Onsdag igen. Jag blir alltid som en ny människa efter ett av mina yogapass. Tänk om min granne inte hade lyckats i sina övertygelseförsök att locka mig till det första passet?

Våra kackelpellar är jag lite sur på just nu. Det blir varken hönsägg eller ankägg till frukost, eller jo, det blir det ju. Äggen kommer bara inte från våra tjusiga fjäderfän trots att de får kejserlig behandling. Hm.

Trädgården håller på att lägga ner nu, fast det finns fortfarande massor av löv kvar på träden. Förra året vid den här tiden låg det snö på marken och det sägs att vi har sådant där vitt och kallt fluff att vänta på söndag. Just i går slutade vår garageport att funka. Olägligt. Bäst att jag tar itu med det innan min tacksamma månad drar igång, annars lär jag få bli lite kreativ. Att ha ett garage till sina bilar på vintern är nämligen en lyx och välsignelse som jag aldrig mer vill byta bort. Jag har skrapat ALLDELES för många rutor under kalla vintermorgnar för att inte inse vad det är vi har här.

Tillbaka till trädgården. Rosorna ser annorlunda ut nu, men de är underbara ändå!

Carterville Road i skymningsljus. Det gäller att njuta lite extra de kommande dagarna, för jag antar att grenarna blir kala när snön väl kommer. Vem vet? Det kanske blir första vintern med löv kvar på träden?!