Nä, det har inte varit så inspirerande och sitta här och jobba den senaste tiden. Det här är en MELLAN-bild, för innan denna stod alla växter som brukar stå i fönstret mest överallt eftersom jag haft en adventsljusstake där. Dessutom låg påminnelser om paketinslagning, planering av kurs jag ska hålla i och bara rent ”ska ta hand om” både här och på resten av bordet. Med målet att ta hand om lite i taget (precis som varje januari under några års tid) kändes skrivbordet övermäktigt. Jag har städat köksskänken, badrumslådorna, pennlådan, garderoben och det mesta av julen, men skrivbordet som jag borde ha börjat med för själsfridens skull fick tydligen vänta in min energi.

När min kusins dotter hade åkt hem igår kväll fick jag ett ryck och gjorde det oundvikliga. ”Feng shui-spegeln” är putsad (det är verkligen en bra idé att ha en spegel riktad mot dörren så man alltid har koll på vem som kommer in) och högen med osorterat kaos har jag tagit hand om, men min gräsliga kalligrafi-mapp i en rosa färg som stör mig varje dag är kvar. Den är i letter size, den amerikanska motsvarigheten till A4, och därmed lite bredare än en svensk version. Jag gillar att ha det extra utrymmet för att kunna stoppa ordentligt med grejer i både fram- och bakmapp och egentligen tror jag att det går att få tag på den storleken också här i Sverige. Det är lätt att konstatera att man fort blir hemmablind, både för hur det ser ut (oavsett om det är trevligt eller kaos) och för ältande tankar som rör sådant som faktiskt är lätt att åtgärda. Se där, detta blogginlägg gav mig nog just en skjuts över kullen. Vi får väl se!

Edit: Japp, nu är en perfekt mapp/väska som jag tror kan bli mycket bättre än lösningen jag har nu beställd. Inte bara snyggare, men det också. Tänk, det tog ungefär tre minuter blankt.