student

10 jun

Bättre blir det liksom inte.

Igår stöp jag i säng och imorse låg jag kvar helt utan kraft. Klockan är nu halv tio dagen efter och jag har knappt ens kommit igång. Den senaste veckan har varit intensiv på många plan, men allt har varit roligt! Det är dock viktigt att återhämta sig från rolig intensitet också, något som är lätt att glömma. Fotot här ovan visar en av anledningarna till att det varit mycket. Vi har haft Harvard-Radcliffe Collegium Musicum på besök. Flera av oss i kören hade nattgäster under några dagar. Dessa fina och duktiga ungdomar har varit på turné i Sverige och fått lära sig mer om svensk folkmusik, de har fått lära sig grunderna i jojk, de har sjungit mycket och sovit lite. Igår for de hem till USA för sommarlov. Innan dess hade vi en gemensam konsert som också blev Fredrikskyrkans kammarkörs avslutningsaktivitet för terminen. Det var roligt att över 300 personer hade tagit sig till kyrkan trots studentfiranden och underbart väder, men jag tänker att de som kom fick bra utdelning. Särskilt med tanke på att det var fri entré, hehe. Avslutningsvis hade vi en gemensam middag i Militärhemmet där Maria från pastoratet hade dukat och gjort jättefint, medan vi i kommittén hade fixat god buffé från Elsas lilla krog, grunderna i hur man sjunger svenska snapsvisor (utan snaps) och lite annat skoj.

Igår blev det frukost och presentbyte innan jag skjutsade in våra ungdomar till stationen för kramar och vinkevink. Jag hade sedan tagit ledigt resten av dagen för att…

…socialisera med vår fina lilla utbytesdotter från Tyskland…

… och uppvakta hennes pojkvän som tog studenten.

Det var också läge att fika med och uppvakta den här gullungen som fyllde tvåsiffrigt och som fick goskudden hon så hett önskade då vi senast sågs.

Den här prinsen fyller fem idag, så vi passade på att fira honom också. Han fick dessutom känna och klämma på sina presenter. Det kan hända att ett litet finger liiiiite försiktigt pillade på papperet vid tejpen, men vi vet ju alla hur svårt det är att hia sig när något härligt står för dörren!

Slutligen styrde jag kosan mot Lyckeby där jag hade nöjet att få lyssna på Trio Fantastique som framförde ett vackert sommarprogram i ord och ton. Det var längesedan kyrkans piano fick komma till sin rätt på det sättet! Efter allt detta kändes det som att alla batterier var påfyllda samtidigt som jag var helt slutkörd. Jag pratade med Harvardungdomarna om press och förväntningar eftersom de ändå går på en av västvärldens mest kända skolor. ”Det är som att ju mer stressad du är, desto högre upp i hierarkin hamnar du. Det är viktigt att kalibrera om sig ibland för att stå stadigt och inte lockas att springa med den där gruppen som hetsar på mot vem-vet-vad.” Vi pratade mycket om människovärde och vad som händer då man sätter offerstämpel på andra, vem som ska bestämma vad som är viktigt i livet, hållbarhet, naturens under och hur man kan jobba på sitt självförtroende då livet rämnar och ingenting riktigt blir som man hade trott. Jag har inget emot att prata om väder och bilar med folk, men att gå på djupet och tillsammans med andra fundera över livet är mitt livselixir. Familj, mellanmänskliga relationer, trädgård, böcker och musik. Utan inbördes ordning har du där det som känns mest meningsfullt för mig. Jag förstår att andras prioriteringar ser helt annorlunda ut, men jag är så tacksam över denna vecka där jag fått fylla på mig själv på detta sätt! Och nu tar vi helg.

08 jun

Sjung om studenter av alla de slag.

All denna glädje! Jag gråter alltid när folk tar studenten. Blir rörd av lättnaden och känslan av ”NU börjar livet, NU blir det bättre”… Vi som har några år på nacken vet bättre, men det är inte vår uppgift att trycka ner den kunskapen i halsen på de stackars ungdomarna. Igår var det dags att skjutsa makens brorson ut i livet. Han var sååå glad tillsammans med hela sin klass, ett dansande hav av tonårshormoner med en touch av alkohol.

Parallellt med allt studentfirande har vi i kören fått finbesök från ett gäng sjungande studenter från Harvard. Jag visade runt ett gäng i stan när de kommit med tåget från Piteå. Brändaholm, staun, studentflak på torget och glass från Gelato, sämre kan man ha det tänker jag.

Två av ungdomarna följde med mig hem efter studentuppvaktning av brorsonen. Vi stannade till ute vid naturreservatet för att de skulle få fri havsutsikt och det magiska kvällsljuset. Efter det satt vi och hade spännande samtal vid varsin kopp chokladmyntate vid levande ljus. Tycker det är så roligt att få höra funderingar och insikter från ungdomar! Imorse fick de frukost och sedan skickade jag iväg dem med bussen för en dag på Marinmuseum och diverse annat. Vid 17 ikväll möts våra båda körer upp för gemensam repetition, konsert och middag efteråt. Det blir med all säkerhet en härlig kväll!

13 jun

Det blir bra. Eller?

I dessa studenttider är det lätt att fokusera på betyg och ämnen, akademiska och kognitiva förmågor. Naturligtvis (?) är det många duktiga pojkar och flickor som blir framgångsrika i sina vuxna förehavanden, men det är faktiskt inte alltid detta som bestämmer hur bra det ska gå i livet för den nyvuxne. I en analys av styrande dokument på 90-talet med fokus på förekomsten av icke-kognitiva förmågor kom Berit Hörnqvist (huvudsekreterare i 1991 års läroplanskommitté) fram till sju olika kluster.

Kreativa inslag som idérikedom, nyskapande, nyfikenhet, initiativtagande, innovations- och entreprenörsanda.

Empatiska inslag som inlevelseförmåga, medkänsla, tolerans, förståelse och respekt för olikheter, solidaritet.

Karaktärsegenskaper som ansvarstagande, uthållighet, noggrannhet, omdöme, goda arbetsvanor, effektivitet och organisationsförmåga, framåtanda, självdisciplin, emotionell stabilitet.

Sociala, och kommunikativa inslag som öppenhet, lättsamhet, social förmåga, samarbetsförmåga och förmåga att arbeta i grupp, flexibilitet och anpassningsförmåga, förmåga att uttrycka sig i olika former, kunna och våga uttrycka sin mening.

Inslag som berör självuppfattning: trygg identitet, självtillit och tilltro till egen förmåga, självförtroende, självkännedom, självständighet (autonomi).

Inslag som handlar om analys och problemlösning, som kritiskt tänkande, abstrakt och konkret tänkande, problemlösningsförmåga, dynamiskt tänkande, förmåga att sätta mål och planera.

Inslag som berör lärande; lära att lära, lust att lära, att reflektera över sitt sätt att lära och att utveckla sitt lärande, livslångt lärande. […]

Dessa förmågor är nämligen mycket viktiga indikatorer på hur det kan komma att gå för en person. Det är dock inte så lätt att man har antingen goda kognitiva eller goda icke-kognitiva förmågor. Nej, i många fall är det kombinationen av dessa som leder till riktigt god framgång. Kanske är det inte helt otippat? Någon som både är snabbtänkt och smidig rent socialt blir en bra tillgång i en arbetsgrupp. Forskning visar till exempel att det lönar sig stort att vara snäll och generös, att dela med sig av kunskap och förmågor. Någon som är snål är mer framgångsrik om man kollar på kortsiktiga resultat, men sedan springer de generösa om med råge.

När jag tänker på hur vi kan hjälpa det uppväxande släktet på bästa sätt kan jag inte bortse från det faktum att vuxenvärlden har övergett dem. De lämnas ensamma med tillgång till intryck från hela världen. Våld, komplicerade relationer, porr, att ”klicka hem” grejer de inte har pengar till – detta ska de hantera på egen hand, eller med jämnåriga. Vi ser effekterna, men det verkar inte som att de flesta vuxna är intresserade av att på riktigt göra något. Vuxenvärlden har släppt taget och trots att jag ser många fina ungdomar ser jag också en skuggsida som långsamt tar över det ljusa. Saker som låter fint på papperet men inte har bäring i verkligheten får ta viktiga platser och personer i alla åldrar med smidigt munläder får bestämma trots att de många gånger har noll konsekvenstänk. Just idag känner jag mig lite deppig när jag tänker på mänsklighetens framtid, men det går nog över tills imorgon. Lev väl, hör du! Och ta dig tid att prata med en tonåring, sådär på djupet. Fråga, fundera tillsammans, våga utmana. Tillsammans blir vi starkare.

15 jun

Festligt!

Så härligt det är att få vara med och fira viktiga delmål på livets stig! De senaste dagarna har vi fått fira både det ena och det andra tillsammans med människor som jag verkligen älskar.

Student nummer ett, en härlig ung man med stort intresse för samhället och dess strukturer. Hans mamma har funnits i mitt liv sedan hon var liten, i många olika roller. Så härligt att få fira denna stora dag!

Student nummer två, en annan härlig ung man. Rättrådig och kärleksfull. Syskonens barn är som mina egna och glädjen då de skördar framgångar är stor!

Maken var muurikka-kock på den andra studenten och pizzabagare då vår härlige svåger överraskades med 40-årsfest på lördagen. Dessvärre glömde jag att fota under denna begivenhet, så ”the Swedish Chef” får representera det firandet.

Vill bara säga att trädgården i Bredavik aldrig varit så fin som till studenten i år. Syrrans blick för detaljer är fantastisk. Extra roligt var det att äldsta dottern hade möjlighet att följa med ner och fira sina kusiner! Hon gjorde sig fint i den temporära lyxsoffan som nu återgått till att vara säng i ”kaptensvillan”.

Titta, vilka ljuvliga blomster! Jag kan tala om att buketterna fortfarande står fina idag, fyra dagar senare. Min syster påstår att det är för att hon följde rådet att gå upp och plocka blommorna klockan fem på morgonen. De chockades väl till skönhet…

För övrigt kan jag tala om att hela Bredaviksträdgården är så vacker just nu, trots den långvariga torkan. Gräsmattan börjar torka till, men den har varit frodig och grön ända tills nu. Samma sak här hemma i Uttorp. Jag är tacksam över att vi inte har bevattningsförbud med det kommunala vattnet. Vattnet i våra egna, grunda brunnar är slut, eller nästan slut, men jag vattnar så länge det går! Salladen med egen spenat, sallat, rucola och rädisor är inte dum. Jag älskar när trädgårdsterapin räcker liiite längre än till att bara vara just ”terapeutisk”. Någonstans känns det gott att kunna njuta av det man jobbat så hårt för, hehe.

09 jun

Nu har vi sjungit för fullt!

Vilken dag vi fick! Det blev ju jättebra trots begränsningarna. Vädrets makter var med oss, maten räckte och studenten själv var på strålande humör.

Jag passar på att skryta lite. Det får man som mamma har jag lärt mig.

Det var så roligt att se studenterna tillsammans! Farmors mössa har varit med på många festligheter. Dotterns lär hamna i en hattpåse i garderoben för att sedan påminna om våren då corona tog över.

Extrasyrran i Tyskland stod i familjechatten som upptagen. Det gjorde också mamma… ? Hennes kalljästa krans var i alla fall med på kalaset genom min systers omsorg. Jag och alla mina syskon har haft den på gottebordet vid våra studentfiranden, så det kändes fint. Tack M!

Så här såg det ut innan gästerna bjöds in till maten…

… och såhär. Pastasallad blir det till lunch idag också, men nästan allt annat tog slut. Det står en liten bit studentmössetårta kvar i kylen som själva studenten ville komplettera matcirkeln med idag. Roligt att maten uppskattades!

Idag vaknade jag till ett småstökigt kök, men nu är huset fullt med vackra blommor och lite mer ordning och reda. Livet fortsätter och om några timmar tar nästa studentfirande vid. Fint så.

05 maj

Hur går det?

Idag fick dottern ny information om studenten. Två klasser i taget ska få träffa lärarna, individuella foton ska tas, portionsförpackad festmat för två klasser åt gången intas i matsalen där alla ska sitta med stort avstånd, inga uppvaktade släktingar, yada, yada, yada. S blev så ledsen att hon tyckte att vi lika gärna kunde lägga ner firandet och att hon inte ens vill åka in till stan den dagen. Stackars tjej. Vissa saker kan man bara inte göra om eller göra senare och studenten är en sådan grej. Vi enades om att det kanske blir ett litet firande med den närmaste släkten och att vi ställer till med 20-årskalas nästa år istället. Suck. Stackars tjej!

Ekollonet som jag vårdat ömt i flera månader börjar nu ta form. Så här ser alltså en ek ut som bebis. ”Jorden är ett litet rum” sjunger Eva Dahlgren, och i detta rum finns det plats för tusen år gamla ekar. Tänk om denna blir en av dem?

Det blev tid för lite coronaterapi under eftermiddagen. Jag tillbringade 1,5 h med att putsa mässing på kakelugnarna. Till vänster ser du dörren som jag kom längst med. Fy sjutton, vad träligt! Jag har använt både Häxans metallputs och ättika-salt-pasta för att få detta resultat som jag inte ens kallar halvbra. Med tanke på hur illa det var från början (den högra luckan hade vid fototillfället fått en inledande omgång, medan själva ramen inte blivit behandlad alls) hyser jag hopp om att det ska bli bra till slut. Sanningen är att jag inte trodde att det skulle gå att få till något ens någorlunda bra resultat. Nästa grej jag ska testa är Bistro mässingsputs, men det får vänta några dagar.

20 apr

”Kan du klya mej på ryggen?”

När jag och mina syskon växte upp blev vi ofta kliade på ryggen när vi skulle somna. För mig är den känslan ungefär samma som den som solnedgången i Bredavik framkallar. Allt kommer att ordna sig, liksom. Hur skruvat än allt är runt omkring en lugnar det ner sig vid den här synen.

Jag förstår att situationen vi befinner oss i är outhärdlig för vissa, vare sig det gäller själva sjukdomen eller allt som kommer i kölvattnet efter de åtgärder som våra samhällsledare tagit och fortsätter ta. Naturligtvis pendlar jag också mellan hopp och något som åtminstone liknar förtvivlan, men jag tänker att det kommer att ordna sig. Inte på det sätt som jag tror att många hoppas. Jag tror (alla har väl rätt att killtycka i det här läget) att somliga kommer att vakna upp ur ett låtsasliv som inte på något sätt är hållbart, men som har funkat länge för dem.

Glappar det mellan inkomster och utgifter? Finns det ett överskott kvar då alla utgifter har tagits omhand är det ett kärt problem. Spara, investera, betala av lån, unna sig eller något annan något härligt – valen är många och oftast väldigt trevliga. Glappar det på andra hållet är det inte lika roligt. Är glappet en enskild händelse, eller har inkomsterna minskat permanent? Är minskningen permanent får man se över lyx såsom bil, fritidsboende, semesterresor, kläder och skor som är utöver det som skyler kroppen och värmer, restaurangbesök osv. Är inkomsterna redan små kan ett anpassat boende vara aktuellt. Går det att flytta ihop med någon för att dela på kostnaderna (det är dyrt att vara ensam)? Flytta en bit längre ut ”på landet”? Kan du laga billigare mat? Loppisar och second hand är goda källor till mycket av det vi behöver. Finns det någon att ärva kläder av? Klädbyten? Sälja av sådant som inte används kan vara jobbigt och tidskrävande, men ofta har man en hel del som inte används hemma. Bättre då att någon annan får nytta av det medan du får in pengar. Att fixa en extrainkomst på ett eller annat sätt kan vara svårt, men funkar för en del.

Idag är det måndag och yngsta dottern började skolan på heltid igen efter tio veckors APL (praktik). Hon och resten av treorna på gymnasiet kommer inte att få ta studenten på det sätt som traditionen påbjuder. Studentskivor och baler är inställda och vi kan vara säkra på att det inte blir något utspringande på Chapmanskolans stora trappa. ”… och den ljusnande framtid är vår…” känns en bit bort om jag ska vara ärlig, men vi fortsätter peppa och hejar på och jag vet att en dag då vi vaknar kommer coronaviruset inte längre att ha grepp om hela vår värld.

15 jun

Sjung om studentens…

Idag var det dags för fjärde studentuppvaktningen för den här säsongen. En systerdotter, en guddotter och ett par vänner till familjen har nu dunkats på ryggen, fått nackspärr av tunga buketter och gosedjur i gulblå band och fått skjuts ut i vuxenlivet med hjälp av husgeråd och bidrag till resor.

Var du redo på vuxenlivets krav den dag du hade sprungit ut på skoltrappan och sjungit om alla dessa lyckliga da’r? Hade du koll på allt och visste du hur du ville att din framtid skulle se ut? Själv var jag så tvärsäker som bara en Monnah anno 1989 kunde vara. Jag skulle in på lärarhögskolan i Växjö efter ännu en sommar på utredningsavdelningen för senildementa (det heter visst numera bara dementa) på Gullberna och efter några år på min utbildning skulle jag vara lärare för ettagluttare i alla mina dagar. Jag är tacksam över drömmar och planer, men också över att livet går att omvärdera, omstrukturera och rikta om när allt inte går enligt planerna. Nästa år är det trettio år sedan jag tog studenten. Jag har tydligen några år på nacken och dessa känns då och då i min högra axel… Bäst att ta hand om den hand jag blivit given och sätta mig ner och skriva en sådan där lista som bara min mamma kunde. (Ja, möjligtvis några av mina syskon också.) Nu är det dags att åter rikta in kompassen!

27 maj

En milstolpe till.

För arton år sedan höll vi på att packa ihop lägenheten i Visättra. Jag hade fullt upp med att försöka underhålla vår snart tvååring som sprang omkring och upptäckte världen väldigt intensivt i ett lägenhetsområde som inte direkt var så fasligt roligt. Jag kommer inte riktigt ihåg hur själva flytten gick till, men så småningom kom vi fram via en fullpackad Volvos breakdown och en tjock, blivande tvåbarnsmors femtioelva kisspauser mellan Flempan och Sturkö.

I den tjocka magen låg vår äldsta dotter. Idag tog hon sin high school-examen. Det där med pompa och ståt, det klarar de med den äran, di där amerikanarna. Vi höll till i samma arena där Dolly Parton ska sjunga i juli (så typiskt att vi flyttar bara en månad innan) och det var ingen som hade sparat på krutet då det gällde dekorationer. Det kändes lite som att vara med i High School Musical för att vara ärlig. (De spelade för övrigt in de filmerna i en high school i Salt Lake City, 50 minuter norröver.) Vi har missat studentflak, studentskivor, fyllefester (phu, underbart), men också studentmössor, svensk grönska och ”Sjung om studentens lyckliga da’r” (vemodigt). Nu blev det något annat, något som kändes rätt här och nu, en upplevelse som vi i familjen fick dela utan resten av vår stora och bullriga släkt. Vi ska nog klara av det där släktfestandet då vi kommer till Sverige, så det känns inte allt för illa.

Jag hoppas att du mår bra och får vara med på en och annan nostalgitripp som värmer din själ. Jag tror att det är viktigt för oss människor att uppleva traditioner och sådant som svetsar oss samman. Måtte ”The Orem High School Class of 2016” för alltid känna att de har en upplevelse som har fört dem samman för alltid. Jag önskar dem allt gott i framtiden och hyser inga tvivel om att vi kommer att få höra mer från en och annan av dessa starka, fantastiska, unga individer.

Studentsången

Text: Herman Sätherberg
Musik: Prins Gustav

Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

14 maj

Hurra! School’s out.

Sista proven (finals) på high school för G idag. !8 år fyllda, färdig high school-examen. Tja, enligt samhällets sätt att se på saken räknas han som vuxen nu. Då var det bara det där att fundera ut vad han vill göra med resten av sitt liv. Föräldraskap är ett åtagande som aldrig tar slut. Det ändrar bara karaktär. Nu är det makens och mitt ansvar att vara coacher och bollplank, att tipsa och diskutera framtiden utan att nödvändigtvis ha sista ordet. Det där med att vara tonårsförälder är sannerligen inte alltid lätt. Min kusin sa ”när de fyller 23 börjar de bli så vuxna att de faktiskt både är trevliga och verkligen klarar sig själva”. Det ska bli intressant att se hur rätt hon har. Själv gifte jag mig då jag var 23. Jag hade flyttat hemifrån fem år tidigare och hunnit med en hel del innan dess, men när jag ens tänker tanken att det ens är möjligt för min son att vara gift om fem år svindlar det framför mina ögon. Hjälp!

Vi får väl fira med lite Alice Cooper. School’s Out! Eller varför inte Idas Sommarvisa? Kanske passar det med jordgubbstårta när vi ska fira den här ”studenten” om några veckor? Då lovar jag att tralla på Jordgubbe ur Majas alfabet.

Den fine sonen.