sy – Sida 2

11 mar

Snabbsydda ögonkuddar med lavendel.

Sedan jag började med yoga för åtta år sedan (Phew, det känns så märkligt att inse att något som hände ”för ett tag sedan” visar sig ha hänt för nästan tio år sedan.) har jag förändrat mitt träningsmönster. På den tiden gick jag varje vecka på ett instruktörslett yogapass i vår grannes studio. Det var dedikerad träningstid och även om det tog emot såg jag till att gå dit då jag visste hur bra det fick mig att må. Nu för tiden promenerar jag mer eller mindre varje dag medan jag mest tar till yogan då någon nerv ligger i kläm, jag behöver stretcha ut höfterna ordentligt eller då jag är stressad och spänd. Yngsta dottern håller på att utbilda sig till yogainstruktör och tränar själv varje dag samt leder pass för vänner och bekanta varje vecka. Hon har ingen egen studio och tillhandahåller bara några lånemattor (många tar med själva) och så låter hon folk låna block om de behöver. Hennes ögonkudde med lavendel uppskattades mycket av en vän i förra veckan och jag lovade dottern att sy en sådan till sagda väns födelsedag.

En ögonkudde har en innerpåse som är till hälften fylld med ex linfrön eller grötris samt några matskedar torkade lavendelblommor. Lavendeln fortsätter att dofta och lugna i många år. Örngottet gör att man lätt kan fräscha upp kudden om det skulle behövas. Har du inte provat så uppmanar jag dig att testa. Det är så skönt att ligga på rygg och lägga den här kudden över ögonen medan man stänger av omvärlden. Tyngden av riskornen ger ett lugn, gissar att tyngdtäcken som var så poppis för några år sedan har samma effekt.

Jag klippte till en kvadrat i storleken 23 cm x 23 cm. För ett tag sedan köpte jag några fina dukar i mycket god kvalitet för några kronor för just den här typen av projekt. Jag vek ihop kvadraten och sydde ihop ena kortsidan och långsidan samt klippte bort hörnen. Ena kortsidan lämnades öppen för att kunna hälla i ris och lavendel.

Efter att ha hällt i ris och lavendel (jag har bara två händer och kunde inte riktigt fota) vek jag in kanterna på den öppna kortsidan, drog till vikningen med tumnageln och sydde ihop öppningen lite slarvigt med en maskinsöm. Hade detta varit en synlig kant hade jag handsytt med smygstygn, men detta är en innerkudde.

Mina gamla flanellbyxor från Lindex hade gått sönder, så de låg nu i tyghögen. Jag klippte till en långsmal remsa på 23 cm x 53 cm. Jag vet inte vad som hände med bilden jag tog på momentet innan detta, så du får nöja dig med en snabb förklaring. Jag vek in de båda kortsidorna, först 0,8 cm och sedan 1 cm, pressade ner fållen med strykjärnet och sydde fast fållen 0,8 cm innanför kanten. Ta en titt på ett ut- och invänt örngott för att se hur jag vek ihop det hela innan jag sydde ihop de båda långsidorna och klippte av de fyra hörnen. Jag valde också att sicksacka ihop sömsmånen på de båda långsidorna för att örngottet ska hålla länge utan att fransa sig vid tvätt. Efter detta vände jag det hela ut och in och tog hjälp av min stållinjal för att trycka ut hörnen så de blev fina.

Och se där. På mindre än en halvtimme har nu dotterns vän en ögonkudde. Den gick så fort att sy, så jag sydde genast en till min presentlåda. Det är den du ser överst i detta inlägg. Jag tycker den är lite mer stilfull i sitt fina fodral i naturfärgat lin, men flanellversionen är definitivt skönast att lägga på ögonen. Dessutom blundar man då den används, så Who cares? (Svar: Jag. Jag vill gärna att också funktionsmässiga prylar är snygga, inte bara praktiska.) Lycka till med din ögonkudde!

06 feb

Återbruk och nytändning.

Naturligtvis börjar vi dagen med att fira amaryllisens söndagsfest! Idag började den här skönheten visa färg på riktigt. Det är en av de översomrade lökarna. Skam den som ger sig, ge aldrig upp och allt det där. Jag blir lika glad i februari över att känna planttanten i mig glädjas över mina små plantbebisars utveckling!

Sedan har vi det här fåniga projektet. Min lillebror kallar det ”mindfulness”, men jag är nog benägen att kalla det ”slithåretness” Jag köpte en så stor och fin bit riktigt härligt linnetyg, en påbörjad duk, för ingenting. Själva broderiet är inte värt att bygga på, så jag tänkte mig att bara jag sprättar bort det så kan jag sedan använda linnet till olika projekt. Ja, nu kan jag ju inte sluta, för jag har redan lagt flera timmar på det. Problemet är att det är jätte-, jättemycket kvar att sprätta upp. Jag håller mig åtminstone till ett ställe för att få loss åtminstone en meter broderifritt tyg. Min FRAMÅTANDA gör att jag trotsar Agnes Wold och är positiv så in i bängen. Retar det bara henne är jag nöjd. (Skojar ba, jag vill att Agnes också ska vara glad och må bra.)

Här ligger gårdagens stora projekt. När de sålde ut gamla handdukar till halva priset i second hand-butiken köpte jag på mig ett gäng av de största som matchade någorlunda. Jag hittade Ellinor Nilsens fantastiska morgonrockar som är sydda av nya och rent fantastiska handdukar som blivit ratade i kvalitetskontrollen. Det vore knappast hållbart att köpa nya handdukar för att göra något liknande, men åttio kronor för några urtvättade och uttjänta tygbitar är nästan ett fynd.

Jag köpte faktiskt ett nytt mönster för första gången på säkert tjugo år. När barnen var små hade jag en kort period då jag plockade upp mitt stora intresse för klädsömnad, annars var detta min vardag under många år på åttiotalet. Oj, vad jag ritade av mönster, klippte och sydde, fixade mönster och tänkte att kanske, kanske skulle jag kunna jobba i sömnadsbranschen. Jag älskade Burda-tidningarna och ville sy hälften av alla mönster de innehöll. Det här morgonrocksmönstret var inte billigt då jag fick beställa det från Finland, men jag tänker att kanske syr jag flera sådana här om jag får blodad tand…

Momentet att nåla mönster och klippa ut tyg är ABSOLUT tråkigast, men det måste värkas igenom om det ska bli något resultat. I just detta fall behövde jag pussla lite för att tyget skulle räcka. Den största handduken hade inget val, den måste bli baksida. Det rutiga tyget tyckte jag var roligast, så det fick bli framsida (om än kanske med rutorna lite på sned märkte jag då jag hade klippt färdigt. Det randiga tyget bjöd både på minst storlek och flest färger, så det fick bli fickor. Den ena ärmen och slaget fick jag pussla tyger till, klippa lite på ett ställe och sy till på ett annat. Tror det blir bra ändå.

Förresten, detta är nog det finaste tyget! Ena ärmen får en tjusig blomsterbård längst ner. Den här handduken är definitivt av bättre kvalitet. Jag har aldrig hört talas om märket, men det låter brittiskt och tjusigt.

Jahaja, det var allt för idag. Jag hade nog tänkt att jag skulle hinna lite längre än till att bara klippa ut alla delar, men det kom lite emellan. Bland annat oväntat besök, något som känns härligt och underbart och som jag har längtat efter de senaste åren. Jag gillar verkligen att någon bara kommer förbi och sladdrar bort några timmar medan man gör något slags ”Här har du ditt kylskåp” och får nytta av alla sjuttiotvå olika örtteer som uppehåller sig i vårt kök. Ja, det var verkligen roligt och sy kan jag göra någon annan dag. Ha en fin söndag!

05 feb

Sånt som upptar mitt sinne en lördag som denna.

Jag drömmer om sommar och ett frodigt trädgårdsland med både färg och form. Kanske kan vi få till örthjulet i år? Åh, det ska bli så fint, så fint. (Aldrig är något som vackert eller fantastiskt som i drömmarnas värld.)

Jag drömmer om min favoritsallad för tillfället. Finriven morot, finriven selleri, flingsalt, balsamvinäger, olivolja. Så gott och fräscht! Jag älskar ju coleslaw också, men det här alternativet är väl så gott men inte lika energirikt.

Jag drömmer om varma sommardagar med ljumma kvällsdopp och grill och kanske en tur på sjön.

Jag drömmer om att bemästra tekniken att klippa ”blyglasfönster” så jag i framtiden kan få till position och färgkombinationer på bästa sätt. Jag har i alla fall Silhouetten som skär ut perfekta ramcirklar! Nästa gång ska jag bara använda lite starkare färger. Men oj, vad roligt detta är!

Jag drömmer om mina berg. Härom dagen skickade min kompis en hel hög fantastiska bilder från de senaste dagarna och jag fick riktig hemlängtan. Jag pratade dessutom med en annan vän och granne som berättade något som jag redan visste, att många av våra gamla grannar antingen gått bort eller flyttat. Inget är statiskt och det vi hade i Orem 2012-2016 var fantastiskt och det var då. Det jag saknar finns inte riktigt kvar. Förutom bergen, för dem rubbar man inte på så lätt.

Jag drömmer om att sjunga i kören igen. Det är tänkt att vi ska framföra Dobrogoszs Requiem om några månader. Så vackert! Vi har förlorat några av våra körkompisar (flytt och annat), men vi har detta projekt tillsammans med Karlshamns Kammarkör vilket bäddar för en riktigt maffig upplevelse. Det är spännande att ha en körledare med både ambitioner och erfarenhet, något som får åtminstone mig att anstränga mig lite extra.

Idag tänkte jag sy en morgonrock av ett gäng avlagda handdukar som jag köpte för halva priset på second hand. De är urtvättade och mjuka, men lite bleka i färgen. Trots det tror jag att resultatet blir kul. Jag har hämtat inspiration till projektet hos någon tjej på Instagram som får kasserade handdukar från någon tillverkare och gör fantastiska konstverk. Detta kommer knappast att vara i den klassen, men jag ser ändå fram emot resultatet. Nu kommer bara det oändligt tråkiga jobbet att först rita av mönstret och sedan klippa ut alla bitar. På’t bara!

14 nov

Julgransmatta av juldukar.

Idag har jag sytt en julgransmatta av en jutematta och ett gäng dukar som jag fått av svärmor.

Svärmor skickade med mig materialet hem när jag var där för några veckor sedan. Hon gav mig fria händer och en inspirationsbild.

Jag klippte, mätte och sydde utan någon särskild plan annat än att det skulle bli någorlunda symmetriskt.

Strykjärnet fick jobba hårt som sig bör då det handlar om lappteknik. Det gäller att hålla sömsmånen jämn och isärpressad.

Till den här mattan gick det åt fem dukar i olika storlek och en kvadratisk golvduk i jute. Jag sydde helt enkelt upp ett lapptäcke och kviltade sedan upp det på stadig juteväv. Kul projekt!

17 jul

Återbruk och arv.

Far älskade sina bruna manchesterbyxor och sina rutiga skjortor. Han hade hittat ett vinnande koncept och varför ska man överge ett sådant? När han dog begravdes han i sin finaste outfit (de nyaste bruna manchesterbyxorna och den finaste skjortan). Jag och min ena syster tänkte båda lika och kunde inte med att slänga eller ge bort hans slitna kläder, så vi hade båda sparat några klädesplagg. Härom månaden satt vi och pratade om vad vi ville göra med dessa och syrran kom på att vi skulle göra ”syskrin” till alla syskon. Sagt och gjort. Vi ägnade ett par heldagar till att skära tyg och sy ihop allt och avslutade med handfållade skråddband. Eftersom mammas plagg var återvunna på annat sätt sedan länge fick hon vara med i form av blommiga dekorationsband. Trädgården blev våra föräldrars stora gemensamma intresse de sista åren, så det kändes fint att knyta ihop projektet med denna symboliska detalj. Detta måste ha varit det roligaste projekt jag någonsin gjort! Igår fick vi möjlighet att dela ut det färdiga resultatet till alla när de flesta av oss var samlade. Fint ändå.

11 mar

Ett lapptäcke till lilla L.

För ett tag sedan fick en vän som jag mötte i scrapbookingens underbara värld en efterlängtad dotter. Jag är så glad över den här lilla familjen och kände att jag ville sy ett lapptäcke. Bebisen fick välja från tre olika färgställningar (eller kläder från GAP) och hon valde min favoritkombo. 😉

Den här maskinen inhandlades på Costco för drygt 20 år sedan och fungerar trots att den stått största delen av sitt liv instängd i ett garage. Jag är glad över att den klarar raksöm och sicksack, men mycket mer är det inte. När man syr lapptäcken är det viktigt att kunna styra lite över trådspänningen, men det går bara att sy överhuvudtaget om inställningen står på ”0”, så det blev lite klurigt då jag skulle kvilta ihop fram och baksida med stoppningen. Jag hade tänkt mig dubbel stoppning (någon modern slags ekologisk bomullsfilt) för att få lite värme, men se, det gick inte. Ett lager filt funkade, så täcket blir åtminstone varmare än bara ett påslakan.

Flanellrutorna skar jag ut från en volangkjol som fyndades på DI. Baksidan är ett ton-i-tonmönstrat kvilttyg. Det verkade helt omöjligt att hitta en passande baksida i en dovare, vinröd ton, så jag tog den här som åtminstone plockar upp färgen i två av rutorna.

Det var ännu svårare att bestämma om jag skulle avsluta med blått eller rött kantband. Ingen av dem passade särskilt bra, men efter att ha velat fram och tillbaka blev det ändå blått till slut. Jag är nöjd med beslutet. Tur det, för det är alltid jobbigt att ångra något sådant när man väl är färdig med alltihop.

Det var länge sedan jag sydde med kantband. Det är något som jag verkligen inte gillar. Tur att jag inte är lika perfektionistisk som jag var då jag var yngre… Bandet kom med hela vägen runt då jag avslutade med sista sömmen. Vad mer kan man be om?

När en tonårstjej kan dra täcket runt axlarna är det inte för litet. Nöjd! Det här var ett roligt litet projekt! Jag har flera grannfruar som syr avancerade lapptäcken med mönster och pilliga små bitar och handbroderade sagor över själva rutorna. De hade väl skrattat åt det här, men to each her own, eller hur?

07 jan

Hjälp!

Jag försöker komma på vad jag ska göra med den nedmonterade kjol jag köpte på DI förra året eller året innan dess för de vackra färgerna. Jag hade tänkt mig ett lapptäcke med jeans och de här flanelltygerna, men jag kan inte bestämma mig för hur det då ska se ut. Ränder? Klassiskt? Hur-som-helst? Har du några tips på mönster eller vackra fotografier som skulle kunna inspirera?

30 okt

Skjortkudde.

När du har ett utslitet plagg med tillräckligt mycket tyg kvar rekommenderar jag att du gör dig ett kuddöverdrag. Idag blev det makens fina skjorta som fick hamna på lite mer permanent basis i vardagsrumssoffan. Den är så mjuk och go att vila kinden mot och jag läste precis någon rapport om att kvinnor borde lägga sig och vila en stund på soffan varje dag. Nu har jag både soffa, skön kudde och en anledning till att ta den där tuppluren.

09 dec

Nya julgrytlappar.

Vi har två par grytlappar som har inhandlats för 10-15 kr/paret på IKEA. Det grå paret hade nu blivit så ruskigt fula att de mest hörde hemma i soptunnan. När jag och dottern var på Jo-Ann hittade vi en stuv med ett jättegulligt pingvinmönster på och jag bestämde att grytlapparna skulle uppdateras med nya kläder istället för att slängas. Det visade sig vara ett till priset billigt projekt, men tidseffektivt var det knappast. 😀

Jag började med att sprätta bort all gammal snedslå och kviltsömmarna. Bara det tog bra mycket längre tid än jag hade räknat med, men när jag väl hade hunnit så långt kunde jag ju bara inte ge upp, eller hur?

Nästa steg var att klippa till tygbitar både till fram och bakstycke, sträcka tyget ordentligt, nåla och sy nya kviltsömmar. Jag tog sikte på ena sidans mösstofsar för att få till ett rakt mönster. Det gick jättebra, men symaskinen klarade knappt att sy igenom alla lager, haha. Till vänster ser du hur ”framsidorna” blev och till höger ser du ”baksidorna. Pga pressarfotstryck och annat blev tyget lite rynkigt och veckigt på baksidorna, men det var tillräckligt okej för att jag skulle tycka det var okej.

Ny snedslå? Alltid lika spännande att sy fast riktsidan för att sedan klippa till sömsmånen och avsluta med att nåla fast och sy den. Jag bestämde mig för att avsluta med tät sicksack runt omkring snedslån för att dölja det väldigt ojämna resultatet…

Nya grytlappar! Man kan inte hänga upp dem utan hjälpmedel, men eftersom vi ändå förvarar våra grytlappar i en låda bredvid spisen så löser det sig nog med det.

God Jul i härvarande stuga! Nu kan vi laga mat med lite amerikansk julkänsla. Hurra!

03 okt

Om att återvinna.

Idag vill jag bara dela med mig av en version av Stairway to Heaven som är väl värd att lyssna på. Heart. Kvinnor med talang. Och en maffig kör och lite duktiga musiker gör ju sitt till naturligtvis.

Att återvinna musik kan ge härliga resultat. Att återvinna kläder är också rätt grejt. I går sprättade jag bort en fastsydd resår som gjorde att mina sköna mysbyxor inte var sköna alls. Efter mycket sprättande och röd sytråd över hela vardagsrummet fick jag till en söm som löste problemet. Nu har jag sköna, fina elefantbyxor som används istället för fina, osköna elefantbyxor som ligger i garderoben. Det grå på bilden är något slags bomullssjal i storlek av mindre filt. Jag sprättade bort några fula lappar och hängde sjalen över soffan som mysfilt att lägga över axlarna när man sitter och tittar på teve. Den bruna kjolen ärvde jag av min syster tror jag. Den är nu lagad och kan användas som ”extrakjol” över byxor för att ge en lager-på-lagerkänsla.

Jag och dottern hittade en stor volangkjol med härliga bomullstyger i olika rutiga tyger för tre dolares på Deseret Industries. Tillsammans med tre bautastora jeanskjolar fyndade på samma ställe ska den få bli ett lapptäcke med lite countrykänsla. Visst kan det här bli fint (efter mycket klippande och skärande och syende)?