Ibland är livet lite bättre. Jag fick chansen att åka ”hem” till Utah i ett par veckor. Det går inte riktigt att förklara hur fint det känns att vara här, men oj, vad tacksam jag är! Sophie hann inte mer än se min fot innan hon slängde sig ner för att bli kliad på magen…
Tyvärr har jag problem att lägga upp bilder och publicera inlägg här i bloggen. Vi får väl se om du kan läsa det här…
För fyra år sedan hade vi just flyttat till Orem då det var dags för val. Jag kommer ihåg hur diskussionerna gick och hur den svenska medierapporteringen i vissa fall verkade komma från ett annat land än just USA. Obama var Gud och Mitt Romney var den religiösa fanatikern som representerade ”vit kränkt man”, hur kunde han ens vara i närheten av att vinna valet?! Hur som helst vann Obama med nöd och näppe och svenska journalister kunde andas ut. Som vi alla vet är Nobels fredspristagare en fantastisk politiker och ekonom. Möjligtvis hade han varit bättre om han var Michelle Obama. Allt som inte funkar är familjen Bushs fel. Eller förresten, det är nog alla de andra pickadollälskande vita männen som är ansvariga. (Ironisk? Jag?)
I morse vaknade jag till nyheten att Trump leder presidentvalet och att chansen/risken att Hillary Clinton vinner inte är särskilt stor. Med tanke på hur nyhetsrapporteringen har gått till här i Sverige den här gången måste det tyda på valfusk eller något annat galet, eller hur? Jag har kikat in på de svenska tidningarnas förstasidor och har sett rubriker som till 85% handlat om att Clinton är det självklara valet och till 15% har handlat om att Trump är galen. Det skulle innebära att över hälften av USAs röstande befolkning är idioter eller att många av Hillarys supporters lät bli att gå till valurnorna. Ja, det kanske finns någon annan förklaring, men det är inte troligt.
Jag gillar inte Trump. Jag gillar inte Clinton. Jag gillar inte Obama heller. Framför allt gillar jag inte det svenska ”etablissemangets” benägenhet att bestämma vad människor borde tycka och tänka. Jag tycker mig se en tendens till hur parallella historier utspelar sig mitt framför ögonen på mig och alla andra. I den ena världen utspelar sig ett Hollywooddrama med påhittat manus där journalisters önskan om hur världen borde se ut är bakgrundsstoryn. I den andra världen utspelar sig verkligheten.
Allt jag kan säga nu är ”God bless America”. Peace.
Mammas ängel ser lika modfälld ut som jag känner mig då det gäller det ruskiga vintervädret som slagit till. Julrosen frodas dock och har om möjligt blivit ännu vackrare än den var för några minusgrader sedan. Hu, alltså. I Orem var det 18°C idag. Lockande, särskilt efter att ha varit instängd i ett hus med vinterkräksjuka. Eller instängd och instängd. Jag hann åka till IKEA och plocka upp det sista köksskåpet som först var slut och som jag sedan glömde och dessutom hämta med mig en fläkt och lite annat smått och gott. Köket tar långsamt form!
Något som är helt klart är badrumsgolvet. Så fint det är! Det är knappt jag tror mina ögon då jag slänger en blick åt det hållet. Dessutom är golvvärmen inkopplad och funkar alldeles utmärkt! Tänk vilken välsignelse det är att ha ett uppvärmt golv så här mitt i snorkalla vintern. Lyx på hög nivå.
Där sitter min far i en av sina inte särskilt vackra fleecetröjor. Bakom den där orangea akrylen med söndrig dragkedja tickar dock ett hjärta av guld. Han kanske inte orkar som han alltid har gjort, men han tycker fortfarande att något av det bästa som finns är att sitta med barn eller barnbarn i knät och lära dem vad läsglädje är. Det finns ingen som läser sagor som min far! Det är nästan så att jag fortfarande blir rädd då han läser med Stora Stygga Vargens röst…
Jag gillar sjysta läsläxor som ”läs för en släkting” eller ”läs innan frukost”. Idag var det systersonen S som fick kryssa rutor i läsbingot efter att ha läst flera sagor med högtidlig röst. Fint!
Den digitala tidsåldern till trots vägrar jag duka under för tanken att böcker är utrotningshotade. Maken använder sin läsplatta flitigt och äldsta dottern läser mycket i sin telefon, men jag kan inte riktigt komma överens med skärmarna som läsbakgrund. Nej, det åker nog upp en massa böcker också i nästa hem. Jag har dessutom köpt flera julklappsböcker redan, så andra människor i min närhet slipper inte heller undan. Dessutom kan man alltid lita på de gamla romarna och grekerna. De har väl alltid vetat bäst?
”Ett hem utan böcker är en kropp utan själ.”
Marcus Tillius Cicero
Vilken är din senaste läsupplevelse, något som du skulle kunna tänka dig att rekommendera?
Alla helgons dag, Festum omnium sanctorum.
Idag tog jag med mig en av Exploriusstudenterna och äldsta dottern på själavandring. Ja, egentligen var det väl mer så att vi klädde oss varmt och någorlunda regnsäkert för att sedan ge oss ut på kyrkogården för att uppleva Sveriges kanske vackraste högtid. Jag uppskattar seden att hedra alla som gått före oss.
Kyrkogården var så vacker trots att regnet öste ner och jag skickade tacksamma tankar och små ”minnesmeddelanden” till mina släktingar och vänner som inte längre finns med oss. Det blev en så fin stund. Efteråt gick vi hem till min svåger och bjöd alla i huset på nybakad lusselängd, pepparkakor, clementiner och varm choklad med grädde. Minnen skapas med hjälp av alla sinnen.
Torsdagkvällar är en av veckans höjdpunkter nästan jämt. I går förberedde vi årets ljusmässa. Det blir nog väldigt vackert med alla tända ljus och en fin musikrepertoar för dig som vill leta dig till Trefaldighetskyrkan på söndag klockan 18.
Julen verkar leta sig längre fram för varje år, mest för kommersialismen ropar ”sälj, sälj” och för att försäljare vill komma på jultåget innan det är för sent. Jag själv hamnar däremot i julstämning senare för varje år. Första advent är egentligen min bästa trigger. Det sägs att vi ska kunna fira jul i Huset. Det känns både alldeles för nära och väldigt långt borta.
Just nu lyssnar jag igenom årets julmusik för att kunna hitta nya favoriter. Förra årets favorit blev Alla Fagras Vintern ska värma våra fötter. Nu hade den några år på nacken, men det tog lite tid för mig att hitta rätt. Vi får väl se om Jordan Smith, Carola, Pentatonix eller någon annan har något att bjuda på som stannar kvar också då sista tonen har klingat ut.
Nu har jag kört projektet Trettio Tacksamma Dagar i flera år. Förra året drog jag igång en grupp på Facebook. Om du känner att du vill skifta fokus på livet och göra det bättre på ett ganska enkelt sätt rekommenderar jag dig att testa. Det kostar ingenting.
Jag förvånas varje gång jag tar tag i tacksamheten över hur mycket det påverkar mitt välbefinnande att medvetet och konsekvent skriva ner det jag är tacksam över. Tänk att det ska behöva vara så, jag som har det så bra!
Den här artikeln har jag länkat till förut, men den tål att läsas många gånger. I artikeln hänvisar man till boken ”The how of happiness” och därifrån kommer följande sammanfattning om hur man kan påverka sin egen lycka:
Uttryck tacksamhet.
Odla optimism.
Gör snälla saker.
Vårda sociala relationer.
Utveckla strategier för att handskas med svårigheter.
Lär dig att förlåta.
Njut av livets glädjeämnen.
Sträva mot att uppnå dina mål.
Praktisera religion och andlighet.
Ta hand om din kropp.
Råden hämtade ur ”The how of happiness” av Sonja Lyubomirsky.
Foto: Annika Myhre
Vissa måste jobba som vanligt och andra har roat sig kungligt i flera dagar. Jag är lyckligtvis uppfylld av ny energi och glädje efter att ha varit en sväng runt gamla hemtrakter, umgåtts med släkt och vänner, ätit gott, roat mig kungligt och kommit hem ordentligt trots att vintern slog till lagom till att vi skulle åka hem från Nynäshamn och Stockholm igen.
I min säng ligger ett litet lånebarn och snusar sådär gosigt som bara tvååringar kan göra och utanför fönstret river havsvindarna i träden så rutorna skallrar. Hösten håller på att övergå i vinter, så jag är glad över att åtminstone delvis känna mig redo för denna förvandling. Vi fick en (eventuellt) sista alldeles fantastisk höstdag ute vid Knappelskär i Nynäshamn i lördags. Jag kände verkligen varför hösten ligger mig så varmt om hjärtat trots att den oundvikligen fortsätter in i den förhatliga vintern… Nu har jag i alla fall en varm mössa som inte ens är svart och jag vet att vinterkängorna är lättillgängliga till skillnad från en hel del annat i vår packning. En dag i taget! Namaste. (Dotterns yoga funkar bättre än min för tillfället, men jag hade gott kunnat tänka mig att stå där i trädet och blicka ut över Östersjön i strålande höstsol.)