28 apr

Kroppskännedom.

Jag sitter här med ett svullet ögonlock och oroar mig över att jag återigen fått en vagel som leder till ett basaliom. Kanske är det inte alls så, jag är förkyld och mest troligt är att det bara är en vanlig ögoninflammation. Är det ett nytt basaliom så får jag ta det då.

Igår lyftes skillnaden mellan att ha hälsoångest och koll på kroppen i diskussionen med en släkting. Skillnaden är milsvid. Med hälsoångest är varje uppmärksammad abnormitet cancer, MS eller kanske demens. En person med hälsoångest kan många gånger inte undersöka sina bröst för att hålla koll på eventuella knölar utan att hitta en cysta eller förstorad lymfa p.g.a. en infektion i kroppen och se sig själv liggandes på ett operationsbord med dödsångest. För mig som har gått några rundor mot livet eller sett nära och kära göra detsamma gäller det att se på kroppen för vad den är: en makalös maskin som inte håller för evigt. Den behöver god omvårdnad, rätt drivmedel, service och reparationer när man hittar något som inte riktigt funkar som det ska. Dessutom är det onödigt att köra gasen i botten om och om igen. Man vill liksom inte att motorn ska skära.

Hur kan man ge sin kropp en bättre chans till välmående och hälsa? Alla standardsvar i världen är verkningslösa om man inte tar dem till sitt hjärta. Jag tror att en av de viktigaste gåvor vi kan ge oss själva är att bli vänner med våra egna kroppar trots alla utmaningar de ger oss. Lymfmassagen ger mig en stund i kontakt med den kropp som gett mig så mycket huvudbry genom åren. Att känna ”sockerdrickan” dra igång i mig är en härlig känsla, min kropp och mitt sinne arbetar tillsammans och jag mår bra av att veta att mitt rengöringssystem funkar. Samma sak med promenaderna i våra vackra omgivningar. Jag hittar inte riktigt min plats i gymmet, men under sommarhalvåret jobbar jag så hårt i trädgården att musklerna får sitt ändå.

Att ha koll på sin kropp är viktigt. Lär dig hur den funkar, hur den ser ut och hur den känns. Var uppmärksam på förändringar. Ta foton på födelsemärken om du tycker de börjar växa, klia eller de plötsligt blir såriga. Hud är duktiga på att tala om ifall det är något som ska åtgärdas. Ge dina bröst en klämomgång i duschen med regelbundenhet. Gå på de undersökningar som du får kallelse till, kolla tänderna och var uppmärksam på om du blir onaturligt trött eller urin och avföring uppvisar stora förändringar. Allt det här låter för vissa jättejobbigt, men jag lovar att om du övar försiktigt kan du se kroppen för vad den är. Ett fordon som behöver tas omhand. Börjar det hacka kan det går över av sig självt eller försvinna med lätta åtgärder (förkylning, nageltrång, kristallsjukan och liknande). Ibland behöver vi dock tillgång till en duktig mekaniker. Jag har insett att mitt fordon kom med vissa inbyggda svagheter, men är tacksam över den service och de åtgärder som sjukvården har hjälpt mig med så här långt. Ta hand om dig, hör du! Det är du värd.

6 thoughts on “Kroppskännedom.

  1. Det är otroligt vanligt att människor somatiserar och ”känner efter” in i absurdum. Eller springer hos läkaren för allt och ingenting. Jag vill absolut inte skuldsätta dem som lider av hypokondri, även om det också då är bra att prata om saker med deras rätta namn. Men jag tror att många av dessa människor inte ens lider av hypokondri utan av brist på kroppskännedom och kunskap om kroppen. Jag hade önskat att det hade undervisats mera om detta i skolan! T ex om ”småkrämpor”. Också kan det vara helt enkelt en ovana (inlärt hemifrån?) att koppla alla känslor och förnimmelser till kroppen. Vi borde vara tacksamma över våra friska och välfungerande kroppar och inte ständigt gnälla på dem tycker jag. Det finns alltid dem som har det värre…

    • Jag upplever att åtminstone fler (återigen) börjar koppla ihop hjärnan med resten av kroppen och får förståelse för att dessa är en enhet. Den bästa mentala hälsoåtgärden är (enligt mig) att lära sig självreglera, trösta, peppa och lugna sig själv. Samma med kroppen – gör det lite ont är det ingen fara och livet kan fortgå, håller det i sig behöver man avlasta, vila eller kanske träna upp.

      Att man kopplar känslor till kroppen tror jag också beror på att man inte förstår att allt hör samman, eller att vår nutid fokuserar så extremt på utseende och ungdomlighet. Hur tänker du om det?

  2. Klientelet i en hälsocentral eller sjukhus är brett! Utbildingsnivån och medvetenheten skiftar stort. Svårt att säga vad som gäller för var och en. Det har inte heller med utbildningsnivå att göra, upplever jag. Jag har träffat många hysteriska skogshuggare, medans är överintelligent högt utbildad nörd kan vara ”vettig” eller vice versa. Jag tänker att mycket lärs ut hemma. Sättet hur man förhåller sig till och tolkar kroppen. Det blir helt omedvetet sedan.

    • Intressant observation! Tänker att det både är arv och miljö då personer med mer ångestbenägen personlighet säkert blir lite mer oroliga föräldrar. Då blir det dubbelt upp.

  3. Men det konstiga är att alla inte förlägger ångesten just i kroppen, även om det är vanligt projektionsställe. Och så länge det handlar om ren okunskap är det iaf synd att ha hälsoångest i onödan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *