01 mar

Du fattas mig.

Det är fortfarande helt ofattbart och så konstigt att veta att det just aldrig blir något mer, inte på det vis som det var.

Vissa saker måste man acceptera för att sedan gå vidare, men det är svårt! Hur kan man skratta och gråta över någonting samtidigt? Minnena försvinner inte. De finns kvar i de små rum som förberetts för dem. Lika viktigt som det är att komma ihåg det som varit är det att inte låsa in sig tillsammans med de där minnena. Det finns andra att ta hand om, andra som är här och nu, andra som litar på vägledning, vänskap och kärlek.

Du finns där fortfarande och du finns alltid inom mig. För det är jag tacksam. I evigheters evighet…

28_1

24 maj

Letter from Heaven

En av mina underbara vänner skickade den här dikten till mig härom dagen. Då grät jag igen, både av saknad och av tacksamhet inför det faktum att V faktiskt finns hos mig fast hon inte är här längre. Tack M! Du visste precis vad jag behövde.

When tomorrow starts without me,
and I´m not here to see,
if the sun should rise and find your eyes,
filled with tears for me,

I wish so much you wouldn´t cry,
the way you did today.
While thinking of the many things,
we didn´t get to say.

I know how much you love me,
as much as I love you,
and each time you think of me,
I know you´ll miss me too.

When tomorrow starts without me,
don´t think we´re far apart,
for everytime you think of me,
I´m right there in your heart.

15 maj

Sverigepaket och trädgårdsfix.

14_2

Maken har varit hemma i Sverige en sväng. Han har i tre år arrangerat FreedomFest Stockholm och i år var talarna riktigt intressanta tyckte jag. Synd att Stockholm ligger lite för långt bort för en spontanbesök… K hade ruskigt trevligt nästan hela tiden då han var ”hemma”. Han hade också med sig ett gäng trevliga saker tillbaka som min syster hade varit snäll och fixat. Ett par påsar lösgodis med precis lagom antal godisbitar. En jättefin smörkniv från Tallinn. En spännande bok som syrran har rekommenderat, nämligen Viktig, från matmissbrukare till träningsförebild. Två behåar från Hogengård. (En sak. Hogengårds sportbehåar är de enda värda namnet.) En inspektionslapp. Nej, vänta lite. Den var inte från min syster. Den var ju från Transportation Security Administration. Kul att det just var makens väska de hade sökt igenom, han som verkligen ogillar det där med ”Storebror Ser Dig”.

14_6

Idag fixade Super Man (aka Maken) bevattningssystemet efter att jag hade klippt våra tjugoelva hektar gräsmatta (måttlig överdrift) och insett att det nog var dags att hjälpa gräsrötterna på traven om vår tjusiga trädgård inte ska se ut som en bakgård i bortre Georgien resten av sommaren. Efter att ha använt kunskap från KTH-åren på elektro och megahandkraft samt pepp från medägaren till vårt hus är nu det synnerligen avancerade systemet igång. Det kommer nu att gå igång klockan sju varje morgon och vattnar hela trädgården genom sju ventiler. Coolt! Bättre sent än aldrig. Jag betar förresten långsamt av ogräset. Det går i avancerad fem sjuttondels takt blandat med snubbelsteg till skillnad från de mexikanska trädgårdsmästarna som har hand om alla våra grannars trädgårdar. De jobbar nämligen i salsans fyrtakt, vilket gör att det går mycket snabbare för dem. Tror du mig inte? Det är bara att komma hit och se med egna ögon…

Livet går vidare också då man knappt orkar sätta ena foten framför den andra. Det finns styrka att hämta på olika ställen och jag är tacksam över att jag åtminstone vet var jag kan hämta den.

12 maj

Tack!

Jag är så tacksam för ditt stöd! Jag har haft ett tag på mig att acceptera det faktum att min vän skulle gå bort, men det har varit svårare att hantera än jag hade tänkt mig. I går hjälpte vi våra bästa vänner här (barnen räknar familjen som ”sina kusiner”) flytta och det var ett perfekt sätt att bearbeta sorgen på! Hårt fysiskt arbete i hög temperatur tillsammans med människor man gillar… Jag luktade på syrenerna i den ”nya” trädgården och kom ihåg all cirkus runt Vs syrenhäck och fick skratta lite. Jag hoppas hennes syrener blommar riktigt vackert i år.

Ta hand om dig. Krama om dina kära. Vet att livet är dyrbart och att det finns så otroligt mycket glädje här också när allt känns svårt. Idag firar man Mors Dag här i USA, men jag har bett mina barn att få bli firad på rätt Mors Dag, om de nu hade tänkt sig någon uppvaktning förstås… 😉

10_2

16 apr

Usch.

Varför finns det människor som tror att de kan vinna något genom att skada och döda personer som de inte ens känner? Varför kan alla inte bara vara snälla? Just nu är vi många, många som sörjer det meningslösa våldet i Boston.

Ta hand om dig och din familj. Kramas lite extra. Vi vet aldrig vad som komma skall.

16_1

15 apr

Vardagshelg.

Ibland är verkligheten vackrare än sagan. Nu blommar persikoträden och jag njuter i fulla drag. Hoppas vi hinner tillbaka från Sverige innan persikorna är övermogna! Det skulle vara surt att ha tre persikoträd i trädgården och helt missa att äta de solvarma frukterna…15_11

När jag vaknade i morse ville jag knappt stiga upp eftersom det var så ruskigt kallt i rummet! Senare, i eftermiddags, gick jag en promenad med två av barnen i kortärmat. Det svänger snabbt här. Vi har en händelserik och njutbart lugn helg bakom oss. Yngsta dottern har ”Thailandsflätor” (många av mina gamla elever kom tillbaka från Thailandssemestrar med sådana i håret) eftersom min kusin fixade håret på henne i 1,5 h i fredags. Uthållighet… S har också ridit, gosat med Esme, ormen och bråkat lite med en emu. Jag och maken har varit på bröllop och njutit av ung, vacker kärlek. Vi träffade också en av Ks gamla kompisar som han inte hade träffat på 20 år. De har haft mycket kontakt genom Facebook de senaste åren, så det blev aldrig särskilt konstigt. Hans fru var fantastiskt trevlig och vi satt på restaurang alla fyra och pratade och pratade och pratade tills vi fick bråttom därifrån. Det är kul med människor!

Under de senaste dagarna har jag har haft ett sorgligt samtal med någon jag älskar och jag har stångat pannan i väggen. Jag har njutit av solen och jag har förbannat mörkret. Jag har tittat på Warm Bodies (Du måste se den!!! Lite äcklig i ett par, korta partier, men annars min nya favoritfilm!) tillsammans med de två äldsta barnen och gosat med en femtonårig boa tillsammans med minstingen. Jag har delat ung, sprudlande kärlek och känt mig omsluten av gammal strävsam dito. Jag har önskat mig bort och varit helt absorberad av nuet. Det har varit fina dagar. I morgon börjar en ny vecka. Vi kämpar på med skolan. Ungdomarna/barnen ska fira kompisens födelsedag medan jag och maken ska gå på dubbeldejt med våra kompisar. Jag har en lista som jag lovat mig själv ska bockas av, en punkt i taget. Jag fortsätter förändra mitt hälsotillstånd och jag kommer förhoppningsvis att fortsätta göra människor glada då och då. Salut! Här kommer en bildkavalkad med bilder från de senaste två dagarna.

15_1

15_2

15_3

15_4

15_5

15_6

15_7

15_8

15_9

15_10

15_12

02 apr

Förändring del 4 – Hälsa.

Idag är det den första april. Jag har inte lurat någon och tror inte heller att jag har gått på något skämt, men vad vet jag? Ny månad, nya förändringar. Att ha valt hälsa som ett av mina delmål för den här förändringen var en lyckoträff. Jag har haft svårt att motivera min numera hälsosamma livsstil efter den brutna fotleden. Jag kan inte springa än och hur kul är det att göra tåhävningar och promenixa i all oändlighet? Nej, just det. Grundkosten har varit jättebra precis som vanligt, men jag har också tryckt i mig grejer som min kropp inte mår bra av. Nu ser min plan sålunda ut så här:

April blir en sockerfri månad. Jag klarade tre månader för 1,5 år sedan. Att bli totalt sockerfri är nog omöjligt och det är inte heller det jag vill. Däremot kommer jag att undvika allt socker jag vet om förutom ca en frukt och en eller ett par rutor mörk choklad per dag. Det blir inte ens födelsedagstårta i april alltså, så det är ingen idé att du bjuder mig på kalas.

Jag och yngsta dottern är djurvakter hos våra vänner fram till torsdag. Två hundpromenader om dagen i fyra dagar är väl en ypperlig upptrappning av träningen? Kat är en pigg och glad hund, så det är inga problem att få upp farten ordentligt. I morse blev det powerwalk i ett hårt och kallt vårregn, men det kändes ändå okej. Skönt att komma ut bara.

Min styrka från förrförra hösten är som bortblåst, men jag vet att den går att vinna tillbaka. Plankan, pull-ups och push-ups står sålunda på träningsschemat igen. Jag vågar inte ens titta i kväll då jag ska försöka mig på första rundan på länge. Sonen och maken hade armhävningstävling i går kväll. Låt mig bara säga att jag inte ens orkade ta mig ner på golvet. Voine. Hur ska det gå?

1_1

Tre delmål blir det alltså för den här månaden: sockerfri, pulsträning och styrka. Hoppas du hejar på mig. Och du som kan – passa på att springa lite då och då! Det finns inget som rensar hjärnan bättre. Var bara rädd om knäna och överbelasta inte dig själv. Det är det inte värt.

För övrigt vill jag bara ge dig en lång kram. Jag sitter och är tacksam över att veta att sonen är frisk och gråter över att en annan familj har ett långt värre öde. Här är min tröst: The Spirit Carries On

18 dec

Ont.

Jag har inte kunnat släppa de stackars Connecticut-barnen som kom i vägen för den med all sannolikhet psykiskt sjuke unge man som verkade ha något otalt med flera personer. Idag åkte jag förbi den här flaggan på halv stång och jag kände hur mycket kärlek jag ville ge alla dessa familjer som förlorat en familjemedlem. Livet är inte rättvist, det är inte lätt och det känns ibland alldeles övermäktigt. Ändå är det så fantastiskt… Är det inte konstigt?

07 dec

En dag vänder det.

Tack för omtänksamma kommentarer, fina sms och snälla mejl. Livet är helt enkelt tufft ibland, svårt att hantera och lite orättvist. Eller mycket, beroende på vad man jämför med. Jag brukar säga att vanliga vardagar är bra och jag menar verkligen det. När livet ser ut som mitt, med så fantastiskt mycket gott, borde det inte vara svårt att lista massor av saker att vara tacksam för. Jag kan göra det nu också. Ledsamheter är jobbiga att hantera för folk runt omkring. Man är väl hellre med en glad och busig människa än en som ser ut att ha tappat allt smör i Småland? Ibland får man till och med låtsas för att göra gott både för sig själv och de som finns runt omkring. Det kan vara precis det som är rätt medicin! Jag stannar till, njuter av doften från granen, gråter, äter en pepparkaka, gråter, snyter mig och skrattar åt något roligt min dotter visar mig. Så får det vara just nu. Och jag lovar att fokusera på det fina och glada och härliga med den här tiden fram till jul! Inte för att låtsas, utan för att hjälpa mig själv. Det är jag, och alla runt mig, värd.

Ni vet sådana där fina viktomtar som i alla fall jag är uppväxt med? Sådana, fast i metall, fick vi idag i ett julpaket från svärföräldrarna. Det fanns också annat juligt som genast puffade upp inredningen några steg. Jag luktade lite på Leva & Bo-tidningarna som jag ska läsa som kvällslektyr och lät barnen smaka var sitt kärlekspiller. Nog blev de genast märkbart kärleksfullare?

I vår gran hänger än så länge en enda dekoration. Sonen fick den som present för ett par dagar sedan. Barnen får alltid dela på en paketkalender och ett givet innehåll är var sin ny julgransdekoration. De börjar till och med bli så stora att de uppskattar dessa gåvor även om de kanske inte tillhör en tonårings toppönskningar! Jag läste någonstans att människor behöver traditioner för att må bra. Dessa traditioner kan se väldigt olika ut, men de uppfyller samma behov. Kanske är det därför så många fortfarande firar en halvkristen jul fast de inte erkänner sig som det minsta religiösa? Jag känner människor som säger att julen är en hednisk högtid från början och att de har sin fulla rätt att fira jul av den anledningen. Flera av dem går ändå gärna på midnattsmässa, låter döpa sina barn, gifter sig i kyrkan och uppmuntrar sina barn att konfirmera sig. Som sagt. Traditioner är viktiga och ju äldre man blir, desto viktigare känner jag att de är för mig. Att inte bli uppvaktad på födelsedagsmorgonen, det skulle jag nog inte kunna smälta. 😉

På lördag är vi bjudna på middag hos vänner som bodde i Sverige i några år. De brukar bjuda in svenskar och går sedan på Luciafirande här. Många har varnat oss för att lussetåget är uselt. Barnen och ungdomarna kan varken melodier eller svenska, men de gör vad de kan och det är det som är det viktiga! På lördag firar vi alltså Lucia med glädje, njuter av det vi får och kan drömma om det här. Den där lussebrudsvisan har fått mig att rysa varje gång. Det är så effektfullt då bara barn med tända ljus är med och sjunger och man fyller på med fler och fler. Hädanefter blir det inte bara utebliven Globenlucia för oss, utan för alla. I år kör man i Friends Arena. Jag hoppas det blir lika bra som vanligt. Dock rekommenderar jag alltid Luciamorgon i kyrkorna runt om i Stockholm framför det stora firandet om man måste välja.

TACKSAMHETSLISTA 6 december 2012 (lite random, mer än de självklara – familj, vänner, kärlek…)

Metallica finns på Spotify
Annas pepparkakor
världens trevligaste brevis som levererar paket fram till dörren
glada marimbatoner
Celestial Seasonings finfina örtteer
riktiga magskratt
sushi
julklappshemligheter
snöklädda berg
badkar

Se där… Det gick ju bra! Hoppas att du njuter av livet och att du tar tillvara de finaste stunderna och bevarar dem i ditt hjärta.