Jag kunde inte hålla mig…
I morgon har vi Thanksgivingförberedelser hela dagen, på torsdag kommer våra vänner hit för att fira ordentligt med kalkon och en massa annan mat, på fredag ska jag ta sovmorgon och förbereda pepparkaksdeg, julpyssel och städa och på lördag kommer några grannfamiljer över för att jula tillsammans med oss. När skulle jag hinna baka saffransbröd om inte idag? Och varför inte svulla ordentligt när man ändå håller på?
Jag och äldsta dottern degade, knådade och formade och snart hade vi ett gäng alldeles perfekta lussekatter. Vi spelade Dam med sonen och maken och var tvungen att dränka våra sorger i nybakat och julmust. Alla mådde bra i kväll, men i morgon vet jag minst två som kommer att må ruskigt dåligt. Vissa offer får man göra i saffranets namn! Jag skäms bara lite för att jag inte höll ut till helgen innan jag fick upp julkransen på ytterdörren, men annars njuter jag mest. Det här är verkligen min favorittid på året.
För övrigt har jag en svägerska som jag hade velat ha bakandes här under hela december. Nu får jag njuta av hennes bullar på ett vackert kort istället, men det är okej. Jag lär ju inte gå upp i vikt av pappersbullar och inte får jag ont i magen av dem heller! (Kära paleofrukost, jag återkommer i morgon bitti.)
Och så här svensk-amerikansk ser vår ytterdörr ut nu. Kransen köptes på Costco för en hundring. Då ingick de tre kottarna och de tre kvistarna med fuskbär i rött. Jag får ta en närbild så du kan se hur fin kransen egentligen är.
(Sådana här foton får mig att verkligen önska mig ett nytt objektiv till kameran. Jag är lite trött på fisheye-effekt på så många av mina foton! Jag vet, jag vet. Världsliga problem.)