12 jan

Hemma.

Varje år är det likadant. Jag älskar att plocka fram jullådorna, men lika skönt är det att få ner allt i samma lådor i januari igen. Det finns bara ett problem. Jag tycker det blir så fasligt tomt och trist utan juleljusen! Igår blev det en kompromiss. Ljusstakarna och några av stjärnorna togs ner, men stjärnan i allrummet uppe och stjärnorna i köket får hänga med ett tag till.

För några veckor sedan inredde äldsta dottern tomtelandet i en fönstersmyg. Där har det säkert roat en och annan. Jag vet varifrån nästan alla kommer, men några av dem har jag starkare minnen förknippade med. Tomten med äppelfatet fick jag till exempel av min barndomsvän i ett julklappsbyte under Strömsbergstiden, så den har några år på nacken. De vackra handmålade figurerna gav mamma oss i julklapp under några år på 90-talet. Den söta snögubben har min syster pysslat ihop. De fyra barnen med tomteluvor köpte jag själv då jag hade flyttat hemifrån eftersom vi hade likadana hemma. Den lyxiga garntomten fick jag av min faster och så finns det såklart en och annan tomte från barnens julverkstäder i skolan. Mys. Nu har de flyttat ner i lådan igen och har semester till november.

Nä, usch. Tomt. I fönstret står ekollonvasen och väntar på att något av ekollonen jag groddar ska bli redo. Jag är i alla fall fortfarande mycket nöjd med klövertapeten. Nu har den suttit uppe i tre år och jag har inte tröttnat det minsta. Jag läste om vad som kan förväntas av det nya 20-talet i inredningssvängen. Det pratades om att fondväggar är helt ute, att det grå är på utgång och att mönstrade tapeter kanske inte… Ja, du förstår. Idag är inredning något annat än det var förr. Det har blivit ett sätt att uttrycka sin (likasamma, precis som åsiktskorridoren, vi funkar så) individualism, ett sätt att tala om vilket lag man är på. Har man inte ett singelhushåll ska hemmet återspegla personerna som bor där, inte den enda som är inredningsintresserad. Det tror jag är lätt att glömma och kanske även svårt att acceptera för den som har starka åsikter.

Jag kommer ihåg mina vänners diskussion om det tunga, brittiska biblioteksmöblemanget. Den som hade fört det in i boet älskade det, den som inte älskade det ville att det skulle ut. Lösningen blev att det fick bo på ett undanskymt ställe ”så länge”. Eftersom jag själv brytt mig mycket och maken mycket mindre så har vårt hem präglats mycket av min smak. När vi flyttade in här bestämde jag att det fick bli slut på min diktatur. Nu kan jag säga att det mest blivit så att jag kommit med förslag eftersom jag fortfarande är mest intresserad, men pga det nya skiftet har vi hittat några riktigt bra lösningar som maken initierat.

Några bloggar som med all sannolikhet aldrig kommer att sporta några tomteland har du här nedanför. Du kommer däremot att kunna se vackra bilder om du besöker dem. De är inte alltid särskilt hållbara i ett normalt liv, något som är otroligt viktigt för oss dödliga att komma ihåg. Ett hem att trivas i behöver vara estetiskt tilltalande för många av oss, men ännu viktigare är det väl ändå att hemmet går att leva i? Från undanplockade tomtar till djupa inredningstankar, nä, det spretar lite väl mycket. Ha en fin dag!

Trendenser
Husligheter
Krickelin
Mokkasin
Addsimplicity
Daniella Witte
Strenghielm
Johanna Bradford
34 kvadrat

28 okt

Höstlovspyssel.

Det må vara så att det inte finns några småbarn kvar i huset, men jag anser fortfarande att om det är höstlov ingår minst ett pysselprojekt. Eklöven plockades på gårdagens promenad, ströks mellan papper för att slätas ut och fick torka över natten.

I morse strök jag dem igen och plockade ut de löv som inte höll måttet. Jag har en fantastisk skärmaskin som användes för att skära till en tunn kartongcirkel, men det hade gått lika bra att göra en mall med tallrik och tefat för att sedan klippa ut den. Jag använde sedan en gammal hederlig häftapparat för att fästa två löv i taget. Jag måttade och tittade på baksidan innan jag häftade till för att hålla koll på att löven höll rätt avstånd utanför båda kanterna.

Nu hänger en enkel men effektfull krans i köket och gör mig glad. Kanske vill du också göra en? Jag förstår att det kanske inte finns så många lite mer färgmarmorerade höstlöv norröver, men kransen skulle bli fin med helt bruna löv också. Lycka till!

25 okt

Hemma.

Sedan många år tillbaka, ungefär sedan bloggtidernas begynnelse, följer jag inredningsbloggen Trendenser. Frida Ramstedt som står bakom den var igår i Karlskrona och föreläste. Jag har läst hennes bok Handbok i inredning och styling med stor behållning och kan varmt rekommendera den till alla! Att jag gick igår hade mindre med önskan att bli inspirerad att göra och mer med att jag tyckte att det skulle vara roligt att åtminstone heja på någon vars tankar jag tagit del av under så många år. Hur som helst var tankarna mycket inspirerande! Ibland behöver man bara en spark i baken för att komma igång med något som man har tänkt på länge.

När jag gick fram till Frida för att få boken signerad och hälsa nämnde jag att jag tycker det är konstigt att jag inte lyckats hitta en enda praktisk, snygg och skön hörnsoffa. Soffor har i regel alldeles för låg sitthöjd och de i modernare snitt är dessutom oftast alldeles för djupa medan de som är mer klassiska inte är särskilt sköna. Min drömsoffa är estetiskt tilltalande samtidigt som den bjuder på tvättbar klädsel, har stor komfort, är någorlunda nätt för att passa i vårt lilla vardagsrum och kan hålla i många, många år. Min syster visade mig Norrgavels nya modulsoffa. Jag har förvisso inte provsuttit den, men jag ser att den inte uppfyller mina krav även om den är snygg och säkert mycket hållbar. Deras Modulsoffa 85 har jag provsuttit, men enligt mig är den varken är tillräckligt skön eller snygg (gillar inte armstödens utseende) för att kosta en hel förmögenhet. Jag inser att inflationen har gett oss priser som sticker i ögonen och att priset är motiverat. Man får vad man betalar för! Jag menar dock att jag vill att alla mina önskningar ska uppfyllas om jag ska lägga ut så mycket pengar för en möbel.

På föreläsningen igår frågade Frida hur många i publiken som var helt nöjda med sina hem. Tre personer av 100+ räckte upp handen (en var en äldre dam och de två andra var män). Jag är helt nöjd rent känslomässigt, men jag saknar några garderobsdörrar, lister och annat som ska komma på plats för att huset åtminstone ska vara färdigrenoverat. När det gäller inredningen så tillhör det charmen för någon som är inredningsintresserad att åtminstone förändra små saker. Min mamma låg och planerade stora ommöbleringar i huvudet om nätterna och vi barn fick hjälpa henne att flytta möblerna. Ibland blev det bra, ibland mindre bra. Jag lärde mig mycket om hur viktigt det är att ett hem inte bara är fint, utan också praktiskt, av mammas möbleringsäventyr.

Ju mindre rum man har, desto svårare är det att vara flexibel med inredningen. Hos oss finns det i princip inget utrymme för att flytta möbler just pga huset är så litet, men det är helt okej för mig. Jag älskar vårt hem! Jag älskar känslan då jag stiger in genom ytterdörren, jag älskar lugnet här, hur det luktar och det jag är omgiven av.

Vardagsrummet är svårt att fota. Det är den här soffan, Karlstad från IKEA, som vi gärna skulle byta ut. Den är mycket solblekt och ryggkuddarna är i dåligt skick. Trots det får den vara kvar så länge vi inte har ett bättre alternativ.
Badrumsgolvet är så härligt! Jag tröttnar aldrig. Dessutom är det roligt att i princip alla våra gäster kommenterar det, från minisar till jättegamla. Blyglasfönstret som fungerar som insynsskydd fick vi i avskedspresent av våra grannar i Orem. Det föreställer utsikten från vår balkong!

Igår berättade jag för maken att jag under föreläsningen för första gången på länge hade saknat vårt hus i Segeltorp. Inte själva ”hemmet”, utan utrymmet för många gäster och den praktiska husplanen. Här hemma kan vi ta emot 25 gäster, men då måste alla placera ut sig över flera rum och båda våningarna. Känslan blir inte densamma. Jag inser att det är okej att inte ha många gäster hemma under den kallare årstiden och att vi har stora möjligheter att samla många gäster under sommarhalvåret, så detta är ingen existentiell sorg, utan ett i-landsproblem.

Älskade allt med vårt parallellkök efter renoveringen utom träbänken. Bort! Rostfria ytor är min absoluta favorit…
Tyvärr har jag förlorat de andra mäklarbilderna, men såhär såg det ut i vårt stora och praktiska vardagsrum.
Här är hörnet till höger om altandörren på fotot här ovanför. Billy bokhyllor i mitt favoritträslag björk räckte över halva väggen och svalde många av våra böcker. De flesta av dem ligger nu i kartonger på vinden i ladan. Jag älskar att läsa böcker och jag älskar den ombonade känsla de ger ett hem.
Segeltorpshuset i sina 70-talssvarta detaljer som vi tänkte måla under alla de tolv år vi bodde där. Det blev aldrig av, men de nya ägarna målade om på en gång.
Här är matbordet som svalde mååånga gäster. Det var ett gammalt arbetsbord från svärfars gamla arbetsplats som jag målade härligt rött! I övre högra hörnet syns köket.
En av få sparade inspirationsbilder innan Pinterest fanns. Jag känner: ”fint, men funkar ju inte med mina älskade syskonbarn”.

Efter föreläsningen bestämde jag mig för att verkligen ta tag i de sista ljuskällorna som saknas. Vi behöver läslampa (spot) till hörnsoffan, fönsterlampor i köket också då det inte är advent/jul och flera läslampor till övervåningen. Det ska bli roligt att fixa! Har du några roliga inredningsplaner på gång?

17 feb

Uppgradering.

Före
Efter

Yngsta dottern skulle helst sitta vid pianot jämt om hon kunde. Det skulle naturligtvis vara jättefint om hon hade en Steinway-flygel att spela på, men nu är det inte så. Hennes elpiano får duga. Vi kunde åtminstone klä om stolen så den passar bättre i hennes rum! (Egentligen får inte pianot plats i hennes rum, men det står där ändå. Det gör att man alltid ser pianopallen om dörren är öppen. Det lyxiga möbeltyget i färger som var helt rätt i Orem har varit precis helt fel här. Just därför känns den här åtgärden, att ”neutralisera” utseendet med svart linneklädsel, mycket bra.) Möbeltyget var lättare att få snyggt i hörnorna eftersom det är mycket kraftigare. Det här linnetyget är ganska kraftigt, men vi får se om det kommer att hålla formen eller om det töjer sig mycket med tiden.

Pianopallen har ändrat skepnad förut. Här kan du läsa mer om det.

02 mar

Ett hem till skänks och allt det där.

Du som känner mig väl vet att jag vurmar för käcka rim av olika slag. En av mina favorittavlor från barndomshemmet stoltserade med följande vers:

Ett hem till skänks man aldrig får,
Ej ens på livets högsta höjder.
Det bygges sakta år från år
Och älskas fram i sorg och fröjder.

I dagens samhälle läggs väldigt mycket fokus, tid och pengar på att fylla hem med ”rätt” och ”personliga” inredningsattiraljer. Det ska se ut på ett speciellt sätt och en viss typ av ängslighet är alltid inblandad i uttrycket av vad som är inne respektive ute. Om en pryl finns att finna på ICA kan man räkna med att den inte är inne eller att den är på väg in i utefasen. Fult och fint i inredningsvärlden är begrepp som förändras så fort rätt, eller fel, personer uttalat sig om något. Blir en viss pryl nämnd i rätt blogg kan personen som tjänar pengar på den prylen skatta sig lycklig och tvärtom.

Det finns olika skolor som predikar olika evangelium. Vissa pratar om hållbarhet och hur det är vår plikt att inte märkas här på jorden (självhushållning, loppis, inga eller få barn, inga resor…). Andra ser det som sin mänskliga plikt att upprätthålla ekonomin genom att jobba heltid, köpa nytt, stötta nya designers, åka på retreats och allt vad det är.

De flesta av oss lever något slags mittemellanliv. Vi bor i lägenheter och radhus som bara är temporära boenden. Vi har viljan att bara äta veganskt, ekologiskt och närodlat, men värmer Mamma Scans köttbullar i hast med ena benet redan utanför dörren på väg till ungens fotbollsträning. Vi handlar loppisfynd som blir hängande oanvända i garderoben och kan inte motstå att köpa jackan som hängde i skyltfönstret just då vi råkade gå förbi. Vi  blänger på fembarnmamman Olga Rönn-vadhonnuheters magrutor på Instagram medan vi tuggar i oss ett par rutor Marabou Schweizernöt. Vi är ganska lagom och lever ganska vanliga liv. Våra hem är de enda av vännernas hus som inte är uppdaterade med marmorskivor i köket och den där fiskskålsvasen med bubblor på som man ska ställa fina kvistar och dyra buketter i. Vi gråter en skvätt i hjärtat över att inte ha det som ”alla andra” har. Sedan kommer en stund då vi inser att det är precis som i den där dikten som jag skrev ut häruppe.

Ett hem byggs inte av rätt prylar. Det är vi som bor i hemmet som gör det till vad det är. Är det för mycket sorg så se till att lägga till lite fröjder av olika slag. Bjud hem vänner. Låt dem ta med mat om du inte har tid eller pengar att fixa. Sträck ut en hand om hjälp någon som har behov som du kan göra något åt. Fyll ditt hem med uppbyggande musik och filmer som får dig att skratta och gråta, som får dig att känna med andra. Sätt in en äppelkvist i ett vanligt dricksglas från IKEA. Alla sätt är bra utom de dåliga, men jag kan lova att du aldrig kommer att bli nöjd om du tror att ”rätt” golv i köket ska göra dig lycklig. Peace.

2_1

Nu slipper vi ha bara en naken glödlampa i fönstret. Jag gillar verkligen vår nya kökslampa. Den är ett trevligt tillskott till köket, men min lycka är inte beroende av den.

12 jun

Fem dagar kvar.

Snart är det jag och barnen som sitter på ett plan på väg till Köpenhamn via Los Angeles och Paris. Hurra!

11_2

Jag och äldsta dottern var på äventyr i eftermiddags. Vi var uttagna till en fokusgrupp där vi förväntades titta på pyssliga nyheter och säga bu eller bä, fika, komma med bra förslag till produktutveckling och lite sådär. För två timmars ”besvär” fick vi produkter till ett värde av $125 var. Ibland är det lite kul att bo mitt i scrapbookingens förlovade land även om ”The Industry” har blivit väldigt vingklippt sedan den ekonomiska kraschen 2007-2008.

11_1

Idag fick jag en fin komplimang utav min yogakompis. ”You look great! You are voluptuous.” Hon tecknade samtidigt min kropp i en väldigt timglasaktig form i luften och jag började storskratta. Ja, vem vill inte vara yppig eller kurvig? (Eventuellt tillhör jag den skaran, men jag ska verkligen inte klaga. Jag har en kropp som lyder mig, som gör ungefär det jag ber den göra och som är ganska stark. Vad mer kan man önska?)

Förresten så kommer här en bekännelse. Jag nöjer mig med det lilla trots att jag ständigt önskar ”något mer”. Det gäller till exempel detta hus där jag helst hade velat ändra allt. Nu gör vi inte det då det inte är läge att göra någon helrenovering, men jag kan ändå drömma om fräscha, helkaklade badrum då jag ser en sida som den här

Tack och hej, leverpastej.

21 maj

Till dig.

En liten bukett från min trädgård. Hoppas att den värmer ditt sinne.

20_1

Så här i Eurovisiontider (Måns, den lille sötnöten tävlar visst i morgon eller när det nu är) måste jag påminna om ett av de vackraste, förvisso utom tävlan, nummer jag någonsin sett: Loreen och hennes gäng med sköntecknande och skönsjungande barn. Jag ryser varje gång och gråter en skvätt. Japp. Musik är så mycket känslor för mig.

15 nov

Syhörna, javisst!

Okej. Nu blev skrivbordshörnan helt plötsligt en syhörna. I överskåpen ligger stuvar, gamla klädesplagg, mönster och halvfärdiga projekt så fint staplade som krävas kan. Översta lådan har fortfarande kvar sin funktion, men i de andra lådorna ligger spetsar, dragkedjor, trådrullar och annat. Jag behöver sortera lite snyggare innan systemet funkar, men det ska nog fixas inom en inte allt för lång framtid. Jag ska sy ett överdrag till symaskinen så gör det inte lika mycket att den står framme hela tiden.

14_2

Idag har jag mest varit chaufför. Vi skulle ha vänner över på middag, men ett par timmar innan de skulle komma fick jag ett telefonsamtal och ett meddelande om att en av familjemedlemmarna just hade blivit magsjuk. Nej tack. De får komma en annan dag istället! Kanske gör det inte så mycket. Jag fick nämligen stiga upp tidigt i morse för att fixa ett gäng ”akutjulklappar” som hux flux skulle vara inslagna och klara. Låt mig avslöja att det inte blev några julrim skrivna… Julkänslan infann sig med hjälp av Spotify och ett doftljus. Nu är jag redo för Advent! (Först Thanksgiving om två veckor. Grannarna har så smått börjat julpynta med utomhusbelysning och granar och annat, men jag kan bara inte frångå traditionen att tända stjärnorna kvällen före första advent. Nej, det går inte…)

14_3

Ps: Grattis till svägerskan på födelsedagen! En vacker dag ska jag komma in i födelsedagskortsrutiner igen. Kära K, hoppas att Din Dag var alldeles fenomenal!

02 mar

All I want is everything.

Idag sken solen så där underbart som den bara kan göra då den håller på att vinna årstidskampen. Jag satt en stund ute på vår trappa och njöt av att känna värmen, drömma lite och bara vara. Livet blir inte mycket bättre än så.

För dig som är intresserad av hemskolningen kommer här en bild på slutprovslokalen. De båda äldsta är alltså inte egentligen hemskolade då de är inskrivna på Provo eSchool. De läser sina kurser genom BYU Independent Study och Provo High School. BYU-proven gör de under tiden som de läser kurserna, men slutprovet i varje kurs kan de inte ta online. De går i stället till det här provcentret där de får sitt prov och får sitta i en lugn och tyst (övervakad) miljö. Funkar bra!

När jag såg att Åhléns sålde det här Ylva Skarp-fatet i höstas bad jag genast min syster köpa det åt mig och lägga undan det. När jag nu var hemma en sväng tyckte hon att jag kunde ta med mig det. Hm. Jag hann inte fixa några specialpackprodukter, så jag gjorde vad jag kunde för att skydda fatet i den stora resväskan. Låt mig bara säga att jag tror att om någon kontrollant hade öppnat den väskan hade han eller hon säkert fått väldigt roligt. Hur som helst fick jag hem mitt fina fat i ett stycke och det får nu stå och inspirera mig och alla andra på matbordet. Vi har saknat ett fat till större matsallader och det här borde väl funka? Jag brukar nöja mig med lite, men jag inser att jag kanske inte är så måttfull som jag önskar att jag var… Hur är det med dig? Är du måttfull, eller vill du också ha allt?

Nu ska jag sova i några timmar innan det är dags för mig att åka till Park City tills i morgon bitti. Jag ska träffa sju kvinnor som var otroligt viktiga för mig under åren i Philadelphia. Vi var alla flickvänner och fruar till studenter på Wharton och ingen av oss hade våra familjer i närheten. Det blev därför naturligt för oss att ty oss till varandra. De andra damerna är alla amerikaner och de brukar träffas en gång om året under en långhelg. Själv har jag dessvärre aldrig kunnat vara med eftersom jag bott lite för långt borta, men nu är det alltså dags! Manikyr, mat, promenader och prat står på schemat. Jag tror jag kan stå ut med det.. 😉

Ha en fin helg! Det tänker jag ha.