… eller Nynäshamn. Vad trevligt att få åka hem till våren i söder med ett norrsken i ryggen! Nu har vi massor av fröer som ska i jorden, lådor som ska rensas och drömmar som ska förverkligas. Hur jag ska kunna hantera min barn- och barnbarnsabstinens får bli en senare fråga. Just nu får jag nöja mig med att vi haft underbara veckor här. Efter två veckors bloggande på telefonen blir det också skönt att komma hem till datorn. ”Borta bra, men hemma lite bättre.”
I somras var vi i Dalarna för att uppleva Kristina från Duvemåla i Dalhalla. Sveriges hjärta är vackert oavsett om det pulserar av grön lummighet och midsommarvibbar eller om det ligger snö i drivor runt omkring.
Här står alla bussar som kör skidåkare fram och tillbaka i ett extremt välorganiserat system. Jag gissar att chaufförerna är rätt trötta på skidor och stavar efter den här veckan.
Alltså, att en sådan här påse skulle hamna hos någon i vår familj hade jag nog inte sett som troligt. Nu blev det inte som jag hade tänkt, utan som någon annan ville. Det är dock inte jag som ska åka, utan maken som tar sig an Vasaloppet 45.
Dessvärre var gårdagens norrsken inte särskilt intensivt på Sturkö, så det kändes fantastiskt roligt att kunna ta revansch och få se det upprepa sin bragd här i Mora. Fast det ska ju erkännas att ett norrsken gör sig bättre på bild än i verkligheten. Solnedgångar blir sämre, men norrsken blir definitivt bättre!