13 maj

Storm i växthuset och frön i backen.

Alltså, idag vill jag bara tala om att det kostar på ibland om man är planttant och bor i ett sådant blåshål som vi gör. Jag hade haft en fin dag på alla sätt och vis och hade satt mig i bilen för att köra in till stan då jag fick syn på rena kaoset… Vi har ett nytt växthus av enkel modell, men åtminstone lite större än det förra från Lidl. För ett tag sedan täckte jag insidan med fiberduk för att följa Farbror Gröns tillvägagångssätt för att avhärda plantorna och det har funkat utmärkt fram tills igår. Då bestämde sig vinden för att utmana växthuset så till den milda grad att plantorna puttats ner från hyllorna av blåsten och hamnat huller om buller på och under varandra. Jag grät då jag krälade omkring i min akuta räddningssituation, men försökte lugnas av maken som tröstade med att det kunde ha rört sig om något mycket värre. (Nej, detta var inte ett sådant tillfälle då kameran åkte fram. Inte en bild jag vill minnas heller.) Idag har jag inte vågat gå ut för att se om plantorna har hämtat sig eller ej. Jag kommer dock att behöva vattna lite senare, så det är väl bara att bita i det sura äpplet… Håll tummarna för mig! Eller för plantorna i alla fall, framför allt var det tomaterna som råkade illa ut och dessutom tappade sina skyltar med namn. Tur att det finns tomatplantor att köpa om det skulle skita sig alldeles.

Något roligare känns det ju att alla blomfröer är i jorden. Jag hade mängder av påsar efter att ha gjort min inventering. De egeninsamlade fröerna har jag redan satt på andra ställen i trädgården. I perennrabatten har jag kompletterat med slingerkrasse och solrosor i bakkant. Alla fröer i framkant på detta foto hamnade vid stenmuren där vi anlade ettårsrabatt redan första året vi bodde här. Gräset behöver tas omhand på ett mer effektivt sätt, det har bara fått härja fritt. Maken körde i alla fall upp svålen med jordfräs och jag satte fröerna där och vattnade igenom ordentligt. Problemet är att jag gärna vill att den här rabatten sköter sig själv, men den kommer ju att kräva vattning varje dag tills fröerna tagit sig om några veckor. Det får helt enkelt lösa sig!

Så här långt har den uppstammade Dr Westerlund från Vajlan kommit. Den behöver snart ännu en toppning och så småningom en större kruka. Jag vågar dock inte riktigt än eftersom det var det förfarandet som knäckte mitt förra projekt. Pelargoner har känsliga rotsystem som inte gillar att få det blött om fötterna, särskilt inte innan de etablerat sig ordentligt. Efter gårdagens påminnelse om hur viktigt det är att komma ihåg att naturen tar sin plats ska jag försöka att släppa oron. Jag vet ju att det mesta blir bra. Det andra kan man lätt lägga till erfarenhetsbanken och det finns oftast nya fröer, nya skott, nya avläggare att testa på. Nu är det dags för helg och det blir kanske inte så mycket tid över till trädgårdsprojekt för mig. Vi får se! Orgelhelg innebär potentiellt fantastiska konserter med duktiga organister i Karlskronas olika kyrkor, men vi i Motettkören ska också sjunga på ”festmässa” på söndag. Tonåringen i familjen ska flyga på utflykt med sin förra värdfamilj och maken ska påbörja ett önskeprojekt till mig (eller till oss, men jag har kommit på det). Hoppas att du får en fin helg!

19 sep

Självhushållning av fröer.

Fröer är ett spännande ämne. Jag älskar att bläddra i Impectas katalog. Det ger samma härliga känsla som att bläddra i Ellos och Haléns kataloger på den tid det begav sig. För att inte tala om de amerikanska tegelstenar som min mamma då och då fick tillgång till! Wow. Du som vet, du vet. Doften, de glansiga sidorna, de fula kläderna och drömplaggen som du bara måste ha. Känslan av att verkligen förstå vad som var ”säsongens mode” och ojas eller glädjas åt hur det nu var. Men nu handlar inte detta inlägg om klädkatalogsnostalgi, utan om fröer!

Jag har alltid ambitionen att ta vara på både naturens och trädgårdens fröjder, men har ofta haft högre ambitioner än jag lyckats leva upp till. Jag har helt enkelt varit en av alla O:s svenska ”katastrooooof-vänner”, alla som vet att det finns mängder av gåvor omkring oss, men som inte tar tillvara på dem. Sedan vi flyttade till Orem har jag blivit bättre på det. I Utah hade jag många äldre förebilder som var fantastiskt duktiga på att ta tillvara också på sådant som inte är sött. Det är underbart gott med flädersaft, men särskilt nyttigt är det inte. Björnbärssylt är delikat, men den tillför också mer socker än ger alla de fördelar som björnbären i sin rena form bjuder på. Jag har helt enkelt fått omvärdera hur vi bäst kan sprida ut allt det nyttiga över året utan att nödvändigtvis blanda i så mycket socker överallt. I samband med detta har jag också blivit mer försiktig med hur jag hushållar med andra resurser. I år har det så äntligen blivit dags att ta tillvara på fröerna i vår egen trädgård.

Fröer är magiska. De är små och oansenliga, men rymmer svar på gåtor om vad själva livet egentligen innebär. Under okontrollerade former kan det bli lite hur-som-haver. Jag inser det, men är beredd på att ta konsekvenserna. När man plockar sina egna fröer finns det ingen ”garanterad grobarhet”. Man har ingen aning om vilka färger eller former som dyker upp. Ja, eller aning har man väl, men rosa kan bli lila och dubbel kan bli enkel. Långa eller korta? Vet inte. Det är ungefär precis som när man väntar barn. Det är så spännande att fundera på vilka olika egenskap den lilla ska få, men när hen ploppar ut är hen sin helt egen. Har kanske fångat upp en egenhet från farmors syster eller morbror Bertil som inte någon av föräldrarna vet hur man ska kontrollera. och kan ha helt andra behov än vare sig mamma eller pappa. Men det är ju också det som är så spännande!

I år sparar jag ett gäng olika tomatfröer. Min kompis har tipsat om att smeta ut fröerna i ett riktigt moget, fint exemplar av önskad tomat på en bit hushållspapper. Låt torka och slipp köpa dyra fröer. Jag har också samlat fröer från ringblomma, brudslöja, luktärt och stockros. Förhoppningsvis blir det lite rudbeckia, lejongap och solros också innan det är dags att vintervila. Syrran skickade en massa aklejafröer från Skottland! Och fortfarande växer de där som jag trodde var squash, men som verkar vara gröna pumpor. Alltså, jag satte bara squash och gula ”Halloween-pumpor”, men det som kommer liknar verkligen inget av dessa två alternativ. Fortsätter de växa utan att bli uppätna ska jag spara fröer från dem också. Grönsaksfröer tänker jag köpa, liksom sättpotatis. Jag är inte riktigt mogen för att hantera eventuella sjukdomar som följer med eller att få fröer som gör lite som de vill. Det har jag nog med på andra plan i livet, hehe.