Äntligen.
Jag älskar Bredavik, jag älskar Bredavik fullt med människor jag älskar och jag älskar att jag har tillgång till ett extrahem som jag älskar så mycket. Den här veckan är vi (nästan) full besättning. Underbart!
Jag älskar Bredavik, jag älskar Bredavik fullt med människor jag älskar och jag älskar att jag har tillgång till ett extrahem som jag älskar så mycket. Den här veckan är vi (nästan) full besättning. Underbart!
Efter en fin midsommarafton ligger jag nu raklång i soffan, tacksam över vackert väder, fin familj och goda vänner.
Idag var jag förbi sommarhuset i Bredavik. Så märkligt det kändes att vara helt själv där en fin sommardag som den här! Vår diskmaskin hade gått sönder för x:e gången sedan den inhandlades för några år sedan och för att inte vår stackars bror ska behöva fortsätta laga den varje gång den fått spunk skulle det mätas för en ny modell. Huset var tyst och i trädgården hörde man bara vindens sus och fåglarna som levde rövare. Jag kom ihåg känslan av att komma dit såhär en av de första dagarna på sommarlovet. Mamma packade bilen full med barn i flera lager, kläder och, inte minst viktigt, alla hennes krukväxter. Jag hade den stora turen att vara äldst, så det var sällan jag satt där bak i det undre lagret, men just idag skänkte jag de syskon som hade den positionen en extra tacksam tanke.
Det är mycket som har ändrats sedan den första sommaren vi tillbringade i Bredavik. Det började i den lilla stugan nere vid vattnet, med el, men utan vatten eller badrum. Vi tvättade oss i havet med en sådan där tvål som löddrar också i saltvatten och vad jag kan komma ihåg hade vi det väldigt mysigt. Så småningom sålde mormors kusin den lilla gården till mina föräldrar, men det var inte utan hårt arbete och stora uppoffringar. Jag är så tacksam för denna samlingspunkt där vi alla kan känna oss välkomna! Numera finns både toalett, tvättmaskin, diskmaskin och dusch tillgängliga. Utsikten passar i vilket heminredningsmagasin som helst, men det finns mycket som skulle behöva göras i underhållsväg med hus och bodar. Jag uppskattar verkligen det andningshål Bredavik har varit för mig och trots att jag nu bor på Sturkö själv känns det fortfarande speciellt att komma dit.
Om några dagar är det dags för ”midsommar och dans” och trädgården som var så tyst idag kommer återigen att fyllas med stoj och stök. Det ser jag fram emot! Våra två äldsta barn kommer inte att vara med i år, men anledningarna till det gör mig glad. Att barnen blir vuxna och flyger ut i världen är något bra och fint! Jag är tacksam över att de åtminstone fortsätter dela med sig av sina liv och att de då och då flaxar hem-hem.
Mina systrar var här och hjälpte till att ta tag i ladan i onsdags. Varken människor eller ting mår bra av att inte få någon kärlek och vår lada gick från vanskötsel till viloläge då brorsan köpte denna lilla gård. Allt har stått ungefär som det gjorde då köpebrevet skrevs på. Nu var det tydligen dags att skrämma spindelnät och tjocka dammlager på flykt! Detta gav mig puffen jag behövde till att ta tag i de sista lådorna uppe på ladans vind, något som i sin tur lett till att jag den här veckan tvättat bebiskläder och bränt av cd-skivor som spelades ofta då det begav sig.
Efter körsång på mässa, sabbatsro och trädgårdsglädje trots det minst sagt kyliga vädret (Fler fröer har tagit befälet och börjar nu visa tecken till liv i fårorna i trädgårdslandet!) hade jag satt mig en stund vid datorn. Runt omkring mig har jag en svart sopsäck, högar med cd-skivor, paket som ska skickas på posten, kameran, överkast och kuddar till dagräden och så hyllan som agerar växthus såklart! Mitt arbetsrum, min oas, är lite för stökigt för att jag ska vara nöjd och kunna sitta skriva i lugn och ro. I vanlig ordning började därför min hjärna hitta på egna äventyr, precis som den alltid gör då min verklighet blir allt för rörig. Den här gången fick den klickfingrarna att trycka fram Trendensers hemsida och jag hittade ett fint inlägg om drömmar om ett hus i Skåne! Fridas ord lät verkligen som sammet i mina öron (eller ögon)… Titta, vilket vackert inspirationscollage hon fixat!
Min systers sommarstugedröm ser nog ut ungefär som Fridas. Hon och hennes man sökte förra året bygglov i Bredavik på vår sommarstugetomt (där finns plats för många fler hus), men fick avslag. Det hade säkert gått att bestrida, men de valde en annan väg. Svågern hittade nämligen en villavagn för ”en billig peng” på Blocket och för den behövdes inget bygglov! Jag är den förste att erkänna att den rent estetiskt inte befinner sig ens i närheten av något drömboende, men den är ändå så otroligt cool! I denna vagn finns det tre sovrum, sex sängar, en rejäl hörnsoffa, ett kök, en toalett och en dusch. I fredags var det så dags för detta underverk att transporteras från Kalmar till Bredavik. Detta skedde med följebil och specialtransport, men villavagnen kom bara till Bredaviks brygga. Det som sedan utspelade sig var rena skräckfilmen och fick ske i två etapper! 😉
Hädanefter kan systern eller hennes make (numera allmänt kallade Morran och Tobias på förekommen anledning) bli politiker och skriva sig här för att dryga ut kassan lite. Det är väl så man gör? Deras barn var helt klart redo att stanna kvar och ville inte alls åka hem till Nynäshamn idag, men verkligheten brukar komma tillbaka och bita en i svansen. Så också min verklighet. Därför ska jag nu ordna till lite så jag får arbetsro igen. Peace!
Jag vet inte hur du har haft det, men jag har verkligen haft en härlig påskvecka. Jag har haft möjlighet att träffa ALLA mina syskon och största delen av deras familjer (även om jag då tänjer på veckans längd för att få med syrran i Nynäshamn), äldsta dottern har varit hemma några dagar på besök., vädret har snudd på varit bättre än vilken svensk sommarvecka som helst, gräset har premiärklippts (tack brorsan), trädgårdslandet har börjat vakna till liv, jag har ätit en massa godsaker (kanske inte särskilt hälsosamt) och så har jag fått träffa några fina vänner också. Det kändes fint att få fira påsk och verkligen känna hopp om livet! Tack. Här kommer en salig blandning av minnen från de senaste dagarnas äventyr:
Ps: Vi var 47 personer i Bredavik på påskafton. Tur att vi kallt räknade med uteväder…
Det är såhär jag bygger upp mig själv… Det här var betalningen för hårt arbete för att göra sommarhuset redo för sommaren tillsammans med syrran. Jag är så tacksam till mina föräldrar som lämnade detta paradis till oss barn.
Syrran i Skottland är på besök med sin familj och några extrakillar. Vår familj skulle ha rest på skidsemester, men när jag hörde att skottarna var på ingång kändes det inte särskilt kul med snö och kyla norröver… Idag har vi sålunda dragit fram studsmattan, städat ut lite, skrivit långa listor inför påskfirandet och somliga har tagit årets premiärdopp. Härligt! Jag är så tacksam över våra föräldrar som lämnade denna pärla till oss.
Idag fick jag stiga upp tidigt för att ta mig till sjukhuset för provtagning. Det känns skönt att ha det gjort! Jag känner mig lugn och hoppas att de hittar vad det nu är som ställer till det i kroppen.
Sommaren har knappt börjat, men gräsmattorna är totalt fnösktorra. På vissa ställen ser det ut att ligga nertrampat hö istället för gräs. Märkligt… Trots det var det mysigt att sitta en stund här vid schersminen och insupa den ljuvliga doften en stund i Bredavik.
Min systers rabarber har producerat mängder i år. Det finns fortfarande kvar och hon hade gett mig lov att ta för mig. Efter att ha hittat Kammebornias recept på rårörda rabarbersaft slog jag till. Nu står en stor gryta blivande saft i kylskåpet och om ett par dagar hoppas jag kunna bjuda på riktig paradisdricka. Jag älskar verkligen smaken av rabarber!
Det bästa med dagen får nog ändå bli hur det känns att vara uppe i hallen nu när det är tapetserat där uppe. Vilken ljuvlig tapet! Om ett gäng år kommer jag kanske inte längre att hysa lika varma känslor för den, men just nu känns den helt rätt. Vårt hem är så sparsmakat på många sätt och här kan vi få en helt annan känsla! I hyllan till vänster som också agerar ”håll småungar borta från trappstupet”-hjälp står nu alla våra fotoalbum. Det blir väldigt rörigt rent visuellt, så jag har bestämt mig för att hänga för ett draperi liknande det vi har nere under trappan. Det blir kanoners det, ska du se. Ah! Det känns faktiskt rent fantastiskt att allt håller på att falla på plats. Tur att alla andra orkar jobba på när jag själv rör mig ungefär lika snabbt som sengångaren i Zootropolis…
Ps: Dagens hjälteinsats gjorde maken som fixade bevattningsslangen som hade pajat. Nu kan jag betvinga besk sallad och osöta jordgubbar igen… Hurra!
Jag är tacksam. De senaste dagarna har varit perfekta för trädgårdsarbete och fix! Att se ”kosinerna” hänga tillsammans och ha så roligt gör mig extra glad.
Rörmokaren är i USA, men om några veckor smäller det här! Eller, jag hoppas inte att det smäller, utan att det snyggt och smidigt installeras element och vatten till det övre lilla duschrummet. Med tonåringar i huset känns alltid en toa som ”för lite”. Jag är så nöjd med den matta Höganäsklinkern som är som sammet att gå på! Kakelplattorna på väggen är likadana som de vi har i det nedre duschrummet.
Bredavik i vinterskrud. Jag älskar det blå vinterljuset och hur isen får vattenytan att bli levande på ett annat sätt än under sommarhalvåret. Strukturen är underbar! Glad och tacksam, fylld av kärlek, dagen till ära.