07 nov

21-day Total Body Transformation.

Tror ni att det är möjligt att få sin kropp på rätt spår på bara tre veckor? Mark Sisson, min husguru, tror det. Jag har redan berättat att jag sedan drygt ett år tillbaka äter lite annorlunda än förut. När jag hittade Marks blogg för några månader sedan blev jag ännu mer peppad och har försökt leva mycket efter hans tips och idéer. De senaste veckorna har jag dock varit jätteslarvig och har stoppat i mig alldeles för mycket socker. Jag märkte på en gång att jag inte mådde bra av det, men lathet och sockersug gjorde att jag snabbt hamnade i gamla hjulspår. För några dagar sedan fick jag nog efter att ha haft sådan hjärtklappning att jag inte kunde somna på flera timmar (sockerorsakat). Så passande att Marks nya bok 21-day Total Body Transformation som jag hade beställt till maken låg i brevlådan efter lovet! I går skummade både maken och äldste sonen (15 år) igenom det viktigaste och idag drog vi igång den här tre veckor långa livsstilsförändringen för hela familjen. Så hemskt stora förändringar blir det kanske inte eftersom jag redan lagat ”bra” mat, men nu försvinner äppelkakor och kexchoklad från de andras fikastunder. Det här handlar också om att komma i säng i tid om kvällarna, att röra på sig (ingen hysterisk träning, utan en eller ett par små promenader varje dag samt lite styrkelyft) och att undvika allt för mycket skärmtid. Tror ni att vi kommer att lyckas? Det började bra i alla fall. Sonen som hade lite sovmorgon fick promenadsällskap till bussen och jag och maken fick igång livsandarna innan vi satte igång med dagens uppgifter. Heja oss!

29 sep

Tipstorsdag vecka 39.

Jag hade lovat att komma igång med mina tipstorsdagar igen, men inspirationen uteblir p g a hälsotillståndet som inte är på topp. Nej, att vara sjuk är bara ”sådär”. Fast jag flyger idag också! Jag lyssnar på Joe Cocker och sover om vartannat. Den vakna tiden har familjen tagit hand om mig. Maken ligger ett par dagar före mig i sjukdomsförloppet, så nu är det han som fixar te, honungsvatten och annat som man blir lite bättre av. Tja, det var väl allt jag hade att säga idag. (Och om ni undrar så var det Joe som utgjorde torsdagstipset. Grym musik. Han bevisar dessutom att musik och utseende inte nödvändigtvis har med varandra att göra.)

17 sep

Och hur tantigt är det på en skala…

… att göra sin egen leverpastej?!  Jag fastnade för ett recept på ”Mild Liver Paté” i min nyaste kokbok, The Primal Blueprint Cookbook häromdagen. Jag är inte särskilt förtjust i lever. Skolans leverbiffar förstörde liksom all eventuell tjusning med denna näringsmässigt förträffliga ingrediens. Leverpastej med inlagd gurka är gott och min farbrors gräddiga levergryta är fantastiskt god, så helt kört var det inte heller innan dagens matupplevelse. Som av en händelse råkade de sälja ungnötslever för 39.90/kilo i Hemköpsbutikerna den här veckan. Jag hittade dessutom några paket som var nedsatta med 50% (bäst före 17/9). Visst var det ett tecken så gott som något att jag faktiskt skulle försöka mig på den där milda leverpatén?


För ett par timmar sedan var jag så trött att jag ville gå och lägga mig i stället för att vänta på syrran och hennes man som är ute på galej med släkt och vänner (vi var medbjudna, men jag var inte riktigt i skick för festligheter). Då kom jag på levereländet i kylen och bestämde mig för att se till att testa receptet i alla fall. Det tog lite tid, men det var jättelätt. Dessutom blev det hur krämigt och gott som helst! I kokboken tipsar de om att äta detta som förrätt tillsammans med gurk- och selleribåtar. Jag ska äta en rejäl laddning på en skiva LCHF-bröd i morgon bitti. Det blir gott det.

Mild leverpastej

0,5 kg kalvlever, kycklinglever eller grislever (hackad), 1/2 finhackad stor lök, 2 stora finhackade morötter, 50 g smör, 1 kvist rosmarin (bara bladen rensade från kvisten), blad från 3 kvistar färsk timjan (detta hade jag inte hemma), 3 ägg

Fräs lök och morötter i 1 msk smör tills löken är vackert brun och morötterna är mjuka. Tillsätt kryddor, resten av smöret och levern och stek tills allt är genomstekt. Tillsätt äggen och rör om tills äggen är genomstekta. Tillsätt salt (jag tog ca 1 tsk). Lägg röran i en matberedare och kör med kniven tills allt blir slätt. Lägg vackert i en skål, låt svalna och ställ i kylskåp.

Det står att det här är 8-12 portioner, men det lär räcka till många fler om man använder det till smörgåspålägg! Gissar att hållbarheten dock inte är allt för lång.



07 sep

Jag har nog blivit tant och andra spännande insikter.

Min syster som arbetar som gymnasielärare berättade härom dagen att skolfotografen hade misstagit henne för en av eleverna i klassen. M är 37 år, så hon är med andra ord ca 20 år äldre än tjejerna (vårdprogrammet) hon undervisar. Duktigt jobbat, syrran! (Hon är väl värd det. Gick till ”min” Dr. Brian för ett par månader sedan och har fått en riktig boost efter att både ha lyssnat på honom och dessutom gjort det han sa åt henne att fixa.)

Min resa mot en frisk kropp har gått lite vingligt, men det har bara att göra med att jag försökte skynda på något som inte skulle skyndas på. Mina överviktskilon har jag pratat om förut. Sedan jag hamnade på ett hälsosamt BMI har jag tänkt mindre på vikten och mer på att verkligen se till att mina nya matvanor hänger kvar både hos mig och hos min familj. Sedan jag kom tillbaka från sommarsemestern har jag gått ner ett kilo, vilket innebär en viktnedgång på ca 0,15 kg per vecka. Det som jag inte har förstått är varför jag de senaste veckorna plötsligt fått uppmuntrande kommentarer om att jag ser slankare ut (Jo, det är tacksamt om man är en ständig mullis/tjockis.) och att jag ser mycket friskare ut. Till saken hör också att jag härom dagen sa till maken att det känns som att alla mina byxor blivit lite för stora. För alla som gått ner ett kilo i vikt låter det helt absurt, eller hur? Så, vad är det jag egentligen vill komma till? Hm.

De senaste dagarna har jag läst Mark Sissons Primal Blueprint efter att med stort intresse följt hans blogg under en längre tid. Jag är inte fullt så impad av hans ständiga referenser till neandertalare, men alla mina funderingar kring vad man bör äta och inte föll äntligen på plats då jag satte mig in i hans funderingar. Jag läser väldigt fort och slukar vanligtvis böcker från pärm till pärm. Icke så när det gäller denna boken… Hade jag läst medicin på engelska hade det kanske varit lättare att hänga med, men nu får jag ibland, frustrerande nog, slå upp i lexikon eller rådfråga maken som kan ”typ allt”. I går kom jag till följande stycke (översatt av mig):

”När det gäller viktminskning måste vi erkänna att våra tankar runt detta ämne är så förstörda att det är svårt att ens ha en vettig konversation om det. Berättelserna om att gå ner mycket i vikt på kort tid är så vanliga att vi alltid tycks förvänta oss detsamma när vi försöker gå ner i vikt. För det första handlar ”Primal Blueprint” egentligen om att förbättra kroppens sammansättning, inte om viktminskning. För de flesta innebär detta en minskning av kroppsfettprocent och en ökning eller underhåll av muskler eller muskelmassa. Tydligen kan man nå mer imponerande utseendeförändringar  genom att gå ner bara några kilon i vikt (-fett, + muskelmassa) än någon som snabbt går ner tio kilo muskelmassa och vatten.”

Aha! Var det detta som hade hänt mig?! Jag drog fram mina ”smaljeans” som jag köpte för flera år sedan för en 50-lapp med hopp om att snart kunna ha dem. Jag blundade samtidigt som jag drog dem upp till låren. Det tog inte stopp, så jag drog lite till, och lite till och lite till. Vad nu? Jag behövde inte ens kämpa för att knäppa knappen? Har jag verkligen kunnat ändra min kropp och må så oförskämt bra genom att äta mer och träna mindre? Ja, jag har ingen annan förklaring.

Ett par jeans i storlek 40. Gigantiska för vissa, en seger, och världslig lycka, för mig. Och ja, vi torkar tvättade sängkläder över räcket precis som vi gjorde då jag växte upp!

Vad har nu detta långa inlägg med tant att göra? Jo, det ska jag tala om. För några dagar sedan köpte jag det här garnet:

Jag tänker sticka strumpor av det. Till mig själv. Ja, ni hör ju själva! Dessutom blev jag så ilsk av den skylt som skymde sikten vid vänstersväng då jag skulle ut på vår ganska hårt trafikerade huvudled Häradsvägen att jag på vägen hem stannade utanför företaget som gör reklam på skylten och bad dem att ”omgående” ta ner denna trafikfarliga tingest. Jag var trevlig, men lite lagom bitsk. Är inte det ett tanttecken så säg? För att återknyta till de första raderna i detta inlägg kan jag bara konstatera att jag, trots att jag bara är fyra år äldre än min syster, aldrig in a million years skulle misstas för att vara tonåring. (Lite för många gråa hårstrån, sladdrig käklinje, urgröpta drag…) Och när man inte är i närheten längre, ens på en bra dag, då är det nog kört. Då tror jag att man är tant på riktigt. Men jag mår bra! Och jag kan ha mina ouppnåeliga smaljeans utan att det väller över någonstans, så jag är både glad och tacksam. Tjingeling.

24 aug

Smaskiga pannkakor…

… för så’na som jag som försöker att inte äta mjölmat, men som ändå vill äta godsaker. Bananpannkakor stod på menyn i går. Riktigt smaskigt tyckte både sonen och jag.

Bananpannkakor, 2 personer

2 mogna, ekologiska bananer, ett ägg, en rågad msk mandelsmör

Mosa bananerna och rör ihop med ägg och mandelsmör. Stek i smör på mediumvärme. Ät heta med lite smält smör och blåbär. (Japp, bananer innehåller en hel del kolhydrater. Jag mår dock bra av att äta någon frukt per dag. Även om det inte blir just bananer så ofta kändes denna maträtt både nyttig, god, vardagslyxig och mättande.)

21 aug

Kronärtskockor.

Finns det något godare? Jag bestämde mig för att fira min och makens bröllopsdag en dag i efterskott genom att alla familjemedlemmar fick sin önskerätt. (Maken själv är ju i fjällen och vandrar i ösregn, så den stackaren åt sig nog mätt på makrill i tomatsås eller något annat spännande.) 15-åringen fick nygrillad halloumi med mammas tomatsallad, 12-snart-13-åringen fick två färska majskolvar med smör och salt och jag och 10-åringen slog till med årets största kronärtskockor. Sjukt gott! Tycker ni förresten inte att våra barn har en väldigt udda favoritmatssmak? Jag misstycker inte alls, är bara glad över att de väljer grönsaker framför pizza och McD.

12 aug

Ett äpple om dagen…

… och ett glatt humör förlänger livet. Här har ni en present från mig och Ray Charles ”bara för att”. Grattis! (Glöm inte att titta på filmsnutten. Man blir garanterat på gott humör!)

Det här såg jag då jag kom ut i den kyliga morgonluften. Jag blev genast på ett sådant trevligt humör att jag var tvungen att ta några danssteg på vår mossiga uppfart. Musiken från grannarnas fest satt fortfarande i skallen. Det verkade som att alla som var där hade väldigt trevligt.

Vi tackar A och T som gav oss all sin ved nu då de flyttar till Thailand. Jag har en känsla av att vi kommer att behöva den mer den här vintern… Åh, vad jag kommer att njuta! Jag blir redan glad av att se förrådet påfyllt och känner den där speciella brasvärmen mjuka upp vinterkalla tår.

Finns det mer att tillägga?

06 aug

Alldeles ensam i spåret…

… med solen i ansiktet, September i lurarna och spring i benen kände jag mig så välsignad! Jag kan ha fällt en tacksamhetstår eller två över att ha ett par ben som fungerar som de ska och att kunna välja att bara ge mig ut i ett naturskönt spår när det passar mig. Jag önskar er samma känsla av glädje som jag kände just där, just då. Att medvetet leta efter och känna igen lycka och tacksamhet då de kommer i ens väg ger livet en kick. Tro mig. Jag vet.

01 aug

Fira med mig!

Party in my head

För nästan precis ett år sedan mådde jag inte speciellt bra. Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, men jag är glad över den spark i baken jag fick av ”Doktor Brian” i Karlskrona. Han fick mig att tänka över mitt sätt att förhålla mig till min egen kropp, min själ och hela min livssituation. Vill ni veta hur det har gått?

Migrän med kräkningar. Minst en dags ”livsbortfall” av fullgånget migränanfall eller som biverkning till migränmedicinen jag åt varje månad. Jag lider inte längre av migrän. Någon gång då och då får jag vanlig huvudvärk, men mer blir det inte.

Övervikt. Mer eller mindre normalviktig. Jag skulle kunna gå ner fem kilo till utan att bli ledsen, men jag känner ingen stress över det.

Noll kondis. Orkade inte ens jogga i en minut. (Inget skämt.) Jag joggar nu motionsspåret som är ca. 2,5 km långt med bara några små ”gåpauser”.

Ständig trötthet. Jag behöver inte längre sova middag och är utvilad när jag vaknar på morgonen.

Hela familjen åt ganska bra redan innan det här läkarbesöket, men under det här året har jag läst på ännu mer om mat och hälsa. Ibland blir jag frustrerad över att det finns så många olika matvägar att välja, men jag tycker att vi har fått en bra balans. Det är inte längre ett ständigt fikande här i huset och sonen rycker inte skåpen efter något sött att äta hela tiden. Vi äter ingen färdigmat. Inga färdiga köttbullar eller fiskpinnar, ingen pytt-i-panna och inga matlådor. Jo förresten, en sak kan jag köpa ibland. Färdiga kåldolmar… Jag själv äter ingenting med hög sockerhalt längre, utom då jag är bortbjuden. (Jag vill inte vara en otrevlig gäst när någon har ansträngt sig.) Inget godis, inga kakor, inga juicer och inte mer än en frukt om dagen. Vitt mjöl går bort till stor del och brödet som äts här hemma är oftast av det stadigare slaget. Jag har dragit ner på kolhydrater, men lider inte av den kolhydratsskräck som verkar ha brett ut sig över landet. Efter ett av årets sommarpratsprogram har jag bestämt att det inte ska köpas hem en enda banan som inte är ekologiskt odlad. Mejeriprodukter är så långt som det är möjligt lågpastöriserade. Vet inte om det är något jag har glömt…

Fråga gärna om det här om du vill veta mer eller dela med dig av dina egna erfarenheter. Låt oss alla må bra! Det är vi väl värda?