biodlare

21 aug

Maus lilla söta.

Det finns en dag som kräver lite mer då man är gift med någon som har bikupor, nämligen den dag det är dags att slunga honung. Maken och min syrra har fyra bisamhällen ihop och igår hade den dagen kommit! Honungen var inte helt täckt, men maken vill inte vintra in bina för sent. Är inte honungen täckt kan det vara läge att stoppa honungsburkarna i frysen så att de håller p.g.a. lite för högt vatteninnehåll som ger sämre hållbarhet. Annars håller honung precis hur länge som helst. Jag har för mig att det hittats fullgod honung i pyramiderna i Egypten t.ex.

Detta foto tog jag genom fönstret, därav ränderna. Detta samhälle är minst sagt lite ilskt av sig och när bina blir av med sin honung kan de bli som målsökande projektiler och inte ge sig förrän de stuckit någon som de anser vara ansvarig för stölden. Stängda fönster och dörrar är alltså att föredra.

Jag hade förberett köket genom att lägga vaxduk, tidningar och handdukar på bord och golv. Utvinning av honung är en synnerligen kladdig historia även om man är noggrann och aktsam om de dyrbara dropparna. Här har du en bild på den elektriska slungaren, en mycket hjälpsam apparat. Ramarna som avtäckts sitt täckande vaxlager ställs så att de är så välbalanserade som möjligt rent viktmässigt. Sedan snurras helt enkelt honungen ut!

Här ser du syrran avtäcka en ram och det söta och klibbiga guldet där under. Detta var precis i början av processen och alla var fortfarande pigga.

Det snurrades först på låg hastighet och sedan på högre och högre. Honungen var seeeg och ganska snart insåg de båda biodlarna att det låg ljunghonung i de flesta av ramarna. Ljunghonungen är känd för att vara mycket svår att utvinna. Den är mer aromatisk, extra smakrik och är mörkare än den guldiga sommarhonungen. Det har forskats på just ljunghonung då den har antibakteriella egenskaper liknande den svindyra manukahonungen som ofta förfalskas och dessutom fraktas runt halva jorden. Coolt att kunna samarbeta med de hårt arbetande smådjuren för att få tillgång till något så fantastiskt. Köp alltså hellre lokalproducerat ljunghonung än manukahonung.

Systersonen var med för att skolas in i det ädla hantverket. Det ligger så mycket kunskap bakom en honungsburk som de flesta inte har någon aning om. Även om jag inte direkt är ansvarig har jag lärt mig jättemycket om bin och honung under de år som gått sedan maken och syrran skrev upp sig på biodlarkurs för ett gäng år sedan. Ämnet är synnerligen fascinerande och det finns flera spännande böcker skrivna i ämnet.

Vi testade lite olika namn på årets honung. Den första burken fick heta Uttorpshonung, men vi kom på att det inte funkade då hälften av ramarna hade hämtats från Tjurkö. Efter test av ljunghonung (som delvis är rätt, nästan alla ramar innehöll just detta) landade vi till slut i Skärgårdshonung. Annars röstade jag för ”Maus lilla söta”, en ordlek med syrrans och makens namn och en känd politisk skrift. Våra vänner som upplåtit sin trädgård på Tjurkö till ett av bisamhällena fick naturligtvis en burk Tjurköhonung. Till slut landade skörden i trettio-talet burkar (även om några var av det mindre slaget), den bästa hittills på under dessa år. Inte i närheten av vad många andra håvar in, men vi bor på ett ställe som väl inte bjuder på så mycket blomster. Nästa år finns planer på att sätta ett samhälle i närheten av ett rapsfält för att få chans på en ljus och lättslungad honung. Jag hade även gärna sett lindhonung i burkarna. Vi får se hur det blir!

08 jul

Bifascination.

När systerdottern var här för några dagar sedan visade hon stort intresse för bina och maken frågade om hon ville komma hit och hjälpa till med veckoskötseln. Det tyckte hon lät jätteroligt och igår var det dags. Bina är min systers och makens projekt ihop. När båda jobbar samtidigt brukar maken ha den roligaste utstyrseln och jag kommer alltid att tänka på fågelskrämman i Trollkarlen från Oz. Den funkar i alla fall och det är det viktigaste.

Systerdottern är synnerligen snabbtänkt och hängde snart på vad som skulle göras. Hon puffade rök som ett proffs och rörde sig försiktigt, men utan att verka rädd. Det kan annars vara överväldigande att se så många bin på en gång. Ibland blir de ettriga (röken är tänkt att dämpa dem lite) och även om man är helkroppsskyddad kan allt surrande verka hotfullt.

Allt gick bra och efteråt kom utlåtandet. Den unga kvinnan berättade att hon garanterat kommer att göra allt för att bli biodlare när hon kommit så långt att hon bor i ett eget hus. Jag förstår henne! När man börjar sätta sig in i binas förtrollande värld är det lätt att bli förundrad. Det är så mycket som är fascinerande med bin. Deras samhällsstruktur. Deras precision. Deras livscykel. Honungens egenskaper. Jag är mycket tacksam över att få vara så nära de här små gynningarna. Det har varit ett tufft år här i vårt hörn av Sverige, på andra håll översvämmas kuporna av honung med rekordskördar. Båda samhällena verkar i alla fall må bra och det är viktigare än rikliga honungsskördar. Det kommer nog! Under tiden ska jag lära mig mer om honungens magiska egenskaper. Kanske vill du göra detsamma? Varsågod!

22 apr

När dagen är lång och tiden rinner iväg.

Listan över allt som behöver göras i ”vårbruket” är oändligt lång. Igår jobbade jag länge i trädgården, men blev lite frustrerad då jag efter flera timmar tyckte att det knappt syntes. Listan är inte fullt lika lång längre, men nog har jag att göra! Att städa och rensa är inte bara viktigt inne i hemmet för att få en god grund, utan även för att ge trädgården chans att visa sig från sin bästa sida då vi kommit lite längre in på säsongen. I det här skedet är det dags att flytta på en del perenner, räfsa bort skröfs och gammalt gräs och så ska det rensas. Och gödslas! Och vattnas. Varje delmoment är viktigt, så jag är tacksam över att jag har kunnat plocka upp kunskap på vägen och inte behöver slå upp varenda lilla delmoment längre.

Maken och syrran har bin tillsammans och när nu de första maskrosorna hade slagit ut var det dags att rensa även i bikuporna och sätta på skattlådor som honungen sedan ska hämtas ur. Bina rör sig i sitt eget förunderliga universum och jag fascineras så av deras inbyggda kunskap. Det var fint att höra att båda samhällena står starka och inte bara har överlevt vintern, utan också har goda förutsättningar för att ta sig an nästa skede.

Min syster lade många timmar på att förbereda denna ”sålängelåda” då jordgubbslandet skulle flyttas hit. Jag fick ett gäng lavendel av henne i höstas som dessvärre inte överlevde vintern. Däremot hade det gått bättre för krukrosorna som hon också hade gett mig. Jag vet inte riktigt var de ska stå, mina andra krukrosor har inte klarat sig så bra på de två olika ställen jag har prövat (det har varit för torrt). Kanske får de nu göra gemensam sak flytta till en större kruka? Efter att allt som skulle flyttas var bortplockat och lådan var färdiggödslad, förberedd och vattnad fick två rader fräscha jordgubbsplantor flytta in. Jag hoppas att alla tar sig!

En annan sålängeplacering fick denna vackra backsippa i höstas. Den har verkligen frodats, men kan inte stå kvar i perennrabatten. Nu ser jag ett hav av backsippor framför mig, fast var detta hav ska breda ut sig har jag inte riktig koll på. Än.

I år såg jag framför mig en ny plats för tulpanhavet, nämligen där jag brukar ha luktärterna. Här har du alltså ”lilla Rotterdam”. (Den gigantiska vita hyacinten hade kommit med av misstag i någon av tulpanpåsarna, så det var ju tur att den hamnade längst ut på kanten.) Lilla Amsterdam står kvar för att jag ska se vilka tulpanlökar som eventuellt blommar om efter att jag gödslade där i höstas. Trädgårdsmästaren John Taylor berättade om de moderna tulpanerna, särskilt de som är lite mer pionliknande, och hur sällan de blommar om. För att ge dem åtminstone en chans till detta bör man plocka dem istället för att låta dem stå kvar tills de blommat ut. Det gör jag gärna! Jag har ju hela tiden sett mitt tulpanland som något slags bukettsjälvplock. Nu ser jag trots det väldigt många ensamma tulpanblad i lilla Amsterdam, men det kommer faktiskt en del blommor också. Kanske behöver jag gödsla ännu bättre till hösten?

31 jul

Planttantsglädjor.

En bild säger mer än tusen ord. Jag stoppar näsan i mina luktärter flera gånger om dagen. De luktar himmelskt och är dessutom ljuvligt söta, så mardrömmen om tomater med potatisbladmögel kan inte ta så mycket plats som den försöker. Det gör mig glad och tacksam. Chokladmyntate med iKaffe är som godis och havregrynsgröten blir festlig värre med gårdens honung. Jag fortsätter nog leka planttant ett tag till.

21 jul

Gårdens guld.

Idag har vi fått uppleva något rätt fantastiskt! Efter två års väntande var det idag dags för maken och syrran att få njuta frukten, eller honungen, av allt jobb de lagt ner på sina bin. De öppnade skattlådan och valde ut tre ramar som hade tillräckligt med honung i sig. Honungen i dessa räckte till fyra ”vanliga” honungsburkar, en specialburk till svärmor och ett par småburkar. Ska man räkna ut kilopriset på denna första skörd närmar man sig riktig lyxmat, men just idag känns det värt alla ansträngningar, all tid och alla tusenlappar som har investerats i denna spännande hobby! Nästa gång kommer de glada biodlarna möjligtvis ha investerat i apparatur som gör det lite lättare, om än inte mindre kladdigt, att utvinna varje värdefull droppe. Jag önskar att du skulle kunna smaka en sked av detta fantastiska guld!