fira – Sida 15

20 jun

Midsommarafton 2020.

Nu vänder det! Dagarna blir kortare och nätterna längre, för idag är det sommarsolstånd. Vi brukar väl hellre fokusera på det där korset som reses varje midsommarafton, majstången (maja=smycka med löv), än på att det obarmhärtiga mörkret kommer närmare. Kyrkan lyckades få folket att ändra fokus för firandet av midvinterblot till jul och Kristi födelse och försökte göra samma sak för att till midsommar istället fira Johannes döparen. Det verkade funka liiiite bättre i Finland där midsommar benämns Juhannus. I Sverige tyckte nunnorna att folket betedde sig svinaktigt redan på 1300-talet och försökte få till egna festivaler för att kunna kontrollera supandet och de fräcka visorna. För alla som har varit med på en barnförbjuden midsommarfest är det lätt att konstatera att de misslyckades.

I år var vi färre än vanligt i Bredavik, men jag är glad att vi kunde fira alls. Fördelen med att vara färre är att man hinner prata med alla, så det är ingenting att hänga läpp över.

Till höger, gömd bakom den högra ringen, står den påbörjade pizzaugnen. Kan det bli något av den? Sommarens projekt ser faktiskt ut att kunna ge spännande matupplevelser framöver.

För ett tag sedan sa dottern att min bror ”ser ut precis som morfar”. Jag tycker att han faktiskt är mer lik min morbror. Sant är dock att han rör sig precis som far och när han låg på kudden på det här viset kunde det lika gärna ha varit far som låg och njöt efter att ha jobbat hårt för att göra det fint i trädgården innan maten.

S har i flera år haft som mål att lära sig binda sin egen krans. Det har väl gått sådär, men nu sitter det. Årets krans blev så fin!

Vi dansade corona-style och höll därmed inte varandra i hand, men sången lät ungefär som vanligt och raketen funkar ju utmärkt helt fristående. Resten av repertoaren gjorde sig bäst just då och där. Gissa sången här?

När jag ser det här fotot tänker jag att jag är väldigt nöjd över att stå här alls. Förra året mådde jag dåligt och mycket sämre skulle det bli innan sommaren var över. Juni var rätt usel, juli sämre, augusti var katastrof, september om möjligt än värre och oktober var något slags vändpunkt. Med facit i hand påminns jag ännu en gång om livets skörhet och konstaterar att livet blir så mycket bättre då jag lever i tacksamhet. Vi har idag, mer vet vi inte. Och tur är väl det. Njut nu av sommaren, hur den än ser ut för dig. Jag håller med Håkan:

Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

09 jun

Nu har vi sjungit för fullt!

Vilken dag vi fick! Det blev ju jättebra trots begränsningarna. Vädrets makter var med oss, maten räckte och studenten själv var på strålande humör.

Jag passar på att skryta lite. Det får man som mamma har jag lärt mig.

Det var så roligt att se studenterna tillsammans! Farmors mössa har varit med på många festligheter. Dotterns lär hamna i en hattpåse i garderoben för att sedan påminna om våren då corona tog över.

Extrasyrran i Tyskland stod i familjechatten som upptagen. Det gjorde också mamma… ? Hennes kalljästa krans var i alla fall med på kalaset genom min systers omsorg. Jag och alla mina syskon har haft den på gottebordet vid våra studentfiranden, så det kändes fint. Tack M!

Så här såg det ut innan gästerna bjöds in till maten…

… och såhär. Pastasallad blir det till lunch idag också, men nästan allt annat tog slut. Det står en liten bit studentmössetårta kvar i kylen som själva studenten ville komplettera matcirkeln med idag. Roligt att maten uppskattades!

Idag vaknade jag till ett småstökigt kök, men nu är huset fullt med vackra blommor och lite mer ordning och reda. Livet fortsätter och om några timmar tar nästa studentfirande vid. Fint så.

31 maj

Mors dag 2020.

Mors dag har alltid varit en dag i tacksamhetens tecken för mig. I morse fick jag härlig frukost på sängen, en vacker blombukett med solrosor (mitt signum) och en fantastisk bild med mitt favoritcitat. Dottern frågade vilken mors dag som varit min bästa och jag berättade att det alltid varit den senaste. Ännu ett år som mamma till våra barn, den bästa skola som tänkas kan.

”Carry on!” har varit mitt motto under ett bra tag nu. ”Fortsätt!” funkar kanske lika bra, men nu blev det så. Jag gillar tanken på att rikta ut vägen framåt efter att ha samlat ihop sina tankar. Det kan gälla en tuff period i livet, en vanlig dag eller efter att ha slutfört ett projekt. Det passar nästan alltid, bara man också har tagit sig tid till eftertanke. Som mamma har jag många, många gånger fått samla ihop mig för att fortsätta framåt. Jag är ödmjuk inför det stora ansvar man har i detta uppdrag och är otroligt tacksam för all hjälp jag fått från olika håll och kanter för att klara av det. Jag är tacksam för maken. Att vara två om föräldraskapet är en ynnest. Jag är tacksam för mammas uppmuntran de gånger jag undrade eller var frustrerade över något. Jag är tacksam för alla de mentorer som har guidat mig, men också våra barn framåt. Familjen, storfamiljen, resten av släkten. Vänner i kyrkan, grannar, klasskompisar, lärare. Att uppfostra ett barn är ett lagarbete. Ensam är inte stark, nä, det behövs verkligen en hel by.

Härom dagen var jag och min syster här vid gravarna och gjorde iordning inför mors dag. Jag tänker inte att mamma är kvar vid sin gravplats, men när vi fixar iordning för att det ska vara fint där känner jag mig nära henne. Förstår henne bättre, möter henne på min väg i medelåldern och tänker att det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte behöva sörja alls.

Idag blåser det ordentligt. Flaggstången är rak, men vajar den också när byarna trycker till. Det är första dagen med flaggan i topp och jag tycker det känns så fint att vi får fira moderskapet på det här sättet.

30 apr

Grattis på bröllopsdagen!

Torsdag 30 april 2020. Idag är det 51 år sedan björkarna susade och liljekonvaljer förgyllde mina föräldrars bröllopsdag. Det är smart att lägga sina egna högtidsdagar till samhällets röda kalender. Då garanteras man ledighet så fort det är dags att fira. Om man inte jobbar skift, som min far till exempel. Och hans arbetsdagar sammanstrålade ovanligt ofta med midsommar och jul. Med en stor familj som han alltid såg till att värna om gjorde traktamenten och övertidsersättning stor skillnad i lönekuvertet.

Det är intressant, det där med kärleksspråk. Som samtalsterapeut har jag påmints om hur viktigt det är att öva på att uppfatta andras kärleksspråk för att förstå dem på riktigt. Ett förhållande har större chans att utvecklas till något starkt och hållbart om vi strävar efter att förstå vår partner, vår vän, vår arbetskamrat. Har du inte gjort testet än är det kanske dags?

Glad Valborg till dig! Jag hoppas att du får uppleva åtminstone lite eld i hjärtat denna kalla, ruggiga dag. Själva eldar vi imorgon. Under dessa märkliga tider kan man ju bestämma över både det ena och det andra på egen hand och eftersom det ändå inte eldas officiellt någonstans går det finfint att tillrättalägga Valborg så det passar våra behov. Apropå obekväma arbetstider och sådär.

15 apr

The show must go on.

Annandag påsk tillbringade vi först i Klackamåla med att röja, elda och förundras över hur härligt det är där. Klädda i rökindränkta lodiskläder fortsatte vi på eftermiddagen in till Karlskrona för att fira svärfars 85-årsdag i sann coronastil och på behörigt avstånd till jubilaren. Dagarna går in i varandra utan att vi riktigt märker var den ena slutar och den andra tar vid i detta som vi kallar livet.

24 mar

Grattis på 50-årsdagen!

Grattis på 50-årsdagen till maken! I dessa coronatider kändes det inte helt självklart att fira med släkten, men så blev det ändå. 50 är respektingivande och jag satt för ett tag sedan och fnissade lite över mammas, farmors och mormors ”50-årsuppvaktningsfoton” som alla kändes väldigt gammeldags. Nu tog jag inget liknande på maken. Här står han i alla fall med videbukett och paketet från nästan hela tjocka släkten – en flaggstång med både flagga och vimpel!

Vad bjuder man på för att fira en jubilar? Tja, jag tyckte att det var på sin plats med smörgåstårta och gjorde därför en med havstema och en lite mer exotisk med curry, rostbiff och bacon. Det var roligt att dekorera och jag försökte få dem att se lite extra festliga ut. Yngsta dottern gjorde varma mackor i våffeljärnet till de som inte gillar smörgåstårta. Hon var strålande duktig och hade antagit och förberett ett rimligt antal, så sedan var det bara att lägga till ev kött och pizzakryddor. Rekommenderat förfarande!

Smörgåstårta med rostbiff.

Smörgåstårta med havstema.

Är det kalas så är det, så det fick bli tårta på tårta. Det blev favoriter i repris: påsktårta (Oscar den II:s tårta), Mormor Brittas tårta (Biskop Auréns rosa tårta, aka Sverigetårtan), brownietårta med chokladganache, grädde och färska jordgubbar samt KP:s päronbiskvier. Jag hoppas inte att någon gick hem hungrig.

Nu kan maken fortsätta leva livet i skuggan av sin flaggstång, med goda vinbär att plocka direkt från busken lite senare i år, alltid med sin nya kikare i högsta hugg och boken med fågelljud i hörlurarna. Jag tror hans liv som femtioplussare kan bli ganska fint.

14 feb

Hjärta, smärta och allt som tillhör.

Till varje dag som firas kan man hitta någon som absolut älskar denna dag och någon som absolut hatar den. Alla Hjärtans Dag är inget undantag. För mig betyder den inget särskilt, men jag fixade lite extra god frukost till maken som jobbade hemifrån och dottern som började sitt sportlov idag.

Egentligen ville jag bara påminna om hur mycket relationer kan förbättras om man blir medveten om den andra partens kärleksspråk. Inte bara i kärleksrelationer, man har stor nytta av att fundera runt dessa frågor för alla nära och kära. Här hittar du ett test som går fort att göra. Lycka till!

06 jan

Trettondag jul.

Idag är det sista dagen på den kristna julen. Min syrras familj har varit på innebandycup i Uppsala, många är kvar hos släkt och vänner eftersom skolan inte börjar förrän på onsdag, Åhléns fortsätter sin stora rea och folk i allmänhet njuter av en extra ledig dag. I Fredrikskyrkan satt 12 personer i bänkarna när trettondagsmässan började, men jag tror det var lite fler mot slutet. Vi i motettkören sjöng och jag passade på att beundra den vackra julkrubban lite närmare. Den är handsnidd, kanske av någon som är lite lik Emil i Lönneberga?

Efter mässan övade vi på några av körsatserna i Händels Messias. Vi kommer att framföra de första två delarna i verket tillsammans med solister och en kör från Karlshamn i mars. Hallelujakören avslutar del två och jag tror att många tar för givet att det också är slutet på hela verket, vilket det alltså inte är. Detta blev med andra ord en härlig dag i musikens tecken för mig!

Hemma väntade två hungriga sjuklingar och en gymnasist som behövde hjälp med sitt gymnasiearbete, så det blev till att laga lite mat och sitta ner för att fila på det arbete som dottern jobbat med under lovet. Jag kan varmt rekommendera receptet som jag använde till påsen med brysselkål som legat i kylen i många veckor. Det blev så gott! Vi hade cheddarost till, men jag är säker på att vilken smakrik ost som helst hade funkat. Till efterrätt tyckte jag att det väl kunde passa att plundra pepparkakshuset, men det var redan någon som hade kläckt den idén.

Snyggt jobbat, pepparkakshusplundraren! Du/ni har verkligen jobbat med finess.

Jag håller på att hejar på mina ekollon för att ett av dem ska kunna ta plats i Estrid Ericsons lilla ekollonvas som väntar på sällskap i fönstret i arbetsrummet.

Julklappsnystanet har börjat ta form. Att sticka med såhär smala stickor tar sin lilla tid, men sockorna blir smidigare och lite lättare att använda i skor än de som stickas i grövre garner. Än så länge motiveras jag av mitt ledord, men jag har lovat mig själv att dra i handbromsen om jag börjar känna mig stressad.

Imorgon drar studierna igång igen. Jag fick låna en hel packe med studielitteratur om handledning från en fin vän med stor erfarenhet av ämnet. Jag har också hittat en provklient, en modig människa som vågar låta mig testa mina nyvunna kunskaper då det är dags om några månader. Hen är arbetskamrat till ett av mina syskon, så jag känner stort ansvar för att det blir bra. Det är väldigt spännande och roligt att se att det går framåt!

26 dec

Paus.

Vi är inne på dag ett av julens tolv heliga dagar, men många börjar redan slänga ut julgranar och plocka bort pyntet. Mellandagsreorna började redan på julafton och idag var mejlprogrammets inkorg en kilometer lång av alla företag som erbjuder superfynd och specialare till mig som är en så fantastisk kund.

Imorgon åker ett par av stockholmarna hem. Det har varit sjukstuga här ända sedan i söndags, men det finns hopp om livet. Vi tar en dag i taget och är glada när sjuklingarna orkar säga hej till oss andra. Turturduvorna har blivit fotograferade till bröllopsinbjudningarna och timjanteet är snart slut efter flera långa hostnätter.

Julbord, smarrig kycklinggryta och entrecote med potatisgratäng har vi ätit tillsammans med den närmaste familjen under dessa juldagar. Ja, och så oändliga mängder med julgodis. Vi får väl fasta fram till sportlovet för att komma i jobbkläderna, men det får vara så. God mat och umgänge är en bra kombination.

Nu är all disk fixad, köksbordet har fått återgå till den lite mindre storleken och resterna räcker väl sisådär fram till trettondagen. Det är dags att lägga fötterna högt och sticka färdigt raggsockan som inte hann bli färdig innan julklappsleken. Imorgon är en annan dag.

09 dec

Nedräkningen fortsätter.

Jul. Så många känslor. Vissa lider hela december då juletider innebär plågsamma minnen av trasiga firanden eller kanske inga firanden alls. Andra försöker trycka in så mycket att de knappt hinner njuta innan de sitter och pustar, helt utmattade, bland julklappspapper och krusade presentband. Själv har jag så många fina minnen knutna till advent, luciatåg, julfester och själva julfirandet att december inte riktigt kan vara något annat än en nostalgisk festmånad. Både 2017 och 2018 blev dock väldigt annorlunda då mamma gick bort den 5 december 2017 och hela 2018 i princip gick åt till att läka och komma igen.

Jag är så tacksam över att 2019 bjöd på något som jag ser som min sista krasch för det här decenniet. Efter Gotlandsresan har jag känt mig annorlunda, på ett bra sätt. Nu står jag här med julefrid och stjärneögon. Jag har tagit kommandot över julstädning, adventspynt och pyssel och jag har även fixat lite julklappar även om det inte blir så många av den varan nu för tiden. (”Barnen” är inga barn längre och julklapparna blir mer av hjälp till sådant som kan lyxa till vuxenlivet lite.) I helgen åkte vi upp till syrran i Nynäshamn och hennes familj för att jula med dem och de stora ”barnen” och fira äldsta dotterns förlovning!!! Japp. Vi har firat, julat, kramat på nära och kära och lyssnat på änglalik musik. (Bara en dag gick bort till egenorsakat migränanfall, fett ovärt.) Nu är det två veckor kvar till jul och jag njuter av att orka glädjas och att vilja låta mig fyllas av nostalgi, kärlek och förväntan. Märk väl att jag inte skriver något om stress eller andan i halsen. Jag gör bara sådant jag vill och kan. Visst finns det ett och annat måste, men ett liv utan sådana är ju ingen rimlig verklighet. Jag försöker omfamna dem också. (Dessutom har jag svårt att se mina studier som måsten eftersom det är så roligt att läsa!)

Jag hoppas att du kan få den jul du önskar, eller åtminstone något som känns någorlunda hanterbart. Det är okej att sörja det som varit eller det som inte kan bli, men ingen mår bra av att stanna i det för länge. Därför önskar jag dig som behöver lite extra kraft att dra dig upp för att kunna andas ny, frisk luft.