I dessa studenttider är det lätt att fokusera på betyg och ämnen, akademiska och kognitiva förmågor. Naturligtvis (?) är det många duktiga pojkar och flickor som blir framgångsrika i sina vuxna förehavanden, men det är faktiskt inte alltid detta som bestämmer hur bra det ska gå i livet för den nyvuxne. I en analys av styrande dokument på 90-talet med fokus på förekomsten av icke-kognitiva förmågor kom Berit Hörnqvist (huvudsekreterare i 1991 års läroplanskommitté) fram till sju olika kluster.

Kreativa inslag som idérikedom, nyskapande, nyfikenhet, initiativtagande, innovations- och entreprenörsanda.

Empatiska inslag som inlevelseförmåga, medkänsla, tolerans, förståelse och respekt för olikheter, solidaritet.

Karaktärsegenskaper som ansvarstagande, uthållighet, noggrannhet, omdöme, goda arbetsvanor, effektivitet och organisationsförmåga, framåtanda, självdisciplin, emotionell stabilitet.

Sociala, och kommunikativa inslag som öppenhet, lättsamhet, social förmåga, samarbetsförmåga och förmåga att arbeta i grupp, flexibilitet och anpassningsförmåga, förmåga att uttrycka sig i olika former, kunna och våga uttrycka sin mening.

Inslag som berör självuppfattning: trygg identitet, självtillit och tilltro till egen förmåga, självförtroende, självkännedom, självständighet (autonomi).

Inslag som handlar om analys och problemlösning, som kritiskt tänkande, abstrakt och konkret tänkande, problemlösningsförmåga, dynamiskt tänkande, förmåga att sätta mål och planera.

Inslag som berör lärande; lära att lära, lust att lära, att reflektera över sitt sätt att lära och att utveckla sitt lärande, livslångt lärande. […]

Dessa förmågor är nämligen mycket viktiga indikatorer på hur det kan komma att gå för en person. Det är dock inte så lätt att man har antingen goda kognitiva eller goda icke-kognitiva förmågor. Nej, i många fall är det kombinationen av dessa som leder till riktigt god framgång. Kanske är det inte helt otippat? Någon som både är snabbtänkt och smidig rent socialt blir en bra tillgång i en arbetsgrupp. Forskning visar till exempel att det lönar sig stort att vara snäll och generös, att dela med sig av kunskap och förmågor. Någon som är snål är mer framgångsrik om man kollar på kortsiktiga resultat, men sedan springer de generösa om med råge.

När jag tänker på hur vi kan hjälpa det uppväxande släktet på bästa sätt kan jag inte bortse från det faktum att vuxenvärlden har övergett dem. De lämnas ensamma med tillgång till intryck från hela världen. Våld, komplicerade relationer, porr, att ”klicka hem” grejer de inte har pengar till – detta ska de hantera på egen hand, eller med jämnåriga. Vi ser effekterna, men det verkar inte som att de flesta vuxna är intresserade av att på riktigt göra något. Vuxenvärlden har släppt taget och trots att jag ser många fina ungdomar ser jag också en skuggsida som långsamt tar över det ljusa. Saker som låter fint på papperet men inte har bäring i verkligheten får ta viktiga platser och personer i alla åldrar med smidigt munläder får bestämma trots att de många gånger har noll konsekvenstänk. Just idag känner jag mig lite deppig när jag tänker på mänsklighetens framtid, men det går nog över tills imorgon. Lev väl, hör du! Och ta dig tid att prata med en tonåring, sådär på djupet. Fråga, fundera tillsammans, våga utmana. Tillsammans blir vi starkare.