Om valfrihet och ansvarighet.
För fyra år sedan hade vi just flyttat till Orem då det var dags för val. Jag kommer ihåg hur diskussionerna gick och hur den svenska medierapporteringen i vissa fall verkade komma från ett annat land än just USA. Obama var Gud och Mitt Romney var den religiösa fanatikern som representerade ”vit kränkt man”, hur kunde han ens vara i närheten av att vinna valet?! Hur som helst vann Obama med nöd och näppe och svenska journalister kunde andas ut. Som vi alla vet är Nobels fredspristagare en fantastisk politiker och ekonom. Möjligtvis hade han varit bättre om han var Michelle Obama. Allt som inte funkar är familjen Bushs fel. Eller förresten, det är nog alla de andra pickadollälskande vita männen som är ansvariga. (Ironisk? Jag?)
I morse vaknade jag till nyheten att Trump leder presidentvalet och att chansen/risken att Hillary Clinton vinner inte är särskilt stor. Med tanke på hur nyhetsrapporteringen har gått till här i Sverige den här gången måste det tyda på valfusk eller något annat galet, eller hur? Jag har kikat in på de svenska tidningarnas förstasidor och har sett rubriker som till 85% handlat om att Clinton är det självklara valet och till 15% har handlat om att Trump är galen. Det skulle innebära att över hälften av USAs röstande befolkning är idioter eller att många av Hillarys supporters lät bli att gå till valurnorna. Ja, det kanske finns någon annan förklaring, men det är inte troligt.
Jag gillar inte Trump. Jag gillar inte Clinton. Jag gillar inte Obama heller. Framför allt gillar jag inte det svenska ”etablissemangets” benägenhet att bestämma vad människor borde tycka och tänka. Jag tycker mig se en tendens till hur parallella historier utspelar sig mitt framför ögonen på mig och alla andra. I den ena världen utspelar sig ett Hollywooddrama med påhittat manus där journalisters önskan om hur världen borde se ut är bakgrundsstoryn. I den andra världen utspelar sig verkligheten.
Allt jag kan säga nu är ”God bless America”. Peace.
Insiktsfullt! Och jag gillar ironin.
Tack!
Jag var på en föreläsning förra veckan med Annika Winsth. Jag studsade till lite i stolen då hon talade om amerikanska valet och varnade för att folket kunde ”rösta fel”. Hon sade att vi hade sett det vid Brexit, då folket också ”röstade fel”. Fel?
Hon fortsatte med att det var populism som stängde gränserna, när Sverige desperat skrek efter arbetskraft. Nu skulle tillväxten hämmas och pensionerna förstöras och det var populismens fel. Populism? Skriker efter arbetskraft? Är det arbetskraft som flyr från Syrien, verkligen?
Om jag inte minns fel så kan inte folk rösta fel, för demokrati ÄR att folket bestämmer, och att det alltså alltid är ”rätt”. Om jag inte heller minns fel så var det inte populisterna som stängde gränserna, utan den folkvalda regeringen som gått till val på öppna gränser? Det kändes så världsfrånvänt att jag började frukta en seger för Trump redan där. Och nu sitter vi här med en ny folkvald president. Det här kan väl bara bli bra?
Jag håller med dig i allt!
Demokrati funkar utmärkt, så länge vi inte röstar på fel parti/kandidat.
Spelar ingen roll om det är USA eller Sverige.
Märkligt att så många människor i världen kan ha ”fel” åsikter, samtidigt som man förespråkar demokrati.
Ska bli mycket intressant att se hur Trump kan röra runt i grytan och vad kan leda till! Och vad som händer här hemma när vi går till val om 2 år.
Ja, jag undrar samma sak. Jag orkar bara inte med ett sådant gott/ont hat som har flutit runt omkring det amerikanska valet när det är dags för svenskarna att gå till valurnorna…