21 jul

Syskon på äventyr.

Någon dag ska det väl bli tid att skriva igen, men just nu finns det bara tid för små korta uppdateringar. Mest för min egen skull, för jag orkar inte ens skriva dagbok om kvällarna! Syrran som fyllt femtio har haft ansvar för årets syskondag med mig som sidekick (hon har gjort allt jobb, jag har mest gett feedback, ringt samtal och bakat en kardemummakaka). Det var en dag som gick i fars och farmors spår. Vi åkte häst och vagn då detta var presenten far fick i present av sina syskon till sin femtioårsdag. Underbart! Fick korv och våfflor tillagade vid vindskydd vid småländsk idyll. Hade sällskap av en mobilkarta som inte mäktade med dåligt internet och som dessutom var allmänt dålig (hitta.se), vilket bjöd på extra spänning. Fick videochatta en stund med två nyfunna släktingar från farmors sida. Besökte två av fars kusiner som ingen av oss känner och blev fantastiskt fint mottagna. Fick information om fars morfar och släkten som ingen av oss hört, men som av förklarliga skäl kanske valts att inte berättas. Besökte farmors föräldrahem i Åskefälla där vi fick se det vackra tak som målades inför farmor Nannas dop. Ljus och mörker. Blev mottagna i Klackamåla med vacker dukning, läcker mat och en sjukamp som var så fint förberedd av en svåger och min man. Fick överraskningsbesök av våra respektive (och lillastesysters lilla goding). Planterade fruktträden som syrran fick av oss i femtioårspresent. Tack för min storfamilj, för mina rötter och för allt det komplicerade underbara som livet är och ger.

24 nov

Fredagen den 23 november. Allt annat än en Black Friday.

Vackert, bara vackert. Levande blommor är fint det.

Något annat som är fint är gamla par som håller hand… De här kom skruttande över parkeringsplatsen och de var så söta!

Idag började Julen här i USA. Jag orkade inte med någon Black Friday-shopping, men mat behövde vi fylla på med. Denna stackars tomte stod och plingade lite halvhjärtat med sin klocka utanför Smith’s. Han fick en hel del pengar, men jag tror att han skulle få ännu mer med lite mer engagemang!

För mig börjar julen inte förrän till Första Advent, men julstjärnorna var billiga idag och med tanke på hur dåligt affären sköter blomsteravdelningen tänkte jag att det var bäst att få hem ett par krukor om de skulle kunna överleva till nästa helg. Vi får väl se om jag lyckas. Den ena busken började fälla blad redan i kundvagnen på väg till bilen. Suck.

Inne julstjärnor, ute frasiga löv på marken.

Längst upp på bergtopparna ligger snön kvar efter ett par snöomgångar. Själv gick jag omkring med bara en tjocktröja på mig idag utan att frysa, så just nu känns inte värsta kalla vintern speciellt nära.

De här sötnosarna bor ett par hus längre bort på gatan. Vet du vilken ras det kan tänkas vara? Grannarna som vi var hemma hos, inte hästägarna, sa att de INTE är shetlandsponnyer i alla fall.

Titta! Hur söt som helst. Och pytteliten.

Mer berg. Jag vet att det inte går att visa hur fint det faktiskt är, men du får tro på mitt ord.

En bit längre bort bor den här ståtlige herren. Fast han blev sur på det här fotot. Inte tillräckligt smickrande tydligen.

Efter ett tag lättade han upp och kom för att se om vi hade något gott med oss. Det hade vi inte.

Yngsta dottern kan bara inte vänta på att få börja rida! Hur kan det finnas människor som inte gillar hästar liksom?

Människa och natur i vacker harmoni.

Finaste familjen. Här är vi hemma på vår gata, fast inte precis i stan.

För övrigt har vi tittat på, och skrattat åt, Groundhog Day idag. Har du inte sett den är det hög tid. Jag tror att alla som ser den filmen blir lite snällare.