I tacksamt minne bevarad…
Alla helgons dag, Festum omnium sanctorum.
Idag tog jag med mig en av Exploriusstudenterna och äldsta dottern på själavandring. Ja, egentligen var det väl mer så att vi klädde oss varmt och någorlunda regnsäkert för att sedan ge oss ut på kyrkogården för att uppleva Sveriges kanske vackraste högtid. Jag uppskattar seden att hedra alla som gått före oss.
Kyrkogården var så vacker trots att regnet öste ner och jag skickade tacksamma tankar och små ”minnesmeddelanden” till mina släktingar och vänner som inte längre finns med oss. Det blev en så fin stund. Efteråt gick vi hem till min svåger och bjöd alla i huset på nybakad lusselängd, pepparkakor, clementiner och varm choklad med grädde. Minnen skapas med hjälp av alla sinnen.
håller med allHellgona är den vackraste av tider. Gubben jobbade tokigt så våra ljus tände vi tidigare på dagen blir inte riktigt samma stämning.
Tyvärr fick vi tända ett till o nytt ljus i år:(
Nej, stämningen infinner sig lättare när det är mörkt, men bara tanken gör att jag tycker att det är rätt fridfullt att alltid gå på kyrkogården. Det är en speciell känsla där helt enkelt. Tråkigt att det blev ett nytt ljus för er. Kram!