Ibland är det så vackert så det gör ont. Jag passar på att njuta då det är det här det gör ont av. Sommaren känns oändligt lång, ljuset väcker mig om morgnarna, myggbetten kliar och rent mentalt har jag tagit årets första dopp. Om några månader kommer den här dagen att ligga inbäddad, inte i glömska, utan i kärlek. Jag tackar min familj, vädrets makter, kortison och Gud. Snart har vi en vägg i övre hallen och nu ska jag svänga ihop en matjestårta. Sämre kan man ha det.
Sommarsolstånd. I år är det dags den 21 juni, alltså på onsdag. Många svenskar firar midsommar med liv och lust, men det där att dagarna blir kortare och kortare från denna tidpunkt är det inte lika många som gläds över.
Jag fascinerades av nätterna som aldrig blev riktigt mörka i Umeå då vi var uppe till lillasysters examen. Det är en sak att höra om detta fenomen, något helt annat att uppleva det. Vi satt uppe och pratade tills alldeles för sent varje kväll då det aldrig blev riktigt mörkt och jag kan tänka mig hur effekten blir rakt motsatt om vintrarna. Hur orkar ens folk stiga upp och leva ett normalt liv om det aldrig blir ljust? Phu. Det är bäst att jag håller mig kvar i vårt sydöstra lilla hörn av Svea rike. Kanske har åldern ställt till det så jag numera knappt ens klarar Stockholm om vintern…
Det vackra eftermiddagsljuset fångat på snedtaket i allrummet ovanför trappan som nu är färdigt. Brorsan bad oss häromdagen att titta ut tapeter. Jag hade trott det skulle målas vitt överallt där uppe, så nu får jag tänka om lite. Hm…
Lille lillebroren, som själv håller på att renovera ett vackert putsat hus utanför Malmö, är på besök med sin dotter. Idag tog de med sig mamma och kom på middag och stannade sedan i några timmar. Med detta fanns det då ett par extra hjälpande händer till snedtaket ”på andra sidan”. Jag är så tacksam över varje framsteg i denna renovering som mer och mer gör att detta hus känns som hemma…
Något som spär på hemtrevligheten är det lilla trädgårdslandet som maken och dottern jobbat hårt med. Vi har nu några påsar förvälld spenat i frysen för kommande smaksensationer. Mycket jobb blir det för någon som jag som förut bara halvhjärtat gjort det jobb som frågats efter i grönsakslandet. Jag bemödade mig aldrig om att faktiskt ta del av all kunskap Far satt inne med… Jag skyller bara på mig själv och inser att om jag vill kunna något om detta är det bara att googla, läsa böcker och fråga kunniga experter (som faster M) om råd. Dagens middag var i alla fall kryddad med färsk oregano, jamaicansk salvia och rosmarin som vuxit utanför köket, men vi hoppas att så småningom få smaka både potatis, morötter och lök som vi själva odlat.
Trettio riksdaler kostade denna underbara bukett vid Brofästet. Jag kan säga att det inte är mycket bevänt med våra egna blomsterland så här långt, men det kanske tar sig? Vi kan säkert plocka ihop lite vilda minibuketter om bara en månad eller så… Jag har sett en ensam gul ranunkel leta sig upp ur en rätt vissen bladrosett och både gladiolus och dahlior har kommit upp även om de inte har hunnit så långt efter den evighetslånga, blöta och väldigt kalla våren. Nåja. Nu växer det rejält och mycket är rörigt då åkern som plöjdes upp i våras till hundra procent beboddes av kirskål, tistel, groblad, nässlor innan vi kom och försökte tämja eländet. Jag hoppas att hela familjen drabbas av att helt plötsligt besitta en enorm artkunskap. Det ska bli intressant att se huruvida den önskningen slår in. Peace.
Vi är mitt uppe i det som för mig alltid känns som årets mest hetsiga tid. Skolavslutningstider=scheman som tidsmässigt är omöjliga att få ihop. Man ska sätta betyg, vara ledig på alla möjliga och omöjliga dagar, ha skolavslutning, fira studenter, gå på bröllop, förbereda midsommarfirande, kämpa emot sega försommarförkylningar, vara i toppform inför sommarens alla fester, spika semestern, njuta av solen så fort den visar sig, odla, rensa, äta goda primörer… Ja, alltså, det mesta är ju roliga grejer, men tidsmässigt kan det vara väldigt klurigt att få ihop det!
För att inte krascha precis innan semestern är det bra att ha diverse energigivande punkter på dagordningen. Jag gillar till exempel att alltid ha vilda blombuketter på bordet för att få in naturen. Promenader i alla dess former är den ”motion” som fungerar absolut bäst för mig och kan jag kombinera promenaderna med lite floristaktiviteter är det riktigt toppen. God mat är inte heller dum. Idag blev det till exempel spenatsallad av egenhändigt odlad och plockad spenat. Har du något smarrigt spenatrecept du vill dela med dig av blir jag jätteglad, för det blir en del i vårt land i år kan jag tala om! (Stort tack till maken och yngsta dottern som har jobbat på riktigt duktigt.)
Genom att hålla ögonen öppna för allt vackert som finns i vår värld går det också att tanka energi. Jag saktar gärna ner då jag ser ovanligt vackra skapelser, vare sig det gäller arkitektur, reklam, människor av alla de slag eller naturens under. Jag är även läsfantast och har varit så sedan tidig ålder. Dessvärre har jag varken haft lust eller kraft att läsa särskilt mycket de senaste åren. Jag hittade under senaste flytten från mina föräldrar hit till vårt hus ett gäng pocketböcker som jag fick av svärmor för flera år sedan. Sagda hög har jag varit beredd att läsa under minst två somrar, men nu ska det väl ändå bli av?! Jag får kanske planera in lästid på något slags minutschema. ”Pocketstund i hängmattan” låter onekligen trevligt. Det är bäst att jag genast går ner och försöker bestämma vilken bok som får börja göra mig sällskap då jag haft min sista arbetsdag på onsdag…
Svenska Kammarkören i Trefaldighetskyrkan. Magiskt vackert. Vilka musiker!
Lika magiskt vackert, men för ögonen, blev det när vi stannade till i Bredavik för att grilla lite kvällsmat. Sommarvibbar. Det är sådana dagar det känns extra fint att bo i Sverige!
Tidigare i kväll gick maken, äldsta dottern och jag en promenad ut till havet från huset som blir vårt hem framåt vintern. För mig har alltid Sturkö varit Bredavik, havsutsikt mot Karlskrona och trakterna däromkring. Nu kommer vi att hamna cirka en halvmil mot öns södra sida en bit från havet. Trots att det finns bebyggelse på två sidor av huset är det så lummigt att man känner sig helt ifred, något som jag tycker är jätteskönt. Vandringsled och cykelled går några hundra meter från huset och man tar sig snabbt till Uttorps naturreservat om man känner sig hågad.
Så här vackert kan man ha det i Sverige en höstkall sensommardag…
I en och en halv månad har jag inte haft någon dator. Det tillhör knappast några djupt mänskliga behov att ha tillgång till en sådan, men 2016 är en dator ett viktigt arbetsredskap för rätt många av oss människor. Telefonen är nog så praktisk, men det är min stationära dator jag ser som min bästa omänskliga hjälpreda. Utan wifi är det inte helt okomplicerat att sköta mycket av det som åtminstone jag använder datorn till och vi har inget sådant här på sommarstället än. Jag har dock en känsla av att vi snart får se ordningen helt återställd då det gäller det tekniska, så under tiden är det bara att gilla läget!
Just nu längtar jag mest efter att få uppladdningen av bilderna från kameran att fungera så jag kan titta igenom dem ordentligt. De flesta av de 1500 bilderna har äldsta dottern tagit, men det blir fortfarande många hundra kvar till mig. Tjolahopp!
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
Du nalkas ljuva sommar
då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
Sig solens strålar närma
och allt blir återfött
Det finns hopp. Jag är så tacksam över det! Jag hoppas att du får en fin helg. Själv ska jag slåss om störst antal steg med mina Weekend Warriors, men får nog försöka få in så många steg som möjligt i morgon så jag slipper ge mig ut i söndagens oväder.
Äldsta dottern ska gå på Senior Prom i morgon. Hennes klänning är en dröm! Jag hoppas att hela dagen med gruppdate och djurpark och middag och dans blir sådär fantastisk som den bara kan. Kanske får jag ta lite senior-foton på henne någon dag… I kväll ska jag åka ner till Utah Lake med min väninna och hennes son för just en sådan fotosession. Kanske hade han hellre använt sig av dotterns kompis som är proffsfotograf så ung han är. Kolla på hans foton här. Spännande att en del bara ”har det”, eller vad tycker du? Ska jag fråga honom vilken kamera han har, haha? (Härom veckan var det en granne som sa till mig att han tycker att jag tar så vackra foton för att sedan fråga vad för något slags kamera jag använder. Jodå.)
Idag klippte jag gräset, eller maskrosorna, och var tvungen att ta en dusch efteråt eftersom jag var helt genomsvettig. I går natt var det nästan frysgrader i rummet då vi ligger med öppet fönster. På fredag ska vi få 27° varmt och på lördag ska det bli åskoväder. På spisen står just nu stora, superfina kronärtskockor och kokar till middagen. Snön ligger fortfarande vit på Timpanogos. Äppelblom, hägg och syren blommar tillsammans i en himmelsk doftsymfoni. Vinterkängorna står sida vid sida med flipflops. Viss förvirring har uppstått, men jag hoppas att kryddkrukan med gräslöken som kommit upp sedan förra året och den nya basilikan och rosmarinen kommer att klara sig bra från sniglar, köld, torka, övervattning och andra dumheter. Vi vill ju trots allt bara äta lite gott.
Idag var dottern hos tandregleringen för att kontrollera att allt såg bra ut innan de tar bort tandställningen den 10 maj. S ser fram emot detta med hela sitt hjärta! Hon har varit så duktig att sköta sin tandställning och alla gummiband och instruktioner och hennes mun ser helt annorlunda ut idag än då de satte in rälsen i september 2014.
Jag passade på att ta en snabb promenad i området vi var i och kikade in på minigolfen för att se om de öppnat än. Jag behövde inte ens gå hela vägen till entrén för att dra slutsatsen att vi nog får vänta lite till:
Det verkar som att rådjuren har festat loss ordentligt på flera av banornas fuskgräs. Där ser man hur olika vi är då det gäller toalettpreferenser och annat viktigt, som att tulpaner har ett estetiskt värde antingen inne eller ute och att de alltså inte ingår i kostcirkeln. Jag tror inte de gillar syrener dock, för de stod i full prakt och såg alldeles fantastiska ut och inte som att någon hade använt dem i matlagningen.
Hur långt har våren kommit där du bor?
