monnah – Sida 56

30 apr

Tulpaner, tulpaner, tulpaner (och lite annat).

Varsågod! För dig som varken befinner dig i närheten av Amsterdam, Rotterdam, eller de små versionerna av dessa, kommer här en liten bukettkavalkad. Jag har gett bort eller plockat in minst en bukett om dagen sedan förra helgen. Det blir inte riktigt ett blommande hav som jag har haft förr om åren, men inomhustulpaner är inte fy skam det heller.

I provrörsvasen hänger denna smått vulgära skönhet sedan i söndags. Det går alltså bra att plocka in tulpaner som precis visar färg för att låta dem fortsätta utvecklas inomhus.

Rådjuren hade varit i Bredavik och ätit upp Fars tulpaner nere vid lilla stugan som vanligt, så nu tog min syster hit dem för att de ska kunna fortsätta leva och frodas utan risk för att hamna i någons mage. Alla lökar satte jag i jorden, de tulpaner som hade överlevt hamnade här tillsammans med två dahliasticklingar.

I lilla krukan från Waldemarsudde, den som kom med i en auktionslåda och som jag knappt trodde jag skulle få användning få men som jag använder som vas ”hela tiden”, står min mest hållbara bukett. Gult är inte fult. Jag vet inte varför jag gick på nittiotalets hajp att eliminera allt gult från trädgården då vi flyttade in i Segeltorpshuset år 2000. Det växte ju knappt i den trädgården, men ölandstokarna mådde bra. Jag skulle bara ha beskurit dem och låtit deras blomsterprakt glädja bin och folket istället för att gräva upp dem. (När vi sålde byggdes det altan där, så de hade hur som helst inte stått kvar idag.) Jag ser fram emot en massa blommor i trädgården i år och det ska blomma i alla jordens färger! Ja, kanske blir det inte helt lätt att åstadkomma om det ska bli ökenvärme, men jag orkar inte skrämmas av varenda himla larmrapport som kommer. Nej, fram för mer färg! Det är inte helt lätt att locka fram den där ängen vi vill ha framför bilparkeringen, men kanske blir det ändå bättre och bättre?

Min syster kom och lade ner en hel eftermiddag på att rensa runt häcken till ”tomten på tomten”, ett projekt som har stuckit i ögonen under en väldigt lång tid. Jag är oändligt tacksam över hennes generösa hjälp.

Maken skulle bygga växthus, men lade istället ner ett hästjobb på att bygga färdigt lådorna, det som aldrig blev klart till förra årets odlingssäsong. Det ser nu ännu bättre ut och lådorna är dessutom mer stabila och buktar inte ut på mitten.

Själv fick jag ner lök och potatis, men fick också ut amaryllisarna på sommargödning. Vi har nu sex sparrisar som brutit genom jorden och jag var och tittade på dem säkert tio gånger under dagen, hehe. Min kusin och hans fru kom på oväntat besök och det var väldigt trevligt! Imorgon kommer syskonbarn på besök och kanske låter jag dem hjälpa till att sätta lite fröer i jorden. Annars dröjer det några dagar tills det blir trädgårdstjänst igen. Men nu går det fort! Det blir inte direkt varmare här, men träden börjar slå ut och både gräs och marktäckare ser ut att må riktigt bra. De fick kanske en liten boost av allt regnande under vintern. Ha nu ett fint Valborgsfirande!

29 apr

Inspiration eller känslor av otillräcklighet?

Men, nej! Vi hade glömt stänga till sovrumsdörren, så jag vaknade av den varma och starka solen klockan sex fast jag hade tänkt ta lite sovmorgon. Eller, vänta… Inte finns det något att klaga över! Solljuset som målar vackra bilder med ljus och skugga på väggarna i kök och vardagsrum gör mig genast på gott humör och jag bestämmer mig för att sitta här en stund och inta lördagsgodis av bästa slag: trädgårdslitteratur!

Böcker och tidningar har varit så viktiga för mig under hela mitt liv. Numera står de dock mest och samlar damm, men jag vill inte att det ska vara så. Jag saknar det långsamma. Varför ska det vara nytt hela tiden? Det är så lätt att fastna i den ”omedelbara tillfredsställelse” som scrollande på telefonen ger. Googla på något fenomen och fastna på någon makalös hemsida. Titta på bilder på handelsträdgårdarnas handelsträdgårds hemsida och undra varför det inte ser likadant ut i min trädgård. Ja, du vet. Fastna i det oproduktiva spår som kantas av grundkänslan avundsjuka mer än förnöjsamhet. Surfa vidare, bort, utan att stanna kvar i något. Kanske finns något ännu bättre i nästa klick? Jag är inte särdeles avis av mig, det tillhör ungdomens mindre insiktsfulla dagar. Däremot drabbas jag ofta av ”de gaur inte”-känslan, som att lite inte duger och att jag därför struntar i att göra något alls. Jag får väl fortsätta jobba med detta i resten av mina dagar på jorden och tänker att det är okej. Att jag får jobba med det, alltså. Inte att jag struntar i att ge mig själv cred för att jag åtminstone försöker.

Du ser. Trots att jag misstänkte att det kanske var KÖRT för sparrisplantorna som inte hade visat tecken på liv var det ju inte alls så. De härliga topparna har börjat visa sig på flera av de sex plantorna. Kanske hade jag kunnat välja en bättre låda till denna lite mer permanenta installation, men nu blev det så. Det blir sparris ändå och eftersom vår överlevnad knappast beror på om varje planta ger tre eller fyrtio sparrisar kommer jag att njuta av den skörd som blir.

Här är några av listerna som jag skulle ha målat i höstas. Det blev inte av, sedan glömde jag och hux flux var det för kallt. Både färg och lister fanns ju kvar och bättre sent än aldrig. Detta passar utmärkt under vingarna i temat att vara nöjd med det jag gör istället för irriterad över det som inte hinns med eller bara inte blir av. Och med det är det dags att dyka ner i den härliga högen av gamla nummer av Allt om trädgård och några riktigt härliga böcker som jag vet kommer att göra mig glad. Ha en fin helg!

28 apr

Kroppskännedom.

Jag sitter här med ett svullet ögonlock och oroar mig över att jag återigen fått en vagel som leder till ett basaliom. Kanske är det inte alls så, jag är förkyld och mest troligt är att det bara är en vanlig ögoninflammation. Är det ett nytt basaliom så får jag ta det då.

Igår lyftes skillnaden mellan att ha hälsoångest och koll på kroppen i diskussionen med en släkting. Skillnaden är milsvid. Med hälsoångest är varje uppmärksammad abnormitet cancer, MS eller kanske demens. En person med hälsoångest kan många gånger inte undersöka sina bröst för att hålla koll på eventuella knölar utan att hitta en cysta eller förstorad lymfa p.g.a. en infektion i kroppen och se sig själv liggandes på ett operationsbord med dödsångest. För mig som har gått några rundor mot livet eller sett nära och kära göra detsamma gäller det att se på kroppen för vad den är: en makalös maskin som inte håller för evigt. Den behöver god omvårdnad, rätt drivmedel, service och reparationer när man hittar något som inte riktigt funkar som det ska. Dessutom är det onödigt att köra gasen i botten om och om igen. Man vill liksom inte att motorn ska skära.

Hur kan man ge sin kropp en bättre chans till välmående och hälsa? Alla standardsvar i världen är verkningslösa om man inte tar dem till sitt hjärta. Jag tror att en av de viktigaste gåvor vi kan ge oss själva är att bli vänner med våra egna kroppar trots alla utmaningar de ger oss. Lymfmassagen ger mig en stund i kontakt med den kropp som gett mig så mycket huvudbry genom åren. Att känna ”sockerdrickan” dra igång i mig är en härlig känsla, min kropp och mitt sinne arbetar tillsammans och jag mår bra av att veta att mitt rengöringssystem funkar. Samma sak med promenaderna i våra vackra omgivningar. Jag hittar inte riktigt min plats i gymmet, men under sommarhalvåret jobbar jag så hårt i trädgården att musklerna får sitt ändå.

Att ha koll på sin kropp är viktigt. Lär dig hur den funkar, hur den ser ut och hur den känns. Var uppmärksam på förändringar. Ta foton på födelsemärken om du tycker de börjar växa, klia eller de plötsligt blir såriga. Hud är duktiga på att tala om ifall det är något som ska åtgärdas. Ge dina bröst en klämomgång i duschen med regelbundenhet. Gå på de undersökningar som du får kallelse till, kolla tänderna och var uppmärksam på om du blir onaturligt trött eller urin och avföring uppvisar stora förändringar. Allt det här låter för vissa jättejobbigt, men jag lovar att om du övar försiktigt kan du se kroppen för vad den är. Ett fordon som behöver tas omhand. Börjar det hacka kan det går över av sig självt eller försvinna med lätta åtgärder (förkylning, nageltrång, kristallsjukan och liknande). Ibland behöver vi dock tillgång till en duktig mekaniker. Jag har insett att mitt fordon kom med vissa inbyggda svagheter, men är tacksam över den service och de åtgärder som sjukvården har hjälpt mig med så här långt. Ta hand om dig, hör du! Det är du värd.

27 apr

Guldbaggegala i trädgården.

Naturen är full av underbara, fantastiska varelser. Igår hade jag besök av en guldbagge, den levande sorten som stod modell för den svenska filmbranschens finaste pris. Först nu förstår jag varför det blev just denna. Så otroligt vacker (tyvärr rörde den sig så mycket att jag inte hann med med telefonkameran) och fascinerande. Jag har fått en ny favorit!

26 apr

När det bara är för mycket.

Jag vaknade med en irritation över att det är så stökigt, både i huvudet, här inne och ute i trädgården. Jag känner mig ibland så överväldigad när det är mycket att göra att jag liksom inte gör någonting av det jag borde ta itu med. Idag känns som en sådan dag, men eftersom jag vet att det bara blir värre om jag hänfaller åt mina känslor är det lika bra att börja hugga i.

Egentligen behöver jag kanske mest inse att jag borde leva enligt samma devis som jag både teoretiskt och praktiskt vet fungerar: en sak i taget, utan fokus på att ”allt” måste vara klart. Igår gjorde jag just så. Min arbetsdag var lite upphackad med paus i mitten då jag både var med på en begravning via länk och hann städa ur verandan och flytta ner alla de försatta dahliorna. Jag planterade om några växter och tog äntligen tag i att sätta pelargonsticklingar i jord. Den här gången fokuserade jag på Mårbackapelargonerna från min faster och min syster. Vi får väl se om det blir något med dem. För övrigt kan jag tipsa om att odla.se säljer sina dahlior med 40% rabatt just nu. Det är ju så jag vanligtvis införskaffar nya växter, då alla andra brukar vara färdiga med sina inköp. Mina Café au Lait-dahlior köptes till fullt pris för några år sedan, men de flesta andra är ”fynd”. De mest populära fröerna/lökarna/plantorna finns vanligtvis inte kvar när plantskolorna försöker göra plats till nästa säsong, men är man som jag nästan helt obrydd över vad som är poppis finns det bara fördelar med att spara 30-70% av ursprungligt pris.

Efter jobbet åkte jag till vår fina granne i Bredavik och tog med en bukett tulpaner från landet. Tiden sprang förbi då vi satt där i köket. Min lillebror ringde. ”Vad gör du?” Jag svarade ”Jag är hos V och sitter och äter såklart!” Tryggheten som vi vuxit upp med i så många sammanhang är inte självklar. Jag omfamnar den varje gång jag blir medveten om den, tackar för att det finns så många människor i mitt liv som jag kan hålla hårt i då det blåser.

När jag ändå var i Bredavik snodde jag med mig några sticklingar från svart vinbärsbuskarna som står där. Förhoppningsvis kan de nu stå i den här stora krukan i skuggan över sommaren och bilda härliga rötter. Lagom till nästa år har vi förhoppningsvis några fina små svart vinbärsbuskar att sätta i trädgårdslandet. Visst är det spännande att det går att föröka växter från det man redan har? För mig är det lika tillfredsställande som att hitta något jag behöver på second hand. Just nu har jag pelargon- och luktärtssticklingar på gång (vi får väl se om det blir något), jag ska toppa en av dahliorna som har ränt iväg för mycket och så har jag en schersminstickling som kanske kan bli något. (Vi har både en klätterros och en schersmin från sticklingar som min syster tagit.) Dessutom är det roligt att sätta fröer som man samlat in från blommorna i trädgården. Ringblommorna som växer hos oss är ju alla från de blommor som sattes av Far i Bredavik en gång och för mig betyder det mycket att de får chans att komma igen år från år. Nu har jag siktet på en syrenberså, något som aldrig blir av eftersom jag/vi inte kan bestämma var den ska stå. Jag vet dock att jag en dag kommer att sitta där och lukta på blommorna!

25 apr

Tulpaner och sparris, sådant som gör mig glad.

Ja, men nu händer det! All tid jag ägnar åt drömmar, planering, förberedelser, plantering, rensning och vattning börjar ge frukt. Eller blom kanske? Efter John Taylors information om hur holländska tulpanodlare slår sina tulpanfält för att få de nya flashiga sorterna att bli starka ser jag alltså nu mitt nya tulpanland, Lilla Rotterdam, som ett rent snittblomsförråd. Första blommande sort är den här söta varmgula/orangea skönheten. (Tror det är Orange Emperor, men den har inte alls den intensiva färg som hade utlovats på bilder.) I Lilla Amsterdam kommer jag också att kunna plocka till buketter, där verkar det vara stor skillnad mot tidigare år med fler återkommande lökar. (Visste du förresten att en tulpanlök aldrig blommar om, utan den skickar ut nya lökar efter att ha blommat klart? Tulpaner kan även frösås, men då tar det många år innan plantan blommar.) Eftersom jag för första gången gödslade efter förra säsongens blomning gissar jag att det är den stora skillnaden.

Jag trodde att mina sparrisplantor gett upp lagom till i år som skulle bli stora skördeåret, men icke! När jag påtade runt lite i jorden hittade jag flera kraftiga knoppar på väg upp. Jag inser att fel låda fick uppdraget att agera permanent sparrisland då det är en av de tre som får flest skuggtimmar per dag. Sparrisar vill nämligen ha massor av sol, något som mina plantor inte riktigt fått tillgång till. Alltså, solen når dit, men inte under lika stor del av dagen som hos de flesta andra lådor i landet. Detta gör att skörden blir sen och antagligen mycket klenare än den hade varit med mer sol. Jag ska se till att leta upp ett bättre ställe och funderar på rabatten vid stenmuren utanför trädgårdslandet. Där växer redan jordärtskockor väldigt bra och den sandblandade jorden och skyddet/värmen från stenmuren hade nog varit mycket behjälplig. Det handlar bara om hur väl jag rensar. Vi har så stora ytor att ta hand om och även om jag fått bättre kläm på hur man bäst hanterar ogräs har jag bara en viss tillgång till tid. Nåja, jag ska tänka lite på det och eventuellt införskaffa nya plantor till detta uppdrag. En sparris tar ju ändå 3-4 år på sig innan den låter sig skördas. Tulpaner och sparris står för övrigt båda på min Topp 10 i trädgården-lista.

Monnas topp 10 i trädgården, utan inbördes ordning, i april 2023

dahlia (för dess skönhet och långa blomning)
sparris (godaste grönsaken)
tulpan (har funnits med som min favoritblomma i alla år)
lök (använder lök mer eller mindre dagligen)
slingerkrasse (underbart vacker och jättegod i sallader)
tomat (hemodlade är bäst)
vitkål (jag har nästan kommit över min kålodlingsfobi och tycker kål i alla former är jättegott)
sockerärt (så tacksamt att odla och jättesmarrigt)
luktärt (som kärlek, ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar)
äpple (apelsin må vara min favoritfrukt, men äpple är en riktig trotjänare)

Jag inser att jag har många fler ”måsten”, men dessa var de första som kom till mitt sinne. Vilka har jag missat som du hade valt?

24 apr

Hur ett plastsnöre kan leda fram till tankar om makt.

Det finns något fascinerande med hur naturen hanterar sådant som av olika anledningar hamnar i dess väg. Jag har aldrig direkt drömt om att vara arkeolog, men jag har med beundran följt det arbete som dessa praktiska historiker utför. Makens morbror var arkeolog och jag lärde mig av honom att arkeologi sällan handlar om stora och fantastiska skatter, utan mer ofta om vardagliga ting och fenomen från svunna tider. Å andra sidan är det kanske mer användbart att se hur den stora massan levt sina liv än enstaka kungligheter och adelsmän.

Jag var ytterst intresserad av farao Tutankhamon om vilken jag läste allt jag kom över som tonåring. Jag gjorde till och med ett stort arbete i skolan om honom och fick tillåtelse att klippa bilder ur vårt uppslagsverk till detta. (Alltså! Detta tyder verkligen på att jag själv är en relik…) Hur som helst hittade jag en liten bit plastsnöre i gräsmattan igår och böjde mig ner för att dra upp den. Det visade sig vara något som hade kunnat medverka i teveserierna Jordskott eller The Last of Us – ett helt plastnystan som hade integrerats och gömts i gräsmattan. På något vis fick detta mig att tänka på den där Tutankhamon, för som du säkert förstod kändes det som att jag helt plötsligt var mitt i en spännande utgrävning och hade hittat något slags felande länk. Det visade sig vara fel, men händelsen triggade igång tankar på mitt gamla intresse för Tut. Han dog som nittonåring och hans kropp visar ändå mängder av besvär. Enligt Wikipedia bland annat dessa, somliga orsakade av sjukdom och skador innan döden, andra har uppkommit efteråt:

lösa benfragment inuti skallen.
fraktur i vänster knä.
hopväxta halskotor.
skolios i ryggen.
gomspalt.
klumpfot (PEVA pes equinovarus adductus).
Köhlers syndrom (juvenil osteokondros i vrist).
Malariaparasiten Plasmodium falciparum, påvisad genom DNA-analys.
kvinnliga kroppsformer (hormonell obalans).
omfattande benbrott i hela kroppen (Arkeologen Howard Carter och hans gäng förstörde ofrivilligt skelettet då de försökte få loss mumien).
skador på mumiens yta, som till stor del är förkolnad (Man tror att den självantände, men att branden också släckts av sig själv).
Sternum och revben saknas på vänster sida.
hjärtat saknas (lämnades alltid kvar i egyptisk balsamering).
vänster höftben saknas.

Vi kan konstatera att det är bra att kungligheterna inte längre gifter sig med sina syskon och kusiner… Tutankhamon var gift med sin halvsyster och fick två små flickor som båda var för tidigt födda och inte överlevde. (DNA-tester har visat att Tutankhamon var far till båda, men sannolikt var de älskade och sörjdes. På den här tiden var det inte vanligt att mumifiera barn.) De genetiska defekterna gjorde tydligen att den här ättens medlemmar dog tidigare och tidigare. Gällande teori säger dock att Tutankhamon dog av en infektion som följde ett svärdshugg. Det var sannolikt någon motståndare som ville komma över den ledande positionen. Önskan om makt är för mig helt oförståelig. Maktgalenskap leder enbart till elände för alla, oavsett om dess uttryck bygger på ondska eller ”goda intentioner”. Tutankhamons ungdom och bråda död får mig osökt att tänka på Sveriges problem med gängkriminalitet och hur grov kriminalitet kryper allt längre ner i åldrarna. Väldigt få av dessa unga gossar kommer dock att få långa Wikipedia-artiklar upptecknade efter sig. Just denna måndag börjar jag därför med en tanke på Tutankhamons öde och alla som förlorat sina tonårssöner, bröder och vänner i gängkriminalitetens svallvågor. Detta på grund av ett upphittat plastsnöre i gräsmattan. Så kan det bli.

23 apr

Tack!

Jag skriver tacksamhetsdagbok i huvudet hela tiden för tillfället. Mitt hjärta svämmar över, som det så klyschigt brukar heta. Det är verkligen ljuvligt ute och jag kan inte bara ta in allt det härliga. Idag ska jag sätta mig med papper och penna för att göra en fysisk att göra-lista istället för att bara bocka av i den som jag har rullande i mitt huvud.

Min syster har långt större erfarenhet av det mesta i blomväg, allt från artkunskap till delning av perenner och vackra installationer. Hennes lilla innegård i stan är så söt, men ger henne inte tillräckligt utlopp för detta intresse. När nu vädret skulle bli det bästa på hela våren kom hon därför ut i ett par dagar för att hjälpa oss. Och alltså, hade hon varit min anställda hade hon bums fått lönelyft! Jag hade aldrig ens kommit på vissa idéer som hon hade och hon har dessutom hjälpt mig göra sådant som aldrig blir av p.g.a. tidsbrist. Nu är i princip hela rabatten mellan huset och ladan genomgången. Den har fått en ren perenndel som förvisso får bli en ”växarabatt” för att jag ska kunna se vad som funkar och hur problemet med att solen går bakom själva rabatten bäst kan lösas. Blommorna vänder sig nämligen åt grannarnas håll (fast i detta fallet är de nog mest glada, haha). Jag gillar rabatter med höga växter längst bak och lägre fram, men kanske får det bli en lite annorlunda lösning. Vi får helt enkelt se! När vi hade grävt och flyttat och vattnat och delat kom maken hem och hade hämtat upp svågern. De överraskade med utflykt till vacker plats vid Östersjön och picknick (fast picknicken fick vi inta efter utflykten eftersom maten hade glömts på gårdsplanen), något som verkligen uppskattades.

Somliga av oss fortsatte gräva, andra jobbade på växthuset. Det blir betydligt mer avancerat än jag hade sett framför mig, särskilt med tanke på att det är en ”sålängelösning”. Jag ser verkligen fram emot att se hur planttantslivet kan förbättras med detta hus i mitt liv!

Nu blev det så mycket jobb med jordiga händer igår, så jag tog inte särskilt många foton. Här kommer iallafall en liten bukettkavalkad från morgonen. Anemone nemorosa, denna ljuvlighet.

Kanske svårt att se, men här står årets första tulpan i ”lilla Amsterdam” som visade färg. Den fick sällskap av gullvivor som syrran tog med från Bredavik och några påskliljor som kanske sett sina bästa dagar.

De maffiga dubbelpåskliljor som kom med gården gör mig glad där ute, men en som hamnat lite avsides i gräsmattan fick följa med in. Små minisar har vi hur många som helst.

I ”Lilla Rotterdam” växer det också så det knakar. Tre skönheter fick följa med in och en visar redan sig i sin fulla prakt! Efter John Taylors information om att alla specialtulpaner bör plockas av för att ge dem chansen att sätta nya lökar och komma igen varje år ska jag bli ännu bättre på att plocka in och ge bort tulpanbuketter. Med detta önskar jag dig en fin söndag oavsett var du befinner dig.

22 apr

När dagen är lång och tiden rinner iväg.

Listan över allt som behöver göras i ”vårbruket” är oändligt lång. Igår jobbade jag länge i trädgården, men blev lite frustrerad då jag efter flera timmar tyckte att det knappt syntes. Listan är inte fullt lika lång längre, men nog har jag att göra! Att städa och rensa är inte bara viktigt inne i hemmet för att få en god grund, utan även för att ge trädgården chans att visa sig från sin bästa sida då vi kommit lite längre in på säsongen. I det här skedet är det dags att flytta på en del perenner, räfsa bort skröfs och gammalt gräs och så ska det rensas. Och gödslas! Och vattnas. Varje delmoment är viktigt, så jag är tacksam över att jag har kunnat plocka upp kunskap på vägen och inte behöver slå upp varenda lilla delmoment längre.

Maken och syrran har bin tillsammans och när nu de första maskrosorna hade slagit ut var det dags att rensa även i bikuporna och sätta på skattlådor som honungen sedan ska hämtas ur. Bina rör sig i sitt eget förunderliga universum och jag fascineras så av deras inbyggda kunskap. Det var fint att höra att båda samhällena står starka och inte bara har överlevt vintern, utan också har goda förutsättningar för att ta sig an nästa skede.

Min syster lade många timmar på att förbereda denna ”sålängelåda” då jordgubbslandet skulle flyttas hit. Jag fick ett gäng lavendel av henne i höstas som dessvärre inte överlevde vintern. Däremot hade det gått bättre för krukrosorna som hon också hade gett mig. Jag vet inte riktigt var de ska stå, mina andra krukrosor har inte klarat sig så bra på de två olika ställen jag har prövat (det har varit för torrt). Kanske får de nu göra gemensam sak flytta till en större kruka? Efter att allt som skulle flyttas var bortplockat och lådan var färdiggödslad, förberedd och vattnad fick två rader fräscha jordgubbsplantor flytta in. Jag hoppas att alla tar sig!

En annan sålängeplacering fick denna vackra backsippa i höstas. Den har verkligen frodats, men kan inte stå kvar i perennrabatten. Nu ser jag ett hav av backsippor framför mig, fast var detta hav ska breda ut sig har jag inte riktig koll på. Än.

I år såg jag framför mig en ny plats för tulpanhavet, nämligen där jag brukar ha luktärterna. Här har du alltså ”lilla Rotterdam”. (Den gigantiska vita hyacinten hade kommit med av misstag i någon av tulpanpåsarna, så det var ju tur att den hamnade längst ut på kanten.) Lilla Amsterdam står kvar för att jag ska se vilka tulpanlökar som eventuellt blommar om efter att jag gödslade där i höstas. Trädgårdsmästaren John Taylor berättade om de moderna tulpanerna, särskilt de som är lite mer pionliknande, och hur sällan de blommar om. För att ge dem åtminstone en chans till detta bör man plocka dem istället för att låta dem stå kvar tills de blommat ut. Det gör jag gärna! Jag har ju hela tiden sett mitt tulpanland som något slags bukettsjälvplock. Nu ser jag trots det väldigt många ensamma tulpanblad i lilla Amsterdam, men det kommer faktiskt en del blommor också. Kanske behöver jag gödsla ännu bättre till hösten?

21 apr

Stilinspiration.

Min systers fantastiska svärmor gick bort i påskhelgen efter en kort tids sjukdom. Mitt i all sorg och saknad finns det också möjlighet till att minnas allt fint som hon har bidragit med i världen. Igår satt min syster och gick igenom en massa foton från svärmors liv och hittade denna pärla:

Jag minns A med tacksamhet och njuter samtidigt av svunna tiders mode. Livet.