13 Dec

Det som göms i snö…

… kommer upp i tö. Just nu känns det som att jag långsamt håller på att vakna upp ur en dvala som har pågått i många år. Det är kanske en överdrift, men att börja rota i lådor med saker som jag inte rört sedan maj 2012 gör onekligen att det känns som att jag hade sovit något slags Törnrosadröm. Har vi verkligen bott i Orem i fyra år? Hur kommer det sig att vi packade ner saker som skulle ha getts bort eller sålts på loppis redan då vi höll på att stänga ner Segeltorpslivet? Stackars spindlar och möss som dött eller kammat noll av intresse i dessa lådor. De är nog inte särskilt intressanta för någon. Jo! Kökslådan som blev felmärkt och jullådorna var jätteroliga att packa upp, för de hade jag egentligen velat ha med till vårt compact living-experiment som så småningom bredde ut sig på över 300 kvadratmeter. Nu ska vi som sagt komprimera allt igen.

I första fasen som så smått inletts ska vi flytta in på nedervåningen som är 60 kvadratmeter. Det är inte förrän elektrikern kommer tillbaka i morgon eller i övermorgon som avloppspumpen (eller vad det nu är) kopplas in och vi kan börja använda toaletten och dra igång disk- och tvättapparaturer. Jag hittar bara två gardinstänger, men jag är rätt säker på att vi hade fler i förvar. En av ryggkuddarna till soffan som kom i containern från Orem saknas fortfarande. Say what? Någon av makens mormors underbara jeansmattor hade jag planerat att lägga i köket, men de är ju alldeles för stora allihop. Och hur blir det med matta i vardagsrummet? Ska vi kanske ställa hela soffan på mattan vi hade i Segeltorp? De fina lamporna jag köpte i lampaffären är jättefina, men de är inte alls snygga närmast taket i monterat tillstånd och jag känner mig lurad. Jag vet att allt är mycket mindre än jag ens kunnat föreställa mig, men även när jag tänker ”mindre” så är det ännu mindre än vad jag hade tänkt. Jaja. Det här är absolut bara världsligt! Det betyder dock ingenting mer än jag önskar att det hade gjort.

IMG_9502

De senaste dagarnas lussekonserter har fyllt mig med kärlek och ny energi! Jag älskar den här tiden på året som jag sagt många gånger. Jag vet att det är lätt att försköna tid som flytt, men mina minnen runt advent, Lucia och jul innehåller ett överflöd av kärlek och omtänksamhet. Idag tog jag in den lilla bordsgranen som Far och min syster huggit i skogen. Jag fixade belysningen och mamma fixade allt annat runt om och på. Nu är det så innerligt vackert där nere. Jag hoppas att den känsla jag fick då jag stod och tittade på granen förs vidare i vintervinden för att värma barn och ungdomar som inte har det så lätt. Efter kvällens luciatåg, det tredje på tre dagar, alla helt olika och alldeles underbara, känner jag ännu mer att våra barn är framtidens hopp. Vi måste ta tillvara på deras talanger och styrkor! Gräv där du står. Det kan komma att hjälpa många.

09 Dec

Långt från pysselkalender.

Jag saknar verkligen kameran. Mobilbilder är urtrist, även om jag har en alldeles ny mobil med en förhållandevis bra kamera. Jag gillar ju att ta närbilder och det funkar inte alls lika bra med mobilen… Förvridna perspektiv är liksom inte min grej. Nåja! Världsliga saker.

Uppdatering Huset: Nu kan vi på nedervåningen bocka av kallt och varmt vatten, köksinredning, fläkt, elspis, kyl och frys, varma element som inte läcker, vedspis, toalett, golv och tapeter. Idag ska jag se om jag och brorsan kan reda upp i kaoset och försöka få det att åtminstone börja se snyggt ut. Vi kan inte flytta in än dock, för avloppssystemet måste kopplas på av elektrikern som kommer tillbaka nästa vecka. Iiiiih! Jag är så tacksam över att få följa det här projektet.

03 Dec

När ens ickeförstående arkitekturgener får ont i magen.

Jag älskar karaktären i min hemstad. Karlskrona må vara ett blåsigt hål, men det är mycket vackert här! Gammalt och nytt möts i något slags hemtrevlig harmoni. Döm om min förskräckelse då jag fick se det här:

3_1

Bygget är alltså inte klart än, utan det här är en modell av hur det så småningom kommer att se ut vid Kilströmskaj. Jag kan inte förstå att vi inte får bygga ut vårt söta ”hönshus” i Bredavik då det skulle störa djurlivet för mycket, men att det här kan få tillstånd att byggas. Jag kan tänka mig att åbäket i värsta fall skulle kunna orsaka hjärtinfarkt både hos fiskar och människor. Gert Wingårdh heter arkitekten som står för arkitekturen. Han har vunnit en massa fina priser och har bland annat ritat Emporia i Malmö och Chalmers ”Kuggen”. Ja, jag vet inte om jag är extremt bakåtsträvande, men jag tycker faktiskt inte att det här är vackert någonstans. Vad tycker du?

30 Nov

Nu händer det ännu mer grejer!

30_6

I går hade brorsan fått upp de gamla elementen jag skrubbade av i iskylan häromdagen. De ska målas då elementen inte längre behövs som värmekälla framåt våren. Tills dess får de vara ”shabby chic”, alltså rena men i stort behov av målarfärg. Elementen har min bror samlat på sig från diverse renoveringsprojekt som han tagit sig an. Vi får likadana i kök och vardagsrum och en annan modell i lite olika storlekar i sovrum, badrum och hall. I hallen kommer det att hänga ett riktigt rejält som man kan torka vantar på. Underbart! Inget ”ei saa peittää” (må ej övertäckas, som det alltid står på elelement) där inte.

30_4

30_2

Efter att elementen hade åkt upp på väggen hjälptes vi åt att bära in soffan på plats, men också matbord och stolar. Hoppsan! Soffan tar precis så mycket plats jag hade räknat med vilket innebär att vardagsrummet kommer att bjuda på en soffa, en fotpall, lite tavlor, en kakelugn och Pilasterhyllan. Soffbordet och Billybokskåpet jag hade hoppats få plats med kommer dessvärre att få hitta någon annanstans att bo. Matbordet då? Ja, bordet som vi ofta hade utdraget med iläggsskiva då vi hade gäster får inte ens plats i sin grundform utan att det ser ut som att vi har ett kök med ett alldeles för stort bord som dessutom förstör arbetstriangeln och det goda flöde som vi lyckats få till i planeringen. Nej, vårt fina björkbord kommer att få komma till sin rätt i något annat sammanhang. Antingen blir det i en våååning i Vasastan eller så blir det ute på logen. Det där att sammansmälta två bohag till ett innebär i många fall att man behöver något nytt, alternativt något annat, har jag insett. Bilder kommer en annan dag.

Förresten är det idag sista dagen på Trettio Tacksamma Dagar! Vilken härlig månad som ligger bakom mig. Att skifta fokus ger verkligen en riktig kick.

13 Okt

Framsteg.

Idag tog jag med mig mamma ut till Huset. P hade lagt hela köksgolvet och köket blir verkligen fint! Elektrikern hade också varit på besök, så nu lyste det fint i hallen. Wow, alltså. Jag är otroligt imponerad över min brors handlag. Han har hunnit öva på rätt många lägenheter och hus vid det här laget, men ändå.

På fredag åker vi till IKEA för att inhandla köket. Kvällen har jag därför ägnat åt att jämföra diverse olika vitvaror. Jag har fått vissa direktiv på vad som ska installeras (vita, ej inbyggda), så det lutar åt att det blir Electrolux i köket. Det är bara deras diskmaskiner som är ”sådär”, men annars håller de sig uppe i toppen! ”Kul” att upptäcka att det dyra Smeg-kylskåpet blev sämst i test med sitt vansinnespris… Det är precis som med min Kitchen-Aid som höll på att driva mig till vansinne hemma i Orem. Första gången jag drog igång vår Electroluxassistent för någon månad sedan kändes det bara ”Halleluja!!!” och jag förundrades över hur otroligt mycket mer praktisk den är än en Kitchen-Aid. Det ska helt enkelt inte se ut som att någon har haft matkrig då man har bakat färdigt i ett kök. Funktion går alltid före form i min värld efter att ovist ha gjort andra val i mitt liv. Sköna Hem kommer ändå aldrig att göra inredningsreportage om vårt hus, haha. Trots det, eller kanske snarare just därför, känns det fantastiskt hemtrevligt då jag tittar in. Fönstren är smutsiga och gipsskivorna i hallen inte ens är färdigspacklade, men jag trivs redan i det här hemmet!

12_2

25 Sep

Lite ljus och lite värme.

Man får hämta ljus där man kan. Präriens Drottning (eller egentligen Viking 75 V, vä) har kommit för att stanna… Tack P!

25_5

25_4

Ps: Dörren är också på gång. Hur tar man både historia och nutid i beaktande då man renoverar? Ska man jämna med marken, bara tänka nytt, mixa allt man tycker om, eller vad? Här togs det i beaktande att huset är minst 100 år gammalt, men att P ville behålla den befintliga dörren. Då den blev ett betydligt senare tillägg och dessutom är skadad bl a av en kattlucka blev det bestämt att den skulle få samma accentfärg som verandadörrarna kommer att få, kromoxidgrön. (Här efter första strykningen.)

25_2

20 Sep

Framsteg.

Brorsan jobbar hårt. Mina punktinsatser varar i några timmar åt gången medan P är ute vid Huset hela dagar. Han försöker variera sig lite för att inte bli uttråkad, så jag vet aldrig vad som ska möta mig då jag inte varit där på några dagar.

Dagens ”nyheter”: helt färdigmålad gavel, gipsskivor uppsatta både här och där, bl a i badrum och sovrum, kökskakel på gång och lite annat smått och gott (sådant som mestadels handlar om att få fasaden helt klar innan höstkylan blir påträngande).

20_2

20_3

20_9

Mitt uppdrag för dagen handlade om att försöka få den uräckliga dörren ren för ommålning. Jag tvivlade lite på att det skulle gå att genomföra det då den såg ut såhär:

20_6

Hålet berodde på en ruggig kattlucka och som du ser hade väder och vind inte precis gått obemärkt förbi.

20_5

De släta ytorna funkade bra att rengöra med hjälp av en slipmaskin, men hur skulle jag göra med det urfrästa mönstret? P kom på råd och tillverkade en slippappershållare så att jag kunde komma åt i varenda lilla skrymsle. Efter några timmar såg dörren ut såhär:

20_4

20_7

Trägen vinner! Dessutom löste P problemet med det fula hålet efter kattluckan med en annan finurlig lösning. Med lite spackel, slipning och färg kommer man inte se att luckan satt där från början! Jag är imponerad av min bror som löser både det ena och det andra innan jag hinner blinka.

20_1

Det är inte så roligt med mobilfotografier. Jag lyckas alltid vinkla mobilen lite, lite så perspektivet blir fel.

12 Sep

Ännu ett steg på vägen.

Ännu en sommardag med varma vindar och klarblå himmel. Det känns så märkligt, men jag tar tacksamt emot.

Dagens Huset: Idag var det dags att såpskrubba dörren som sitter mellan vardagsrum och sovrum. Det här är efter en första tvätt med varmt såpvatten och fram till nedre spegeln är det skrubbat även med Svinto. Dörren blev inte lika bra som dörrkarmarna, men det beror antagligen på att dörren har ett extra lager med vit plastfärg som skiten har satt sig i

12_3

Så här såg det ut efter 1,5 timmes jobb med fram och baksida:

12_2

Du ser ju att det bara är att skrapa och måla om hela rasket! Det är dock trevligare att skrapa en såpdoftande dörr än en som är täckt med flug- och kattskit…

12_4

I Bredavik märks det att hösten börjar tåga in trots att det var bra över 20 grader och shortsväder hela dagen idag. Björkarna börjar fläckvis bli gula och ser man efter noggrant börjar också lönnarna försiktigt ändra färg. Svågern vågade fånga stunden, var spontan och tog med sig familjen ut för att bjuda på en sista (?) grillkväll. Mysigt! Yngsta dottern har lite svårt att vänja sig vid att bo utan sina två storasyskon och dessutom har ju var och en försvunnit hem till sitt efter ett kusinintensivt sommarlov. För henne blev det här en riktig festkväll, och det är jag så glad över. ”A mother is never happier than her most miserable child” lärde mig min psykologkompis och det är ett uttryck som direkt slog an något i mig.

12_1

10 Sep

Borta bra, men Sturkö bäst.

De flesta jag känner blir lätt hemmablinda. Det kan vara behjälpligt då man med hjälp av hemmablindheten kan blunda för lister som saknas, fula mattor, risigt hår eller vad det nu är. Då det gäller att ta vara på skönheten som finns runt omkring oss alla är det dock rätt skönt för själen att då och då påminna sig själv om vad man har.

Vi bodde i några år i Visättra/Flemingsberg, en av Stockholms inte alltför roliga förorter. Trots att det fanns lite väl många grannar som jag inte alltid kände mig bekväm runt omkring fanns det också så mycket som jag uppskattade. I skogarna bakom alla hus fanns till exempel fullt med svamp och bär för alla som tog sig tid att leta. Jag älskade också att kunna hänga med två av mina systrar och deras män då de bodde i två lägenheter alldeles i närheten. Var Visättravägen ett drömboende? Nej. Trivdes jag? Ja.

I kväll följde jag med mamma ut till kyrkogården för att sätta ljung på min gamlamorfars och mormor och morfars gravar. Det var så vackert där ute: stilla, lite tungt att andas och alldeles magiskt. Som sagt. Ibland är det bra att påminna sig själv om allt det goda som finns runt omkring en. Peace.

9_2

9_3

9_4

9_5

08 Sep

Arbete och nöje.

Trots att dottern är 15 år gammal kom det där som alltid är att vänta några veckor in på höstterminen: den obligatoriska tillbaka-till-skolan-förkylningen. Att vara en smittohärd är aldrig uppskattat av andra, men å andra sidan är det omöjligt att vara hemma en hel förkylning utan att skolarbetet eller jobbet tar skada av något vis. Vi får väl se om hon kan hämta sig på en långhelg…

8_6

Jag åkte ifrån sjuklingen ut till Huset för att utföra mina sysslor. En duktig kock håller rent på arbetsytorna då han lagar mat och en duktig mångsysslare håller rent mellan olika moment under ett renoveringsprojekt. Jag må vara mångsysslare, men jag kan varken sätta reglar, putsa murbruk, sätta upp gips eller annat mer avancerat. Däremot kan jag både sopa och skrubba, så det passade jag på att göra nu. Jag rensade också ut lådorna i verandan och trillade bak så långt som till 1929 då det tydligen fanns en småskola ute i Uttorp. (Idag finns det en skola för hela Sturkö. Där går det 93 elever upp till sexan.) Anton och Elsa Svensson höll sitt hem och trädgård otroligt välskötta, så det känns lite tragiskt att se det förfall som har föranlett den stora renovering som huset nu går igenom. Nåja, jag är glad över att min bror såg potentialen och nu visar huset den kärlek det förtjänar!

8_1

Så snyggt putsad murstock! Den ska målas vit och just den här hallkorridoren kommer att bli vitmålad hela den. Takhöjden är 2,40 på hela nedervåningen, något som nog får anses väldigt ovanligt på en liten gård ute på landet vid förra sekelskiftet. Vi är dock tacksamma och tar gärna emot. I det som nu blir badrum, tvättrum och hall kommer dock taket att sänkas lite. Detta har att göra med att det är mycket lättare att fixa elektriciteten då man kan dra det utanför det gamla taket och sedan sätta ett nytt tak. Taket i dessa utrymmen kommer naturligtvis inte att bli ens tillnärmelsevis lika vackert som våra pärlspontstak, men jag tror att vi överlever.

8_2

Här ser du verandan och hur vackert det blir då solen lyser in genom de röda rutorna. Det känns nästan surrealistiskt att jag sitter här och tänker på hur det ska bli när vi flyttar in och vilka av mina hus/hem/organisations-planer som då kommer att ha uppnåtts. Om några månader ska det där huset verkligen vara vårt hem…

8_3

I det här hörnet ska det stå en Viking vedeldad spis. Putsen kommer att bli vitmålad och väggarna kommer att kläs med vitt kakel och någon diskret tapet, antagligen i ljust grått, om du undrar.

8_4

Här kommer den del som är tragisk. Pga sjukdom blev huset för många år sedan en levande soptipp och grannen har berättat att det inte ens gick att befinna sig på gårdsplanen för alla flugor. Dessa flugor bodde tydligen inomhus också, för så här har det sett ut på vissa delar av både målade tak och snickerier. (Har du aldrig sett på maken kan jag tala om att det är flugskit.)

8_5

Efter handskar, varmt vatten, såpa och skrubbsvamp är dörrkarmarna nu redo för målartvätt och ny färg. Ah! Såpa!

Efter arbetsdagens slut var det äntligen dags att träffa mina körvänner i Fredrikskyrkans Motettkör. Tusen tack till min syster som precis visste vad jag ville ha (en kör) och hur upplägget skulle vara (lite utmanande, men ändå med en kamratlig och trevlig stämning). Jag ser redan fram emot nästa veckas repetition!

Första utmaningen är att bemästra Mozarts Missa Brevis in B, KV 275. Här har du en version framförd av en grymt duktig japansk kör och ensemble. Medlemmarna ser ut att vara tolv år gamla, men så kan det väl inte vara? Här hittar du del 1 och del 2.