trädgård – Sida 20

30 apr

Tulip Festival, Thanksgiving Point 2015.

Love this place. Mysig date bland mina favoritblommor. I år kom vi lite senare än förra året, så det var både frodigare och lite mer utblommat. Annan känsla helt enkelt! Jag älskar verkligen dessa fantastiska blommor och kan nästan förstå hur folk blev som galna och fick gå från både hus och hem efter att ha investerat fel då det begav sig.

Som du kommer att märka bjuder tulpanfestivalen på alla möjliga slags blommor även om det är fokus på just tullisarna. Det var lite svårt att ta bra bilder då det var så fruktansvärt hårt ljus. Längst ner sitter jag till exempel och kisar. Den vänstra sidan av mig är försänkt i svart skugga… Jag tyckte också att cowboyparet var så fascinerande. Speciellt kvinnans naturligt långa och otroligt vackra hår! Vår yngsta dotter hade som mål att växa ut håret tills hon kunde sitta på det, men det funkade inte för henne. Hon fick väl mina gener, stackaren.

Har du några favoritblommor?

25 apr

Vad? Är våren över? Är det sommar nu?

Påskliljor, tulpaner och syrener är utblommade. Nu luktar det istället fantastiskt under äppelträden av dessa hundkäxliknande skapelser. Särskilt intensivt doftade det strax efter en rejäl regnskur då solen låg på ordentligt. Jag stod där och njöt för fullt och kom inte alls ihåg att det luktade så gott förra året.

Sedan är det det där med ”iris som är gula och iris som är blå”. De blå irisarna håller på att slå ut. Det är den 24 april… Är inte det hemskt tidigt?

Newman och Jaja värper duktigt varsitt ägg om dagen. Denna fulländade form i de lite speciella färger som våra fåglar bjuder på gör köket roligare och maten godare. Ankägg är perfekta där man ska blanda ner dem i maten (pannkakor, bak osv), men hönsäggen är underbara i omeletter, stekta eller bara lite mjukkokade. Nu blev jag hungrig. Typiskt!

Förresten har jag tittat på ”Still Alice” i kväll. Ingen ville gråta med mig, så det blev ensambio. Vilket vackert porträtt Julianne Moore målade upp och vilken hemsk sjukdom Alzheimer är!

Jag kommer ihåg demenspatienterna jag hade äran att vara med och sköta under några somrar då jag pluggade på lärarhögskolan. Jag kommer ihåg frustrationen, rädslan, det snabba förfallet, personlighetsförstärkningarna och aggressionerna. Demens är inte lätt att ha att göra med och som familjemedlem får man ställa sig själv åt sidan många gånger för att försöka göra livet lite lättare av den som är sjuk. Livet är sannerligen klurigt att hantera ibland. Peace.

01 apr

Nu gråter molnen…

… men tidigare idag hade vi ännu en underbar vårdag med perfekt lagom sommarvärme. Eftersom S hade Art Class på eftermiddagen hade jag ett par timmar på mig att rensa och städa i trädgården. Idag satsade jag på baksidan. Vi har en jätteful soffa/förvaring i grå ”Little Tikes”-plast som alltid blir extra ful över vintern. Idag skrubbade jag den rejält. Inte blev den mer tilltalande, men nu är den i alla fall ren så man kan sitta på den. Vi har också tusentals frön från alla ”Trees of heaven” som växer i skogsdungen bakom huset. Det är väl bara att sopa och räfsa bort det man kan och låtsas att man inte ser resten.

Tulpanerna på framsidan brukar alltid rådjuren ha mumsat upp bladen på, så det här är nog första gången som vi får se dem i sin fulla prakt. Det är någon sort med megakorta stjälkar. Lite synd, för jag har gärna fräscha tulpaner inne mest varje dag och året runt. Å andra sidan är de jättefina i trädgården också.

Körsbär och päron är det som blommar för fullt just nu. Vårt lilla körsbärsträd som jag antar planterades precis innan vi flyttade in blommar jättemycket i år, så kanske blir det första året med bär?

Någon hade försökt sig på att handla på mitt bankomatkort i Texas samtidigt som jag själv handlade mat på Smith’s, så banken anade oråd. De spärrade kortet och jag fick hämta ett nytt på kontoret idag. (De är lite sega de där amerikanerna, så det finns bara några som har chip i sina kort.) Samtidigt passade jag på att köpa ett par basilikaplantor och en persiljeplanta för en billig peng. Jag tänker mig att de väl ska kunna producera lite färska kryddor till husbehov i alla fall. Jag kommer nog ihåg att vattna fram tills vi åker till Sverige, men sedan lär omsorgen bli styvmoderlig.

Min fina granne hade köpt beroendeframkallande mandlar med limoncellosmak på Costco. Jag skröt om att jag hade lyckats motstå frestelsen då jag var där med barnen förra veckan. Det skulle jag inte ha gjort.

Jag kan inte fatta att påsken redan är här! Flera av mina syskon samlas i Karlskronatrakterna över helgen. Tur att det snart är sommar så jag inte behöver längta allt för länge.

I morgon har maken jobbets skidpass igen, så jag följer med honom en runda. Jag hoppas att vädret är bra och att snön inte är isig. Jag tycker det är läskigt då det går för snabbt. Sedan blir det väl inte så mycket mer snö att åka i. Det har verkligen varit en konstig och väldigt mild vinter. Men så är det. Det där konstiga verkar vara följa mig hack i häl nu för tiden. Ingenting blir väl någonsin riktigt som man tänker sig. Gilla läget?

30 okt

Onsdagskväll.

Onsdag igen. Jag blir alltid som en ny människa efter ett av mina yogapass. Tänk om min granne inte hade lyckats i sina övertygelseförsök att locka mig till det första passet?

Våra kackelpellar är jag lite sur på just nu. Det blir varken hönsägg eller ankägg till frukost, eller jo, det blir det ju. Äggen kommer bara inte från våra tjusiga fjäderfän trots att de får kejserlig behandling. Hm.

Trädgården håller på att lägga ner nu, fast det finns fortfarande massor av löv kvar på träden. Förra året vid den här tiden låg det snö på marken och det sägs att vi har sådant där vitt och kallt fluff att vänta på söndag. Just i går slutade vår garageport att funka. Olägligt. Bäst att jag tar itu med det innan min tacksamma månad drar igång, annars lär jag få bli lite kreativ. Att ha ett garage till sina bilar på vintern är nämligen en lyx och välsignelse som jag aldrig mer vill byta bort. Jag har skrapat ALLDELES för många rutor under kalla vintermorgnar för att inte inse vad det är vi har här.

Tillbaka till trädgården. Rosorna ser annorlunda ut nu, men de är underbara ändå!

Carterville Road i skymningsljus. Det gäller att njuta lite extra de kommande dagarna, för jag antar att grenarna blir kala när snön väl kommer. Vem vet? Det kanske blir första vintern med löv kvar på träden?!

19 okt

Höstpromenad och trädgårdsarbete.

Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, årstidsskiftet med härligt lagom temperatur och att luften blir lättare att andas. Jag njuter av att tända ljus om kvällarna då det becksvarta inte riktigt hunnit ta tag om alla stackars vinterdeprimerade och jag älskar att jag inte längre känner mig tvungen att vara ute i det fina vädret. Jag älskar att pyssla med papper, textilier, garner, frukt och grönsaker. En gång hörde jag att människor nästan automatiskt bäst gillar den årstid då de själva kom till jorden. Jag höll med till hundra procent, oktoberbarn som jag är.

Idag har jag njutit i fulla drag då maken och jag tog en långpromenad längs floden. Hela familjen var ute i trädgården och tog hand om diverse nödvändigheter: de sista tomaterna, gurkorna och de misslyckade melonerna, vårlöksplantering, uppgrävning av risiga buskar längs Carterville Rd och så skulle vi plocka in några av de finaste äpplena. Jag kokade tomatsås av de få bifftomater som inte ätits upp av sniglar, oknytt eller något slags mögelangrepp (jättegott) och sonen och jag lade in gurkor efter det här receptet. Våra mjölksyrade morötter efter svenskt recept blev hur goda som helst, men rödbetorna som mjölksyrades efter något snabbt amerikanskt recept blev ”sådär”. Jag kan i alla fall konstatera att lagen till den nya gurk-lagen är precis hur god som helst och jag har svårt att tro att dessa grönsaker kan bli annat än delikata. Svaret får vi redan i morgon kväll.

Här kommer en oändligt lång fotobomb från dagens promenad. Jag tankar goda tankar och vackra färger inför den långa och kalla vintern.

02 okt

När man bara vill stanna kvar under täcket.

Idag är det svinkallt ute. Ja, eftersom huset inte har behövt någon extra värme förrän för ett par dagar sedan ligger vi lite efter här inne också. Jag tycker verkligen om den svalare luften, men jag var inte riktigt beredd på att det skulle bli så här kallt på en gång. Då jag åkte iväg för att hämta dottern från hennes tidiga morgonklass hade jag på mig både yllejacka och stor stickad sjal och frös fortfarande, bara för att ge dig en känsla av hur 4°C känns då man svettats i linne i 31 grader för bara några dagar sedan. Bilderna från mammas och lillasyster till Rom verkar helt plötsligt väldigt drömlika! Särskilt bilden på två gelatostrutar i mammas händer…

Så här blev kransen uppdaterad med lite amerikanskt sidenband. Jag tyckte inte det kändes aktuellt att köpa en rulle säckvävsband som kostade lika mycket som hela resten av kransen och dessutom tror jag efter att ha tänkt efter lite att det hade blivit en stilmässigt obalans.

Vad gör man när människor som man bryr sig om lider? I vissa fall kan man inte göra annat än att sitta tyst och skicka en bön uppåt, men andra gånger kan man rent handgripligen dela med sig både av chili con carne och äppelkaka. Så många svåra situationer runt omkring mig just nu, men också fantastiska och inspirerande människor som visar vägen, som visar att det finns glädje i sorg och att det finns styrka i svaghet. Tillsammans blir vi bättre. Ensam må vara bäste dräng, men jag vet att tio händer tar emot bättre än bara två. De senaste dagarna har jag fått uppleva det flera gånger och det är så häftigt!

Tandställningen sitter fint och efter de första dagarnas värkande invänjning verkar det nu som att S har koll både på munskölj, skyddande vaxkulor och långsam och noggrann tandborstning! Jag är så glad att hon är duktig på att ta hand om sin mun på egen hand eftersom det betalar sig då det är dags att ta ut tandställningen.

Detta äpple var lite extra roligt, för det ser ut precis som ett tecknat! Det ser också ut som ”en rumpa” beroende på hur man tolkar sin omvärld.

Mums! Vi äter rysligt många äpplen. Nu är frågan hur länge de håller sig i garaget om vi packar dem försiktigt i halm eller något. Far brukade bara lägga äpplena i en stor korg i lekstugan där de sedan stod och luktade alldeles fantastiskt gott (eller lite jäst och ruttet, beroende på kvalitet och tid på året), men jag vet inte…

Hur som helst fortsätter jag njuta av hösten. Idag ska jag klippa gräset som ju fortsätter att repa sig. Det tråkiga är att maskrosorna gör detsamma och de har verkligen tagit över vissa delar som var helt uttorkade i somras. Pust! Jag vet inte hur många plantor jag har grävt upp. Det kommer nya hela tiden. Inte roligt att anlita kemikalier, men vad gör man?

29 sep

Måndagsvemod.

Jag vet inte vad det är, men över bergen hänger en vemodig känsla och idag är det så kallt inomhus att det är frestande att dra igång värmen. Kanske är det just därför som jag tycker det är på sin plats att tipsa om ett varmt blogginlägg om min härliga faster Malin som skrevs i somras av trädgårdsgurun Gunnel Carlson. Läs!

08 sep

Jag hinner inte riktigt med.

Dagarna går just nu in i och ut ur varandra utan att jag riktigt hinner med, men livet känns åtminstone rätt fint.

I går hade vi målarkväll vid matbordet som äldsta dottern tog initiativ till. Det var verkligen jättemysigt. Maken satt och målade berg från den vita fåtöljen. Har man både en pappa och en morbror som är och var lite extra konstnärliga känns det ju dumt att inte ens bejaka den delen av sin personlighet när den pockar på uppmärksamhet. Själv skrev jag hälsningar med bredpenslar på akvarellpapper. Alla dessa timmar med kalligrafiövningar känns långt borta, men tekniken sitter där inne någonstans.

När hösten knackar på dörren är det dags att plocka fram sin Crockpot. I kväll blir det smarrigt långkok till middag. Visst förändras smaklökarnas preferens när det blir kallare ute?

Kompisarnas fotosessionspresent fortsätter att överraska. Trädgården blir som ny! Mitt hjärta svämmar över.

Gräsmattan har äntligen börjat hämta sig efter sommarens torkkatastrof. Jag har grävt bort mängder av maskrosor, men efter nattens regn har nya, gula solar tittat upp på massor av ställen. Kanske det blir en ny runda efter yogan i kväll?

03 sep

Skördefest.

Persikorna mognade alla på en gång kändes det som. Barnen har hjälpt mig plocka av alla som inte fallit till marken. I går kokade jag in några i den smarriga saffranslag jag testade förra året och idag har jag gjort ”peach butter”, alltså slät persikosylt utan pektin. Man kokar istället ihop sylten. Det är första gången jag testar och det verkar bli bra. Receptet jag hittade tycker jag blev lite för sött, men till en god och lite stark ost funkar det säkert. Nästa gång provar jag det här istället. Jag har också kokat in lite ingefärspäron och jag tror det blir fler sådana i morgon. Det tar lång tid att konservera utan de konserveringsmedel vi brukar använda i Sverige. Här kör man istället med speciella lock och steriliserade burkar. Kul att testa!

22 aug

Trädgården ser rätt risig ut…

… men vad betyder det när man har unga, raska händer som kan rensa bland allt ogräs? Dessutom är definitionen av ogräs rätt vid i mina ögon även om det finns växter hos oss som säkert inte uppskattas av grannarna då deras välansade plättar tas över av våra vildfröer.

Man sir’ at over skyerne er himlen altid blå
Det kan være svært at forstå når man ikk’ kan se den
Og man sir’ at efter stormens pisken, kommer solen frem
Men det hjælper sjældent dem der er blevet våde

For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt
Ser man alt med ganske andre øjne
Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se
og skelne mellem sandheder og løgne

Man siger jo at det der sker er altid godt for noget
Troen har vi fået for at bruge den
Man si’r så meget, men ved så lidt når angsten den har fat
Sjælen mærker illusionen briste

For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt
Ser man alt med ganske andre øjne
Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se
og skelne mellem sandheder og løgne

Alting kan gå i tu
Et hjerte kan gå i tusind stykker
Kaldte du mig for ven engang
Så er jeg her nok endnu

Anne Linnet