Salt Lake City

06 dec

5 december.

A Christmas Carol för en, Adobe Tech for girls för en annan, PT-träning med en tredje och en fjärde. Den femte lullade mest omkring bland tvätt, ansiktsmasker och Anna Mannheimers pepparkaksdeg innan alla samlades i garaget för vidare färd mot Provo och Covey Art Center.

Vi körde en favorit i repris – BYU Vocal Points vinterkonsert. Den var för övrigt ännu bättre än förra året och vi uppskattade showen som de förberett. Som extra bonus var One Voice Children’s Choir med och sjöng flera nummer, både själva och tillsammans med Vocalpoint. Det här var nog det gemensamma favoritnumret.

Efter konserten lämnade vi sonen hemma och åkte vidare till Baptistkyrkan inne i Salt Lake City för att njuta av årets lussetåg. Vi fick vara med och sjunga församlingssång tillsammans med en riktigt pampig kyrkorgel: Var hälsad sköna morgonstund, Bereden väg för Herran och Det är en ros utsprungen. Rysvarning på det… Vivianne som har hand om programmet har en music major från BYU med orgel som sitt huvudinstrument.

Mitt under Luciakröningen av de fem luciorna (du vet amerikaner, de måste göra allt större och pampigare) drog vi vidare till dagens sista aktivitet, Christkindlmarkt. Där träffade vi gamla Philadelphiavänner, åt Bratwurst och Sauerkraut och tittade på en massa fint hantverk. Toppen! Vi har försökt komma iväg på den här marknaden i tre år, så det kändes fint att det faktiskt var bra när det väl blev av.

I morgon blir det körsång inför juluppträdandet. Det känns som alldeles tillräckligt med aktivitet för en dag!

24 okt

Witches night out.

Min väninna och hennes utbytesstudent från Ecuador tog med mig och tjejerna på en riktig häxfest i kväll. Jag kommer nog aldrig att kunna ta till mig Halloween helt och fullt, men den här kvällen var riktigt rolig. Det var utomhusdisco med så många häxor som jag aldrig sett på samma ställe förut och jag tyckte att det var väldigt roligt att bara titta på alla fantastiska utstyrslar! Förutom själva festligheterna bjöd butikerna i Gardner Village på finfina rabatter och lite extra roliga erbjudanden. Jag frestas sällan i butiker (nej, det är inte så särskilt roligt att shoppa), men i kväll hittade jag många saker som hade gjort vårt hem ännu lite trevligare. Ja, alltså, jag köpte inte det antika skåpet för $899 och inte lapptäcket för i runda slängar $200, men jag kände helt klart hederligt gammalt habegär pocka på. (Jag höll också på att köpa en Hummelfigur med många år på nacken till min kompis C, men en flisa hade gått och för det hade jag velat få den lite billigare. Det är ju annars kul när man hittar fynd som de lokala förmågorna inte ser värdet i. Synd att det inte händer mer ofta!)

Ps: Jag får en massa frågor om vad som egentligen håller på att hända i Sverige av mina amerikanska kompisar. Tydligen lägger nyhetsstationerna mycket tid på diskussioner om flyktingsituationen, svärdmördaren och lite annat smått och gott som händer i Swiiiiden. C frågade i kväll om släktingar och vänner såg fram emot ett ännu större skattetryck med tanke på hur det redan ser ut i Sverige. Jag sa att svenskar älskar att betala skatt och att vi i likhet med USA har en skattkista som funkar som pojken med guldbyxornas fickor – det är bara att plocka mer när man behöver. Då tittade hon på mig som att jag vore galen. Mitt allvarliga svar var att jag inte har en aning om vad som håller på att hända men att Sverige kommer att få uppleva stora förändringar på många olika plan under de närmaste åren. Vad tror du?

10 mar

Salt Lake City tur & retur.

E fick jättejobbiga hudutslag precis innan jag och S åkte till Sverige. Det visade sig att de spred sig med rakethastighet och hon fick uppsöka läkare för att dels stoppa reaktionen med en spruta och dels försöka komma på vad det var som hade hänt. Det började som en liten röd fläck under armen och verkade vara överkänslighet mot deon hon använde.

Sprutan hon fick för några veckor tog bort det värsta, men det har fortsatt klia jättemycket över hela kroppen även om de största röda fläckarna har bleknat. Idag fick hon besöka en riktig hudspecialist inne i Salt Lake City. Det var en upplevelse! Sköterskan som tog emot oss var jättetrevlig, men läkaren var totalt asocial. Hon var dock otroligt bra på att ställa diagnos. Frågade de rätta frågorna, tittade, klämde, vred och hummade. Efter en kort stund sa hon att det var eksem som med all säkerhet hade triggats av deon för att sedan spridas vidare av kroppens eget immunförsvar. (Det var ju också ett försvar… Verkar ungefär lika stabilt som den svenska militären.) E fick en specialsalva som ska strykas på de aktiva eksemen tills de upphör och lyckas hon undvika ämnet som drog igång det hela ska det nog lösa sig.

Vad vill jag säga med denna historia? Var försiktig med vilka antisvettprodukter du använder! De har så många konstiga och starka kemikalier i dem nu för tiden och jag tror inte att de precis bidrar positivt till vår hälsa i längden.

Barnsjukhuset inne i SLC var hur fräscht som helst! Miljön var väldigt inbjudande, lugn och stressdämpande. Jag kan tänka mig att det betyder mycket särskilt när man måste tillbringa mycket tid på ett sådant ställe på grund av olyckliga omständigheter. Dessutom var utsikten över University of Utah och själva stadskärnan imponerande även om min telefonkamera kanske inte kan ge den rättvisa.

Jag och maken gick på skolkonsert i kväll för att njuta Timpview High Schools körmusik. E tycker fortfarande att det är jobbigt att kören känns så ”o-proffsig” mot vad hon var van vid i gamla skolan. Körledaren har ett lite svajigt material att jobba med, men hans urval av musik tycker jag både är mångsidigt och trevligt att lyssna till. Dessutom är det roligt att det är elever som sköter allt pianokompande. De flesta är verkligen duktiga.

Resten av kvällen har lyst av flitens lampa. Herrarna programmerar med schvung och det verkar gå jättebra för dem. Tjejerna virkar fortfarande mycket och jag knegar vidare med sjalen till mamma som kanske blir färdig lagom tills det blir kallt igen. Å andra sidan upphör den svenska sommaren aldrig att överraska och kanske blir det en och annan sval sommarnatt då en mjuk, lätt och varm sjal kan komma till användning.

18 jan

Gråt utan tandagnisslan.

Jag började lipa bara för att de stämde instrumenten i orkestern och jag inte ”fick” vara med. Jo, och senare då de bara spelade så vackert så jag inte kunde låta bli. Jag fortsatte fast min dotter petade mig i sidan med armbågen. Det mest pinsamma? Det var att jag grät när de spelade ”Do you want to build a snowman” i ett så fint arrangemang av de bästa Frozenlåtarna.

Salt Lake Symphony är en hobbyorkester som består av härliga musiker som bara råkar ha andra dagjobb som advokater, lärare, tandsköterskor, skoladministratörer och annat… Vår vän M sitter bland förstafiolerna och skickar alltid ut erbjudanden om att kunna köpa billigare biljetter till symfonins olika konserter och idag fick vi äntligen till det. Jag och döttrarna gjorde lördagen till en tjejdag och hann både vara kulturella, äta lunch i köpcentret City Creek och shoppa lite. Vi konstaterade att University of Utahs campus är bra mycket vackrare än BYUs. Det där med arkitektur, alltså. Jag dissar inte allt modernt, men i en betongdjungel (läs BYU) är det lätt att känna sig lite smådeppig. Det roligaste är att arkitekturhögskolan i Stockholm (KTH) ser ut så här (bild från Wikipedia):

Jag önskar det var ett skämt, men det är det inte.

Nåja. Tillbaka till dagens fynd. Titta! De här söta gosedjuren från Jellycat ($6,50/st istället för $25) fick följa med hem till vår presentlåda:

Sigikid gör fortfarande mina favoriter, men visst är de här söta?

Våra näsor avslöjade att Lush måste finnas bland affärerna i City Creek. Efter en halv minuts detektivarbete kunde vi konstatera att så var fallet. De härliga badbomberna och badbubblet vi brukade unna oss då och då vid Stockholmsbesök då vi fortfarande var förortsbor visade sig nu tillhöra överdrivet dyra lyxprodukter. En badbomb för 20 kronor går att motivera, men att betala över femtio kronor känns inte fullt lika roligt. Nästa gång jag är på Stockholms Central, då vet jag vad jag ska göra!

Kvällen avslutades med ny hårfärg på äldsta dottern (nu längtar jag efter att färga håret rött igen efter många bruna och gråbruna år) och Montaignekväll hos grannarna. I kväll diskuterades jämlikhet, att döma andra och vad man eventuellt kan vinna på att göra det eller tvärtom. Lite visare än i går tar jag mig nu till sängen alldeles för sent. En vacker dag ska jag återvinna förmågan att lägga mig i tid om kvällarna.

Ps: Mamma blir långsamt bättre. <3

28 dec

Dessa lata mellandagar.

Vad skulle man göra utan mellandagar? Dessa lata stunder mitt i den mörka vintern känns som ett depåstopp med gratis påfyllning av både det ena och det andra inför några tuffa vintermånader till. Maken gick till jobbet ruskigt tidigt i går morse för att kunna sluta lite tidigare. Det var han och en till på jobbet, så han fick massor gjort. Han berättade att han inte hade insett hur mycket marknadsföringstjejerna låter förrän han fick sitta och jobba utan deras tjatter. 😀

Det är många vi saknar här borta, men vi har faktiskt turen att ha min moster och morbror här liksom några av mina kusiner och några släktingar till. I går var vi bjudna hem till moster och morbror för att slappa lite och prata mycket. Jag höll på att slå avigt då jag såg godisbordet och då hade mina kusiner och deras familjer ändå betat av en hel del på julafton och juldagen. Hjälp!

Dessa två har alltid väldigt mycket att prata om.

En av kusinerna kom också och hälsade på tillsammans med make och tre barn. Allas vår sötnos, lille ”Chubby Bubba”, fortsatte att erövra kvinnohjärtan precis som vanligt. Han är så gullig!

På väg hem åkte vi in till Temple Square och visade min svägerska runt lite då det var väldigt länge sedan hon var där senast då det var julpyntat. Jag är glad att jag följde med. Det var inte alls lika mycket folk som innan jul så nu fanns det mer utrymme för oss alla att ta in allt det vackra.

Maken har inte lyssnat på svärmor som säger att man alltid ska ha varma kläder med sig i bilden för oförutsedda händelser. Därmed fick han gå omkring inne i SLC med en gammal gardinlängd/filt som sjal. Vad gör man inte för att slippa frysa?

18 dec

Salt Lake City by night.

Jag älskar Stockholm. Vissa delar av Stockholm, vid vissa tider och vid vissa väder. Salt Lake City har jag inte precis lärt mig uppskatta, men det finns en tid på året då denna lilla stad piskar rumpan på sin svenska syster. Under december blinkar det på Temple Square så till den milda grad att miljökämparna gråter och de ljusdepraverade jublar. Det här bygget som tog fyrtio år att bygga klart gör sig verkligen i julbelysning vare sig det ligger snö på marken eller ej.

08 dec

Andra adventsrapport.

Hm. Det där med att kolla datum och så där riktigt innan man gör något… I veckan som gick upptäckte dottern att de skulle ha den tyska julmarknaden som vi så snöpligt missade förra året den här helgen. Vi planerade att åka in till Salt Lake City efter makens jobb i fredags, men fick ändra det eftersom vi hade glömt att den kvällen var vikt åt pepparkakshusbak. Jag kom på den utmärkta idén att vi skulle ta det på söndagen istället eftersom vi ändå skulle in till SLC och titta på Music and the Spoken Word. Nu hade detta varit en fin lösning om det inte hade varit så att det inte var någon julmarknad i går. Den höll bara på torsdag-lördag, men jag hade missuppfattat slutdatumet. Vad kan jag säga? Vi hade redan åkt in till stan och hunnit lyssna på vacker julmusik, så helt förstörd var inte tiden. Vi fick dessutom några söta foton på yngsta dottern med oss hem.

Framåt kvällen kändes det bättre igen. Vi var hembjudna till våra ”spelgrannar” som vi kör en omgång Sequence med då och då. Jag rekommenderar det här spelet som passar bra för lite äldre barn och vuxna! Familjen vi besökte har världens ljusarrangemang i flera lager på sin fasad. Som jämförelse lägger jag upp en bild på vår fasad också. 😀

Vad är väl en stjärna på balkongen om man kan ha femton på fasaden, haha!

Gillar du svensk folkmusik? Det gör jag! Här finns ett fantastiskt program som du inte får missa!

31 mar

Påskafton = Tjejdag i SLC

Vi började denna alldeles fantastiskt vackra påskafton med sovmorgon och påskbrunch. Vissa av oss njöt av naturligt vackra ägg och andra målade roliga gubbar. Alla åt faktiskt inte ens ägg. Om jag hade kunnat ladda upp fotona ordentligt hade du fått se många fler kort, men nu får du nöja dig med ”det lilla”.

Jag gillar äggjakt i trädgården. De senaste åren har vi letat ägg hemma hos min bror i Rödeby. Jag saknade storfamiljen lite extra dagen till ära, men jag såg att svärföräldrarna hade en likadan påskduk som vår fina kökshandduk och jag vet att mamma har det bra hos syrran i Skottland, så det var okej ändå. (Fullkomligt klar logik, eller hur?) Alla hittade sina ägg och jag tror att de andra blev glada och nöjda med godiset trots att det inte fanns en smula svenskt godis kvar sedan min resa. 🙂

Det är så roligt att följa vår trädgårds utveckling. I rabatterna börjar det titta upp både det ena och det andra. Hyacintplanteringar finns till exempel på flera ställen. Just den här färgen är inte min favorit, men jag imponeras av att faktiskt ha så starka och välluktande exemplar här. Hyacinter är fina som snittblommor också, så jag kanske plockar in en liten bukett vad det lider.

Det är inte påsk utan en liten penséplantering utomhus. Precis i hörnet till min olyckliga fallplats i vintras finns en liten urgröpt ”stencementkruka” som jag tyckte passade förträffligt till årets första penséer. De piggar upp då man är på väg in i huset och är helt enkelt bara vackra.

Vi har kompisen D på besök från Sverige. Han fick följa med maken, sonen och ett par andra grabbar upp till Squaw Peak efter lunch. De hade tydligen en alldeles fantastisk hajk trots att de inte hade någon kvinna som såg till att de hade ordentligt med vatten och energitillskott med sig.

Jag och tjejerna drog in till Salt Lake City istället för att ha en egen tjejdag. Det blev riktigt lyckat – shopping, överraskningar och visa ord. Mina flickor är underbara. Jag är så glad över att vara mamma (för det mesta).

Storstaden bjöd på dramatik. Att se och höra brandbilar hojta förbi tillhör inte längre vanligheterna där vi bor. Det var nästan lite spännande med sirenljud och däcktjut.

Templet. Nästan lite magiskt vackert, eller hur?

Ibland undrar jag. Sedan tänker jag att det löser sig. Japp, det gör det. Livet är fantastiskt och vi människor är fascinerande. Tror du att sådan här musik hjälper för att återfå fokus? Jag tvivlar starkt… Tina påminde mig om den här gamla godingen. Jag håller mer på den. Puss.

I’ll find my way home

Papathanassiou, Evangelos / Anderson, Jon

You ask me where to begin
Am I so lost in my sin
You ask me where did I fall
I’ll say I can’t tell you when
But if my spirit is lost
How will I find what is near
Don’t question I’m not alone
Somehow I’ll find my way home

My sun shall rise in the east
So shall my heart be at peace
And if you’re asking me when
I’ll say it starts at the end
You know your will to be free
Is matched with love secretly
And talk will alter your prayer
Somehow you’ll find you are there.

Your friend is close by your side
And speaks in far ancient tongue
A seasons wish will come true
All seasons begin with you
One world we all come from
One world we melt into one

Just hold my hand and we’re there
Somehow we’re going somewhere
Somehow we’re going somewhere

You ask me where to begin
Am I so lost in my sin
You ask me where did I fall
I’ll say I can’t tell you when
But if my spirit is strong
I know it can’t be long
No questions I’m not alone
Somehow I’ll find my way home
Somehow I’ll find my way home
Somehow I’ll find my way home
Somehow I’ll find my way home

22 dec

The Piano Guys och jul i vårt hus.

Härom kvällen gav vi barnen årets första julklapp – biljetter till The Piano Guys konsert inne i Salt Lake City. Vi fick flera timmars musikalisk njutning och förutom det hade barnen möjlighet att prata med alla de fem män som är inblandade i detta projekt. Själva pianokillen, Jon Schmidt, pratade vi svenska med. Japp. Killen behärskade norska flytande efter två år i vårt kära grannland. Det här var en upplevelse som hela familjen alltid kommer att komma ihåg! Fantastiska Alex Boye, den gamle pojkbandsstjärnan från London, gästspelade med The Piano Guys-versionen av Coldplays Paradise. Grymt! Pojkbandsmovesen satt där de skulle kan jag säga. Haha! Duktiga musiker är alltid duktiga musiker, oavsett vilket instrument de behärskar eller vilken musikgenre de pysslar med. Otroligt inspirerande var det hur som helst. (Har du erfarenhet av spritpennor i tvättmaskiner? Kan jag tvätta dessa värdefulla t-shirtar utan att autograferna försvinner?)

Jag trodde inte att denna dag skulle komma i år, men nu känns det faktiskt att vi har jul i vårt hus också! Jag gjorde denna lilla ”akvarell” förra året. Så mycket har hänt sedan dess! Tänk… Hoppas att N och C tar hand om vårt gamla hus på bästa sätt.

Det var inte värt att betala hundra spänn för en flaska ljus sirap, så vi gjorde amerikanskt julgodis istället för knäck. Mycket smör och socker, lite vatten, salt och vanilj. Ja, och så mjölkchoklad och hackade valnötter så klart. Färdigt! Och gott.

Vi har aldrig fått så få julkort. Jag vet många som inte skickar julkort nu för tiden och så har vi ju flyttat. Flyttar man är det lätt att försvinna under radarn.

Björkbänken har pimpats med fårskinn! Nu är den varm och skön att sitta på och så ser det liksom juligt och charmigt ut tycker jag. Gamlamormors duk ska manglas, inte visas upp i detta fruktansvärt skrynkliga tillstånd! Jag saknar henne, min gamla svärmormor, men hoppas att hon gläder sig över att se sitt hantverk användas, skrynkligt eller ej.

Julklapparna är fixade, skinkan ska ugnsbakas i morgon, köttbullarna är stekta, julgodiset ligger i skåp och kyl och Jesusbarnet ligger i krubban. Nu är det bara du som saknas! Puss och kram.

27 nov

Salt Lake City.

I lördags var vi på julkonsert tillsammans med våra kompisar/familj inne i Salt Lake City. Det var riktigt mysigt. Soligt och fint, så pass att folk gick omkring i t-shirt och shorts mitt på dagen då vi kom dit. Helt otroligt… Det var julpyntat överallt och jättefint om kvällen då det blev becksvart och allt lyste upp. På dagen var det lika varmt som en medelsvensk majdag. Knäppt.

Något de är bra på, de där amerikanerna, är ljussättning. Det finns så många vackra träd med små lampor i alla möjliga färger här. Jag gillar bäst de varmgula, vanliga lamporna, men de röda och blå pockar ständigt på min uppmärksamhet… Allt som inte blinkar är rätt fint faktiskt! Till och med de slingor som har små lampor i mixade färger. Sch. Säg inte att jag har erkänt att jag gillar sådana.

Vi hann springa inom det alldeles nyöppnade och hippa H&M i tjusiga köpcentret City Creek för att köpa strumpor. Jag gillar nämligen inte de tjocka tennissockar som man annars hittar överallt och det verkar inte heller som resten av familjen är speciellt förtjust i dem.

Sist vi var här fanns inte City Creek. Då var hela det här kvarteret nedstängt inför de stora ombyggnationerna. City Creek marknadsförs med Fine Wine and Dining. Tja, lite för tjusigt för mig, men kul för alla med tjocka plånböcker. Ljussättningen föll mig dock helt i smaken, så jag tror att jag och tjejerna åker in en gång till innan jul för en liten shoppingrunda.

Trots det tjusiga skrytbygget tycker jag fortfarande att templet mitt över gatan är mycket finare. En av de vackraste byggnader jag vet faktiskt…

För övrigt är det dags att sätta igång det seriösa julandet nu. Jag har inte lust, men det kommer kanske. En liten julsång får du här trots min olust. Hushållsassistent är på gång från Amazon, så har vi tur blir det lussekatter till första advent. Det blir det ändå, förresten. Jag får sätta någon med en frisk högerarm att slå degen om maskinen inte hinner fram. Det ordnar sig nog.