hälsa – Sida 11

16 mar

Sjukt.

Idag mår jag bättre, men inte går jag på några hundra procent precis! Datorn verkade ha smittats den också. Maken har ägnat den lite kvalitetstid under kvällen, så tydligen ska jag hädanefter kunna jobba utan att behöva stänga ett program för att arbeta i ett annat. Så går det ju inte att ha det!

Dagen har ägnats åt eftertanke, rensning och planering. Jag har massor av saker att göra. Var är då min plan?! Ingenstans. För jag har ingen. Jag ägnar mig numera åt att hålla näsan över vattenytan samtidigt som jag flaxar med armar och ben, allt vad jag kan. Jag gissar att jag glömde sätta på mig flytvästen innan jag hamnade på djupt vatten. Nu närmar jag mig fast mark under fötterna, men jag är rätt duktigt trött och vet inte hur länge jag orkar. Ibland kommer jag ihåg hur bra man mår av att ligga på rygg och flyta! Det hjälper i alla fall en stund! 🙂

Nu är i alla fall min iPhone rensad på onödiga appar och fotoalbumet har tömts på 500 bilder som ändå ligger på datorn och som jag aldrig tittar på eller visar. Vilka appar ser du som absolut nödvändiga? Jag har 15 fotoappar, men använder bara två på en någorlunda regelbunden basis. Kanske borde jag ta bort åtminstone tio av dem? Anledningen till mitt app-överflöd är att jag har en ”Dagens App”-app som delar ut en gratisapp varje dag. Många är skräp, men det bjuds på många spännande också. Jag vill ju inte gå miste om något bra och gratis. Dumt? Jaja. Nu känns telefonen lite lättare. Fint så. Trevlig helg.

15 mar

I morgon är en annan dag.

Så här har jag känt mig idag:

Efter ett underbart sommarväder (20°+, fantastiskt, fast jag sov mest inomhus trots det) och en del trixande och knipsande kommer jag att känna mig så här i morgon:

I går träffade jag en tjej som hade min syrras kompis Tone Jacobsen som TA (teaching assistant). M jobbar i familjeföretaget och lär ut dans till high school-ungar. Tone är glassig kändis i Norge. Båda verkar ha fått det rätt bra.

Dagens country: Tim McGraw, Taylor Swift och Keith Urban i Highway Don’t Care. De spelar den om och om och om igen här. På typ alla radiokanaler. Jag är så snurrig så jag orkar inte leta upp något nytt och spännande. Men du, jag tänker på dig!

02 mar

All I want is everything.

Idag sken solen så där underbart som den bara kan göra då den håller på att vinna årstidskampen. Jag satt en stund ute på vår trappa och njöt av att känna värmen, drömma lite och bara vara. Livet blir inte mycket bättre än så.

För dig som är intresserad av hemskolningen kommer här en bild på slutprovslokalen. De båda äldsta är alltså inte egentligen hemskolade då de är inskrivna på Provo eSchool. De läser sina kurser genom BYU Independent Study och Provo High School. BYU-proven gör de under tiden som de läser kurserna, men slutprovet i varje kurs kan de inte ta online. De går i stället till det här provcentret där de får sitt prov och får sitta i en lugn och tyst (övervakad) miljö. Funkar bra!

När jag såg att Åhléns sålde det här Ylva Skarp-fatet i höstas bad jag genast min syster köpa det åt mig och lägga undan det. När jag nu var hemma en sväng tyckte hon att jag kunde ta med mig det. Hm. Jag hann inte fixa några specialpackprodukter, så jag gjorde vad jag kunde för att skydda fatet i den stora resväskan. Låt mig bara säga att jag tror att om någon kontrollant hade öppnat den väskan hade han eller hon säkert fått väldigt roligt. Hur som helst fick jag hem mitt fina fat i ett stycke och det får nu stå och inspirera mig och alla andra på matbordet. Vi har saknat ett fat till större matsallader och det här borde väl funka? Jag brukar nöja mig med lite, men jag inser att jag kanske inte är så måttfull som jag önskar att jag var… Hur är det med dig? Är du måttfull, eller vill du också ha allt?

Nu ska jag sova i några timmar innan det är dags för mig att åka till Park City tills i morgon bitti. Jag ska träffa sju kvinnor som var otroligt viktiga för mig under åren i Philadelphia. Vi var alla flickvänner och fruar till studenter på Wharton och ingen av oss hade våra familjer i närheten. Det blev därför naturligt för oss att ty oss till varandra. De andra damerna är alla amerikaner och de brukar träffas en gång om året under en långhelg. Själv har jag dessvärre aldrig kunnat vara med eftersom jag bott lite för långt borta, men nu är det alltså dags! Manikyr, mat, promenader och prat står på schemat. Jag tror jag kan stå ut med det.. 😉

Ha en fin helg! Det tänker jag ha.

10 feb

En ytlig debatt.

Idag var jag och dottern och klippte oss. Tjejen som tog hand om mig var så trevlig och söt och glad och bra på alla sätt och vis. Hon hade hår med dip-dye i lila och rosa, ett par strategiska tatueringar och en glittrande sten på överläppen. Behån var leopardmönstrad i lila och rosa, blusen var lite lagom sexig och jeansen var för små (du vet, så där så mullet flyter ut lite grann över lågt skurna byxor). Vi pratade om än det ena och än det andra och på något sätt kom diskussionen in på hennes jobb, att ge människor ett yttre som de gillar bättre då de går därifrån än då de kom till henne.

Jag önskar att jag var i samma form som för ett drygt år sedan då jag mådde toppen efter både rätt kost och träning. Jag mådde inte bara fantastiskt psykiskt och fysiskt, utan var också nöjd med min kropp. Jag var inte särskilt smal och inte särskilt tjock, men jag kände mig frisk. Här hemma pratar vi mycket om hälsa och vad det egentligen innebär. Människor är komplexa varelser. Vi behöver bra kost, utmaningar, lugn och ro, fysiska aktiviteter, sömn, andlighet, kärlek och en plats att kalla hemma. Jag vill att mina barn ska vara stolta över sig själva, att de ska känna sig starka och att de ska våga ge sig ut i världen på egna ben! Vi är inte riktigt där än, men som tur är har de några år kvar innan de anses vara vuxna på riktigt.

Hur som helst, tillbaka till diskussionen med hårfrisörskan. I hennes jobb är kroppsfixande och kroppsfixering något naturligt. Jag tror att frisörer, tatuerare och personliga tränare många gånger ser på människor som kroppar (läs kött) mer än varelser (läs själ). Vad tror du? Vi är lättmanipulerade och ser vi vissa typer av kroppsideal dag ut och dag in (läs megasmala, vältränade, rynkfria, tatuerade kroppar med löshår och silikonbröst) i synliga positioner tror vi, och tycker kanske till och med, att det är så man ska se ut, att det är det där som är skönhet. I går visade jag på Facebook ett foto på en makalöst vacker kvinna med en makalöst grotesk tatuering i armhålan. De senaste åren har tatueringar blivit lika vanliga som hål i öronen, fast för både män och kvinnor. Till och med min gamla faster gick och tatuerade sig häromsistens då hon var ute och reste. Någon skrev kommentaren att ”No tattoo is the new tattoo” eller något liknande i det där Facebookinlägget. Själv är jag med andra ord så gammeldags att jag hunnit bli modern!

I grannskapet bor ett synnerliget lyckat par. De är båda publicerade och erkända inom sina yrken, jobbar ofta utomlands och är i ungefär samma ålder. Mannen ser ut ungefär som farbrorn i filmen UPP! med glasögon och allt medan hans fru inte har en detalj som inte är fixad. Hon är eventuellt smal av egen maskin, men annars är silikontuttar, uppblåsta läppar, botox, uppstramade ögon och blonderat hår allt man ser. På håll ser hon fin ut, står jag närmare än ett par meter kan jag inte riktigt titta på henne. Hon kan inte prata ordentligt heller eftersom överläppen är så pumpad, men hon sjunger vackert. Hade folk låtit bli att lyssna på henne om hon inte hade fixat sig så där? Hade hennes man älskat henne mindre? Hade hon varit mindre framgångsrik?

Här nedanför ser du en bild på nyaste numret av magasinet Shape. Jenny McCarthy, gammal Playboy-brutta och numera Engagerad Autistmamma No. 1, lyser upp framsidan med en kropp som inte liknar min i något skede av livet. Jag undrar mest hur mycket som är på riktigt, hur mycket som är opererat och hur mycket som är Photoshop. Det som stör mig är att jag tittar på henne och tänker att jag önskar att jag hade den där kroppen. Och det hatar jag. Jag önskar att jag kunde se bilden och tänka att Jenny McCarthy är en vacker kvinna, att hon ser stark och hälsosam ut och att det kunde räcka med det. Jag önskar att jag slapp känna något enda uns av avundsjuka. Och så tänker jag än en gång att jag måste, måste, måste fortsätta att arbeta med mina barns självkänsla, mentala styrka och livsglädje. Hur tänker du om dessa frågor?

30 jan

Nyttigheter för kropp och själ.

Jaaaa! Rolig post två dagar på raken! I går kom ett lakritspaket från söta S som just nu befinner sig på den amerikanska östkusten. Hon hade tagit med sig dessa godsaker i packningen för att skicka dem till oss! Smart tjej – hon vet att det är stor skillnad på postens priser här och i Sverige. Vi blev väldigt glada. Igen! 🙂 Den här gången tänker jag spara några godisar till lakritsglass… Jag har dessutom salmiakpulver kvar från min systers paket, så jag ska nog se till att sprida min lakritskärlek också till amerikanerna.

Sonen har blivit rätt haj på att laga mat vid det här laget. Numera bjuds föräldrarna till exempel rätt ofta på exklusiva omeletter till frukost. I söndags fixade han köttfärssås och spaghetti och i går var det dags för kolhydratfria (Paleo) enchiladas (nästan precis det här receptet). När jag hackar lök gråter jag så tårarna stänker, men det finns tydligen de som tycker att det är onödigt. Så här kan det se ut om man som sonen är problemlösare:

Jag gillar vår Cuisinart Dundermackapär. Jag tror inte jag är den enda som är periodare då det gäller det mesta, också då det gäller köksredskap och ingredienser. Just nu är det matberedaren som jobbar hårt, vår slow cooker är igång ca en gång i veckan och Mrs Kitchen Aid går så fort det ska bakas här hemma. Det går på ett nafs att finfördela, mosa, riva och och skiva i en sådan här matberedare. Det rätt till vilken man har mest hjälp av maskinen är nog potatisgratäng… Ska se om jag inte kan kolla igenom receptboken man fick med vid köpet för att hitta nya favoriter. Vad använder du helst din matberedare till?

Som jag redan har berättat var huset inte särskilt välstädat då vi flyttade in. I helgen tog maken hand om översidan av våra badrumsskåp och fixade alla Hollywoodlampor. Bara i vårt badrum har vi 20+ globlampor. De fanns fram tills i går i tre olika versioner – klara, vita och lila. Numera har vi bara den vita versionen kvar. Dammtrasa förslog inte på de här lamporna (jag hade redan ”storstädat” med fuktig trasa, men det fanns inbränt damm kvar). Maken skruvade ur varenda lampa och diskade av dem. De blev som nya! Inte bara det. Det blev mycket ljusare på kuppen. Nu undrar jag bara hur jag ska kunna föra in all denna ljusa härlighet in i arbetsrummet…

Vi har det väldigt bra här. Just nu tror jag att alla utom maken har lite hemlängtan trots det. Det är familj och vänner som drar. Tur att vi vet att vi snart kommer hem och träffar alla!

26 jan

Film och musik.

Musik och film. Film och musik. Älskar båda. Lite är det ju så att en film blir oförglömlig med rätt person bakom castingen, pricksäkra scenografer och kostymörer, känslosamma kompositörer, starka regissörer och skådespelare som vet hur man låter en annan personlighet ta över. (Förlåt alla som jag inte tog upp här i beskrivningen! Det är helheten som byggs upp och blir ”rätt”. Det räcker inte med bara en stjärna.)

Här har du några smakprover på filmmusik som jag tycker är lite extra värd att lyssna på:

Out of Africa – Blandad Kompott
Oh Brother, Where Art Thou – I’ll Fly Away
Flashdance – What a Feeling
Matilda – Send Me on My Way
Gladiator – Now We are Free
Hunger Games – Abraham’s Daughter
Love Actually – Both Sides Now
The Constant Gardener – Kothbiro
Chariots of Fire – Titles
Breakfast at Tiffany’s – Moon River
Ghost – Unchained Melody
Moulin Rouge – Come What May
Enchanted – So Close

En liten bonus… Ett sådant där filmögonblick som man inte glömmer. Utan musiken hade det bara inte blivit lika bra. Filmmusik, film, musik – har du några favoriter som är lite extra värda att påminna om? Trevlig helg!

Ps: Under the weather? Varmt bubbelbad med ljuva ångor tack vare Bath and Body Works, en Aleve och lite rökelse hjälper garanterat. Du kanske inte blir frisk, men för en stund kommer du att tycka att livet är liiiite lättare att hantera.

25 jan

Om att aldrig någonsin ge upp.

För ett tag sedan skrev jag till någon i min familj att jag kände mig som en riktig ”quitter”. Nu vet jag egentligen att det inte är min kärna, mitt innersta. Jag har kämpat för många saker i mitt liv. Ibland får man kämpa sig igenom tuffa saker, andra gånger är det småsaker som stör. Idag träffade jag en äldre mor som berättade om sin f d svärdotter, barnbarnens mamma. Hon talade med sockrade ord, men all hennes förtvivlan, frustration och ilska sken igenom. (Moderskapet upphör inte för att barnen växer upp och flyttar hemifrån.) Efter det besöket träffade jag en yngre mor, trött efter sömnlösa nätter, olika infektioner som hela familjen gått igenom under flera månader och en svår bilolycka som hon och hennes familj var med om på julafton. Hon fick en ordentlig whiplashskada och hennes man, som precis hade gått igenom en hel fotrekonstruktion, blev skadad både här och där. De två små barnen klarade sig helt utan skador, av bilen finns knappt ingenting kvar. Hennes ord var inte sockrade. Hon sa att hon genom hela sitt liv har upplevt att ibland går allt fantastiskt bra eller helt okej, men det är inte förrän man är mitt inne i sådana här tuffa perioder som man inser hur bra det var när man hade det bra. Denna kvinna är ingen Pollyanna, inte alls. Hon försökte bara inte dölja något, utan presenterade verkligheten utan någon bitterhet.

Efter dessa besök kom jag hem till mina hemskolade barn, tonårsbråken och de vardagliga frustrationerna och kände mig lite extra tacksam. Vi pluggade, köpte Ben & Jerry’s (japp, vi åt glassen), kollade på en film, bråkade lite, åt tacos, skrattade och gladdes åt yngsta dottern som varje dag under lång tid tränat på att göra en backbend kickover och idag knäckte koden! Mellan 20.30 och 21.00 fick alla utom pappa, som inte var hemma, se miraklet hända om och om igen. S sa att jag skulle filma och lägga upp föreställningen i min blogg och tala om för ALLA att man ALDRIG ska ge upp, för en dag bara funkar det! Vem är jag att neka er denna härliga livslektion?! Varsågod, här har du beviset:

Kom nu ihåg vad du lärde dig av att läsa dessa rader. Ge aldrig upp. Som sagt. Ge aldrig, aldrig upp.

15 jan

De bryr sig.

Mitt i matten (dotterns lektion, alltså) ringde vår granne och undrade om hon inte kunde göra något för mig. I kväll kom en annan vän över med en tallrik chocolate chip cookies. Otroligt! 2,5 veckor senare och folk tänker fortfarande att de kanske kan hjälpa till. Det känns skönt tycker jag. Det jobbigaste med flytten är ju faktiskt förlusten av de som fanns nära hemma. Det är klart att Skype och mejl är okej, men barnen saknar sina vänner. Jag också. K umgås ungefär på samma sätt med sina gamla vänner som förut, så han tycker nog inte det är lika svårt. Nåja. Det löser sig. Och att det finns vänner som trollar fram kakor utan att man har bett om några känns helt okej!

Ps: When all else fails, lägg dig på spikmattan en stund. Det hjälper.

11 jan

Guilty Pleasures.

Här i Staterna talar man gärna om sina ”Guilty Pleasures”. Damerna i Utah verkar ha en speciell faiblesse för Diet Coke och diverse skönhetsoperationer. Min GP har länge varit Pepsi Max. Doktor Brian förbjöd mig att dricka detta gift då jag skulle bli av med min migrän för 2,5 år sedan. (Fråga Far så får du veta att alla Cola-drycker är det värsta man kan inmundiga, så han är överens med doktorn.) Jag tycker nu att det är väldigt gott med Pepsi Max, men vill inte ge mina barn några läskovanor och vill inte heller förgifta kroppen. I samband med flytten satte jag därför köpstopp. Fast bjuder du så tackar jag faktiskt inte nej…

Livet blir väl bra trist om man inte har saker att se fram emot. Ska jag vara här på jorden och gå igenom allt elände som kastas i min och mina älskades vägar utan att vi har bett om det vill jag samtidigt välja att njuta av allt fantastiskt som också bjuds! Där kommer det där med tacksamhet in. Jag mår bättre då jag medvetandegör mig själv om allt fint jag får uppleva. Jag bad till exempel inte om att bryta benet, det gjorde jag inte. Men vet du? Jag har försökt se allt det goda som kommit genom den illvilliga isfläckens framfart, och det finns massor där! Och vad är ett brutet ben om man jämför med nästan alla andra eländesgrejor som finns? Ingenting! Jag har ju ett helt entourage som tar hand om mig dag ut och dag in. Dessutom går det över. När benet har läkt kommer jag ha en ännu starkare vrist än innan. Det ser jag fram emot. Och nu flummade jag ut i något som inte riktigt hade med dagens ämne att göra… Fokus!

Eftersom Pepsi Max gått bort var jag ju tvungen att hitta en ersättare. Jag hittade en nygammal kärlek. Ett par dagar innan den olycksaliga olyckan var jag och dottern i köpcentret och handlade luktegott i massor till fyndpriser. Jag gillar att lukta gott. Det betyder inte att jag gillar att stinka. Människor definierar ju det där med doft på olika vis. Jag vet att det finns doftöverkänsliga personer och just därför får just Bath & Body Works produkter bli mina nya Guilty Pleasures. Tänk att tvätta händerna i Rosemary Mint Hand Wash till exempel. Helt klart njutbart! (Chokladtvålen till höger om den flytande tvålen luktar vääääldigt gott. Och nej, den går inte att äta och är inte heller från B&BW.) Att duscha och sedan smörja in sig i denna body lotion är också rätt trevligt. Jag ber därför härmed om ursäkt för de obehag jag har förorsakat och kommer att förorsaka då jag inte går omkring Au Naturel. Hm. Kom förresten på att svettbomber också borde orsaka störningar för de doftöverkänsliga… Eller har det bara att göra med kemikalierna? Vet du?

Så, vad har du för GP? Jag pratar alltså inte om alla de fina njutningar som är fullkomligt legitima, utan sådana som är lite onödiga. Ja, som Pepsi Max och oekologisk lyxtvål till exempel.

För övrigt finns det tydligen ett rätt nytt album som heter ”Greatest Songs for Guilty Pleasures”. Tänka sig. Tyvärr faller omslaget mig inte i smaken, så du får en annan av mina GP i present i stället. Håll till godo!

03 jan

Behöver massor av uppmuntran!

Influensa och en del annat lade sig som ett lock över mina första nyårsdagar. Nu önskar jag massor av tips på musik som gör dig riktigt glad. Massor! Tack på förhand.

Tacksamhetslista:
Jag fick en gratis detox genom influensan.
Det finns fantastiska människor runt mig. Bara erbjudanden om hjälp gör mig jätteglad!
Jag har mycket tid att läsa.
Vi kan sitta i soffan och sköta skolan både jag och barnen.
Vädret är underbart och njutbart inifrån huset också.
Barnen visar sig vara hejare på att sköta hushållet. Jag trivs som koordinator.
Jag har äntligen sett hela säsong ett av Downton Abbey! Andra säsongen på gång.
Jag hann klippa håret innan benet gick av.