Förändring del 4 – Hälsa.
Idag är det den första april. Jag har inte lurat någon och tror inte heller att jag har gått på något skämt, men vad vet jag? Ny månad, nya förändringar. Att ha valt hälsa som ett av mina delmål för den här förändringen var en lyckoträff. Jag har haft svårt att motivera min numera hälsosamma livsstil efter den brutna fotleden. Jag kan inte springa än och hur kul är det att göra tåhävningar och promenixa i all oändlighet? Nej, just det. Grundkosten har varit jättebra precis som vanligt, men jag har också tryckt i mig grejer som min kropp inte mår bra av. Nu ser min plan sålunda ut så här:
April blir en sockerfri månad. Jag klarade tre månader för 1,5 år sedan. Att bli totalt sockerfri är nog omöjligt och det är inte heller det jag vill. Däremot kommer jag att undvika allt socker jag vet om förutom ca en frukt och en eller ett par rutor mörk choklad per dag. Det blir inte ens födelsedagstårta i april alltså, så det är ingen idé att du bjuder mig på kalas.
Jag och yngsta dottern är djurvakter hos våra vänner fram till torsdag. Två hundpromenader om dagen i fyra dagar är väl en ypperlig upptrappning av träningen? Kat är en pigg och glad hund, så det är inga problem att få upp farten ordentligt. I morse blev det powerwalk i ett hårt och kallt vårregn, men det kändes ändå okej. Skönt att komma ut bara.
Min styrka från förrförra hösten är som bortblåst, men jag vet att den går att vinna tillbaka. Plankan, pull-ups och push-ups står sålunda på träningsschemat igen. Jag vågar inte ens titta i kväll då jag ska försöka mig på första rundan på länge. Sonen och maken hade armhävningstävling i går kväll. Låt mig bara säga att jag inte ens orkade ta mig ner på golvet. Voine. Hur ska det gå?
Tre delmål blir det alltså för den här månaden: sockerfri, pulsträning och styrka. Hoppas du hejar på mig. Och du som kan – passa på att springa lite då och då! Det finns inget som rensar hjärnan bättre. Var bara rädd om knäna och överbelasta inte dig själv. Det är det inte värt.
För övrigt vill jag bara ge dig en lång kram. Jag sitter och är tacksam över att veta att sonen är frisk och gråter över att en annan familj har ett långt värre öde. Här är min tröst: The Spirit Carries On…
Jag hejar på dig! Kram
Tack! Du är en stadig inspirationskälla. Kram!
Lycka till med din hälsomånad. Jag längtar efter att vi får lite värme så att det blir mer lockande att gå ut och springa. Jag har dock börjat cykla till jobbet de dagar jag arbetar. Det är ca 7 km så det känns som det gör lite nytta. En lång kram till dig också hälsa är något att vara tacksam för alla dagar, så lätt att ta som en självklarhet när man är frisk.
Ja, visst är det så att betydelsen av hälsan inte går upp för en förrän man själv eller någon nära blir sjuk på riktigt… Härligt att du kan cykla! 🙂 Jag saknar en cykel här. Kram!
Heja! Här är det också hälsan som är i fokus just nu. Ställde mig på vågen strax innan påsk (brukar dock undvika den) och insåg att det behövs en förändring. Det har sina nackdelar att gå och bli kär och vara delvis sambo, poff så gick man upp 5 kg på ett år. Mycket mys och gott har det blivit vardagar som helg, jag är ju utan jobb och Daniel jobbar skift så det är svårt att hålla de dagarna isär. Och så ska vi på bröllop vid midsommar så det är väl lika bra att börja nu lite smått. Så mer promenader och bättre (framför allt mindre mängd) mat för min del 🙂
Stor kram till dig med. Och tack för dina ord. Ja allt ordnar sig väl men det är jobbigt när man känner att man inte kan skjuta upp vissa saker här i livet allt för länge, och att det alltid är något ”i vägen” för det man önskar sig mest.
Kärlekskilon är dessvärre inte särskilt ovanliga. 😀 Du har flera månader på dig att reparera skadan. Det är inte svårt när man väl bestämt sig. Har du fått svar på ditt kluriga dilemma? Hur blir det? 😉 Kram!
Nej inget svar ännu, men de har lovat att återkomma den här veckan. Däremot har jag en ny arbetsintervju idag. Men har det inte blivit något jobb i slutet av månaden startar vi på plan B så får vi se vad det blir av det hela. Kram
Hej du!
Sitter liksom i samma båt! Har aldrig vägt så mycket som nu. Inte kul estetiskt förstås, men värre är att det liksom börjar kännas på andra sätt. T ex fötter som gör ont mellan varven, antagligen för att de har för mycket vikt att bära. Knän som gör sig till känna… Jag har varit OK tidigare med att hålla mig någorlunda i form. Ja, eller periodare är nog ett bättre ord. Brukade springa 2-3 ggr/veckan under sensvår/sommarmånaderna, spinning däremellan. Men sen jag flyttat hit har det inte blivit så mycket bevänt med motionen. Ett gym-kort på Gold´s finns, och har utnyttjats kanske 10 ggr sammanlagt, och skidåkning i bergen vid några få tillfällen är liksom allt. I början skyllde jag det på att jag hade svårt att ställa om kroppen till den höga höjden, blev ju andfådd så fort jag gick upp för en trappa. Men det kan man ju inte skylla på längre.
Mao – jag behöver får en rejäl kick i baken för att komma igång! Och jag skulle sannerligen behöva en vän eller två som drar med mig ut i friska luften! Så, om du behöver detsamma – hör GÄRNA av dig!
Ja, jag hör gärna av mig! Just nu har vi fullt upp med besök från Sverige och påsklov, men sedan. Njuter du inte av det underbara vädret idag? 🙂 Trist att behöva åka från din fina familj, men lättare att komma hem till söte maken när solen skiner så här kanske?
Absolut! Det har varit helt fantastiskt idag. Så idag har det faktiskt blivit två långpromenader. En med en god vän, och senare ytterligare en med R. Det har nog blivit minst en mils knatande i det vackra vädret. Alltid nå´t.