09 mar

9 mars, god natt.

Grattis Lill-Babs 80 år, grattis prinsessan Maddelän och Chris till lill-stintan och grattis till dig på Get Over It Day! Jag och grannen verkade dela entusiasmen över denna dag som kanske inte kommer att gå till historien. (Nä, jag vet, jag hade inte varit så entusiastisk i den hagen jag heller, men… Get over it, partner!)

15 nov

Idag är den där annandagen.

”I morgon är en annan dag.” Det är ett citat som hjälpt mig släppa taget om dagar som kanske inte varit de bästa. I går var jag verkligen inte på mitt bästa humör. Jag var så ledsen över det som hade hänt i Paris. Jag kände mig frustrerad över det faktum att dessa terrorister faktiskt tänkte att de gjorde gott för världen. Jag var arg då jag tänkte att Sverige och svenskarna knappast sitter säkra. Tur att jag hade mitt tacksamhetsprojekt att fokusera på så jag kunde somna i lugn och ro.

Idag är verkligen en annan dag. I går lyssnade jag på direktsända nyhetsutsändningar i flera timmar för första gången på jättelänge då jag numera mest läser insändare och debattartiklar, sådant som Facebookbekanta lägger upp. Idag är det som att attackerna aldrig ägde rum, förutom att ”alla” skaffat en Facebookprofilbild som är röd-, vit- och blårandig. Jag tror att många tänker ”hemskt, det var det, nu går vi vidare”. Nästa vecka ett annat randigt filter att lägga på profilbilden för att visa hur stöttande man är… Det här är IS, för dig som orkar lägga ner en god stund på en inte helt lättläst engelsk text som verkar vara väldigt välunderbyggd. Frågan är hur många som förstår att det inte går att bekämpa IS genom att lägga ett randigt filter på sin Facebookprofilbild? Ibland undrar jag. Å andra sidan är det väl just förmågan att tränga undan verkligheten som gör att vi orkar med livet utan att deppa ihop över allt som är jobbigt. Inte ska jag då dra undan mattan på alla som behöver ha det så!

14_1

14_7

14_3

14_6

Själv kunde jag njuta av en fantastisk morgonpromenad i friskt senhöstväder med klar luft och blå himmel för att sedan vara med på Öppet Hus som yngsta dotterns stall bjöd på. S var så duktig och vann till och med en rosett då hon placerade sig trea i sin grupp! Vinnaren i gruppen var en väldigt duktig kille i 25-årsåldern som är allt-i-allo i stallet vilket gör rosetten ännu mer värdefull.

14_8

Efter lunch kom min väninna hit med sin dator, sin nya externa hårddisk och ett gäng fickminnen med fotografier på för att vi skulle ha ”fotoeftermiddag”. Tanken var att jag skulle hjälpa D samla ihop bilder från diverse ställen (fickminnen och delade fotoströmmar på telefonen t ex) och spara ner på den externa hårddisken. Själv skulle jag sortera ett gäng fotografier som trycktes efter att jag hade slutat (Usch, så sorgligt det låter…) scrappa mina bilder. Vissa av dem är 5-6 år gamla. Jag och maken kunde hjälpa D att få koll på det hon skulle men sedan satt hon och jag mest och diskuterade livet i högt och lågt tills det var dags för henne att åka iväg. Jag har nu sex slarviga högar på bordet och ingen riktig plan runt vad jag ska göra med fotona och jag har fått iväg noll beställningar på de fotoböcker jag hade planerat att beställa med en 50%-kod som går ut i morgon.

Som sagt. I morgon är en annan dag. Idag var en fin dag trots att gårdagen var så rutten. Livet går vidare. Idag tänker jag på alla som jag delar jobbiga och svåra stunder med, men också alla som jag delar fantastiska och ljusa minnen med. Vill jag byta mina erfarenheter mot någon annans? Nej. Önskar jag ha vissa saker ogjorda? Kanske, men det är ingen idé att ligga kvar i det förgångna och skapa något slags förskönad nostalgi över något som med all säkerhet inte var så bra som det verkar många år i backspegeln. I morgon är en annan dag. Dagen idag kommer vara del i det som lett upp till den dagen och den stunden. Jag är tacksam över att jag får vara jag och för de erfarenheter jag upplevt, genomlevt, överlevt och till och med återupplevt. Om du som läser varit en del av de erfarenheterna tackar jag dig och önskar dig en strålande morgondag. Allt har sin tid. Peace.

15 okt

Höst och häst på Carterville Road.

Häromdagen fick du se riktiga höstfärger från Rock Canyon. Här från vårt hus är det inte alls lika färgglatt, men efter kalla nätter kan vi i alla fall se snö uppe på bergtopparna. Tänk så konstigt det känns att ha 25°C om dagarna och ändå se snö. Jag vänjer mig aldrig vid det!

14_3

Titta här på grisbjörnen som sägs vara något slags häst. Hihihi!

14_4

Våra söta grannar är lika tacksamma vare sig de får ekologiska morötter eller halvruttna äpplen. De är så sällskapliga! En av hästarna har blivit utbytt mot en liiite större version som av någon anledning alltid påminner mig om Lilla Gubben, Pippis häst.

14_5

Alltid lika ivrig att hälsa och gosa lite. Så fin!

14_6

Och så gula höstlöv bara för att det är så infernaliskt vackert och bara för att de gör mig lycklig…

14_7

26 okt

Pleasant Grove, 25 oktober 2013.

Sonen började spela i Steel Band idag. Roligt för honom, väntan för mig. Jag tog en promenad i området. Bra beslut. Till och med i det tråkigaste av tråkiga förortsområde (man skulle kunna tro att Pleasant Grove skulle vara något alldeles extra) går det att hitta skönhet. Vilken härlig stund jag fick där i solen! Ibland gäller det att rida med vågen istället för att kämpa emot. Hoppas att du får en riktigt fin helg.

25_1

25_9

25_3

25_7

25_8

13 okt

Höstlov, dag 3.

Alltså, om man har lov från torsdag till måndag så måste man väl räkna helgdagarna som lov också? Jag vet inte riktigt. Tjejerna sköter grannens hönor varje morgon, vardag som helg, så på den fronten var det ingenting nytt. Jag hade springdag och yngsta dottern hade fått sin ridlektion flyttad till 9.30 idag pga lovet, så det var bara att lubba ut i friska luften vid åtta för att direkt efter frukostsmoothien åka till stallet. Jag gick en liten runda i det underbara vädret och tjuvkikade på dottern som hade lektion alldeles ensam med tränaren. Vilken lyx! Dessutom fick hon ta hand om gnäggisen efteråt, så hon var i hästhimmelen.

Resten av dagen gick i en lång kamp mellan ambition och genomförande. Jag kan i alla fall konstatera att vi har ätit lyxlunch, den första riktigt goda bakade paleodessert jag testat och Paleo Krunch bars. ”Vi” (jo, jag är ju lite kunglig vet du) har också skalat och stoppat in äpplen och päron i torken, bakat den där goda desserten med äldsta dotterns hjälp, strukit tvätt, dammat aviga ytor med en riktigt bra uppfinning (visar en annan dag), stått i trist kö på H&M och kommit hem med en ny, prickig och underbar tröja/olle, förberett en lektion samt fyndat skatter på en loppis under en jättemysig promenad med maken.

Hm. Att lämna sådana här dagsredovisningar kan ju bara vara kul för mig själv. Fast att se foton på dagens höjdpunkter kanske kan vara av intresse?

Jättegoda Paleo Krunch Bars. En om dagen får räcka, men en sådan här bit blir ett perfekt mellis framåt eftermiddagen.

10_3

Den makalösa desserten då? Ja, alltså, våra tallrikar såg väl inte så aptitliga ut som receptskaparnas, men hjälp, vad gott det var! Ingenting man kan vräka i sig, men att kunna servera en sådan här lite finare dessert också till ”folk” som inte följer vårt sätt att äta utan att de tycker att det vi bakat smakar pecko är mycket värt. Nästa gång blir det lite mindre smet i varje form… 😉 Men som sagt, det var vääääldigt gott.

13_1

Det blev några enstaka muffins kvar då familj och löst folk i huset hade fått sitt och eftersom maken skulle över med lite lånegods till en av grannarna fick han ta med sig ett par minidesserter till dessa grannar och några till ett annat par. Jag bad honom specifikt be om ursäkt för ”presentationen”. Jag hade åkt ut med näsan före om jag varit med i en baktävling. Jo, om inte domarna varit blinda förstås. Men flaggorna skulle väl ge något extrabetyg i alla fall? (De hjälpte bara sådär mot problemet som de skulle lösa, nämligen att överdelen gled av underdelen på den underbara vaniljkrämen… Jag hade behövt lite längre flaggstänger.)

13_3

Här kommer fynden från loppisen. En meter skotskrutigt tyg, ett syskrin med en massa sytråd och annat kul, silkespapper, en lyxram och en fin burk till julkolorna. Jag är vääääldigt nöjd.

13_2

12 okt

Höstlov, dag 2.

Sovmorgon, nya ridbyxor på Horse Crazy (TACK farmor för den tidiga födelsedagspresenten!), IKEA, biologiprov i Provo för sonen, internetleverantörsbyte, trädgårdsfix, mer druvjuicetillverkning, Five Guys protein style burger, historia, Photoshop. Bra dag. Mycket bättre än Blä-dagen i går. Sådana här lovdagar får man lägga i sitt hjärta och vårda ömt. Man kan också vårda Petula Clark lite ömt. Hon har gjort en massa bra musik, som Downtown till exempel. Kan du fatta att damen är över åttio?

11_2

11_3

11_4

11_6

11_7

11_8

11_9

11_16

11_18

12 okt

Skam den som ger sig.

Yngsta dottern må vara väldigt försiktig, men hon är samtidigt envisare än de flesta jag känner. Detta gäller särskilt då hon vill lära sig något nytt (som inte har med skola att göra). Sedan många år tillbaka sparar hon på Schleichdjur. Hon har väl egentligen vuxit förbi åldern då man vanligtvis ägnar sin tid åt sådana, men hon har hittat en ny användning för sin samling. Innan hon började ta ridlektioner sökte hon igenom YouTube för att hitta ”tutorials” som handlade om hästskötsel, dressyr och annat hästnyttigt. Under den tiden snubblade hon över filmer som handlade om hur man kunde tillverka egna tillbehör till sina Schleichhästar. S var inte sämre än att hon började följa dessa instruktionsvideor och här ser ni vilken utveckling hon har gjort.

De första grimmorna tillverkade S med hjälp av varmlimspistol och gamla smyckesdelar, sedan gick hon över till ståltråd och numera böjer och viker hon fantastiska små spännen och annat och hon både löder och bränner bandändar över öppen låga då det behövs.

Ger de här bilderna inte också inspiration, bevis på att mycket mer än man tror är möjligt om man bara är ihärdig och vägrar ge upp? S har för övrigt lärt sig också svåra gymnastiska övningar genom YouTube. Jag tror att jag själv borde ägna lite mer tid åt just den kanalen…

1.
11_10

2.
11_14

3.

11_15

4.
11_12

11_13

29 maj

När dagarna inte räcker till!

Dagarna har gått i ett sedan i söndags. Tiden räcker liksom inte riktigt till! Vi fick hastigt och lustigt besök av en av mina gamla vänner från Sverige, hennes dotter och dotterns pojkvän. Sena kvällar med intressanta samtal. Sådant gör livet lite roligare. Apropå roligt – vackra blommor gör mig alltid glad. Blommor jag fått från någon jag älskar gör mig ännu gladare.

29_3

Jag fortsätter upptäcka trädgården. Två av fruktträden verkade vara plommonträd, men jag trodde de skulle förbli fruktlösa. Oj, vad förvånad jag blev i söndags då jag upptäckte ett plommon på det ena trädet och två på det andra. Undrar just om resten av plommonen bara är bra på att gömma sig? Förhoppningsvis hinner vi smaka innan vi far iväg över Atlanten.

29_4

Sedan är det vindruvorna. Det är rätt coolt att ha vindruvor i trädgården utan växthus. Grannen påstår att de är på riktigt och att hon gjorde en massa druvjuice på våra bär förra året då ingen bodde i huset! Druvjuice, alltså. Det är ju så gott! Tänk om…

29_5

Yngsta dottern fortsätter njuta av sina ridlektioner. Idag firade vi att skolan närmar sig sitt slut genom att åka till Horse Crazy där S köpte ridstrumpor och ridhandskar för sina surt ihopjobbade slantar. Hon har länge behövt en ny jacka och på rea-stället hängde en som var blå, vattentät och ventilerande som jag helt enkelt bestämde var ett perfekt inköp. Så här fin är vår hästtjej nu!

29_1

Jag har lyssnat alldeles för lite musik de senaste veckorna. Vad lyssnar du på just nu? Jag vill ha tips, tack!

24 apr

Äntligen!

Ridlektionerna för yngsta dottern har varit ett dåligt samvete läääänge. Idag var det äntligen dags för upp till bevis. Skulle det visa sig att hästar och ridning verkligen det bästa som finns i världen? Nu är S inte helt oerfaren. Hon har ridigt flera gånger förut och var till och med på ett ridläger för ett par somrar sedan. Att få ridlektioner däremot är något helt annat. Att känna samhörighet med en speciell häst, att höra från en fröken att man är ”a natural”, att känna sig hemma i vokabulären och omgivningarna… Jag är så glad för min dotters skull! Jag kommer nog aldrig att dela hennes glädje för just hästar, men jag vet hur det är att verkligen brinna för något. Och svaret på om det där med hästar verkligen är det bästa som finns är JA!

24_4

24_3

24_2

24_1

24_5