Vardagslyx!
Nytvättad bordsduk på tork över trappräcket. Jag har blivit min mamma… Det är underbart att ha tillgång till en tvättmaskin och jag njuter faktiskt varje gång jag håller på med tvätten. Vem hade kunnat ana det? Trevlig helg!
Nytvättad bordsduk på tork över trappräcket. Jag har blivit min mamma… Det är underbart att ha tillgång till en tvättmaskin och jag njuter faktiskt varje gång jag håller på med tvätten. Vem hade kunnat ana det? Trevlig helg!
Det har regnat och varit grått precis hela dagen. Hela dagen! Som att solen aldrig gick upp. Det gjorde den helt säkert där bakom molnen, men ändå. Jag hade två samtal inplanerade. Det ena blev inställt, det andra blev uppskjutet pga tråkiga omständigheter. Sånt är ju livet. Ljust och gott, men med grå dagar som ligger tungt på våra axlar. Jag kände att promenaden jag behövde fick bli en drömtårta istället. För så gör prinsessor. Skämt åsido. Dagen har faktiskt bjudit på många glädjor!
Yatzy. Vi spelar ofta. Mest för att det var yngsta dotterns favorit i många år, men även för att det är snabbt och lite kul. Och tänk när man får Yatzy! Då är man på topp. Ännu bättre är det när det spelas spel i kombination med läckerheter och skratt. Sämre kan man ha det.
I eftermiddags gjorde jag något som jag planerat länge. Jag slängde en del gammalt i pennlådan trots att det var ganska okej sorterat. Däremot var det dags att göra skrivprov att ha som referens i min skrivmapp. Jag skriver en del i perioder och det är mycket roligare med rätt verktyg! Kalligrafispetsar och bläck har jag redan fixat, nu var det dags för allt annat. Jag älskar ordning och reda!
Kameran är framplockad och batteriet är laddat. Nu ska jag få tillbaka känslan för färg och komposition så jag kan fota min väns bröllop i sommar. Så roligt det ska bli! Emellanåt glömmer jag hur mycket jag gillar att fota. Lite av glädjen förtogs helt klart då jag skippade Photoshop. Det krävs en mycket dyr evighetsbetalning numera, men jag ligger i startgroparna, vilket jag redan berättat om, för att byta till ett annat program.
Sen det här. Nytvättade, släta lakan! Oprahs hjälpredor byter hennes lakan varannan dag. Onödigt lyxigt, men nog förstår jag varför hon vill ha det så! Nytvättade sängkläder är verkligen fin vardagslyx. Min dag fylldes också av allt annat ett liv består av. Högt och lågt. Gott så.
Brorsan var förbi med en överraskning. Då han hörde att vi hade börjat elda i kakelugnen igen sa han att vi behövde björkved och kom med leverans. Så fint av honom! Nu eldar vi en gång om dagen i ugnen i vardagsrummet. Den håller värmen så fantastiskt skönt! Visserligen förstår jag att det fortfarande var ruggigt trots denna ”lyx” för hundra år sedan då isolering och täthet på byggena från den tiden lämnade en del övrigt att önska, men ändå. Jag är så glad att vi har möjlighet att få njuta av både det charmigt gamla och modern vardagslyx.
Vi håller oss mest här på ön, men igår hade jag några ärenden till stan. Jag blev förärad snöblandat regn och en tjusig gran på torget. Visst är bilden med den paraplybärande personen lite kul. Jag kan säga att paraplyet vände sig ut och in några gånger. Det är liksom ingen idé att använda paraply i Karlskrona. Regnar det så blåser det garanterat samtidigt, haha.
Jag rensar bort mejlutskick från olika företag med jämna mellanrum, men det har inte blivit av med Haupt lakrits. Då de skickade ut ett erbjudande om halva priset på ett fåtal lakritskalendrar pga några felpackade fack slog jag till. Nu har vi den här jättefina kalendern i två lager här hemma och kan njuta lakrits varje dag. Maken gillar inte direkt lakrits, men får en bit de gånger då det bjuds på någon specialare som inte är så ”lakritsig”.
En bild säger mer än tusen ord. Jag stoppar näsan i mina luktärter flera gånger om dagen. De luktar himmelskt och är dessutom ljuvligt söta, så mardrömmen om tomater med potatisbladmögel kan inte ta så mycket plats som den försöker. Det gör mig glad och tacksam. Chokladmyntate med iKaffe är som godis och havregrynsgröten blir festlig värre med gårdens honung. Jag fortsätter nog leka planttant ett tag till.
Den här artikeln om hemmafruar på ”Upper East Side” i New York fick jag skickad till mig. Den visar på en surrealistisk verklighet som jag känner påverkar oss alla i förlängningen. Det är någonstans den här ytligheten som har spritt sig framför allt genom sociala medier de senaste åren. Genom Facebook, Bloggar och Instagram uppmanas man till att ge sig hän åt alla möjliga slags lyckokurer. De flesta innebär att man måste investera stort, gärna med pengar, för att nå ända fram till den eftersträvansvärda lyckan.
tränings-lycka
trädgårds-lycka
shopping-lycka
inrednings-lycka
LCHF-lycka
och så vidare, och så vidare…
Nu för tiden har vi också den stora mängden medvetna och ansvariga konsumenter. De skulle aldrig vara så oansvarigt miljöomedvetna att de skulle lägga ner pengar på sådant som jag länkat till här uppe! Nej, de lägger ner precis lika mycket pengar på vintageprylar, ekologisk mat och annat ”godkänt”. Men är det inte precis samma konsumtionsbeteende som de spottar på inför alla andra?
Själv strävar jag efter vardags-lycka, lite gammal hederlig vardagsglädje. Kanske bet jag mig själv i svansen då jag skrev så, för visst har jag behövt lägga ner lite pengar på att nå fram till dagens vardagsglädjor: en perfekt mogen vattenmelon till fyndpris, att lyssna på tre tonåringar som tar tur framför pianot för att visa sina framgångar och öva för att slipa på tekniken, nytvättade handdukar, ett fint sms från maken, trevliga jobbtimmar framför Photoshop, utslagna vallmor och annat vackert mellan alla ogräs i trädgården, 70% mörk apelsinchoklad…
Jag hoppas att du mår bra, att du ser ditt eget värde och att du inte jämför dig med någon annan än dig själv. Livet är för kort för att slarva bort.
Hälsningar från det som grannarna kallar ”the ditch”, eller diket, men som jag kallar bäcken så fort de släpper på vattnet. Jag älskar ljudet, svalkan den ger då det blir mycket varmare här och närheten med den natur som jag är en del av.
… jag ödslar mycket tid på att tänka på att jag ska göra saker istället för att bara göra dem. Jag vet att jag inte är ensam om det, men det gör det inte mindre irriterande. Så nu (eller efter att jag har skrivit tacksamhetslistan) ska jag genast gå och göra en av grejerna på dagens lista.
Jag har i alla fall torkat av väggen bakom spisen. Det gjorde jag när jag hade tittat på det här fotografiet. Tänk, med blotta ögat kunde jag inte se att jag hade missat en rätt viktig del i städningen. På bilden har du några av mina absoluta favoriter just nu: färsk basilika, vattenkokaren, söta och saftiga clementiner och så den där underbara De Buyer-stekpannan som nu har hunnit bli riktigt instekt och lättanvänd. Inte är den särskilt blank längre, men patina är också vacker!
Tacksamhetslista 18 november 2014
i princip fri tillgång till vatten
alla fantastiska föredömen som passerat förbi genom mitt liv
min Pentel Brush Pen
mitt jobb
aha-upplevelser
allt på fotot här ovan
det nya strykjärnet
papperspyssel
Ja, nu är det ju inte jag som har bestämt mina bloggtitlar för november själv, men nog tycker jag det är lite märkligt att sitta här och vara glad över vardagsglädjor när jag har fullt upp med att njuta av helgen! Hm.
Jag hade kommit på fler om jag hade fortsatt. Det var visst inte så svårt, särskilt inte eftersom jag redan har rätt frekvens inställd i hjärnan nu under mina trettio tacksamma dagar!
Idag hann jag ligga i Lalaland rätt länge och njuta av att jag inte behövde stiga upp, men jag steg ändå upp förhållandevis tidigt med tanke på att det var lördag. Jag och äldsta dottern hade nämligen bestämt oss för att åka till Jo-Ann och handla tyger till köksstolarna och pianopallen innan alla tygtokiga damer skulle göra väntetiden vid klippdisken till en plåga framåt eftermiddagen, särskilt idag då man fick 25% rabatt på allt inklusive reagrejerna. Vi strosade omkring länge och väl, tittade på fina mönster (E ska ge sig på ett nytt klädsömnadsprojekt och försökte hitta det mest perfekta), körde igenom alla julgrejerna med ett halvt öga öppet (jag vet, det är första advent om två veckor) och hittade både ett och två fynd.
Vi har beställt en häftapparat som kostar mindre och har fått mycket bättre betyg än den bästa de hade på Lowe’s, så själva omklädningsprocessen får vänta tills mitten av veckan, men här får en du känsla av hur det färdiga resultatet kan bli:
Jag trodde jag skulle kunna visa en vacker snöbild här från trädgården också, men den enda snö jag kan se ligger uppe på bergstopparna. Alltså, jag inte inte ledsen för det, men när man förberett sig i en hel vecka på oväder och det enda som händer är att man fryser om näsan när man är ute så blir det något av ett antiklimax.
Så. Nu ska jag och yngsta stjärnan laga kåldolmar. Önska lycka till! Kålhuvudet verkar lite skabbigt.
Tacksamhetslista 15 november 2014
varm vetepåse (Tack V, du är alltid med mig, vareviga vinterdag tills den där påsen från Hemtex går sönder. Hoppas att det aldrig händer)
tonåriga barn (idag står det på den här listan)
en ingenjörstänkande make som kan lösa till synes omöjliga uppgifter
granatäpplen
husmanskost
roliga jobbuppdrag
Netflix
bergen
nytvättade golv
I går träffade jag mina vänner över en IKEA-middag. Det var trevligt och spännande och givande, men det var inte särskilt gott. Jag tyckte min laxtallrik såg så god ut och i Sverige brukar motsvarande vara jättesmaskig. Den här var, tja, sådär. Nåja. Det spelade ingen roll, för det var sällskapet som var viktigt. Jag och C stod och pratade i 45 minuter på parkeringsplatsen, så mina frysta julprinskorvar hann tina lite innan jag hann hem. Jag tjurade lite på mig själv för denna glömskeattack, men tjurminen försvann snabbt då jag kom in och maken bad mig leta efter något fint. E hade städat köket noggrant och hon hade avslutat genom att skriva ett litet meddelande till mig. Det är sådana meddelanden man får spara och ta fram dagar då saker och ting verkligen känns jobbiga.
Det bästa är att när jag läser de ord hon har valt ut till att representera mig så känner jag att de är helt rätt – det där är ju jag! Inte alltid, men för det mesta. Kärleken är tålig och mild. Den är också väldigt svår ibland och andra gånger är den störig, men mest är det den som ger mitt liv kraft. All kärlek till dig! Hoppas att du får en fin helg.
Jag vet att det är precis en vecka sedan det sist var fredag, men det känns mer som att det var tre dagar sedan. Vi har haft ett härligt sportlov. Det har funnits tid till vila och det var precis det vår familj behövde. Jag är tacksam för att vi fick chansen till återbekanta oss med solen. Inte bara jag är i desperat behov av D-vitamin. Jag vet att vi är många!
Hogwarts? Nej då, bara Naturhistoriska Riksmuseet. Det här är ett av mina favoritmuseer. Den här gången slogs jag dessvärre av insikten att allt är väldigt slitet… Det är oftast bättre att ha på sig sina rosatonade glasögon då man besöker ställen som man har som favoriter.
Tre godingar.
Så här känner jag för att lovet snart är slut… Men, men. Det är bara en kort tid fram till påsk och sedan är sommaren här innan jag hinner säga pip! Ha en riktigt skön helg, hör ni.
… men också till dig, så det här inlägget får vara en fortsättning på veckans Tipstorsdag. Jag började le på en gång då jag läste den här listan! Jag har suttit och jobbat med min chef ett tag nu i eftermiddag. Vi jobbar bra tillsammans. Det blir mycket snack, men också mycket verkstad. Det roligaste är när vi känner något bli ”rätt”, för då känner vi oss väldigt duktiga. Eller hur, L?
I kväll överger jag sorger och besvär och går på bio. Jag ska se Niceville med två yngre väninnor. Jag älskade boken och hoppas att filmen åtminstone är någorlunda i samma klass.