Tag Archives: trädgård
Stilfullt och höst i vår trädgård.
I morse agerade jag skolskjuts i mitt rödvitrandiga Po.p-nattlinne, mitt otroligt sköna fleecetröjefynd och makens alldeles för stora inneskor med hål vid stortån. Håret stod på ända efter flera dagars feberattacker och jag kom på mig själv med att hoppas att jag inte skulle behöva hoppa ut ur bilen. Å andra sidan hade jag nog fått en och annan att fnissa lite roat om det hade hänt. Att vara bekvämt klädd betyder sannerligen inte samma sak som att vara snyggt klädd!
Som 45-åring borde jag ha full koll på vad som passar mig, vad som framhäver det bästa och vad som inte är fullt lika smickrande. Till viss del är det nog så, fast jag väljer alldeles för ofta att klä mig bekvämt framför att klä mig snyggt. Dessa två kombattanter går egentligen utmärkt att få att leva i fred, men det kräver lite jobb.
Min syster tipsade om denna spännande sida. Jag tänkte att det inte kunde skada att göra ett stiltest, även om jag samtidigt muttrade lite om att jag inte trodde det skulle hjälpa testskaparna att veta vilka kläder jag skulle passa i för att jag svarade på hur jag funkar som människa. Det visade sig att jag nog hade fel. När jag var klar hade jag blivit utnämnd till att vara en ”stil B”-person och själv valde jag ”casual” som min understil. Reborn Lifestyle hade ett helt galleri fullt av tips på outfits som skulle passa någon med stilen jag hade blivit anvisad. Det visade sig att jag kunde tänka mig allt! Ja, utom möjligtvis några av skorna. (Fast så är jag också extremt löjlig då det gäller skor. Jag vet inte vad det är, men jag har väldigt svårt att hitta skor som jag ens tycker är okej.) Här i Stilbloggen kan du läsa lite om vad kvinnorna bakom detta företag tycker och tänker om kroppar, stil och hur man uttrycker sin personlighet genom vad man har på mig.
Jag vill inte ”låna” några bilder från damerna på Reborn Lifestyle och med tanke på hur jag själv ser ut i denna stund är det ingen god idé att lägga upp någon selfie. Du får därför hålla tillgodo med några ögonblick från vår trädgård vid halvåtta i morse. Jag älskar verkligen den här tiden på året!
Höstglädjor.
Rådjuren äter och äter och äter på äpplena som ligger nedanför de träd som fortfarande bär frukt. Det är okej. Jag har blivit vän med de där tulpanmördarna och inser att de bodde här innan vår familj hade flyttat in.
Idag ska vi lägga in äppelklyftor i frysen för att försöka dra ut på skörden. Många här lägger in dem i silkepapper och förvarar dem svalt, men nästan alla våra är angripna av mask eftersom vi inte besprutar fruktträden, så jag tror det vore onödigt jobb… Vad gör du med dina äpplen?
När vardagen tar all tid…
… är det viktigt att stanna upp då och då. Min fantastiska promenadgranne och hennes familj flyttade till ett härligt hus under sommaren. De har hyrt ett litet ”ruckel” under rätt många år medan de letat efter ett tillräckligt stort hus med odlingsmöjligheter. Det här huset har inte bara det, utan också en studio, trägolv i många rum och ett dubbelt så stort kök än det de hade här på Carterville Road. Jag är jätteglad för deras skull, men jag är ledsen över att ha förlorat tillfällena C och jag hade tillsammans att klampa omkring och lösa världens alla problem. Idag skulle jag börja gå med en gemensam vän till oss. Hon har flera gånger tänkt följa med på våra promenader, men något annat har alltid kommit emellan. Så också idag. Förutom att jag kom och ringde på dörren en timme för tidigt (åh, pinsamt) så hade det uppkommit andra krux. Det blev till att knalla på egen hand, vilket naturligtvis också gick bra. Det var bara skönt att komma ut och röra på påkarna lite.
Vardag är inte alls dumt. Jag uppskattar äventyr och spänning i lagom dos, men egentligen är jag väl mest som Ferdinand. Jag gillar att sitta under min korkek och lukta på blommorna. Idag tog jag tre minuter i trädgården för att kolla läget och bestämma var vi behöver lägga in den mest akuta attacken. Spinn, maskrosor och bladlöss finns överallt, men inte behöver de förta skönheten. ”Beauty’s in the eye of the beholder”…
Om trädgårdar och trädgårdsskötsel.
Det första jag brukar lägga märke till då vi kommer hem efter vår Sturkösommar är att trädgården ser eländig ut. Så var det då vi bodde i Segeltorp och så är det här. Den här trädgården är jättestor och jag vet inte om det är för att vi är de enda som inte besprutar gräs, träd och buskar, men det blir en massa ogräs precis överallt på ganska kort tid.
Maskrosattacken då vi ihärdigt grävde bort plantor och knipsade av blommor i diverse stadier i våras visade sig vara ett smart drag. Visst växer det fortfarande gula solar och fluffbollar i gräset, men inte alls lika många. Hurra!
De senaste kvällarna har jag och maken (med viss hjälp från något ovilliga barn) tagit oss an den grönska som kanske inte direkt gör trädgården vackrare, utan snarare rörigare. Rabatten närmast huset är åtminstone färdig. De andra ställena får angripas lite i taget. Phu!
Just idag känns ogräshanteringen lite extra symbolisk. För några år sedan pratade jag med (ex)frun till en av mina släktingar då de ganska nyligen hade separerat. Mannen hade redan gått vidare till en annan kvinna och hans f d fru sa: ”Han tyckte att vi hade det tråkigt och jämförde vår relation med andras och hur mycket roligare de verkade ha. Då sa jag att det är lätt att beundra grannarnas gröna gräsmattor, men det hade varit till större fördel att ägna den energin åt att vattna och gödsla sin egen.”
Idag firar jag och maken 21 år som gifta. Vår gräsmatta är fortfarande grön, men inte är det utan hårt jobb. Relationer kräver både det enda och det andra för att de ska fungera, blomma, må bra och ibland bara överleva medan stormarna viner runt knuten. Det gäller att samla D-vitamin då solen skiner, att jobba förebyggande, att orka lyfta och putta ibland och ta emot hjälp andra gånger. Jag är så tacksam över det jag har och jag tar det aldrig för givet.
31°C och man ska inte klaga.
Varför ska man inte klaga? Nej, för vi fick reda på att mammas cellgiftsbehandling gick bra idag efter två veckor med för höga kreatinvärden och alldeles för lite vita blodkroppar. Dessutom firar min roliga brorsdotter två år idag. Puss och kram till en av de små pluttarna jag längtar efter att få träffa i sommar! (Jag älskar att vara moster och faster. Det ger guldkant på livet! Hade jag haft en massa pengar hade jag skickat roliga överraskningspaket med bortskämningsgrejer till dem. Ofta!)
Yngsta dottern har nu uppdaterat ljusgrenen för de varma sommarmånaderna som ligger framför oss. Jag bad om fiskar i sommarfärger och fick ett gäng i olika nyanser mellan solgult och koboltblått. Jättefint! Det är bra att ha en origamiexpert i familjen. Hon får emellanåt jobba hårt.
Origamiexperten och jag hade en tidig date hos tandregleringen. När vi kom hem hade det redan hunnit bli nästan outhärdligt varmt. Det känns på solen att vi är närmare den här uppe på hög höjd. Därför är det ibland är det väldigt skönt att ha det där diket i trädgården! Särskilt då det är över trettio grader varmt. Jag måste ha alla mina temperaturregleringsgener från vikingarna…
Något som kanske också kom via vikingarna är den här rosenbusken. Jag har aldrig sett den blomma så vackert som i år! Den har tydligen mått bra av kylan och allt regn som fallit. Det kan också vara så att krypen som brukar äta upp dess blad inte har mått så bra av samma väderlek.
Kamasi Washington.
När man känner sig lite Claire de Lune i Kamasi Washingtons tappning. Nu för tiden känner jag mig inte ofta särskilt jazzig, men när jag hörde det här smälte jag. Vackert!
I kväll tänker jag lite extra på mamma som ligger inlagd med dropp då hennes kreatinvärden var för höga för att hon skulle få något cellgift. Bu… Jag önskar att de kommer på vad som är galet med hennes njurar. Det verkar vara problem som inte har med cancern att göra, men det påverkar i högsta grad hennes behandling. Har du en god tanke eller en bön till övers får du gärna dela med dig av den. Peace.
En liten trädgårdsrapport.
Jag känner inte för att lägga upp alla olika slags gräs som växer överallt i trädgården. Fina, men inte tänkta att finnas med i trädgårdsplaneringen… Däremot kan du få se lite annat smått och gott!
Det här ser ut som en krukros som någon bara satt ut lite på måfå. Bladen blir alltid uppätna, men än så länge finns det många kvar! Jättesöt och rätt hållbar i minibuketter.
Underbara nyponbusken… Den blir hårt nedklippt varje år, men fortsätter sprida grönska och glädje. Den växer sig alltid stark fastän den står på ett ställe som borde vara rätt näringsfattigt.
Alla aprikoser strök med i det snöiga aprilvädret. Ett av tre persikoträd ser ut att ha råkat ut för ett allvarligt angrepp av något slag och har tappat nästan alla blad. Det finns bara persikokart på en av dess grenar, men det här trädet har ett helt gäng friska persikobebisar. Jag hoppas att de får allt de behöver i sommar så att vi kan få njuta av dessa underbara frukter då vi kommer tillbaka från Sverige.
Jag tror det här är stäppsalvia. Den bjuder på underbar blomning varje år. Vi har ett par olika plantor på olika ställen, men jag skulle vilja ha ett helt hav för alla bin, humlor och fjärilar! Tänk att ha en trädgård som ser ut såhär:
Foto: Wikipedia
Liten närbild på gräsmattan. Som du ser är det kanske mer klöver än gräs där, men oj, så grönt (och gult) det håller sig! Jag skulle gärna slippa ha gräsmatta och ha blomsteräng eller några slags härdiga krypväxter istället. Eller kanske bara klöver?
Körsbären var farligt nära att gå samma öde till mötes som aprikoserna, men vi har några som har klarat sig. De flesta har små svarta prickar på sig, men de här ser ju fina ut. De kommer att hinna mogna innan vi åker. Hurra!
Rådjuren har ju hållit sig borta p g a den varma vintern och sålunda har vi till exempel jordgubbar kvar. Jag ska lägga på nät, för jag vet att fåglarna blir sugna så fort bären börjar visa färg.
Ja, det var väl det. Med allt regn vi fått är det i alla fall grönt precis överallt! Det gillar jag. Idag är det mulet igen och jag är glad att jag hann klippa gräset i går efter en solig förmiddag. Det började regna så fort jag var klar.
Till dig.
En liten bukett från min trädgård. Hoppas att den värmer ditt sinne.
Så här i Eurovisiontider (Måns, den lille sötnöten tävlar visst i morgon eller när det nu är) måste jag påminna om ett av de vackraste, förvisso utom tävlan, nummer jag någonsin sett: Loreen och hennes gäng med sköntecknande och skönsjungande barn. Jag ryser varje gång och gråter en skvätt. Japp. Musik är så mycket känslor för mig.
Ny månad!
Sköna maj, välkommen!
Idag har solen lyst med sin närvaro. Underbart! Vi får vänta med valborgsfirandet tills i morgon då vi åker in till Sugarhouse Park för traditionsenlig eld och sång. Jag laddade upp med Lunds studentsångare redan idag. De lyckades pricka in noterna de skulle också i år!
Första maj är ingen röd dag här i USA och det stod inte ett enda demonstrationståg att finna. Efter en lång tradition av hängivna centerpartister i släkten känns det ju nästan lite hädiskt att min lillasyster gick med i Umeås socialdemokraters tåg under banderoller och plakat som ropade ”Kapitalism är sämst”, ”Sparka borgarna där det känns”, ”Bygg för fan” och ”Jag vill INTE bli utsugen”. ”Sörj inte, organisera er” kändes bra! Den gillade jag. Jag brukar säga att ett ärligt engagemang för något man tror på alltid är bättre än att bara inte bry sig.
Så här fantastisk ser vår gräsmatta ut fyra dagar efter att ha klippts helt slät och jämngrön. Suck. ”Think Green, Think Clean” som det står på sopbilen passar väl oss i alla fall. Jag har redan berättat att det är väldigt svårt att försöka sköta trädgårdsland och trädgård utan en massa bekämpningsmedel då nästan alla andra grannar gör det. Vår gräsmatta blir ju som en oas för alla maskrosfröer som flaxar förbi.
Jaja trivs i alla fall bland allt ogräs och allt annat, men det märks verkligen att hon söker sällskap. I morgon ska maken kika lite på om det går att ordna.
Min lilla elev och jag satt ute i det vackra vädret på förmiddagen. Farmor har bidragit med en bok som jag tror skulle vara toppen för alla svenskar med tanke på hur torftigt språket verkar ha blivit enligt alla som ”vet”. Vem har inte nytta av ”Alla möjliga ord och uttryck”? Just idag var det någon uppgift som enligt dottern var jobbig och hon undrade varför man ska behöva slänga sig med så många ord när man skulle klara sig på ett mycket mindre ordförråd. Det kan man naturligtvis fundera vidare på. Själv njuter jag av att läsa texter av författare som är språkkonstnärer och ordtrollare och dessutom tycker jag att det är lite spännande att olika yrkesgrupper, föreningar, religiösa grupper, släkter och dialekter har sina egna hemliga språk som därmed ger dem lite extra sammanhållning. Vad tycker du?