orkidé

15 mar

Tankar medan morgonsolen stiger.

Trendspaningen säger tydligen att orkidéstänglar är tillbaka. Jag känner mig nöjd med att med jämna mellanrum bli lite sådär lagom hipp. För första gången i mitt liv sedan tonåren äger jag inget manchesterplagg, annars brukar just det materialet vara en indikator på trendcyklerna. Ibland är jag helt ute, andra gånger helt inne, och det utan att ha ändrat ett skapandes dugg. Mina tre omblommande orkidéer gör mig glad och påminner om mammas gröna fingrar. Förutom omstarten efter spinn är det här norrfönstret rena bomben för just dessa exotiska skönheter. Oväntat.

Övervåningen städades petnoga inför Nomors silverfiskbesök. Jakob kom, duttade lite silverfiskgodisgift längs listerna med jämna mellanrum och bad oss ringa om det inte hade blivit bättre om fem-sex veckor. ”Det är svårt att bli av med silverfisk. Typ alla har sådana hemma.” Med det lämnade han tre klisterfällor och uttryckte att han hoppades att han skulle få ägna dagen åt att åka omkring mellan olika uppdrag eftersom vädret var så ruskigt. Hoppas att du hade tur, Jakob! Nu vågar jag inte riktigt ställa tillbaka något, så dagbädden i arbetsrummet får fortsätta agera uppsamlingsplats.

Lena Linderholm och jag fortsätter peppa varandra varje morgon. Jag har berättat att nu är hon helt inne igen! Kleinblått regerar åter världen och kanske har folk tröttnat liiiiiite på greige? Fast jag tror det isåfall då jag ser det. ”Folket” verkar dock inte ha några problem med gamla släktingar, för alla nya mattillverkare gör mattor som mer agerar snubbelfällor i mina ögon. Många är dessutom helt oberäkneliga i formen vilket gör snubbelrisken ännu större. Jaja, ungdomarna får hållas. Och om de har 30 000 kronor att lägga på golvet måste de få välja fritt och stort så klart!

Frysgrader, men de röda rutorna i verandan speglar sig runt hela köket och gör mig glad och hoppfull! Som du ser vägrar julstjärnan att ge upp. Den har stadgat till sig ännu mer, verkar trivas utmärkt med denna placering. Jag kan inte slänga den och tänker att har jag nu stått ut så här länge så är det en sport att få den att överleva tills den blir inne igen. Och när det blir behöver jag faktiskt inte gissa om! För ”till nästa jul igen, kommer han vår gamle vän, för det har han lovat”. Eller lovat och lovat, jag vet i alla fall att hans närvaro inte kommer att ifrågasättas då. Undanskymd tillvaro kan utlovas någon annanstans medan både han och jag kämpar för denna överlevnad.

Vi eldar kanske en av de sista gångerna för den här säsongen. Sedan ska vedspisen få sig en rejäl rengöring. Så tacksam jag har varit för den här trotjänaren i år! Elräkningen har verkligen hållit sig i schack med hjälp av den. Med denna tacksamhet i sinnet är det dags att möta dagens utmaningar och glädjor. Till lunch blir det repris på gårdagens bjudmåltid och jag måste tipsa om båda recepten, för det var ruskigt gott. Vi börjar med efterrätten: ”Magisk kladdkaka med Plopp”. Funkade utmärkt med glutenfritt mjöl (lite längre tid i ugnen än uppgett i receptet bara). Magisk är måhända ett uttjatat och överanvänt ord, men jag kan säga att de unga gästerna tog tre omgångar och det blev bara en liten bit kvar att spara!

Dottern och svärsonen hade tipsat om sin favorit ”Chicken burrito casserole” och nu tipsar jag vidare. Jag tar inte åt mig äran till receptet, men erbjuder här en svensk översättning som också är anpassad till lite mer lagom chilitåliga smaklökar:

Burritogratäng (Kay Nutritions försvenskade version)

1/2 finhackad rödlök
1 röd paprika skuren i små tärningar
tio inlagda bitar jalapeño (eller en färsk hackad, fast detta kan uteslutas om du tror det blir för starkt)
2,5 dl vitt ris som basmati eller jasmin
1/2 msk chilipulver (jag gillar ancho), eller bara lite chiliflakes om du inte gillar stark mat alls
1 tsk vitlökspulver
1 tsk spiskummin
1/2 tsk oregano (jag tog mer)
1/2 tsk salt
2,5 dl frysta majskorn
1 burk svarta bönor, sköljda i sil
3 färdiglagade kycklingbröst eller ca. 450 g färdiglagad kyckling av annat slag
drygt 8 dl het kycklingbuljong
1 msk olivolja
2 msk tomatpuré
150 g riven gratängost av önskat slag
ev. färsk koriander och finhackad vårlök/purjo vid servering, gräddfil och salsa är också gott till

Värm ugnen till 200°C. ”Riv” kycklingköttet med hjälp av gafflar eller för hand. Ta fram en ugnsform 20×30 cm och lägg i ris, grönsaker och kryddor. Rör om. Vispa ihop tomatpuré och olivolja med den heta buljongen och häll över. Lägg i kyckling, bönor och majs och se till att allt är väl blandat. Täck med aluminiumfolie och låt stå i ugnen tills all buljong sugits upp av riset (ca. 60 minuter eller tills riset känns färdigt). Ta ut formen, häll över ost och gratinera i 5-10 minuter. Ät med önskade tillbehör.

06 dec

Nu grönskar det i decembermörkret.

Den 21 december är det dags för vintersolståndet, alltså årets kortaste dag. Det innebär att vi fortfarande får kortare och kortare dagar, att vi trycker in oss i mörkret. Jag har inga problem med det. I år skräms vi om och om igen av att elräkningarna kommer att driva oss ur hus och hem, men våra julstjärnor och ljusstakar lyser för fullt ändå. Jag lovar att tala om ifall det är just detta val som gör att allt går åt skogen… Under tiden som vi lyser upp huset för kung och fosterland fylls det även på med blomster av olika slag.

Söndagsmorgonsögonblick. En fin vän är hemma från USA och hälsar på sina föräldrar. Mitt i allt hon har att tänka på själv hade hon hittat tulpaner i en butik och köpt till mig eftersom det är mina favoriter. Så fint att jag blev alldeles tårögd! Amaryllisen till höger i bild slog ut igår och den kan du se i mitt förra inlägg. Inte vit som jag trodde, utan vackert vit och rosastrimmig.

Äh, vi tar en repris. Igår fick jag ett meddelande från min trädgårdsmästarsvägerska som berättade att hon fallit för amaryllisarnas skönhet och köpt på sig flera stycken. När jag berättade om min vurm för olika blomster och skrev ”Jag kan aldrig hejda mig” svarade hon: ”Det är svårt att hejda sig – och tråkigt.” Hahaha! Detta är nu mitt nya ordspråk.

I arbetsrummet blommar Mammas novemberkaktus på för fullt. Jag var rädd att det inte skulle bli något i år eftersom jag inte hade ställt ut den över sommaren som vanligt. Den fick löss tidigare i år och blev sprejad med såpvatten fler gånger än jag vill komma ihåg, kanske var det även bra för blombildningen? Lössen är i alla fall borta och blommorna blommar på för allt vad de har.

Den vackra hyacintkrukan från Waldemarsudde bjuder i vanlig ordning på hyacinter och mossa. Den brukar få två omgångar lökar för att det ska bli grönt under hela december, lökarna planterar jag sedan ut i någon rabatt. När de blommar om blir det alltid med färre blommor, men jag är inte så petig. Det känns i alla fall bra att inte bara slänga bort dem!

Apropå slänga så har vi här julens diva, julstjärnan. Den är så känslig att hälften vore nog. Julstjärnan ska inte vara känslig för etylengas, så jag vågar ha den bredvid fruktskålen. Däremot fryser den sönder för minsta lilla. Jag hade en 29-kronorsversion som var jättefin här fram tills för några dagar sedan. Köpte den på ICA och tog med den utan att slå in den först eftersom jag tyckte att den borde tåla tio plusgrader. Det gjorde den inte, så den ligger numera på komposten. En julstjärna ska behandlas som en drottning och får inte ens kika utanför dörren utan minst ett lager papper runt sig. Tyvärr verkar det som att inte heller butikspersonal har koll på hur känsliga dessa blommor är och det kan faktiskt vara en omöjlig uppgift att få sin stjärna att ens överleva, ännu mindre utvecklas. Jag ser den helt enkelt som förbrukningsvara. Min kära svärmor har dock i år fått en sparad julstjärna att ge röda blad! Det har jag aldrig varit med om och är högt imponerad.

Slutligen får jag dela med mig av ett dåligt foto på orkidéerna som fått blomsterfnatt. Ja, eller knoppfnatt i alla fall. Den vänstra har åtta otroliga stänglar som är på gång att blomma! En vanlig Willys-version som bara hade två stänglar då jag köpte den till vrakpris. Den mittersta fick maken i present och den blommade i flera månader i våras. Trots det har den nu kastat ut två stänglar. Där finns det dock bara två eller tre knoppar på varje stängel. Hoppas att vi slipper spinn igen! Det var så tråkigt att behöva slänga ut allt som stod i det här fönstret förra året.

Jahaja, det var dagens rapport från telefonkamerans dimmiga land. Det ger verkligen mycket glädje att vara planttant! Fram för mer grönt till folket.

08 mar

Planttantsredovisning.

Det här inlägget är mest för mig själv, så jag kommer ihåg vad som händer och hur saker och ting utvecklar sig. Inga tjusiga foton alltså, utan bara en runda här på morgonen. Om någon för några år sedan skulle ha sagt att min fritid skulle handla om krukväxter, odling och gårdsliv hade jag faktiskt aldrig trott dem. Det känns helt rätt och ”allt har sin tid”, men ändå.

Edit: Vet att det ser väldigt stökigt ut, men det mesta ska flytta ut eller flytta om när det har tagit sig ordentligt och vi inte längre överraskas av frysgrader om nätterna.

Pelargoner i större krukor, från vänster till höger: Karumo vit, Mimmi Mårbacka, faster Birgitta Mårbacka, Estelle (årets pelargon 2021), moster Eva hängpelargon.

Hjärtan på tråd som fortsätter frodas trots att jag bara ger den lite ny jord i sin lilla kruka varje år, monstera som flyttade hem till oss som bebis från våra vänner Åsa och Wilma.

Norrfönstret som var fullt av orkidéer uppdaterades med bara en ny, å andra sidan blommar den och blommar och blommar…

I vårt hem gäller sticklingar hela dagen, men denna sicksackbuske köpte jag faktiskt själv på Blomsterlandet. Tycker den är så rolig och går i vackert silvergrönt.

Av min fantastiska palettbladsbuske blev det bara en pinne och en toppstickling kvar. Jag sprejade ordentligt för att inte börja om med bladlöss. Denna stickling ser ut att må bra! I vasen står topparna från det ena Dr Westerlundsträdet och en vacker pelargon som blommade för fullt i det kalla köket och nu fick bli snittblomma.

I sovrummet står dessa krukor och trängs med makens imponerande pappershög som flyttades bara för att jag skulle kunna föreviga detta hörn. Relativt nyplanterade skott av faster Malins ampellilja, en hjärtan på tråd som hängt med sedan vi flyttade tillbaka till Sverige och så Mias skvallerreva som behöver toppas lite och få ny kruka.

Sextioåtta pelargonsticklingar av varierande slag, hahaha! Ska bli spännande om det blir några som tar sig! De har alltså fått perlitblandad såjord och beskäringsytorna blev doppade i rotpulver innan jag satte ner dem i jorden. Med tanke på att nästan inga sticklingar tog sig förra året har jag inga höga förväntningar. Skulle det bli ett lyckat experiment kommer jag att behöva skaffa många nya krukor.

Syrummet innehåller grejer från svärfar, presenter och det här. Dr Westerlund i överflöd, faster Malins änglavingar (begonia som jag inte lyckas flirta med, den vill verkligen inte ta sig) och så de sju nya pelargonerna jag fick av min fina svägerska Karin. I fönstret står chili och paprika som börjat ta sig upp ur jorden. Längst fram i hörnet står en stickling från mammas Bredavikskaktus som blommar i cerise, Mimmi fixade en stickling till Peter, men han har bett mig ta hand om den ”så länge”.

Jahaja, här står brickan med amaryllislökar i flera lager. Inte är de vackra, men jag bedriver ett avancerat försök där jag planerar att vårda dem genom hela sommaren för att sedan bli rikligen belönad till nästa jul, eller när de nu vill blomma.

Här är palettbladspinnen igen, moderplantan kom från lillebror Hans och hans fru. Jag tror jag fick den illgröna moderplantan av Åsa, men kanske kom den också från Hans?

Mammas garderobsblomma skickar upp två-tre nya blad varje år och så är det alltid något som behöver rensas. Denna stod mörkt i mammas och Fars trappa, så den klarar sin placering någon meter innanför ett norrfönster utan problem. Blir duschad lite då och då och så får den en skvätt ny jord ibland, och en näringspinne eller två.

Längst bort står mammas imponerande novemberkaktus som fått blomlust igen och snart blommar om. Alla nyfriserade pelargoner som ska ner i verandan när det blir lite varmare trängs med en orkidé som jag helt glömt var den kom ifrån.

Slutligen en pelargon som inte fick plats på arbetsbordet och så Mias skvallerreva som kanske borde få en lite större kruka. De här växer lika intensivt som makens hår! Ser fram emot att det lilafärgade palettbladet växer till sig lite, för de här två är så fina tillsammans.

30 jun

Planttantsredovisning.

De senaste åren har jag försökt spara alla testade och lyckade onlinerecept på appen Stowr, men förra året måste jag ha missat flädersaften. Jag bestämde mig därför för att testa receptet som hamnade högst upp då jag googlade ”bästa flädersaften”. Tja. Sökoptimering, fusk och annat till trots så blev saften riktigt bra, så jag skickar tipset vidare till dig också! Här hittar du alltså ”den bästa flädersaften”.

Den galna orkidén fortsätter att leverera. Norrfönstret ovanför trappan till övervåningen bjuder numera på tre vackert blommande exemplar, men den här är naturligtvis svår att slå då det gäller prakt!

Ute blommar farbror Sven-Eriks dahlior för fullt. Det dröjer tyvärr ett tag innan årets ettåringar visar färg, så buketterna nu består mest av dahlior, självsådd gurkört och ringblomma och så ett och annat ogräs. Den blommande kirskålen sprider en fantastisk väldoft i trädgården. Det kommer jag inte alls ihåg från tidigare år?!

Tyvärr skrev jag inte ner i vilka rader jag stoppade ner pumpakärnor och var squashfröna hamnade då jag försådde dessa. Vi får väl se vad detta blir. Trädgårdsarbete kräver många gånger tålamod.

Ja, och så är det den där löken. Så här ser den ut. Ungefär hundra gånger finare än förra årets skörd!