Sveriges nationaldag, namnsdag, blommor, tomtebloss, strulande bevattningssystem och sisådär. Jag är trött på sjuka, men har funkat okej i ett par dagar. Ont i lederna. Aj! Men nu är det slutklagat och jag har inte en sekund över att skriva några långa utläggningar här. Som vanligt finns det för få timmar på dygnen fram till avresedag, men det ordnar sig väl med det. Ha det bra, du. Jag ska försöka så gott jag kan.
🙁
Efter att ha sovit bort i princip ett dygn känner jag mig lite bättre, men jag har fortfarande ont i leder och muskelfästen. Stackars alla med kronisk värk! Jag åkte iväg med maken på en liten utflykt i alla fall. Vi åkte till Habitat for Humanity och lämnade några av de kartonger som har översvämmat garaget under hela vintern. Tänk dig förpackningar till fem sängar, madrasser, ett antal IKEA-möbler, hushållsmaskiner, en marimba och kartonger som Amazonbeställningar och julpaket kommit i. Det blir en hel massa! Idag hjälptes i alla fall döttrarna åt att platta till hälften av kartongerna och packa in dem i vår stora Kia med nedfällda baksäten. Innan vi åker till Sverige ska vi ta resten också. Garaget blir nu luftigt och rymligt och dessutom kan man gå ut och in i garaget från baksidan också!
Efter en tur i trädgårdslandet kan jag konstatera att solrosorna, gurkorna, squashen, de köpta tomatplantorna och pumporna klarar sig riktigt bra. Muskmelonerna och majsen har kommit igång okej medan vattenmelonplantorna ser lite svagare ut. Dillen, koriandern, löken och basilikan går det ”sådär” för, men kanske de bara har varit lite svaga i starten… Fruktträden dignar av småkart, så det blir väl till att ta hand om en del sådant när vi kommer tillbaka. Jag är rädd att vi kommer att missa persikorna!
Nu ska jag sova. Igen. Men innan dess kan jag säga att dagens höjdpunkt var de tre burkarna Ben & Jerry’s-glass som vi köpte på väg hem från kartongdumpningen. Tre förpackningar för $10, alltså 65,70 SEK. Fyndigt, eller hur? Tyvärr blev det så att Sockerfri Juni åkte ut genom fönstret med dunder och brak. Suck. Men det var det värt. Tror jag.
Min make har någon slags romantisk dröm om att äga en liten gård med självhushåll. Vi har nu ingen liten gård, men väl ett stort hus med en stor plätt med masktät lerjord som använts till trädgårdsland av före detta ägare. Vi har därför bestämt oss för att ge oss på att ha lite grönsaker som förhoppningsvis kan göra vår mathållning lite billigare, lite roligare, lite godare och lite nyttigare! Två små problem kvarstår. Jag och barnen drar till Sverige i två månader, mitt under underhålls- och skördeperioden. Maken kommer efter oss i tre veckor mitt i denna period. Det innebär att någon lycklig tonåring kanske kommer att tjäna pengar på både gräsklippning och vattning och annat kul, men det är ett senare problem. Idag skulle vi göra det man annars gör på hösten (om man kan något om jordbruk), nämligen att förbereda jorden och luckra upp den täta leran lite. Vi får väl se om det kommer upp något när vi väl har planerat. Det gör det säkert! Det stod en massa tomatplantor och majs på plätten då vi kom hit, så vi ska väl också kunna trolla fram något. Jordgubbsplantorna har jag rensat upp bland och jag har stort hopp om att få smaka några solmogna gubbar innan jag åker ”hem”.
Här hade vi precis kommit igång. Jag hade rensat lite i hallonsnåret och vi hade dragit bort ogräs och gamla majs- och tomatplantor och dragit bort stödställningar som vi tänker återanvända. Vädret var som beställt. Regnet hängde lite i luften, men samtidigt tittade solen fram så pass då och då att min näsa är röd i kväll. Det var så där lite svalt så man håller sig alldeles lagom varm om man jobbar. I jorden hittade vi gammalt gräs och gamla tidningar (allt enligt vissa odlingsexperter), men också en kam, en plastdinosaur, lego, godisförpackningar, kartong, rötter i massor och massor av maskar! Wow. Är maskarna en indikation på hur bra den här jorden är så kommer vi att få en fin skörd.
Vi vände på jorden och slog sönder jordkokorna samtidigt som gräsrenset blandades ner. Det här tog tid för mig, maken och sonen. Flera timmar faktiskt. Jag är så glad att vi inte gav upp!
I förgrunden ser ni en ”bautahög” med trädgårdsrens och gammalt gräs som blev över. Den ska få åka till tippen i veckan i sällskap med ett julgransskelett och lite annat smått och gott. Ah! Det var jag som fick slutföra projektet och gräva/hacka den sista plätten som döttrarna står på här. Känslan av seger, av att ha lyckats med något som verkade oöverstigligt från början, den är värd mer än pengar kan betala. Jag kan tala om att kroppen känns i kväll. Jag ska ta en dusch och se om värmen hjälper de ömmande musklerna lite. Nu är det bara resten kvar!
Hela eftermiddagen hade vi besök av en oinbjuden, men väldigt välkommen, gäst. Ser ni henne här? Hon gav sig inte, utan rymde in i huset genom garaget och hade liksom bestämt sig för att tillbringa kvällen med oss. Inte för att någon direkt misstyckte. Vi vill bara inte sno någon grannes högt älskade familjemedlem, så vi bestämde oss därför för att hon inte fick stanna inne då barnen gick och lade sig.
Fy, vad jag saknade att ha en katt i huset då gästen vänligt men bestämt blivit utsläppt. Vi får väl se om hon hänger här i morgon igen. Någon granne måste väl i så fall sakna henne. Vi får helt enkelt fråga!
Förresten, det här med att arbeta med hela kroppen är ju precis vad man ska göra! Det är så man håller sig frisk och stark och lagom på alla sätt och vis. Jag fick verkligen en sådan aha-upplevelse idag! Jag kan ju och det känns osmart att då inte utnyttja möjligheten. Fram för mer naturlig kroppsbyggnad, helt enkelt! Ner med fingrarna i mullen… Jag tror det kan bli bra!
Jag håller på att lyssna mig igenom Emmy the Great efter ett tips från en kompis. (Min musikmånad är över, men mitt musikliv fortsätter. Härligt!) Idag är det Paper Forest (In the Afterglow of Rapture) som har stannat hos mig. Orden bara tog sig in i mitt hjärta och refrängen är så söt så jag inte kan sluta lyssna på den.
Härom dagen delade jag detta klipp på Facebook. Det är väl värt att delas här också. Sprid skönhet och kärlek i världen!
Ibland är verkligheten vackrare än sagan. Nu blommar persikoträden och jag njuter i fulla drag. Hoppas vi hinner tillbaka från Sverige innan persikorna är övermogna! Det skulle vara surt att ha tre persikoträd i trädgården och helt missa att äta de solvarma frukterna…
När jag vaknade i morse ville jag knappt stiga upp eftersom det var så ruskigt kallt i rummet! Senare, i eftermiddags, gick jag en promenad med två av barnen i kortärmat. Det svänger snabbt här. Vi har en händelserik och njutbart lugn helg bakom oss. Yngsta dottern har ”Thailandsflätor” (många av mina gamla elever kom tillbaka från Thailandssemestrar med sådana i håret) eftersom min kusin fixade håret på henne i 1,5 h i fredags. Uthållighet… S har också ridit, gosat med Esme, ormen och bråkat lite med en emu. Jag och maken har varit på bröllop och njutit av ung, vacker kärlek. Vi träffade också en av Ks gamla kompisar som han inte hade träffat på 20 år. De har haft mycket kontakt genom Facebook de senaste åren, så det blev aldrig särskilt konstigt. Hans fru var fantastiskt trevlig och vi satt på restaurang alla fyra och pratade och pratade och pratade tills vi fick bråttom därifrån. Det är kul med människor!
Under de senaste dagarna har jag har haft ett sorgligt samtal med någon jag älskar och jag har stångat pannan i väggen. Jag har njutit av solen och jag har förbannat mörkret. Jag har tittat på Warm Bodies (Du måste se den!!! Lite äcklig i ett par, korta partier, men annars min nya favoritfilm!) tillsammans med de två äldsta barnen och gosat med en femtonårig boa tillsammans med minstingen. Jag har delat ung, sprudlande kärlek och känt mig omsluten av gammal strävsam dito. Jag har önskat mig bort och varit helt absorberad av nuet. Det har varit fina dagar. I morgon börjar en ny vecka. Vi kämpar på med skolan. Ungdomarna/barnen ska fira kompisens födelsedag medan jag och maken ska gå på dubbeldejt med våra kompisar. Jag har en lista som jag lovat mig själv ska bockas av, en punkt i taget. Jag fortsätter förändra mitt hälsotillstånd och jag kommer förhoppningsvis att fortsätta göra människor glada då och då. Salut! Här kommer en bildkavalkad med bilder från de senaste två dagarna.
Jag har en kompis som försöker få mig att erkänna att jag gillar rapp och hippetihopp. Alltså, det finns fördelar med all musik. För vissa genrer är det allt bra mycket svårare att hitta de där fördelarna. Sådana svårigheter har jag då det gäller just denna sortens musik. Kolla här till exempel. (Bered dig på ett skratt, men skratta med dem!) Jag hade elever som tjatade för att vi skulle lyssna på Eminem under lektionerna. När jag hade översatt en av hans texter, läst den på lektionen (makens smarta förslag) och hade sagt ”mammakn*****are” några gånger var det ingen som tjatade igen. Det funkade. Nog för att Eminem har en hel del bra i sig. Annars hade han naturligtvis inte haft så många fans.
Från ”Lose Yourself”:
Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted in one moment
Would you capture it or just let it slip?
You better lose yourself in the music, the moment
You own it, you better never let it go
You only get one shot, do not miss your chance to blow
This opportunity comes once in a lifetime
Jag undrar just om jag har missat mitt ”moment” eller om det fortfarande finns där i framtiden?
Idag har vi passat på att städa upp lite i trädgården. Vi är inte färdiga, men det börjar bli utrymme för det nya och fräscha. Efter att ha slagits med en rosenbuske bestämde jag mig för att jag inte gillar rosor. Ja, eller något. Hrmf. Mina armar ser lagom snygga ut och min kjol fick sig lite nyutdragna trådar. Så det kan bli! Det var ändå mysigt att jobba alla tillsammans. Eftermiddagen bjöd dessutom på sol och lagom värme, så ingen kunde vara gladare än vi. Tänk att vi har en massa tulpaner i trädgården! Måtte rådjuren vara mätta för resten av året så de inte ger sig på ”mina” skönheter. De har redan käkat upp många av bladtopparna, men kanske klarar blommorna sig bättre nu när det ändå hunnit bli så varmt.
Vi samlade mycket av skräpet i svarta sopsäckar och under ett av äppelträden. Det kändes som det mest logiska nu eftersom vi inte har tillgång till ett slängsläp förrän om en vecka eller två. Det finns många, många sopsäckar att slänga!
Efter städningen bjöds det på fruktsorbet. Vi blev bjudna på likadana, härliga sorbeter förpackade i naturliga skal (kokosnöthalva, citronskalshalva, ananashalva…) i går då vi var hemma hos svenska vänner i Draper. (Det var förresten fantastiskt trevligt. Vi var hemma först vid midnatt.) För dig som bor här i USA kan jag tala om att de går att köpa i tolvpack på Costco och att ett paket kostar ca $13. Kul att jag en dag berättar om att vi inte äter sötsaker och att jag nästa dag berättar att vi ätit sorbet två dagar på raken. Jaja. Ingen regel utan undantag. Jag kan också bjuda på ett lättlagat, nyttigare och rackarn’s gott recept.
Rostad broccoli
Skär upp broccolibuketter, skölj dem och dela dem i ungefär lika stora bitar
Ringla över lite olivolja och flingsalt och blanda runt broccolin så oljan sprids lite
Rosta i 200°C varm ugn i 25 minuter (ev lite mer eller mindre beroende på din ugn)
Vänd broccolin ett par gånger under tillagningen
Ät till kyckling eller något annat gott!
Akta så broccolin inte blir bränd. Den ska få lagom tuggmotstånd och bli lite småfrasig.
Kära du. Jag ska skriva ett långt inlägg som bara handlar om mat och hur vi äter här hemma. Just nu har jag dock ingen tid. Klockan är över ett på natten och jag behöver sova. (Sömn är en viktig del i vårt liv eftersom vi har sett hur kroppen reagerar om den inte får sova de timmar den behöver.) För att inte tala om att motionera! Särskilt efter den fantastiskt goda maten och det trevliga sällskapet vi hade i kväll då vi var på middag hos några svenska vänner som bor i Draper, 40 minuter härifrån.
Innan du får läsa om just våra upplevelser får du några länkar som har hjälpt och hjälper mig. Kom ihåg att Primal och Paleo inte riktigt är samma sak. Jag har testat LCHF (low carb high fat) och mådde inte bra av allt det där fettet. Paleo tillåter mer fett än Primal, speciellt animaliskt, och dessutom sötningsmedel. Primal innebär att man i princip inte äter något som är fixat av maskiner, inga sötningsmedel och helst inga mjölkprodukter. Vi äter alltså lite av en blandning av dessa ”skolor”.
Mark Sisson – primalguru med massor av inspirerande och upplysande kunskap.
Everyday Paleo – Sarah Fragoso är bäst på recept. Vi har ätit massor av smaskiga maträtter lagade efter hennes instruktioner.
Nom Nom Paleo – Michelles blogg är bra för receptinspiration.
Här hittar jag också en del recept.
Vill du börja utan att läsa på har du snabbtipset här:
Ingen överdriven motion (läs Mark Sissons historia, superinspirerande). Använd istället kroppen som ett arbetsredskap, lyft med kroppen som motstånd och spring lite lagom om du gillar det.
Se till att inte låta skärmar styra ditt liv. Stressa ner en timme innan sovdags. (Jag tar ofta varma bad.)
Ät bra mat, prutteiner (kyckling, fisk, nöt, fläsk…), grönsaker och de flesta rotfrukter samt lite frukt. Inga färdiga köttbullar, fiskpinnar, potatis, pasta, ris (okej, en del klarar lite ris), bröd, godis, snacks, läsk. Var försiktig med mjölkprodukter, särskilt om du ofta lider av täppt näsa och har en mage som inte riktigt samarbetar. Fullfeta, gärna ekologiska produkter om din kropp är lite mer tålig. Tänk dock på att energi är energi. Får man i sig en massa kalorier mer än man gör av med blir man tjock.
Tja, det var väl det. Jag återkommer.
”Kolla träden!”, sa mellandottern och jag började nästan gråta en skvätt. Våren är verkligen, verkligen här och nu finns det ingen väg tillbaka. Trädgården har vaknat ordentligt och även om rådjuren har ätit på väl mycket av både det ena och det andra finns det nog tillräckligt för att vi ska kunna njuta av växtligheten här. Åh, det känns underbart! Jag njuter för dig också. Ja, just du. Du som har snö på altanen och is att skrapa från bilrutan på morgonen… Jag känner livet i mig. Tjoho!
De senaste veckorna har jag fått några fina meddelanden skickade till mig. Jag hoppas att de personer som har lyft mig har förstått hur tacksam jag är över att de finns. Livet är för kort för att slösas bort på oegentligheter. Man måste göra en del grejer som man kanske inte tycker är särskilt roliga. Annat är nödvändigt och rent trist. Det finns till och med det som man gör bara för andra människors skull. Ingen har svar på vilka uppoffringar som är värdefulla och vilka som bara är slöseri med tid och energi, så må vi alla göra visa val! Här har du Endless Sacrifice. (Tack till dig som fick mig att upptäcka John Petruccis fantastiska texter. Som The Answer Lies Within t ex.)
Idag har vi firat vår gästs födelsedag. Någon pompa och ståt blev det dessvärre inte, men lunchen blev riktigt god. Och han fick ett par presenter och födelsedagsdukning med svenska flaggan också, så förhoppningsvis blev det inte hans värsta födelsedag någonsin. Dessutom är han bortbjuden på middag i kväll, så han kanske blir lite bortskämd där?
Djurpassningen är avklarad och jag, maken och S har nu en lugn kväll. Eller ja, jag jobbar (och skriver uppenbarligen i bloggen samtidigt), men jag är i alla fall hemma. Samtidigt hade det ju inte varit dumt om jag hade kommit iväg på en promenad. I morgon är en annan dag.
Förresten fick jag de grejer jag hade beställt från Cavegirl Confections. Mums. Jag behöver inte säga mer. Jag längtar till min frukost i morgon då jag ska äta Chocolate Hazelnut Granola. Då vi i princip gör all mat själva gör det inte något om man någon enstaka gång lägger ner lite mer pengar på något riktigt, riktigt gott som känns värt den ekonomiska uppoffringen. 😉 Jag frågade ju om guilty pleasures för ett tag sedan. Det här får vara min nya sådan.
Ps: ”Säga vad man vill om hårdrockare, men spela kan de.” Dagens citat från maken. Apropå vad då, undrar du kanske? Kolla in den här videon.
Idag är det den första april. Jag har inte lurat någon och tror inte heller att jag har gått på något skämt, men vad vet jag? Ny månad, nya förändringar. Att ha valt hälsa som ett av mina delmål för den här förändringen var en lyckoträff. Jag har haft svårt att motivera min numera hälsosamma livsstil efter den brutna fotleden. Jag kan inte springa än och hur kul är det att göra tåhävningar och promenixa i all oändlighet? Nej, just det. Grundkosten har varit jättebra precis som vanligt, men jag har också tryckt i mig grejer som min kropp inte mår bra av. Nu ser min plan sålunda ut så här:
April blir en sockerfri månad. Jag klarade tre månader för 1,5 år sedan. Att bli totalt sockerfri är nog omöjligt och det är inte heller det jag vill. Däremot kommer jag att undvika allt socker jag vet om förutom ca en frukt och en eller ett par rutor mörk choklad per dag. Det blir inte ens födelsedagstårta i april alltså, så det är ingen idé att du bjuder mig på kalas.
Jag och yngsta dottern är djurvakter hos våra vänner fram till torsdag. Två hundpromenader om dagen i fyra dagar är väl en ypperlig upptrappning av träningen? Kat är en pigg och glad hund, så det är inga problem att få upp farten ordentligt. I morse blev det powerwalk i ett hårt och kallt vårregn, men det kändes ändå okej. Skönt att komma ut bara.
Min styrka från förrförra hösten är som bortblåst, men jag vet att den går att vinna tillbaka. Plankan, pull-ups och push-ups står sålunda på träningsschemat igen. Jag vågar inte ens titta i kväll då jag ska försöka mig på första rundan på länge. Sonen och maken hade armhävningstävling i går kväll. Låt mig bara säga att jag inte ens orkade ta mig ner på golvet. Voine. Hur ska det gå?
Tre delmål blir det alltså för den här månaden: sockerfri, pulsträning och styrka. Hoppas du hejar på mig. Och du som kan – passa på att springa lite då och då! Det finns inget som rensar hjärnan bättre. Var bara rädd om knäna och överbelasta inte dig själv. Det är det inte värt.
För övrigt vill jag bara ge dig en lång kram. Jag sitter och är tacksam över att veta att sonen är frisk och gråter över att en annan familj har ett långt värre öde. Här är min tröst: The Spirit Carries On…
Vi firar skärtorsdagen med lite röntgen, barnvakt till blivande fyrabarnsmor, art class, Påskcrop hos You Do och slutprov i geografi för E. Ja, och så ska jag hinna jobba också, men kvällen är lång. På fredag kväll kommer en gammal kompis från Malmö hit på ett två veckor långt besök. Vi får se vem som får flytta på sig. Jag tror att det blir sonen som flyttar till yngsta dotterns rum och så får hon flytta in till storasyster. Så gjorde vi sist då en av makens kompisar kom och hälsade på i några dagar medan jag var på min lilla ”Europaturné”.
Glad Påsk på dig! Vi har ingenting särskilt planerat så här långt, men på söndag blir det i alla fall ett påskprogram med kören. Det blir kul, det! Trädgården behöver sig en riktig genomkörare. De mexikanska trädgårdsmästarna jobbar hårt här precis som i Kalifornien då vi bodde där. De kör omkring med sina flakbilar fulla med arbetsredskap och trädgårdsrens. Det är mycket lockande att hyra en trädgårdshjälpreda en dag, men tyvärr lite för dyrt. Jag skulle bara vilja få lite koll på vad det är som är på väg upp i trädgården, men det löser sig väl… Våra fruktträd är i alla fall fint beskurna! Alltid något att vara nöjd med. 😀
Efter en dag med flip-flops kan jag tala om att det brutna benet inte klarar att vara utan stödstrumpor än. Vristen är alldeles svullen och lite öm. Hoppas att den effekten avtar mer och mer, för annars blir inte sommaren rolig. Ett gott skratt förlänger livet och jag försökte kompensera svullnaden genom att läsa en lista med Autocorrect Struggles. Inte rumsrena, så ni får ingen länk. Jag fick alldeles ont i magen av att läsa dem… Ena dottern kom upp och frågade om jag kunde skratta lite tystare. Alltså, det kan bli väldigt fel ibland.
Påsk var det, ja. Dags för Lalaland innan dess. Ät rätt sorts godis och var glad. Här har du lite passande musik. Tack Johann Sebastian Bach. Din musik håller än.
Grattis till älsklingen som idag fyller lika många år som sin skostorlek. Han ligger bara några månader framför mig, men har många fler gråa hårstrån än jag. Han är dessutom lite visare på vissa plan och lite dummare på andra. Än jag, alltså. Vårt team brukar funka rätt bra tillsammans. Han puttar, jag stoppar. Han rättar i leden, jag fluffar. Bra så. Hur har du det med din livspartner? Är ni som två kloner eller kompletterar ni varandra med olika egenskaper?
När jag fyller 43 i oktober vill jag vara i lika bra form som då jag var 41. Det låter väl som ett bra mål? Jag har insett att mål som ”se ut som Demi Moore” (fast det vill jag ju inte) eller ”vara lika vältränad som Wanja, 76” inte går att leva upp till. Fast jag blir ruskigt inspirerad av Wanja och kan säga ”kan hon så borde väl jag kunna bättre än jag kan idag”. Det låter som ett bra och görbart mål. Här är inspirationsreportaget om Wanja. Se det! Kanske blir du lika inspirerad som jag.
Födelsedagen har firats med kycklinggos hos grannarna, middag på Tucanos med familjen och tårta med vännerna här hemma. Finfin födelsedag tycker jag, fast den inte ens var min.
På väg hem från kycklingarna fick vi med oss nyvärpta ägg från de äldre hönorna i hönshuset. Vita, bruna, gröna och blå, alldeles fantastiskt vackra! De blå och gröna nändes vi inte använda, men de vita och bruna åkte i tårtsmeten. Mormor Brittas tårta blev kanske ännu lite godare än vanligt. 🙂
Hoppas att det blir ordning på min bloggserver på måndag, för annars måste jag nog byta. Allt går så långsamt nu och jag har varken tid eller lust att sitta och vänta. Mitt bloggande ska gå snabbt och smidigt för att funka för mig. Jag återkommer i alla fall. Var så säker på det.