”Är den ful eller fin?” frågade jag syrran. Vasen jag köpte på second hand, alltså. Jag blev så förtjust både i form och färg. Nä, vi behöver inte en endaste vas till, men just igår behövde jag just precis denna vas. Och visst är vasen ett fynd! Som bärnsten. Nu står buketten och höstflirtar i vardagsrummet och jag kan inte tänka mig något vackrare. Tack för inspirationen, M! Farbrorsdahlior, vänskapsdahlior, Fars ringblommor, brorsans daggkåpor, zinnior, krasse och så en och annan fyndad dahlia. Jag älskar att vara planttant!
Igår hämtade vi hem den senaste veckans Sikö-fynd. Trasmattor, stora krukor till trädgården och så drömmöblemanget som bott hos någon/några andra sedan 1957. Tänk vad bra att vår stora Kia aldrig sålts! Den kommer till nytta mycket ofta.
Jag skickade prisförfrågningar till ett gäng lackeringsföretag och har nu fått svar från alla. De vill ha mellan 5800 och 15000 kr för att grundbehandla och spraymåla hela möblemanget. Det var ganska lätt att fatta beslut om vilket företag som kommer att anlitas. Dessvärre har de fullt upp tills efter industrisemestern, så vi får vänta lite innan dessa skönheter får flytta in i köket. Det var förresten lätt att konstatera att det här är genuina och välbyggda möbler! De är tunga och stabila, särskilt bordet med två iläggsskivor dolda under bordsskivan. Jag är imponerad av det faktum att bara en stol är vinglig trots åldern. Den vingliga stolen har sannolikt gått sönder medelst vägning, men har lagats på ett föredömligt sätt. Den ska nog orka med fler rumpor i sitt liv!
… så julen är VERKLIGEN slut. Nu råkar jag ogilla Marx och hans idéer, men när jag hittade sparbössan med inskriptionen Das Kapital i en museibutik kunde jag inte låta bli att köpa den i present till maken. Numera tillhör den standardinredningen i köket och påminner om att alla idéer är bra utom de dåliga. Ja, det, och den som spar han har.
Det är intressant att se sitt hem utifrån ibland. Lite så blir det när julen är slut och allt som plockades bort i november får ta plats igen. Eller inte, för den delen. Vissa saker är daterade, annat behöver byta plats ibland. Somligt funkar i perioder och följer kanske modets växlingar lite grann. Efter det senaste årets hukande i hemmet har nog många omvärderat vikten av en bekväm soffa och hur skönt det är att ha en ordentlig arbetsplats. Våra Karlstadsoffor köptes på IKEA i Draper 2012 och har hållit bra, men hörnsoffan börjar ge sig nu. Flera av fjädrarna undertill har vid olika tillfällen trillat ur och vi kunde snabbt konstatera att de inte fästs för att vara i all oändlighet.
Jag har följt Frida Ramstedt som driver bloggen Trendenser i många år. Från början hade hon en ren inredningsblogg och det var mycket fokus på trender, nyheter och att ligga steget före. Hon har ändrat sitt fokus mycket de senaste åren och har bl a gett ut en handbok i inredning som är helt fantastiskt bra för alla som är intresserade av ett funktionellt hem. Jag gillade allra bäst avsnittet om belysning och har verkligen tänkt till då det gäller lampor i vårt hem sedan jag läste hennes bok. Det saknas riktigt bra läslampor på flera ställen här hemma. Jag håller alltid ögonen öppna efter helt vanliga golvlampor på loppis, men ofta är de lite för sunkiga. Jag vill helst att maken ska slippa joxa med elektriciteten och även om det viktigaste är funktionen vill jag också att dessa lampor åtminstone ska smälta in i miljön. Bonus är det att hitta något som tillför något. Jag fick en helt fantastisk födelsedagspresent av släkten då jag fyllde femtio år, men den står kvar hemma hos min syster i Nynäshamn. Nu längtar jag efter att få lysa upp vårt kök med den. Och att träffa familj och vänner i huvudstaden. Suck. Håll i och håll ut, eller vad är det de brukar säga?
Idag avslutas Trettio Tacksamma Dagar för den här gången. Uppenbarligen behövde jag denna månad i tacksamhetens tecken mer än jag trodde. Tacksamhet är fantastiskt givande på olika plan. Den här gången fick jag uppleva hur jobbigt det kan vara för andra att se på andras tacksamhet utan att bli äcklade/störda/irriterade. Otroligt intressant reaktion! Annars har jag mest sett hur många som blivit uppbyggda, både i mitt lilla forum och av hashtaggen #givethanks. Jag fortsätter försöka hitta något att vara tacksam över varje dag. För det mesta är det lätt, men det är dagarna då det är svårt som är extra värdefulla för mig.
Vi har haft ungdomarna hemma i helgen och det har varit så mysigt! Jag förstår mammas längtan efter att vi skulle komma hem och hälsa på. Huset har varit fullt av sång, skratt, stök… Lillasyster tycker alltid det är lite jobbigt då syskonen åker. Hur mycket hon än älskar sina gamla föräldrar tillför de andra något som vi inte riktigt har.
Nu är huset advents- och julpyntat upp till taket. Jag har alltid älskat den här tiden på året oavsett hur jag har bott. Till och med vår bajsbruna lägenhet i Philadelphia blev mysig(are) av juleljusen. Det traditionella får alltid något litet nytt eller nygammalt tillskott. I år blev det glaskulorna till ljusgrenen, vår fina, polska Tradera-krubba och ett par vackra väggbonader som jag också hittade på Tradera. ”Cirkulärt ägande” kallas det visst när någons hyllvärmare blir någon annans fynd.
Jag älskar fotominnena som kommer upp på telefonen. Jag rensade grovt i början på året, men har kvar en mapp med renoveringsprocessen och hemmet i olika skepnader sedan 2016. Igår kom detta foto från 2016 upp. Adventsljusstakarna hade jag satt upp dagen innan, men det var första gången soffan stod i sitt nya hem. IKEA-soffan från Orem visade sig passa perfekt. Det här fotot med mamma som sitter och pratar i telefon och brorsan som måste ha varit helt slut är guld värt för mig. P gjorde stordåd för att få huset redo att ta emot sina nya hyresgäster till jul och hade här byggt kök hela dagen. Mamma kände sig också som hemma.
Nu har det gått precis fyra år. Såhär ser det ut i år. Mamma har gått vidare. Brorsan kommer ofta förbi eftersom han numera påbörjat ett nybyggnadsprojekt på tomten som han styckade av från den här innan han sålde till oss. Samma, men ändå så annorlunda.
Saxat från en replik av Frida Ramstedt tillhörande ett inlägg i hennes egen blogg:
”Jag är inte mitt hem. Jag är jag.
Min personlighet sitter inte i vilka saker jag äger eller visar upp.
Mer färg är inte = modigare. Mer prylar är inte = mer personligt. Att brösta sig med unika ägodelar är inte = mer självsäkert.
Hur tänker du kring det?”
Med tanke på att just Fridas bok var den sista jag läste i mitt En bok om dagen-projekt tyckte jag att det passade bra att landa lite i detta citat.
Min faster ringde, så jag tog upp citatet med henne eftersom hon ju faktiskt var min första inredningsinspiratör. Det var också hon som en gång sa till mig: ”Du ÄR inte lärare. Du JOBBAR SOM lärare. Du ÄR Monica.” Det passade därför riktigt bra att bolla dessa idéer med just henne. Vi landade båda i att vi i princip håller med Frida. Däremot tycker vi båda att ett hem känns mer inbjudande om det på något sätt går att se spår av personen som bor där.
Jag håller med om att personligheten verkligen inte handlar om vad man väljer att visa upp. Personligheten handlar om vem man är, hur man för sig, hur man förhåller sig till sina medmänniskor och livet i stort. Personligheten handlar om hur man hanterar motgångar, hur man möter sina känslor och hur man tänker. Personligheten beror på arv och miljö. Ett hem kan dock vara en markör på allt detta. Frida svarade på en kommentar som talade om ”Ängsligheten att om man gör som på bloggar och i tidningar så blir det ”rätt”. Ängsliga skapandet av en identitet genom sina ”rätta” möbler. Bloggare som kopierar varandra.” Det kanske känns så opersonligt just för att det man ser bara är tvådimensionellt. En inredningsbild är ofta lite stylad, vare sig den är tagen av ett proffs eller en inredningsintresserad Svensson. Vi ser en kuliss, skalet till det som utgör den fysiska ramen till de liv som uppehåller sig i detta hem. Det som visar vem som bor där på riktigt är ofta bortstädat. Barnens slöjdhantverk, kattens lektorn, högarna med tvätt som ska vikas i ett hem med små barn eller tonåringarnas smutskläder på golvet i sovrummet… Å andra sidan finns det andra hem som på många olika sätt speglar personerna som bor där. Kanske skulle man då kalla dem person-speglande?
Frida lyfte i själva inlägget att inredningsvärlden behöver visa mer mångfald=fler icke-vita personer. Min fråga var kanske om det är mångfald när någon som har en mörkare nyans på huden gör likadana hus, möbler och prylar som alla andra. (Jag upplever att inredningsvärlden är väldigt likriktad, eller snarare har väldigt snäva gränser.) Jag vet så klart inte. Det skulle vara spännande att höra från någon som det rör på riktigt. Det finns många icke-vita representanter i matbloggar och skönhetsbloggar, så varför inte i inredningsbloggar? Själv tror jag att det handlar om att svenskar gillar exotisk mat och att det finns många unga invandrartjejer som är skönhetsintresserade och verkligen duktiga på det. Tänkte att Frida i kraft av den pondus hon numera har i inredningsvärlden skulle kunna göra studiebesök på utbildningar som snurrar runt inredning, design och arkitektur, eller göra ett upprop för att hitta inredningsbloggar drivna av icke-vita personer. Vi får se vad som händer!
I söndags kom grannen förbi för att kolla om vi hade problem med elen. De hade bara två av tre faser som fungerade som de skulle och deras el dras från en elledning som står på vår tomt. Inget var fel hos oss, så i måndags kom det ett par våghalsiga män och inspekterade och fixade en kortslutning. Igår var det dags igen. Den här gången hade frysen också lagt av, så det funkade uppenbarligen stod inte allt rätt till. Stolpklättrarna kom tillbaka och fick sedan hålla på i sex timmar innan allt var som det skulle. Siste man åkte från oss vid 19.45. Lång arbetsdag! Jag fick i alla fall lite spänning i vardagen.
Ungefär samtidigt som elkillen åkte hem såg det ut såhär i vårt kök:
Jag var i Kalmar i tisdags och passade då på att ta en tur runt IKEA eftersom vi behövde ett par Knuff tidskriftssamlare. Här måste jag inflika att jag gick ut med två tidskriftssamlare, en låda med lock i A4-storlek och en badrumsmatta till övervåningen där det inte finns golvvärme. Jag är otroligt nöjd med att faktiskt bara ha köpt det jag behövde. Jag brukar annars ha hopplöst svårt att hantera just IKEA eftersom det finns mängder av ”villhöver-grejer” där. I tre år har vi pratat om att ordna med arbetsbelysning över träbänken. Under alla reor efter jul spanade jag efter något slags belysning, men hade landat i att åka till Byggvårdsbutiken och köpa en skomakarlampa eftersom det skulle vara fint. När jag såg den här lampan på IKEA ändrade jag mig dock. Jag visade bilden för maken och han tog på sig att införskaffa sagda armatur och allt elektriskt som behövdes till. Från väckt tanke till genomfört projekt gick det alltså mindre än ett dygn. Inte dåligt! Och resultatet är kanonbra.
Nu är det en fröjd att arbeta vid den här bänken! Dessutom är ljuset dimbart, vilket ger möjlighet till mysbelysning. Det enda problemet med den här installationen är att det nu syns väldigt tydligt att vår vattenkokare från ICA Maxi lämnar mycket övrigt att önska då det gäller det estetiska. Tyska syrran tycker att jag ska önska mig en bättre i femtioårspresent. Vi får väl se.
När syrran och svågern tog sitt pick och pack och flyttade söderut fick jag ta över en udda pinnstol – precis vad jag letat efter till skrivbordet här i gästskrubben. Jag älskar utsikten härifrån! Eller rättare sagt utsikten man har då man sitter på stolen.
Egentligen spelar det väl ingen roll vad man sitter på, stoppar sina kläder i eller lägger fötterna på? Nja, så lätt är det ju inte. På vissa ställen är man glad över rinnande vatten, hemma hos andra kommer inget in som inte har rätt designer tryckt på beskrivningen.
Jag mår bättre när det är rent och fräscht omkring mig och tycker faktiskt att det är trevligt att saker både har en funktion och ett tilltalande utseende. Vad som är tilltalande är helt subjektivt och det är otroligt roligt att komma hem till människor med helt annan smak än mig själv. Det hände mer ofta då jag bodde i USA, det ska ärligen erkännas. Jag kan uppskatta en stil även om jag inte vill ha det likadant hemma hos mig. Vilket är det vackraste hem du besökt?
Varje år är det likadant. Jag älskar att plocka fram jullådorna, men lika skönt är det att få ner allt i samma lådor i januari igen. Det finns bara ett problem. Jag tycker det blir så fasligt tomt och trist utan juleljusen! Igår blev det en kompromiss. Ljusstakarna och några av stjärnorna togs ner, men stjärnan i allrummet uppe och stjärnorna i köket får hänga med ett tag till.
För några veckor sedan inredde äldsta dottern tomtelandet i en fönstersmyg. Där har det säkert roat en och annan. Jag vet varifrån nästan alla kommer, men några av dem har jag starkare minnen förknippade med. Tomten med äppelfatet fick jag till exempel av min barndomsvän i ett julklappsbyte under Strömsbergstiden, så den har några år på nacken. De vackra handmålade figurerna gav mamma oss i julklapp under några år på 90-talet. Den söta snögubben har min syster pysslat ihop. De fyra barnen med tomteluvor köpte jag själv då jag hade flyttat hemifrån eftersom vi hade likadana hemma. Den lyxiga garntomten fick jag av min faster och så finns det såklart en och annan tomte från barnens julverkstäder i skolan. Mys. Nu har de flyttat ner i lådan igen och har semester till november.
Nä, usch. Tomt. I fönstret står ekollonvasen och väntar på att något av ekollonen jag groddar ska bli redo. Jag är i alla fall fortfarande mycket nöjd med klövertapeten. Nu har den suttit uppe i tre år och jag har inte tröttnat det minsta. Jag läste om vad som kan förväntas av det nya 20-talet i inredningssvängen. Det pratades om att fondväggar är helt ute, att det grå är på utgång och att mönstrade tapeter kanske inte… Ja, du förstår. Idag är inredning något annat än det var förr. Det har blivit ett sätt att uttrycka sin (likasamma, precis som åsiktskorridoren, vi funkar så) individualism, ett sätt att tala om vilket lag man är på. Har man inte ett singelhushåll ska hemmet återspegla personerna som bor där, inte den enda som är inredningsintresserad. Det tror jag är lätt att glömma och kanske även svårt att acceptera för den som har starka åsikter.
Jag kommer ihåg mina vänners diskussion om det tunga, brittiska biblioteksmöblemanget. Den som hade fört det in i boet älskade det, den som inte älskade det ville att det skulle ut. Lösningen blev att det fick bo på ett undanskymt ställe ”så länge”. Eftersom jag själv brytt mig mycket och maken mycket mindre så har vårt hem präglats mycket av min smak. När vi flyttade in här bestämde jag att det fick bli slut på min diktatur. Nu kan jag säga att det mest blivit så att jag kommit med förslag eftersom jag fortfarande är mest intresserad, men pga det nya skiftet har vi hittat några riktigt bra lösningar som maken initierat.
Några bloggar som med all sannolikhet aldrig kommer att sporta några tomteland har du här nedanför. Du kommer däremot att kunna se vackra bilder om du besöker dem. De är inte alltid särskilt hållbara i ett normalt liv, något som är otroligt viktigt för oss dödliga att komma ihåg. Ett hem att trivas i behöver vara estetiskt tilltalande för många av oss, men ännu viktigare är det väl ändå att hemmet går att leva i? Från undanplockade tomtar till djupa inredningstankar, nä, det spretar lite väl mycket. Ha en fin dag!
Det må vara så att det inte finns några småbarn kvar i huset, men jag anser fortfarande att om det är höstlov ingår minst ett pysselprojekt. Eklöven plockades på gårdagens promenad, ströks mellan papper för att slätas ut och fick torka över natten.
I morse strök jag dem igen och plockade ut de löv som inte höll måttet. Jag har en fantastisk skärmaskin som användes för att skära till en tunn kartongcirkel, men det hade gått lika bra att göra en mall med tallrik och tefat för att sedan klippa ut den. Jag använde sedan en gammal hederlig häftapparat för att fästa två löv i taget. Jag måttade och tittade på baksidan innan jag häftade till för att hålla koll på att löven höll rätt avstånd utanför båda kanterna.
Nu hänger en enkel men effektfull krans i köket och gör mig glad. Kanske vill du också göra en? Jag förstår att det kanske inte finns så många lite mer färgmarmorerade höstlöv norröver, men kransen skulle bli fin med helt bruna löv också. Lycka till!
Sedan många år tillbaka, ungefär sedan bloggtidernas begynnelse, följer jag inredningsbloggen Trendenser. Frida Ramstedt som står bakom den var igår i Karlskrona och föreläste. Jag har läst hennes bok Handbok i inredning och styling med stor behållning och kan varmt rekommendera den till alla! Att jag gick igår hade mindre med önskan att bli inspirerad att göra och mer med att jag tyckte att det skulle vara roligt att åtminstone heja på någon vars tankar jag tagit del av under så många år. Hur som helst var tankarna mycket inspirerande! Ibland behöver man bara en spark i baken för att komma igång med något som man har tänkt på länge.
När jag gick fram till Frida för att få boken signerad och hälsa nämnde jag att jag tycker det är konstigt att jag inte lyckats hitta en enda praktisk, snygg och skön hörnsoffa. Soffor har i regel alldeles för låg sitthöjd och de i modernare snitt är dessutom oftast alldeles för djupa medan de som är mer klassiska inte är särskilt sköna. Min drömsoffa är estetiskt tilltalande samtidigt som den bjuder på tvättbar klädsel, har stor komfort, är någorlunda nätt för att passa i vårt lilla vardagsrum och kan hålla i många, många år. Min syster visade mig Norrgavels nya modulsoffa. Jag har förvisso inte provsuttit den, men jag ser att den inte uppfyller mina krav även om den är snygg och säkert mycket hållbar. Deras Modulsoffa 85 har jag provsuttit, men enligt mig är den varken är tillräckligt skön eller snygg (gillar inte armstödens utseende) för att kosta en hel förmögenhet. Jag inser att inflationen har gett oss priser som sticker i ögonen och att priset är motiverat. Man får vad man betalar för! Jag menar dock att jag vill att alla mina önskningar ska uppfyllas om jag ska lägga ut så mycket pengar för en möbel.
På föreläsningen igår frågade Frida hur många i publiken som var helt nöjda med sina hem. Tre personer av 100+ räckte upp handen (en var en äldre dam och de två andra var män). Jag är helt nöjd rent känslomässigt, men jag saknar några garderobsdörrar, lister och annat som ska komma på plats för att huset åtminstone ska vara färdigrenoverat. När det gäller inredningen så tillhör det charmen för någon som är inredningsintresserad att åtminstone förändra små saker. Min mamma låg och planerade stora ommöbleringar i huvudet om nätterna och vi barn fick hjälpa henne att flytta möblerna. Ibland blev det bra, ibland mindre bra. Jag lärde mig mycket om hur viktigt det är att ett hem inte bara är fint, utan också praktiskt, av mammas möbleringsäventyr.
Ju mindre rum man har, desto svårare är det att vara flexibel med inredningen. Hos oss finns det i princip inget utrymme för att flytta möbler just pga huset är så litet, men det är helt okej för mig. Jag älskar vårt hem! Jag älskar känslan då jag stiger in genom ytterdörren, jag älskar lugnet här, hur det luktar och det jag är omgiven av.
Vardagsrummet är svårt att fota. Det är den här soffan, Karlstad från IKEA, som vi gärna skulle byta ut. Den är mycket solblekt och ryggkuddarna är i dåligt skick. Trots det får den vara kvar så länge vi inte har ett bättre alternativ.Badrumsgolvet är så härligt! Jag tröttnar aldrig. Dessutom är det roligt att i princip alla våra gäster kommenterar det, från minisar till jättegamla. Blyglasfönstret som fungerar som insynsskydd fick vi i avskedspresent av våra grannar i Orem. Det föreställer utsikten från vår balkong!
Igår berättade jag för maken att jag under föreläsningen för första gången på länge hade saknat vårt hus i Segeltorp. Inte själva ”hemmet”, utan utrymmet för många gäster och den praktiska husplanen. Här hemma kan vi ta emot 25 gäster, men då måste alla placera ut sig över flera rum och båda våningarna. Känslan blir inte densamma. Jag inser att det är okej att inte ha många gäster hemma under den kallare årstiden och att vi har stora möjligheter att samla många gäster under sommarhalvåret, så detta är ingen existentiell sorg, utan ett i-landsproblem.
Älskade allt med vårt parallellkök efter renoveringen utom träbänken. Bort! Rostfria ytor är min absoluta favorit…
Tyvärr har jag förlorat de andra mäklarbilderna, men såhär såg det ut i vårt stora och praktiska vardagsrum.
Här är hörnet till höger om altandörren på fotot här ovanför. Billy bokhyllor i mitt favoritträslag björk räckte över halva väggen och svalde många av våra böcker. De flesta av dem ligger nu i kartonger på vinden i ladan. Jag älskar att läsa böcker och jag älskar den ombonade känsla de ger ett hem.
Segeltorpshuset i sina 70-talssvarta detaljer som vi tänkte måla under alla de tolv år vi bodde där. Det blev aldrig av, men de nya ägarna målade om på en gång.
Här är matbordet som svalde mååånga gäster. Det var ett gammalt arbetsbord från svärfars gamla arbetsplats som jag målade härligt rött! I övre högra hörnet syns köket.
En av få sparade inspirationsbilder innan Pinterest fanns. Jag känner: ”fint, men funkar ju inte med mina älskade syskonbarn”.
Efter föreläsningen bestämde jag mig för att verkligen ta tag i de sista ljuskällorna som saknas. Vi behöver läslampa (spot) till hörnsoffan, fönsterlampor i köket också då det inte är advent/jul och flera läslampor till övervåningen. Det ska bli roligt att fixa! Har du några roliga inredningsplaner på gång?
