09 dec

Nedräkningen fortsätter.

Jul. Så många känslor. Vissa lider hela december då juletider innebär plågsamma minnen av trasiga firanden eller kanske inga firanden alls. Andra försöker trycka in så mycket att de knappt hinner njuta innan de sitter och pustar, helt utmattade, bland julklappspapper och krusade presentband. Själv har jag så många fina minnen knutna till advent, luciatåg, julfester och själva julfirandet att december inte riktigt kan vara något annat än en nostalgisk festmånad. Både 2017 och 2018 blev dock väldigt annorlunda då mamma gick bort den 5 december 2017 och hela 2018 i princip gick åt till att läka och komma igen.

Jag är så tacksam över att 2019 bjöd på något som jag ser som min sista krasch för det här decenniet. Efter Gotlandsresan har jag känt mig annorlunda, på ett bra sätt. Nu står jag här med julefrid och stjärneögon. Jag har tagit kommandot över julstädning, adventspynt och pyssel och jag har även fixat lite julklappar även om det inte blir så många av den varan nu för tiden. (”Barnen” är inga barn längre och julklapparna blir mer av hjälp till sådant som kan lyxa till vuxenlivet lite.) I helgen åkte vi upp till syrran i Nynäshamn och hennes familj för att jula med dem och de stora ”barnen” och fira äldsta dotterns förlovning!!! Japp. Vi har firat, julat, kramat på nära och kära och lyssnat på änglalik musik. (Bara en dag gick bort till egenorsakat migränanfall, fett ovärt.) Nu är det två veckor kvar till jul och jag njuter av att orka glädjas och att vilja låta mig fyllas av nostalgi, kärlek och förväntan. Märk väl att jag inte skriver något om stress eller andan i halsen. Jag gör bara sådant jag vill och kan. Visst finns det ett och annat måste, men ett liv utan sådana är ju ingen rimlig verklighet. Jag försöker omfamna dem också. (Dessutom har jag svårt att se mina studier som måsten eftersom det är så roligt att läsa!)

Jag hoppas att du kan få den jul du önskar, eller åtminstone något som känns någorlunda hanterbart. Det är okej att sörja det som varit eller det som inte kan bli, men ingen mår bra av att stanna i det för länge. Därför önskar jag dig som behöver lite extra kraft att dra dig upp för att kunna andas ny, frisk luft.

3 thoughts on “Nedräkningen fortsätter.

  1. Men åh, grattis till äldsta dottern! Det låter så bra, med stjärneglans och julfrid, jag blir glad å dina vägar! Och tack, lite ytterligare kraft är precis vad jag behöver. Det är på inget vis något fel eller katastrofalt, men jag känner mig… kraftlös, orkeslös och omotiverad faktiskt och jag vet inte ens varför?
    Kram,

    • Åh, men usch, vad tråkigt! Jag lider med dig. Om det verkligen är så att du inte har någon aning om var känslorna kommer ifrån rekommenderar jag dig att gå och ta ett blodprov för att kontrollera järn, magnesium, B12 och vitamin D! Alla dessa har framkallat liknande känslor för mig, något som ju är helt onödigt om det går att göra något åt det… Hoppas att du snart är på banan igen! Kram.

  2. Nej, lid inte med mig! Var glad och njut av julen istället, mycket bättre så. Näe, jag vet inte alls var de kommer ifrån (om det inte är någon slags efterdyningar efter översvämningen? Jag har liksom inte haft tid.), så du har kanske rätt? Ska fundera på saken. Tycker att det känns så onödigt att gå till läkare😄. Tror jag kan räkna antalet gånger jag varit hos en på fingarna🙄🤔. Kram,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *