Vad är en vänskap?
Om lite mer än några dagar fyller en fin vän år. Vi hamnade bredvid varandra den där första, skakiga dagen på gymnasiet och fortsatte sedan hålla ihop i tre år. Å var min idol. Maken till ödmjuk, trevlig, smart, rolig och snäll människa är inte lätt att hitta. Tyvärr ställde geografin till det och vi hamnade på olika ställen i Sverige. Å träffade en matchande skånepåg och blev kvar i Skåneland. Själv hamnade jag någon annanstansar och vi har tyvärr inte träffats särskilt ofta de senaste tjugo åren. Skulle jag skriva en lista på människor som betytt mest för min utveckling skulle hon ändå hamna långt uppe i toppen! Varför?
Hon är smart, men fick mig aldrig att känna mig dum.
Hon visade mig vad målmedvetenhet innebär.
Hon hade ”jämt” alla rätt på proven, peppade och hejade på, men var alltid ödmjuk.
Hon delade min passion för musik och turligt nog hade hon också en storasyster med god musiksmak. (All you zombies, visst var det tips från A? Och Simon & Garfunkel…)
När jag har talat med mina barn om vikten att välja rätt vänner är det Å som jag har berättat om. Nu för jag vidare det här till dig också. Om du omger dig med människor som dränerar dig är det kanske dags att du ger dig ut på Å-jakt? Jag är oändligt tacksam för mina vänner, både de som är nyare bekantskaper och de som har funnits med mig under längre tid. Och du, kära BFF, den här är till dig.
Förresten hade du fått en semla i kväll om du hade kommit förbi. Fulare än några andra jag gjort, men grymt goda. Våra vänner fick en omgång de också. Jag hoppas de blev nöjda. (Och så hoppas jag att du inte blev illamående av ännu en semlebild. För oss stackars utlandssvenskar som får gå igenom vissa procedurer för att få till det där som alla andra tar för givet är det dock en bedrift varje gång vi lyckas!)
Dina semlor blev mycket finare än mina, om det är någon tröst… Jag avskyr den franska torrjästen, den bär sig underligt åt varje gång jag testar, men den färska var slut i affären så jag hade inget val.
Man måste jäsa i en evighet båda jäsningarna, men det hade jag räknat med och började baka redan vid lunch. Däremot hade jag inte räknat med att bullarna skulle spricka hela vägen runt om när jag gräddade dem. Men de smakade i alla fall som de skulle. 😉
Hahaha! Ja, det tröstar lite. Fast egentligen var ju det viktigaste att de smakade gott och det gjorde de verkligen. 🙂 Jag har något slags torrjäst som ligger i burk och som man har i kylen mellan gångerna. Den funkar alldeles perfekt! Däremot är det det där med mjölbalansen. Det går absolut inte att ha lika mycket mjöl som recepten frågar efter, men tar man lite för lite som jag gjorde här blir bullarna lite kompakta (men också saftiga och mumsiga). Bra att ni också fick goda semlor. Det där är viktigt!
Tusen tack snälla Monna för de värmande orden! Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta! Önskar att jag hade dig runt hörnet så att vi kunde träffas oftare! Roligt att få en tillbakablick på ”zombie”-låten, den hade jag nästan glömt bort! Härlig 80-talslook! 🙂 Jag ”will always remember you” också! Kram! /Å
Kram!
Fint skrivet – men semlorna måste jag ignorera så gott det går för det finns inget som får magen att vända på sig så mycket som det… Jag är dock fullt medveten om att jag är en av få som känner så, haha! 😀
Tack, just nu gör jag inte så mycket på nya bloggen. Har bett bästa Sofie att skapa en vacker header åt mig och hon har en del som måste få gå före, så helst väntar jag ett tag med att sjösätta bloggen så hennes header är med från början. Vi får se vad det blir, men den finns i alla fall! Kram på dig! 🙂
Oh! Spännande värre. Jag ser fram emot att få se vad som lurar bakom datorskärmarna då. Den som väntar på något gott… 😉 Kram tillbaka.