörkaste av stunder finns det hopp! Krama en lyktstolpe, mata en talgoxe eller ta ett fotbad så ska du nog se att våren kommer. Tjing!