14 jan

Jesus har bytts ut mot Marx…

… så julen är VERKLIGEN slut. Nu råkar jag ogilla Marx och hans idéer, men när jag hittade sparbössan med inskriptionen Das Kapital i en museibutik kunde jag inte låta bli att köpa den i present till maken. Numera tillhör den standardinredningen i köket och påminner om att alla idéer är bra utom de dåliga. Ja, det, och den som spar han har.

Det är intressant att se sitt hem utifrån ibland. Lite så blir det när julen är slut och allt som plockades bort i november får ta plats igen. Eller inte, för den delen. Vissa saker är daterade, annat behöver byta plats ibland. Somligt funkar i perioder och följer kanske modets växlingar lite grann. Efter det senaste årets hukande i hemmet har nog många omvärderat vikten av en bekväm soffa och hur skönt det är att ha en ordentlig arbetsplats. Våra Karlstadsoffor köptes på IKEA i Draper 2012 och har hållit bra, men hörnsoffan börjar ge sig nu. Flera av fjädrarna undertill har vid olika tillfällen trillat ur och vi kunde snabbt konstatera att de inte fästs för att vara i all oändlighet.

Jag har följt Frida Ramstedt som driver bloggen Trendenser i många år. Från början hade hon en ren inredningsblogg och det var mycket fokus på trender, nyheter och att ligga steget före. Hon har ändrat sitt fokus mycket de senaste åren och har bl a gett ut en handbok i inredning som är helt fantastiskt bra för alla som är intresserade av ett funktionellt hem. Jag gillade allra bäst avsnittet om belysning och har verkligen tänkt till då det gäller lampor i vårt hem sedan jag läste hennes bok. Det saknas riktigt bra läslampor på flera ställen här hemma. Jag håller alltid ögonen öppna efter helt vanliga golvlampor på loppis, men ofta är de lite för sunkiga. Jag vill helst att maken ska slippa joxa med elektriciteten och även om det viktigaste är funktionen vill jag också att dessa lampor åtminstone ska smälta in i miljön. Bonus är det att hitta något som tillför något. Jag fick en helt fantastisk födelsedagspresent av släkten då jag fyllde femtio år, men den står kvar hemma hos min syster i Nynäshamn. Nu längtar jag efter att få lysa upp vårt kök med den. Och att träffa familj och vänner i huvudstaden. Suck. Håll i och håll ut, eller vad är det de brukar säga?

06 jun

Ett hem till skänks och allt det där.

Saxat från en replik av Frida Ramstedt tillhörande ett inlägg i hennes egen blogg:

Jag är inte mitt hem. Jag är jag.

Min personlighet sitter inte i vilka saker jag äger eller visar upp.

Mer färg är inte = modigare.
Mer prylar är inte = mer personligt.
Att brösta sig med unika ägodelar är inte = mer självsäkert.

Hur tänker du kring det?”

Med tanke på att just Fridas bok var den sista jag läste i mitt En bok om dagen-projekt tyckte jag att det passade bra att landa lite i detta citat.

Min faster ringde, så jag tog upp citatet med henne eftersom hon ju faktiskt var min första inredningsinspiratör. Det var också hon som en gång sa till mig: ”Du ÄR inte lärare. Du JOBBAR SOM lärare. Du ÄR Monica.” Det passade därför riktigt bra att bolla dessa idéer med just henne. Vi landade båda i att vi i princip håller med Frida. Däremot tycker vi båda att ett hem känns mer inbjudande om det på något sätt går att se spår av personen som bor där.

Jag håller med om att personligheten verkligen inte handlar om vad man väljer att visa upp. Personligheten handlar om vem man är, hur man för sig, hur man förhåller sig till sina medmänniskor och livet i stort. Personligheten handlar om hur man hanterar motgångar, hur man möter sina känslor och hur man tänker. Personligheten beror på arv och miljö. Ett hem kan dock vara en markör på allt detta. Frida svarade på en kommentar som talade om ”Ängsligheten att om man gör som på bloggar och i tidningar så blir det ”rätt”. Ängsliga skapandet av en identitet genom sina ”rätta” möbler. Bloggare som kopierar varandra.” Det kanske känns så opersonligt just för att det man ser bara är tvådimensionellt. En inredningsbild är ofta lite stylad, vare sig den är tagen av ett proffs eller en inredningsintresserad Svensson. Vi ser en kuliss, skalet till det som utgör den fysiska ramen till de liv som uppehåller sig i detta hem. Det som visar vem som bor där på riktigt är ofta bortstädat. Barnens slöjdhantverk, kattens lektorn, högarna med tvätt som ska vikas i ett hem med små barn eller tonåringarnas smutskläder på golvet i sovrummet… Å andra sidan finns det andra hem som på många olika sätt speglar personerna som bor där. Kanske skulle man då kalla dem person-speglande?

Frida lyfte i själva inlägget att inredningsvärlden behöver visa mer mångfald=fler icke-vita personer. Min fråga var kanske om det är mångfald när någon som har en mörkare nyans på huden gör likadana hus, möbler och prylar som alla andra. (Jag upplever att inredningsvärlden är väldigt likriktad, eller snarare har väldigt snäva gränser.) Jag vet så klart inte. Det skulle vara spännande att höra från någon som det rör på riktigt. Det finns många icke-vita representanter i matbloggar och skönhetsbloggar, så varför inte i inredningsbloggar? Själv tror jag att det handlar om att svenskar gillar exotisk mat och att det finns många unga invandrartjejer som är skönhetsintresserade och verkligen duktiga på det. Tänkte att Frida i kraft av den pondus hon numera har i inredningsvärlden skulle kunna göra studiebesök på utbildningar som snurrar runt inredning, design och arkitektur, eller göra ett upprop för att hitta inredningsbloggar drivna av icke-vita personer. Vi får se vad som händer!

25 okt

Hemma.

Sedan många år tillbaka, ungefär sedan bloggtidernas begynnelse, följer jag inredningsbloggen Trendenser. Frida Ramstedt som står bakom den var igår i Karlskrona och föreläste. Jag har läst hennes bok Handbok i inredning och styling med stor behållning och kan varmt rekommendera den till alla! Att jag gick igår hade mindre med önskan att bli inspirerad att göra och mer med att jag tyckte att det skulle vara roligt att åtminstone heja på någon vars tankar jag tagit del av under så många år. Hur som helst var tankarna mycket inspirerande! Ibland behöver man bara en spark i baken för att komma igång med något som man har tänkt på länge.

När jag gick fram till Frida för att få boken signerad och hälsa nämnde jag att jag tycker det är konstigt att jag inte lyckats hitta en enda praktisk, snygg och skön hörnsoffa. Soffor har i regel alldeles för låg sitthöjd och de i modernare snitt är dessutom oftast alldeles för djupa medan de som är mer klassiska inte är särskilt sköna. Min drömsoffa är estetiskt tilltalande samtidigt som den bjuder på tvättbar klädsel, har stor komfort, är någorlunda nätt för att passa i vårt lilla vardagsrum och kan hålla i många, många år. Min syster visade mig Norrgavels nya modulsoffa. Jag har förvisso inte provsuttit den, men jag ser att den inte uppfyller mina krav även om den är snygg och säkert mycket hållbar. Deras Modulsoffa 85 har jag provsuttit, men enligt mig är den varken är tillräckligt skön eller snygg (gillar inte armstödens utseende) för att kosta en hel förmögenhet. Jag inser att inflationen har gett oss priser som sticker i ögonen och att priset är motiverat. Man får vad man betalar för! Jag menar dock att jag vill att alla mina önskningar ska uppfyllas om jag ska lägga ut så mycket pengar för en möbel.

På föreläsningen igår frågade Frida hur många i publiken som var helt nöjda med sina hem. Tre personer av 100+ räckte upp handen (en var en äldre dam och de två andra var män). Jag är helt nöjd rent känslomässigt, men jag saknar några garderobsdörrar, lister och annat som ska komma på plats för att huset åtminstone ska vara färdigrenoverat. När det gäller inredningen så tillhör det charmen för någon som är inredningsintresserad att åtminstone förändra små saker. Min mamma låg och planerade stora ommöbleringar i huvudet om nätterna och vi barn fick hjälpa henne att flytta möblerna. Ibland blev det bra, ibland mindre bra. Jag lärde mig mycket om hur viktigt det är att ett hem inte bara är fint, utan också praktiskt, av mammas möbleringsäventyr.

Ju mindre rum man har, desto svårare är det att vara flexibel med inredningen. Hos oss finns det i princip inget utrymme för att flytta möbler just pga huset är så litet, men det är helt okej för mig. Jag älskar vårt hem! Jag älskar känslan då jag stiger in genom ytterdörren, jag älskar lugnet här, hur det luktar och det jag är omgiven av.

Vardagsrummet är svårt att fota. Det är den här soffan, Karlstad från IKEA, som vi gärna skulle byta ut. Den är mycket solblekt och ryggkuddarna är i dåligt skick. Trots det får den vara kvar så länge vi inte har ett bättre alternativ.
Badrumsgolvet är så härligt! Jag tröttnar aldrig. Dessutom är det roligt att i princip alla våra gäster kommenterar det, från minisar till jättegamla. Blyglasfönstret som fungerar som insynsskydd fick vi i avskedspresent av våra grannar i Orem. Det föreställer utsikten från vår balkong!

Igår berättade jag för maken att jag under föreläsningen för första gången på länge hade saknat vårt hus i Segeltorp. Inte själva ”hemmet”, utan utrymmet för många gäster och den praktiska husplanen. Här hemma kan vi ta emot 25 gäster, men då måste alla placera ut sig över flera rum och båda våningarna. Känslan blir inte densamma. Jag inser att det är okej att inte ha många gäster hemma under den kallare årstiden och att vi har stora möjligheter att samla många gäster under sommarhalvåret, så detta är ingen existentiell sorg, utan ett i-landsproblem.

Älskade allt med vårt parallellkök efter renoveringen utom träbänken. Bort! Rostfria ytor är min absoluta favorit…
Tyvärr har jag förlorat de andra mäklarbilderna, men såhär såg det ut i vårt stora och praktiska vardagsrum.
Här är hörnet till höger om altandörren på fotot här ovanför. Billy bokhyllor i mitt favoritträslag björk räckte över halva väggen och svalde många av våra böcker. De flesta av dem ligger nu i kartonger på vinden i ladan. Jag älskar att läsa böcker och jag älskar den ombonade känsla de ger ett hem.
Segeltorpshuset i sina 70-talssvarta detaljer som vi tänkte måla under alla de tolv år vi bodde där. Det blev aldrig av, men de nya ägarna målade om på en gång.
Här är matbordet som svalde mååånga gäster. Det var ett gammalt arbetsbord från svärfars gamla arbetsplats som jag målade härligt rött! I övre högra hörnet syns köket.
En av få sparade inspirationsbilder innan Pinterest fanns. Jag känner: ”fint, men funkar ju inte med mina älskade syskonbarn”.

Efter föreläsningen bestämde jag mig för att verkligen ta tag i de sista ljuskällorna som saknas. Vi behöver läslampa (spot) till hörnsoffan, fönsterlampor i köket också då det inte är advent/jul och flera läslampor till övervåningen. Det ska bli roligt att fixa! Har du några roliga inredningsplaner på gång?

05 maj

Livet på landet.

Mina systrar var här och hjälpte till att ta tag i ladan i onsdags. Varken människor eller ting mår bra av att inte få någon kärlek och vår lada gick från vanskötsel till viloläge då brorsan köpte denna lilla gård. Allt har stått ungefär som det gjorde då köpebrevet skrevs på. Nu var det tydligen dags att skrämma spindelnät och tjocka dammlager på flykt! Detta gav mig puffen jag behövde till att ta tag i de sista lådorna uppe på ladans vind, något som i sin tur lett till att jag den här veckan tvättat bebiskläder och bränt av cd-skivor som spelades ofta då det begav sig.

Efter körsång på mässa, sabbatsro och trädgårdsglädje trots det minst sagt kyliga vädret (Fler fröer har tagit befälet och börjar nu visa tecken till liv i fårorna i trädgårdslandet!) hade jag satt mig en stund vid datorn. Runt omkring mig har jag en svart sopsäck, högar med cd-skivor, paket som ska skickas på posten, kameran, överkast och kuddar till dagräden och så hyllan som agerar växthus såklart! Mitt arbetsrum, min oas, är lite för stökigt för att jag ska vara nöjd och kunna sitta skriva i lugn och ro. I vanlig ordning började därför min hjärna hitta på egna äventyr, precis som den alltid gör då min verklighet blir allt för rörig. Den här gången fick den klickfingrarna att trycka fram Trendensers hemsida och jag hittade ett fint inlägg om drömmar om ett hus i Skåne! Fridas ord lät verkligen som sammet i mina öron (eller ögon)… Titta, vilket vackert inspirationscollage hon fixat!

Min systers sommarstugedröm ser nog ut ungefär som Fridas. Hon och hennes man sökte förra året bygglov i Bredavik på vår sommarstugetomt (där finns plats för många fler hus), men fick avslag. Det hade säkert gått att bestrida, men de valde en annan väg. Svågern hittade nämligen en villavagn för ”en billig peng” på Blocket och för den behövdes inget bygglov! Jag är den förste att erkänna att den rent estetiskt inte befinner sig ens i närheten av något drömboende, men den är ändå så otroligt cool! I denna vagn finns det tre sovrum, sex sängar, en rejäl hörnsoffa, ett kök, en toalett och en dusch. I fredags var det så dags för detta underverk att transporteras från Kalmar till Bredavik. Detta skedde med följebil och specialtransport, men villavagnen kom bara till Bredaviks brygga. Det som sedan utspelade sig var rena skräckfilmen och fick ske i två etapper! 😉

Villavagnen äntligen framme i Bredavik! (Fotot skickades av vår kompis M som möttes av denna vy då hon kom med båten från stan.)
Brorsan kopplade på villavagnen på sin rallybil och kom med viss hjälp av diverse släktingar en bit på vägen. Strax efter att denna bild togs körde bilden fast i gräsmattan och det var dags att ta till det tyngre artilleriet.
Till vänster i bild kan du se den trogne tjänaren Buster, traktorn som till och med klarar att dra upp en villavagn för backen! Här tog det dock stopp. Åkern var lite för sank för att klara tyngden på detta lyxslott.

Hädanefter kan systern eller hennes make (numera allmänt kallade Morran och Tobias på förekommen anledning) bli politiker och skriva sig här för att dryga ut kassan lite. Det är väl så man gör? Deras barn var helt klart redo att stanna kvar och ville inte alls åka hem till Nynäshamn idag, men verkligheten brukar komma tillbaka och bita en i svansen. Så också min verklighet. Därför ska jag nu ordna till lite så jag får arbetsro igen. Peace!